Det som är bra för barnen är bra för alla, skriver Johanna Grant, ordförande Gröna Bilister och klimatstrateg på ZeroMission.
Att i en stad se barn leka och röra sig är tecken på kvalitet. Det som är bra för barnen i en stad är ofta bra för samhället i stort. Miljöerna är trygga, avstånden korta, det finns möjlighet till ytor att leka på och en närhet till parker och grönområden. Biltrafik, buller och avgaser är utom räckhåll. Det räcker med att se tillbaka på sin egen barndom för att påminna sig om hur viktigt närområdets utformning har varit för att forma oss som vuxna. För min egen del har det gett mig en kärlek och respekt för naturen som i mitt vuxna liv ligger till grund för min drivkraft att kämpa för den. Något som jag vill ge vidare till mina barn.
Med en växande befolkning och hög efterfrågan på nya bostäder råder det stark konkurrens om stadens ytor. Mark är dyrt och byggherrar har ofta höga vinstkrav som måste hämtas hem. Politiker jobbar med tuffa krav att uppfylla högt satta bostadskvantitetsmål. Men med bostadsbyggande som det överordnade intresset medföljer en risk att helhetsperspektivet glöms bort. Vad ska få plats och vad ska inte få plats i staden? Hur planerar vi våra ytor och samhällen? När blir den täta staden för tät? Och hur påverkas våra barn?
I Stockholm pågår ett uppror bland landskapsarkitekter. De är trötta på att utforma hårdgjorda utsläppsgårdar för förskolor, alltså små ytor där man kan samla barnen men där det inte finns utrymme för lek, och ersätta naturliga material för barn med plast och gummi. Det som för några år sedan var en nödlösning tycks idag ha blivit en standard för nya stadsdelar där många människor ska samsas på liten yta.
I praktiken innebär det att barnen inte får möjlighet till rörelse och utomhusvistelse i sin närhet, samt att trycket på stadens parker och offentliga grönytor blir allt högre. Samtidigt vittnar landskapsarkitekterna om att nya parker som anläggs är för små och för få samt att allt fler grönområden tas i anspråk i planeringen, inte minst för att ge plats åt bilen. Genom parkeringstal tilldelas en stillastående bil en förutbestämd plats i planeringen.Barnen däremot tilldelas inget mätbart utrymme för lek i utomhusmiljö.
Många av barnen i staden kommer att få helt andra uppväxtvillkor än vad min och tidigare generationer har haft då deras möjligheter till lek och rörelse är betydligt mer begränsade idag. Likaså deras vistelse och interaktion med naturen. Exempel från Storbritannien visar att platser för barn att strosa omkring i utan tillsyn har minskat med nästan 90 % sedan 70-talet. En bakomliggande orsak, bland flera, är dels kopplade till hur den bilcentrerade samhällsplaneringen lett till att bilvägar skär av områden och utgör en oro som gör att föräldrar inte vill släppa sina barn vind för våg. Är det så vi vill ha det?
Vi har fått en ny bostadsminister i Sverige. Peter Eriksson har nu en viktig roll att bygga ett människoorienterat samhälle som skapar kvalitet. Grönområden och barn måste ges en tydlig plats allteftersom staden förtätas. Det krävs en viss bestämd yta som inte får tummas på. Med målet om en fossiloberoende fordonsflotta runt hörnet måste politiken även våga bygga det transportsnåla samhället. När bostäder byggs behövs klimatsmarta mobilitetstjänster erbjudas som kan ersätta den eget ägda bilen.
Våra barn kommer att ta över den värld vi lämnar. Och de kommer att leva med de planeringsbeslut som tas idag. Att ge dem möjlighet till utomhusvistelse och en relation till naturen är av högsta vikt. För det man håller kärt visar man omtanke för. Det man håller kärt vill man kämpa för.
Johanna Grant, Ordförande Gröna Bilister och klimatstrateg på ZeroMission
1 juni 2016