Omställningen vill inte ta fart och tiden rullar på. Vi utgår fortfarande från etablerade normer och modeller när det gäller transporter och glömmer att vi står inför stora utmaningar som kräver mer av en revolution än en enkel anpassning.
Foto: Martin Prieto Beaulieu
Omställningen till en fossilfri fordonsflotta går fortfarande för sakta och den önskade ketchupeffekten verkar dröja. Att fossilfria bilar utgör mindre än några procent av den totala befintliga fordonsflottan är skrattretande. När det gäller nybilsförsäljningen av så kallade nollutsläppsbilar ligger siffran för lågt. Pinsamt.
Men, fordonsflottan och nybilsförsäljningen berättar inte hela sanningen om vi ska prata om att ställa om till hållbara transporter i samhället. Jag försöker inte moralisera, men mellan retoriken idag och verkligheten finns det en avgrund. Det saknas visioner, långsiktighet, ledarskap och inte minst en positiv berättelse där vi människor är huvudaktörer!
Hållbara transporter innebär att vi måste ta oss an andra områden förutom Bilar och Bränslen. Det handlar om att se transporter av människor och gods ur ett systemperspektiv. Och fokusera på Beteende. Samhällsplaneringen måste utgå från oss människor och våra behov, snarare än utifrån bilen. Därför måste vi förstå de olika förutsättningarna som finns på olika platser i landet, till exempel städer eller landsbygd eller folk med större resurser och andra med mindre. Jo, det finns en dimension av demokrati och jämställdhet som inte är så enkel och något som många tycks glömma. Men klimatomställningen handlar inte om att bara göra uppoffringar, utan framförallt om möjligheter att skapa en bättre och mer rättvis värld.
Istället för att prata om fordon och bränslen borde vi prata om mobilitet och tillgänglighet, varför inte livskvalitet? För så som vi har det idag är inte hållbart. Det är bara att acceptera att den egna bilen inte kan fungera som norm för vår mobilitet, transporter och samhällsplanering. Hållbar mobilitet och en ökad tillgänglighet kan vi lösa på många olika sätt. Det borde finnas en mångfald, ett smörgåsbord för mobilitet och olika sätt att resa, precis som det finns olika modeller, motorstorlekar, färger och tillbehör när vi står inför ett bilköp. När det gäller andra transportsätt är mångfalden dock frånvarande. Och vem nöjer sig med att bara välja skola eller vårdcentral, och politiker vart fjärde år? Vi behöver utnyttja vår konsumentkraft. Dock gäller det att oavsett vilken transportsätt vi tittar på, måste det rymmas inom planetens gränser. Jordklot kan man inte köpa i affären, vi har bara ett och det måste vi ta hand om.
Att äga en egen bil är inte en mänsklig rättighet, du ska vara beredd att betala för din påverkan på miljö, hälsa och den plats din bil tar. Däremot är mobilitet och tillgänglighet en rättighet, även tillgänglighet till ett individuellt transportsätt oavsett var du bor och vad du tjänar.
Tekniker för nollutsläppsbilar och förnybara bränslen finns, det gäller nu att prissätta dem rätt och att demokratisera dem. Visst är det konstigt att det ska vara svårare och dyrare att göra hållbara val? Hur kommer det sig att det kan vara billigare att ta bilen istället för tåget eller att ta flyget än tåget, bara som ett exempel, ni förstår vad jag menar. Varför är det fortfarande svårare att välja vad man ska tanka sina fordon med, än vilken energi som värmer våra hem? Ska vår livsstil vara beroende av bilen? Vore det inte bara självklart att våra liv ska vara beroende av annat, typ kvalitetstid med våra närmaste? Är det inte konstigt att det är lättare att leasa en bil än att fä tillgång till en videokonferens eller att gå ner i arbetstid. Dessutom får vi inte glömma, att de som verkligen behöver bilen och tillgång till vägarna också bör kunna ha det. Det är de onödiga resorna som måste bort.
Den stora utmaningen ligger nu i att utveckla nya lösningar, att uppgradera och effektivisera befintliga transportsystem samt att ändra vårt beteende och livsstil. Svårt va? Men vad säger du, som kanske bor i staden, om att cykla, gå med i en bilpool, åka tåg där du inte behöver trängas och komma fram i tid. Eller varför inte ett system av självkörande fordon som kan köra dig själv eller som du delar med andra, som kommer och hämtar dig inom 5 minuter och kör dig vart du vill? Ganska spännande va? Du slipper tiden och kostnaderna för att parkera, serva, tvätta, köa, och inte minst köra med sommardäck när snöstormen slår till.
Du kanske tycker att jag överdriver och ritar upp en dyster bild. Men jag ser framför mig en bättre och mer rättvis och hållbar framtid. Där tillgänglighet och mobilitet är mått på livskvalitet och prestige, snarare än den bil du äger. En värld där det är coolt att leva inom planetens gränser, coolt att dela och coolt ta ansvar. Där våra möjligheter ökar snarare än begränsas. Om du blundar kanske du kan se en liknande version, eller en helt annan bild. Men vi måste våga fantisera, för det är det som för oss framåt.
Martin Prieto Beaulieu
(Publicerades även i Gröna Draken Nr 4 2016, December 2016)
