Detta är en artikel från år 2010
Gröna Bilisters ordförande Jakob Lagercrantz bloggar från sin vistelse i Brasilien. Jakob talar, som ende svensk, tisdag den 11 maj på ett stort seminarium kring ämnet hållbart innovationsklimat med hållbar utveckling.
Jakob Lagercrantz fokus kommer att vara ”utveckling av sociala- och miljömässiga krav på drivmedelsproduktion för export, och vilka möjligheter detta skapar”.
Jakob kommer även att ha möten med Brasilianska aktörer, för att diskutera hur man kan etablera en dialog kring hållbarhet och bränslen.
| Läs mer om konferensen 10 – 13 maj i Rio de Janero. 6th INSME, International Conference on ”SME Innovation: Boosting Development and Growth in Times of Change” Program. Deltagande föreläsare (utkast): här INSME står för ”International Network for Small and Medium Sized Enterprises” |
Blogginlägg
Söndag 16 maj
Min vistelse närmar sig sitt slut. Ett land som varit okänt, och kanske lite osäkert är nu många minnen. I kvarteren runt mitt hotell ät det inte längre okända ansikten i restaurangerna, många har jag hälsat på under dessa dagar. Det okända har blivit känt.
Brasilien är världens åttonde största ekonomi. På ytan kan de brasilianska myndigheterna vilja framstå som ett utvecklingsland, men innerst inne vet de att Brasilien får allt mer att säga till om. Men här återstår mycket att göra, och svensk miljöteknik borde ha en plats.
Därför undrar jag varför Sverige säljer så lite miljöteknik? Jag hör från brasilianska kollegor att de kommer till Sverige, får se de mest fantastiska lösningar, men ingen verkar vilja sälja. Tror vi att våra produkter är så bra att de säljer sig av sig själv.
Jag tar tunnelbanan till den stora marknaden i Sao Paolo. Nere på den stora marknaden njuter jag av allsköns frukter. Paradoxen är att det mitt bland detta överflöd av grönsaker och frukter finns mängder importerad skinka och ost. Olivolja från Portugal. Den europeiska livsstilen är väl förankrad i Brasilien, och skapar, kan man tycka, onödiga transporter.
Marknaden är full av folk som handlar och äter. De äter ofta och mycket i detta land, och idag gjorde jag det jag vetat att jag måste göra, men ändå dragit mig för. Äta en Pastel de bacalao. Inbakad torkad torsk (rätt skall vara rätt, den är filead, rensad, flådd, saltad och tvättad och torkad). Hur gott kan det vara? Svaret är att det smakar som det låter – men det är en nationalrätt i Brasilien.
Min taxichaufför frågar mig om Sverige, vilka länder som omger Sverige. Jag förklarar, och nämner VM i Stockholm. Ja, vi vann säger han glatt. Han är tyst en stund och frågar sedan: Har ni bacalao i Sverige?
Vad är det med Brasilien och denna torkade fisk?
/Jakob
Fredag 14 maj
UNICA representerar majoriteten av den brasilianska etanolindustrin. Som intresseorganisation har de till uppgift att följa medlemmarnas direktiv. Under en lång tid skedde inte mycket på miljö- eller det sociala området.
När jag nu träffar UNICA är det en annan organisation. Tvåtusentalet har sett en snabb utveckling i etanolindustrin, med effektivisering och därmed ökad produktion. Samtidigt en snabbt ökande export. Och här har miljökraven kommit in.
Från nästa år kommer EU att ha infört ett direktiv som ställer krav på miljöprestandan hos importerade miljöbränslen. På många sätt liknande den miljömärkning som finns på fordonsgas i Sverige. Länge såg den ut att vara ett politiskt redskap för att exkludera importbränslen, men när det amerikanska miljödepartementet granskat den brasilianska etanolen, och gett den högsta betyg lär EU gå åt samma håll.
UNICA välkomnar nu utvecklingen, och berättar om att de samtidigt kommer att skriva under ”the Better Sugarcane Initiative”, en standard framtagen av branschen i samarbete med bland annat WWF. Det är bra, för här finns de sociala kraven med.
En av orsakerna till att UNICA tog dessa steg var att svenska SEKAB ställde krav på dem. Som en av de största importörerna av brasiliansk etanol kunde SEKAB påverka, och tillsammans med UNICA utveckla krav som kom att kallas Verifierat Hållbar Etanol. Tack vare kundkrav från SEKAB, tog UNICA de rätta stegen.
Paradoxalt ökade kritiken i omvärlden samtidigt miljöarbetet inleddes. Det visar sig nu att det var den bästa etanolen som fick kritiken, medan den amerikanska majsetanolen gick fri.
Gröna Bilister har hela tiden påpekat att det finns både ”fin” och ”ful” etanol. Vi skall ställa tuffa krav, hylla de goda alternativen och utesluta de värsta.
/Jakob
Onsdag 12 maj, kl 22.00
Varför skall det vara så svårt att komma till skott? Nu är det tredje dagen där jag lyssnar på den ena goda idén efter den andra. Alla handlar om innovationer, många om miljö. Men det blir som de goda projekten tar ut varandra.
Det finns så många goda projekt att inget händer!
Vi behöver kloka beslutsfattare som bestämmer sig, och från en bred palett av projekt vågar välja ut några som är lovande. Helt enkelt gå från ord till handling.
Det viktiga är inte att vi hittar det absolut bästa projektet, det viktigaste är att vi väljer ett projekt som leder åt ett hållbart håll. Det handlar om att våga ta beslut, och sedan stå för de som hävdar ett det finns bättre projekt. Det finns det alltid.
