Den beslutade hållbarhetsdeklarationen av drivmedel vid pump är ett bra första steg för att befria konsumentmakten. Nästa steg är att hållbarhetsdeklarera fordonen, både i bilhallarna och i reklamen.
Denna debattartikel publicerades den 4 mars 2019 i Altinget.
Bild: Importerade bilar i Södertälje. Foto: Södertälje hamn
I regeringsdeklarationen sade Stefan Löfven att svenska konsumenter ska kunna göra hållbara val. Enligt januariavtalet ska en utredning undersöka om alla varor kan få ett produktpass med information om innehåll, ursprung och återvinning.
Konsumentupplysning är särskilt viktig i omställningen av transportsektorn, som står för en tredjedel av Sveriges klimatpåverkan. Alla reser. Transportsektorns klimatpåverkan är summan av allas val av drivmedel, fordon och färdsätt. Om vi ges chansen till upplysta val kan denna klimatpåverkan därför minska rejält. Just nu går utvecklingen åt fel håll: vägtrafikens klimatpåverkan ökar.
Men klimatpåverkan är inte allt. Omställningen till fossilfrihet släpper lös enorma marknadskrafter i jakten på nya naturresurser. Fritt tillgänglig information är nödvändig för att styra dessa krafter i hållbar riktning. Annars riskerar vi att regnskogen skövlas i jakten på råvaror till biodiesel, eller att barn utnyttjas som arbetskraft i jakten på råvaror till elbilsbatterier.
En jämförelse med livsmedelsbranschen ger en uppfattning om konsumentmaktens potential. Den liknar transportsektorn på så vis att dess miljö- och klimatpåverkan också är summan av alla människors val. Men här är konsumentupplysningen bättre. Vi kan se i butiken var fisken är fångad och var köttdjuren är uppfödda; vi kan se om kakorna innehåller palmolja. Vi kan välja en uppsjö av varor med märkningar som KRAV eller Fairtrade.
Försäljningsvärdet på ekologisk mat ökar snabbt. Detta får till följd att andelen jordbruksmark som brukas ekologiskt också växer snabbt. År 2005 var andelen 6 %. År 2017 var andelen på väg upp mot 19 %. Konsumentmakten är på väg att i grunden förändra markanvändningen i Sverige.
Den förra regeringen tog ett första steg för att på liknande sätt släppa lös konsumentmakten i transportsektorn. Den beslutade att alla drivmedel ska hållbarhetsdeklareras vid pump. De förväntade effekterna ger en vink om hur konsumentmakt kan påverka transportsektorn.
När vi ser drivmedlets klimatpåverkan, råvaror och ursprungsländer varje gång vi tankar kopplas abstrakta klimatförändringar och hållbarhetsfrågor till ett personligt val och en fysisk handling. Detta väcker känslor och tankar, och påverkar våra framtida val av drivmedel, fordon och färdsätt.
Deklarationen på macken speglar de drivmedel bolaget köpte eller tillverkade föregående år. De ges därmed möjlighet att konkurrera med hållbarhet på ett rättvist sätt.
Mer generellt bidrar hållbarhetsdeklarationen till att befolkningen blir kunnig och engagerad. Detta driver politikerna framåt och underlättar radikala beslut, som att på sikt förbjuda fossila drivmedel.
Det går alltså inte att ställa det personliga ansvaret mot det politiska. Det ena underlättar det andra. Konsumentmakt, ekonomiska styrmedel och regleringar går hand i hand.
Många länder måste också fatta varandras händer. Klimatkrisen är global, liksom drivmedels- och fordonsindustrin. Därför behövs internationella regelverk. Men lika viktigt är att enskilda länder vågar gå före och inspirerar varandra.
Kaliforniens tidigare guvernör Arnold Schwarzenegger sade nyligen att det är fantastiskt att Sverige blir det första landet i världen som klimatdeklarerar drivmedel vid pump. ”Det gör alla människor till en del av korståget”, sade han. ”Det är just detta folk vill veta, vad man kan bidra med som vanlig människa till en framtid med grön och ren energi.” Nyligen publicerades också en debattartikel i San Francisco Chronicle som uppmanar Kalifornien att följa Sveriges exempel.
I andra fall måste Sverige följa USA:s exempel. Där fästs ett klistermärke med information om utsläpp, förbrukning och bränsleekonom i vindrutan på alla nya bilar. Här hemma vet ibland inte ens generalagenterna själva hur mycket deras laddhybrider förbrukar när de körs på el eller på bränsle.
I den statliga utredningen Fossilfrihet på väg presenterades ett förslag till utsläpps- och energideklaration av bilar som liknar det amerikanska systemet. Men ingenting har hänt sedan dess. Regeringen måste ta tag i denna fråga. En standardiserad hållbarhetsdeklaration bör finnas i vindrutorna på alla nya fordon, och på alla andra ställen där de marknadsförs.
Det räcker inte att deklarera vad bilarna släpper ut ur avgasröret. Lika viktigt är att veta hur tillverkningen påverkar miljö och klimat. En sådan hållbarhetsdeklaration skulle gynna återvinning, till exempel av elbilsbatterier. Att tillverka dessa batterier kräver mycket energi och ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser, om den elektricitet som används har fossilt ursprung.
Detta kräver en standardiserad livscykelanalys för fordon, vilket i sin tur förutsätter att ursprunget hos dess komponenter går att spåra. Sådan spårbarhet skulle göra det möjligt att avgöra om råvaror som kobolt utvinns på ett socialt hållbart sätt, och öppna dörren för frivilliga märkningar av samma slag som på livsmedel.
Vi uppmanar regering, riksdag och tillträdande svenska EU-parlamentariker att
- Verka för att en hållbarhetsdeklaration av drivmedel vid pump av svensk typ införs i hela EU.
- Verka på EU-nivå för att göra alla fossila drivmedel spårbara, på samma sätt som biodrivmedel redan är. Det skulle förbättra denna hållbarhetsdeklaration.
- Verka på EU-nivå för att en standard för livscykelanalys av fordon tas fram, och för att EU ska ålägga tillverkarna att offentliggöra en sådan analys för varje bilmodell.
- Införa en svensk hållbarhetsdeklaration av fordon. Vänta inte på en standardiserad livscykelanalys, utan komplettera hållbarhetsdeklarationen efterhand.
Konsumentmaktens potential bevisas av att starka intressen vill förhindra att den släpps fri. Oljeindustrin kvävde till exempel ett förslag från EU-kommissionen år 2011 att spåra råvarorna till fossila drivmedel.
En marknad som för oss mot ett hållbart transportsystem uppstår inte av sig själv. Den kräver aktörer som beväpnats med kunskap. För att ge dem denna kunskap krävs ihärdigt politiskt arbete.
Johanna Grant, ordförande, Gröna Bilister
Martin Prieto Beaulieu, verksamhetsansvarig, Gröna Bilister
Per Östborn, drivmedelsansvarig, Gröna Bilister
