10/6: Tack!

Blogg: 10/6 – Tack!


Gröna Bilisters nya ordförande Johanna Grant funderar över sin nya roll och utmaningar.

I februari fick jag tipset från min kollega Jenny Blomberg att Gröna Bilister letar nya ledamöter, gärna kvinnor, till sin styrelse. Att hon tänkte på mig har att göra med att jag i vårt jobb på ZeroMission delvis har mitt hjärta i transportsektorn och har uttalat för mina kollegor att jag gärna vill jobba där fossilbränslet finns. Min första instinktiva tanke när jag fick tipset var dock ”nope, absolut inte, jag har ingen bil, är ju rent av ganska ointresserad av bilar”. 
Jag har haft körkort sedan jag var 18 år men präglad av mina studier som miljövetare vid Linköpings Universitet och att jag som student på campus Norrköping tog cykeln överallt, grundades andra resvanor innan jag började utnyttja mitt körkort. Efter studierna fick jag anställning på speditionsföretaget Panalpina som just hade insett att miljöfrågorna var något kunderna efterfrågade. I min roll som miljö-och kvalitetsansvarig på Stockholmskontoret arbetade jag därmed helhjärtat med miljö- och klimatfrågor, samt med ett kvalitetsprojekt som innebar införandet av kvalitetsverktyget Balanced Scorecard. Det senare handlade mycket om att jobba med medarbetarnas attityder och beteende, få med dem på tåget med slutmålet att dra åt samma håll. 
Bilism är tillskillnad från transportbranschen och klimatområdet frågor som ligger närmre vanliga människor. Precis som med tanken bakom Balanced Scorecard kan jag tycka att det även här handlar om att vi alla måste dra åt samma håll, t.ex. åt målet att nå en fossiloberoende fordonsflotta 2030 och tänka mobilitet. Förutsättningarna ser olika ut om man jämför glesbygden med storstaden liksom lösningarna. Gröna Bilister säger inte nej till bilen, men har i 20 års tid strävat efter att uppnå en hållbar bilism. Efter en del eftertanke och efterforskning kände jag mig mycket lockad. Istället för att säga nej och utgå ifrån att jag inte var tillräckligt lämpad svarade jag Jenny ”intressant, men jag skulle vilja veta mer om vad det innebär?”. 
Jakob Lagercrantz ringde och vi hade ett bra samtal där jag fick bolla frågor. Jakob berättade att Gröna Bilisters arbete utgår från de tre benen bilen, bränslet och beteendet, men att framöver kommer det tredje benet ges alltmer tyngdpunkt, dvs. frågor som handlar om mobilitet och alternativ till bil. Jag sov på saken i ett par nätter, pratade med min stöttande chef Mårten Lind och landade i att tacka ja. 
Gröna Bilister är en mycket spännande organisation som samlar många kunniga personer. På ganska kort tid har jag sugits in i arbetet. Plötsligt har jag kommit på mig själv att med intresse läsa DN Motor på helgerna och intressera mig för det senaste inom biltillverkning. Dessa sidor signalerar ju faktiskt till stor del om var vi står och vilka framsteg vi gör när det gäller hållbar utveckling. På kort tid har jag deltagit i vårt remissvar till FFF-utredningen (2013:84 Fossilfrihet på väg), planerat vårt drivmedelsseminarium i Almedalen, som jag därtill tackat ja till att moderera och lärt känna mina kunniga medarbetare i organisationen.  Så slutligen kom frågan… kan du tänka dig att bli ordförande? 
Jag är inte expert i sakfrågorna som många av mina nya Gröna Bilister-kollegor är och jag har mycket att lära. Är det här något för mig tänkte jag? Inte långt innan jag ställdes inför beslutet hade U&We:s vd Ellinor Eke skrivit en blogg på självaste internationella kvinnodagen som slutade med texten: ”Imorgon är en ny dag och jag lovar att jag ska göra vad jag kan, som VD i ett litet bolag, för att entusiasmera mina kvinnliga kollegor att kliva in i ledningsgrupper och styrelserum när erbjudandet kommer. Vi besitter alla dessutom en kompetens som saknas och efterfrågas i många styrelserum idag, den kring CSR & hållbarhet”. Kort därefter seglade även ett citat från Richard Branson upp på Linkedin: “If somebody offers you an amazing opportunity but you are not sure you can do it, say yes – then learn how to do it later!” 
Så bestämde jag mig… 
Tack Jenny, Ellinor och Mårten och alla ni andra!