Lockelsen med PFAD

Fossilfrihet till varje pris?

Föregående sida: Efterfrågan på HVO fortsätter att växa

De fria fettsyror som destilleras till PFAD och uppstår spontant i oljepalmfrukterna är ännu mer attraktiva för drivmedelsbolagen än palmoljan. Palmolja är den billigaste odlade råvaran till biodiesel eftersom oljepalmen ger mer avkastning per hektar än någon annan oljeväxt. Men PFAD är ännu lite billigare.

Dessutom räknas PFAD som en restprodukt enligt nuvarande regelverk. Därför slipper den en mängd krav för att räknas som hållbar. Att få hållbarhetsbesked av Energimyndigheten är nödvändigt för drivmedelsbolagen, eftersom det är ett krav för att få de skattelättnader som gör biodrivmedel kommersiellt gångbara.

Som restprodukt behöver PFAD inte vara spårbar längre bakåt i produktionskedjan än till raffinaderiet där den särskildes från den råa palmoljan. Detta minskar den administrativa bördan för bolagen. De kan helt enkelt köpa all PFAD som finns att tillgå utan att bekymra sig om ifall den härstammar från icke certifierade eller till och med illegala oljepalmsodlingar i regnskogen.

Därmed behöver PFAD inte uppfylla kraven på markskydd i EU:s förnybartdirektiv. Dessa är till för att skydda biologiskt värdefull natur från exploatering vid odling av energigrödor. Mer precist får biodrivmedlet inte produceras av råvaror från mark som i januari 2008 eller senare utgjordes av naturskyddsområde, skyddsområde för hotade arter, större beskogat område, naturskog, gräsmark med stor biologisk mångfald, våtmark eller torvmark. Dessa hållbarhetskriterier är också tänkta att säkerställa att inga stora engångsutsläpp av koldioxid sker då mark med högt kolinnehåll förbereds för odling, till exempel genom kalhuggning av skog eller utdikning av våtmarker.

Dessutom gynnas PFAD i egenskap av restprodukt när biodieselns klimatpåverkan i livscykelperspektiv (well-to-wheels) ska beräknas enligt EU:s regler. Liksom den inte behöver vara spårbar längre tillbaka än till fabriken behöver den inte belastas med växthusgasutsläpp längre ned i produktionskedjan. Odlade råvaror som palmolja belastas däremot med utsläppsposter från markberedning, odling och transporter till fabrik.

Detta gör skillnad. I förnybartdirektivet anges som normalvärde att palmolja som produceras i en fabrik där läckande metan tas om hand har en klimatpåverkan på 37 g CO2ekv/MJ. Avfallsolja som PFAD tilldelas normalvärdet 14 g CO2ekv/MJ. För att uppfylla reduktionspliktens mål för 2020 skulle det därmed räcka att blanda in cirka 22 procent HVO gjord av PFAD förutom 5 procent RME. Med HVO gjord palmolja skulle det krävas cirka 30 procents inblandning förutom 5 procent RME.

Eftersom biodiesel alltid är dyrare än fossil diesel vill bolagen minimera låginblandningen. Tillsammans med det faktum att palmoljediesel är den billigaste biodieseln – och diesel gjord av PFAD är ännu lite billigare – skapar detta ett starkt incitament för bolagen att satsa på att blanda in HVO gjord just av PFAD.

Ute i Europa finns fler skäl till att PFAD kommer att bli särskilt eftertraktat de kommande åren. Förnybartdirektivet anger målet att tio procent av energin i transportsektorn ska vara förnybar senast år 2020. För att uppnå det målet får biodrivmedel som tillverkats av avfall och rester som PFAD räknas dubbelt. Bränslekvalitetsdirektivet (med tilläggsdirektiv) kräver att varje drivmedelsbolag ska minska klimatpåverkan från de sålda drivmedlen med sex procent mellan åren 2010 och 2020. Den lägre klimatpåverkan hos PFAD på grund av klassificeringen som rest blir då lockande. Dessa krav gäller naturligtvis även Sverige, men vi har redan uppnått tioprocentsmålet, och våra större drivmedelsbolag har redan uppnått sexprocentsmålet. Därför skapar de ingen extra efterfrågan på PFAD hos oss.

Nästa sida: Palmolja och PFAD

Lockelsen med PFAD