Jag kan inte sätta fingret på vad som fattas. Pengar finns, idéer finns, vilja finns. Men vi står och stampar…
Jag tror på samverkan mellan Brasilien och Sverige. Brasilien har en industriell struktur som passar Sverige, och vi har haft företag här under många år. Men de svenska representanterna i detta samarbete måste få hållbar utveckling att bli en inneboende kraft i alla projekt (kanske med undantag för JAS).
Om jag låter gnällig idag är det för att jet lagen kommer i fatt mig. Tredje dagen på en resa sa man förr i tiden att man skall tillbringa mellan lakan. Då hade man tid att ta det lugnt minsann
Imorgon skall jag träffa UNICA och betona ännu starkare vikten av miljö- och sociala kriteria för etanolen som exporteras till Sverige. Det blir ett bra möte!
/Jakob
Onsdag den 12 maj, kl 13
Det som imponerar på alla när det gäller svensk miljöteknikutveckling är att vi samverkar så bra. Att det finns en dialog mellan myndigheter och företag, att konsumenterna kommer till tals.
Vi sitter på en skatt av goda referensprojekt i Sverige från de senaste 20 årens miljöteknikarbete. Roligt att berätta om, utmaningen är att applicera samma tänkande i andra länder.
I Brasilien är man stolt över sin industri, sitt jordbruk – ja landets enorma storlek. Det kan däremot vara svårt att få gehör för att det finns problem med all produktion, med jordbrukets monokulturer. Därför är våra konsumentkrav via miljö- och sociala märkningar så viktiga.
Det är intressant att en organisation som Gröna Bilister, med drygt 1000 medlemmar, får chansen att vara budbärare av detta.
Jag kommer att lämna konferensen och Rio de Janeiro idag, och flyga till Sao Paolo. Stackars dig säger Rioborna. Stanna och festa med oss istället! Nej, plikten kallar, i eftermiddag skall jag vara med på en första träff mellan svenska och Brasilianska företag som svenska ambassaden ordnar. Mitt budskap blir detsamma – hårda miljö- och sociala krav gynnar utvecklingen i både Sverige och Brasilien.
Förresten kan jag berätta att den stora Jesus statyn är under reparation. Även Jesus behöver en upprustning ibland är den gängse kommentaren.
/Jakob
Tisdag 11 maj
I Brasilien är etanolen bra mycket billigare än att köra på bensin – och då väljer
folk att köra på etanol. Så enkelt är det. Skillnaden är drygt 30%, precis där den
skall ligga för att det skall vara en liten vinst att köra miljösmartare.
Jag är nu på konferensen – företrädare från 27 länder som pratar om krafterna kring innovation. Min avdelning blir att prata om innovation och hållbar utveckling.
Jag slås av att det så ofta handlar om att släppa fram de enskilda människorna med de goda idéerna. Att låta fantasin få lov att testas, att låta alla idéer prövas.
Det går inte att planera innovation, inte heller schemalägga den. Vi ser från den svenska miljöfordonsutvecklingen att det har varit en lång rad enskilda händelser som lyft fram marknaden till där vi är. Ingen ”master plan” från någon myndighet, det är faktiskt så att jag fortfarande hör från myndighetspersoner
att vi har gjort ”fel” i Sverige genom satsningen på miljöfordon.
Vaddå fel? Det viktiga är att det har hänt, och att innovatörerna fått chansen att
testa sina lösningar. Detta kommer jag att berätta mer om i eftermiddag.
/Jakob
Söndag den 9 maj
På resande fot mot Brasilien. Pratade med den svenska taxichauffören på väg till flyplatsen om etanol som bränsle. Han kunde inte säga varför man trodde inte på etanol.
Gröna Bilister är ju helt teknikneutrala, men det har blivit så att vi förknippats
med etanol mer än andra bio baserade bränslen. Skälet är att vi är en av de få
organisationer som diskuterat frågan. Biobränslena blir inte bättre än de krav vi
ställer.
Det skall bli intressant att höra om utvecklingen på plats i Brasilien, och det
känns allt viktigare att våra konsumentkrav når deras marknad, så att vi svenska konsumenter fortsätter att driva på en sund utveckling inom det brasilianska jordbruket. Genom miljö- och social märkning är vi med och skapar en revolution i det tysta.
Fredag den 7 maj
Medan askmolnen tornar upp sig på horisonten sker de sista förberedelserna inför min resa till en konferens i Brasilien. Jag skall tala om småföretag, innovationskraft och hållbar utveckling.
Så varför Gröna Bilister? Ja, vi blev inbjudna, troligtvis för att vi kan beskriva
utvecklingen i Sverige oberoende av politiska partier, bilmärken eller bränslen. det är härligt att vara neutral – men offensiv.
Väl där kommer jag att träffa den största organisationen av etanolexportörer (UNICA) för att beskriva att efterfrågan på hållbar etanol är stark i Sverige. Det var svenska SEKAB som med Per Carstedt i spetsen förmådde UNICA att ta fram en standard för verifierat hållbar etanol. Ett bra arbete, som inte får försvinna.
Jag kommer även att prata med flera andra Brasilianska företagsorganisationer för att skapa en förståelse hur viktigt det är med hållbarhetskrav på produktionen för att möta framtidens krav på den svenska marknaden. Vi är inte stora, men vi kan sätta en ton.
Vi håller kontakten!
/Jakob
