Eldrift av bilar, bussar och lastbilar men även fartyg och flygplan – är det så vi ska hantera transportsektorns utsläppsproblem? Med den diskussionen inleddes årets upplaga av Transportforum i Linköping strax efter trettonhelgen. Runt 1500 personer hade samlats för att delta i ett nittiotal sessioner i vad som kan ses som transportsektorns eget Almedalen.
Per Kågeson menade att transportmyndigheterna borde agera inför klimathotet som inför ett krigshot – rusta, inte vänta på att andra agerar. Foto Klara Eriksson.
Att det finns stora tekniska möjligheter är helt klart. Likaså att det också knyts stora förhoppningar om framtidens eldrift – för alla fordonsslag.
– Elflyget kan komma snabbare än vi tror, menade Fredrik Kämpfe, branschchef för Svenska Flygbranschen. Idag kan elflygplan laddas på 45 minuter för en timmes flygning, till en kostnad av två euro. Kämpfe gissar att det år 2030 kan finnas elflyg i kommersiell trafik, i regel mindre plan för kortare sträckor. Han pekar också på Norges ambitioner att ha ett helt elektrifierat inrikesflyg till år 2040.
– Med ny batteriteknik kan det förstås gå ännu fortare, men det vet inte ännu, tillade Kämpfe. Mikael Dahlgren, ABB, pratade med samma entusiasm om elektrifierade färjor, bl a de som redan satts i trafik på sträckan Helsingborg-Helsingör. Han trodde också att det kan bli aktuellt med hybridlösningar med bränsleceller för färjor på längre sträckor.
Elna Holmberg, Vice President Electromobility Volvo Group, pekade på det kraftiga prisraset på batterier. På sex år har priserna sjunkit med 73 procent – ett prisras helt i klass med det inom solcellsteknologin.
Martina Wikström, Energimyndigheten, menade å sin sida att laddinfrastrukturen idag är bättre utbyggd än vad många tror och att antalet laddpunkter ökar raskt. Hon pekade också på att det sannolikt blir billigare att bygga ut laddinfrastrukturen än att bygga motsvarande struktur för nya, förnybara bränslen.
– Det är inte ökande eldrift som leder till risken för regional effektbrist, utan snarare utbyggnaden av serverhallar, för att inte tala om urbaniseringen i sig, tillade Wikström.
Per Kågeson, välkänd utredare och debattör på miljöområdet, tycktes å sin sida se elektrifieringen som nödvändig men också problematisk.
– Förutom den uppenbara fördelen att eldriften inte ger några lokala utsläpp är den angelägen genom att vara energieffektiv.
Därför, menar Kågeson, bör den framtida utvecklingen av bonus-malusbeskattningen av fordon fokusera än mer på energieffektivitet än idag. Det kommer att premiera elfordon med begränsad batterikapacitet framför dem med stora och tunga batterier.
– Det skulle också gå i linje med att minska risken för råvarubrist i batteritillverkningen, främst den s k koboltproblematiken.
Av samma skäl är han tveksam till omfattande subventioner till elfordon, liknande det norska systemet. Den kategori han möjligen kan se har sådana behov är distributionsbilar i tätortstrafik. Kågeson menade också att omställningen är så bråttom att det inte finns tid att invänta nya affärsmodeller eller andra lösningar som gynnar företagandet inom branschen.
– Idag behöver privat kapital stå för halva kostnaden när man bygger provsträckor för elvägar. Det är inte provsträckor som behövs, det är en utbyggd infrastruktur – och det uppdraget bör väl läggas på Trafikverket, sa Kågeson, och jämförde med om det hade gällt ett krigshot i stället för ett klimathot:
– Stod vi inför ett militärt angrepp skulle vi väl inte prata om 50-procentig medfinansiering? Och inte skulle vi låta Högkvarteret invänta nya affärsmodeller?
Fredrik Holm, Gröna Bilister