Målet är att nå Riksgränsen med enbart biogas i tanken. Bakom försöket står Gröna Bilister som nyligen utsett biogas till miljöbästa fordonsbränsle 2009. Organisationen vill med försöket visa att biogas är ett bränsle för hela Sverige.
Press
10/7: Trelleborgs Allehanda: Med bara biogas i tanken
13/7: Norrköpings Tidning: Med gasbil genom Sverige
14/7: LT Södertälje: Full (bio)gas genom landet
14/7: P4 Stockholm : Påannons kl 15, reportage ca 15.18
16/7: P4 Västernorrland (kl. 15.17)
16/7: Sundsvalls Tidning: TV – Nära slutet på biogasresan
17/7: Dagbladet: Genom hela Sverige med biogas i tanken
17/7: SVT Västerbottennytt: Biogasbil på resa genom landet
17/7: SR P4 Västerbotten: Från Smygehuk till Riksgränsen på biogas
17/7: Norra Västerbotten: Genom Sverige med biogas
21/7: NSD: Biogas inte det lättaste att hitta
22/7: NorrbottensKuriren: Med bigoas i tanken från söder till norr
Fredag 10 juli
Vår resa med biogasbil genom Sverige började med flygande fanor och klingande spel , bokstavligt talat. Vinden låg på från Östersjön och skummet yrde i Smygehuks småbåtshamn. Vi hade alltså vinden i ryggen när vi styrde norrut från Sveriges sydligaste udde.
Innan dess hade jag dock en trevlig pratstund med Lasse Bryggare från Trelleborgs Allehanda om biogasen och dess framtid. Vi kom överens om att den ser ljus ut; antalet tankställen i Sverige ökar nu stadigt. I Trelleborgs kommun finns storslagna planer på att börja producera biogas i Jordbergas nedlagda sockerbruk – det skulle i så fall bli världens tredje största biogasanläggning.
Vårt första tankstopp var i Värnamo. Tankstationen för biogas där invigdes så sent som den första april i år och är ett samarbete mellan E.ON och OKQ8. Den lär leverera ren biogas, som dock än så länge måste transporteras dit. Det finns långt framskridna planer på lokal biogasproduktion i Värnamo kommun, och Lena Niskanen från Värnamo Nyheter menade att det var mycket passande att vi stannade till just nu, så att frågan lyfts fram i ljuset inför produktionsbeslutet som väntas i höst.
Vi tar också tillfället i akt att uppmana Värnamo kommun att gynna biogasanvändandet genom att kräva miljöbilar – helst biogasdrivna – vid upphandling av färdtjänst och skolskjuts, bara köpa in miljöbilar till kommunen, och helst ge ett bidrag till dem som köper gasbil. Ett sådant bidrag införs nu av Kristianstad kommun, sedan den statliga miljöbilspremien upphört.
Nu har jag nått Motala, där jag hälsat min kollega Per-Jakob Kamienski välkommen i bilen. Han kommer att följa med mig på färden norrut. I morgon bitti klockan tio fyller vi på tanken vid det nyöppnade tankstället vid Karshults reningsverk, där gasen också produceras. Kom gärna dit!
Nu kryper två gröna bilister snart in i sitt gröna tält och inväntar sommarnatten.
Lördag 11 juli
Strax före åtta i morse vaknade vi, duschade av oss i högtryckstvättarna på Z-parkens camping, köpte ett par frallor i receptionen och begav oss för att fylla på gastankarna. I Motala finns två tankmöjligheter för biogas. Vi valde att köra till pumpen vid Karshults reningsverk, som erbjuder lokalproducerad biogas. Den invigdes så sent som den 8 juni och uppmärksammades i Gröna Bilisters nyligen presenterade granskning av Motala kommun. (Betyget för deras miljöbilsarbete blev det goda 8 av 10 stjärnor).
Pumpen visade sig tyvärr vara tillfälligt avstängd. Vi kvävde snabbt vår besvikelse och antog en förlåtande attityd. Inkörningsproblem kommer man aldrig undan. Flera städer som producerar biogas för fordon vid sina reningsverk har periodvis haft svårt med tillförseln. Uppsala och Skellefteå tillämpar ett system där man får ansöka om tankkort, för att på det sättet kunna garantera att gasen räcker. Den vänlige journalisten Benny Ekberg på Motala & Vadstena tidning visade oss vägen till stadens andra tankställe, på Vintergatan. Gasen som erbjuds här kommer från Linköping. Vi styrde kosan dit för att uppmärksamma den stad som gått i bräschen för introduktionen av biogas som fordonsbränsle i Sverige.
Det har den gjort via företaget Linköping Biogas AB, numera Svensk Biogas AB, som ägs av Tekniska Verken i Linköping. Företaget driver 15 publika gasmackar i Östergötland, Södermanland och Närke. Produktion sker i Linköping och Norrköping.
Regntunga skyar följde oss nu i spåren. Vi stämde träff med Corren under taket på macken vid Rejmes bil i Linköping. Sedan begav vi oss vidare mot Norrköping. Vi hade insett fördelen med det regnskydd som erbjuds på mackar. I snålblåsten fick oss en pratstund även med Norrköpings tidningar.
Vi är tacksamma mot alla tidningar som vill skriva om vår resa. Syftet är ju att sprida budskapet att biogasen är på väg att bli ett fordonsbränsle för hela landet. Att det är det miljöbästa bränslet har många vetat sedan tidigare. Läs gärna rapporten ”Bästa fordonsbränsle 2009” här på Gröna Bilisters hemsida.
Nu kommer bilen att befinna sig i Stockholmsområdet till den 15 juli. Vi återkommer!
Måndag 13 juli
Idag begav vi oss till Södertälje och stannade till vid Preem-macken vid Moraberg. Där kommer en gaspump att sättas upp i augusti i samarbete med AGA. Till en början kommer biogasen förmodligen att vara uppblandad med fossil naturgas, men AGAs mål är att minska andelen naturgas successivt. Det målet blir lättare att nå då den planerade uppgraderingen av Södertäljes rötgas till fordonskvalitet kommer igång. Efterfrågan på biogas överstiger ofta tillgången i Stockholmsområdet. Det är glädjande att det finns en sådan efterfrågan, men synd att man då måste använda naturgas som backup. Fler produktionsanläggningar efterlyses!
Länstidningen slöt upp för en pratstund. De gav Gröna Bilister komplimanger för föreningens mediearbete. Ja, inte oss personligen, men föreningen som helhet – inga namn nämnda, inga namn glömda. De tyckte till och med att vi skulle starta en medieskola. För att leva upp till vårt rykte beslöt vi att bygga ut våra pressträffar en aning. Vi begav oss till Ikea och inhandlade ett fällbord, en kaffetermos, muggar och en kaffebricka. Från och med nu kommer vi att bjuda på kaffe och vetebröd när vi ses vid pumpen. Alla är välkomna att träffa oss för att diskutera biogas, inte bara journalister. Vid bordet kommer vi också att sälja boken ”Sälja och köpa gasbil”. Dessutom finns möjlighet att skriva på ett upprop för kampanjen ”Inte bilen under milen”, som Gröna Bilister driver tillsammans med Sjukgymnasternas Riksförbund. I morgon tisdag klockan 10 ses vi vid gaspumpen i Hammarby Sjöstad i Stockholm (Statoil, Hammarby fabriksväg 51).
Tisdag 14 juli
Dagen kunde ha börjat bättre. Regnet skvätte ner. Ingen kom till Statoil i Hammarby sjöstad för att prata biogas med oss. Vad är det med er, stockholmare? Finns det något bättre sommarnöje?
Vi blev dock glada av att se tillströmningen till biogastankstället. Ibland var det till och med kö! Inte på något tankställe vi stannat vid tidigare har vi sett några andra kunder än vi själva. Magnus från Stockholmshem fyllde tanken på sin gasdrivna skåpbil. Stockholmshem är just i färd med att byta ut sin fordonsflotta mot gasbilar. En privatkund muttrade lite över att gasen ibland var slut. Men här finns uppenbarligen en marknad!
Efter en sväng in i stan återvände vi på eftermiddagen för att fylla vår egen tank och få en pratstund med Elias på P4 Radio Stockholm, som vinkade av oss i direktsändning. Trots att vi gav sken av att omedelbart styra mot Norrland, stannade jag i huvudstaden för ett besök på Nationalmuseum och en avkopplande långfika.
Onsdag 15 juli
Idag är det vilodag i Uppsala, men i morgon bitti kör vi vidare norrut. Än så länge har resan gått smärtfritt och gasen har räckt. Börjar äventyret när vi korsar Dalälven? Klockan 14.30 på torsdag möts vi vid det nyöppnade gastankstället i Sundsvall (på Fabriksgatan 2).
Torsdag 16 juli
Det var som vi trodde – äventyret började norr om Dalälven. Vi hade fått en förhandsvarning att den nyöppnade gasmacken i Sundsvall hade inkörningsproblem. Vissa dagar fungerar den, andra inte. Oturligt nog fungerade den inte på torsdagseftermiddagen när vi kom dit.
Vänliga journalister från Sundsvalls Tidning visade oss vägen till biogastankstället för stadens två gasdrivna sopbilar. Där stod en container med komprimerad biogas som kommit med lastbil från Östersund. Det fanns gasslangar, tryckmätare och vred, men vi visste inte hur vi skulle koppla ihop anläggningen för att få gasen in i bilen. Kontoret var stängt, en vänlig sopåkare – som inte körde på gas – kliade sig i huvudet med visste inte mycket mer än vi. Turligt nog lyckades ST-journalisterna erinra sig vem den ansvarige på avfallsbolaget REKO är. Han gav oss telefoninstruktioner från sin semesterort. Vi kunde äntligen fylla vår gastank, men det tog betydligt längre tid än på de publika tankställena. Där tar det tre-fyra minuter, dvs. bara obetydligt längre tid än det tar att fylla på bensin.
När vi skulle koppla isär anläggningen hände en liten olycka. Alla ventiler i gascontainern var inte helt avstängda när jag kopplade ur slangen. Fotografen från ST fick en kvast iskall gas i ryggslutet innan jag fick stopp på flödet. Han tog det som en stoiker, med den enda kommentaren att det var lite kallt.
Om några månader räknar man med att uppgraderingsanläggningen för biogasen från stadens reningsverk är klar. Då kan Sundsvallsborna tanka lokalproducerad biogas. Förhoppningsvis är även inkörningsproblemen för gasmacken lösta då. Ragnar Sjödahl på AGA tror att de ska vara åtgärdade redan nästa vecka. Sett genom backspegeln var det tur för vår resa att vi inte lyckades pressa ut någon gas vid den publika macken. Än så länge förses den nämligen med fossil naturgas.
Vi rundade av dagen med varsin kall öl på en uteservering i Umeå och begrundade dagens äventyrligheter.
Fredag 17 juli
Västerbottensnytt hade annonserat att de ville fånga vår ankomst i TV-kameran. Precis klockan elva svängde vi in på gasmacken i Skellefteå med en – förhoppningsvis – elegant sväng. Sedan var regnet över oss. Per-Jakob var vänlig nog att hålla paraplyet medan jag tankade gas.
I Skellefteå används blandat organiskt material i biogasframställningen. Till största delen är det matrester från hushåll, gödsel, slakteriavfall och blod. Allmänheten är välkommen att tanka gas, men man måste ansöka om tankkort från kommunen. Det är ett sätt att se till att efterfrågan inte överstiger tillgången. I dagsläget är 56 tankkort beviljade. Medan vi stod och pratade med journalisterna kom en kommunal och en privat bil för att fylla på tankarna. Privatbilisten verkade nöjd med sin gasbil (en Volvo V70 av 2004 års modell), som hon kommit över på auktionssajten KVD för 106 000 kr.
Nu har vi tagit in på vandrarhemmet i Luleå Gammelstad. I kväll ska vi äta middag hos goda vänner inne i Luleå.
Lördag 18 juli
Idag lät vi bilen stå och tog istället en heldagstur med båt i Luleås skärgård. Färjan passerar oljehamnen där bensinen och dieseln som norrbottningarna använder lagras. Vi hoppas att cisternerna kommer att stå halvtomma om några år.
Söndag 19 juli
Med viss sorg lämnade vi vandrarhemmet i Luleå Gammelstad och begav oss till Boden för att fylla på våra tankar en sista gång. Tankstället för biogas i Boden var det första norr om Dalälven och är det nordligaste i världen! Medan vi var där kom flera bilar från socialtjänsten förbi för att tanka. Enda problemet verkade vara att det är svårt att få upp tanklocket av plast när det är riktigt kallt. Ibland får de ta till en polygrip. Kommunen köper nästan bara gasbilar numera. Bra!
Två privatbilister svängde också förbi. En av dem påpekade att man inte kommer så långt på biogasen i Boden som på fordonsgasen söderöver. Det beror helt enkelt på att ren biogas har något lägre energivärde än naturgas. När han sa att han brukade komma cirka 37 mil i sin VW Passat blev vi lite oroliga. Till Riksgränsen är det ungefär 47 mil. Ännu mer oroliga blev vi när vi inte lyckades fylla vår tank ordentligt. Displayen på pumpen angav att tanken var full, men mätaren inne bilen sa något annat. För lågt tryck i anläggningen?
Vad göra? Vi beslöt oss för att ställa in vår cruise control på 80 km/h och glida norrut i sakta mak. Det var en säregen, meditativ upplevelse. Gran på gran, fur på fur, björk på björk, som solen belyste ur olika vinklar allteftersom dagen led.
Nu har vi lämnat Kiruna och styr mot Torneträsk. Gasmätaren närmar sig botten i oroväckande takt.
Måndag 20 juli
Gasen räckte inte. Mellan Torneträsk och Abisko plingade det till i bilen och det dramatiska meddelandet ”petrol emergency mode” tändes på instrumentbrädan. Trots detta skålade vi i Pommac vid Riksgränsen – för att det nästan går att köra på biogas genom hela Sverige.
Slutsatsen blir att biogas är på väg att bli ett bränsle för hela landet, men att det ännu inte är det. Det bör finnas åtminstone en biogasmack i varje större ort för att en biogasbil ska bli ett alternativ för alla. Detta är särskilt viktigt i Norrland där samhällena ligger glest. Men om Boden i Norrbotten kan ordna biogasproduktion och gasmack, varför inte Jokkmokk eller Gällivare? Om Skellefteå i Västerbotten kan det, varför inte Umeå eller Lycksele? Idag kan man tanka biogas i alla län förutom Gävleborg, Dalarna och Kronobergs län. Vem blir Svarte Petter? Tryck gärna på era kommunalpolitiker – de sitter med nyckeln i hand.
I morgon styr vi söderut. Den 23 juli blir det epilog i Östersund. På det sättet vill vi uppmärksamma att det finns biogas att få också i Norrlands inland – inte bara längs kusten. Vi möts klockan 10 vid gasmacken på Lugnviksvägen i Jövik.