Miljöinformation om drivmedel – några tankar

Den 24 april överlämnade Energimyndigheten utredningen Miljöinformation om drivmedel till regeringen, i enlighet med det uppdrag myndigheten fått i 2017 års regleringsbrev.

Trots att det gått en månad sedan utredningen presenterades har den inte uppmärksammats alls i media, så vitt jag vet. Jag har heller inte hört eller sett några reaktioner från personer med intresse i saken, vare sig från drivmedelsbransch, politiker, motor- eller miljöorganisationer. Gröna Bilister skickade nyligen ut ett pressmeddelande i ett försök att väcka uppmärksamhet kring frågan.

På grund av denna något oväntade tystnad vill jag först passa på att beskriva vilken nytta Gröna Bilister ser med att klimat- och ursprungsdeklarera alla drivmedel vid pumpen eller laddstationen. Jag vill dessutom bemöta de invändningar mot en sådan hållbarhetsdeklaration som vi tidigare snappat upp. På så vis hoppas vi väcka nytt liv i diskussionen.

Livligt samtal om saken kommer det att bli under Almedalsveckan, om inte förr. Då arrangerar Gröna Bilister seminariet Är regeringen på rätt väg med miljömärkning av drivmedel?, där företrädare för både regering och opposition medverkar. Hittills har Karin Svensson Smith (mp), Rickard Nordin (c) och Jens Holm (v) tackat ja till att delta. Vi hoppas att representanter från fler riksdagspartier dyker upp.

Varför hållbarhetsdeklarera drivmedel?

Gröna Bilister har i flera år drivit kampanj under parollen Jag Vill Veta för att alla drivmedel ska klimat- och ursprungsmärkas ute vid pumpen eller laddstationen. Skälen är flera.

Rättvis konkurrens Efterfrågan på information om drivmedels klimatpåverkan och ursprung har varit stor på senare år, både bland allmänheten och hos upphandlare. Drivmedelsbolagen har reagerat på detta genom att ta fram eget underlag och egna siffror. Olika leverantörer har dock använt olika beräkningsmetoder och presenterat uppgifter om ursprung på olika vis. En standardiserad hållbarhetsdeklaration skulle göra uppgifterna enklare att jämföra.

Mer hållbara förnybara drivmedel En sådan deklaration ger bolagen möjlighet att konkurrera med varandra genom att skylta med de mest hållbara biodrivmedlen eller den grönaste elen, vilket kommer att påverka hela den förnybara marknaden i hållbar riktning. Det kommer att ta emot att tanka bensin i sin etanolbil eller gasbil när man inte kan undgå att läsa vid pumpen att bensinens klimatpåverkan är mer än dubbelt så hög. Har vi ingen fossiloberoende bil inspireras vi att skaffa en sådan nästa gång vi byter. Det gör vi även när vi tvingas se hur mycket råolja som kommer från Ryssland, med den miljöförstöring i Sibirien som följer i dess spår via läckande oljeledningar.

Fuloljan dras fram i ljuset Bolagen säger att de idag inte har något annat val än att importera olja från Ryssland och Nigeria eftersom Nordsjöoljan sinar. Snart kommer de inte att ha några andra val än att importera tjärsandsolja eller olja från det känsliga Arktis. Om detta framgår svart på vitt vid pumpen vänder vi dessa pumpar ryggen. Omställningen till fossilfrihet påskyndas.

Folkbildning I slutändan handlar hållbarhetsdeklaration av drivmedel om folkbildning. Om vi ges kunskap om konsekvenserna av våra val gör vi oftast bättre val. Denna kunskap leder också till ett större engagemang i ett vidare perspektiv om den nödvändiga omställningen till fossilfria transporter.

Exxon slöt ett mycket omfattande avtal med Ryssland om oljeutvinning i Arktis. Det frös fast när ekonomiska sanktioner infördes mot Ryssland i samband med annekteringen av Krim, men kommer kanske snart att tinas upp, liksom permafrosten. Bild: Wall Street Journal

Några invändningar och problem

Svag styreffekt? Många menar att en hållbarhetsdeklaration inte skulle påverka omställningsarbetet så mycket, att ekonomiska styrmedel och regleringar är mycket effektivare verktyg. Vi svarar att vi måste använda alla verktyg vi har och låta dem verka tillsammans om vi ska ha en chans att nå 2030-målet. Och oavsett hur stor eller liten effekten av en hållbarhetsdeklaration blir så finns inget skäl att undanhålla oss konsumenter standardiserad information om sådant vi tar för givet när det gäller andra varuslag. Det har till exempel blivit självklart för oss att vi kan läsa på förpackningen i mataffären varifrån köttet och fisken kommer.

Svårt att spåra fossilerna Ett konkret problem med en ursprungsdeklaration är att de drivmedelsbolag som importerar färdiga fossila drivmedel ibland saknar möjlighet att spåra råoljans ursprung. I sådana fall finns ingen annan möjlighet än att ange ”ursprung okänt” på deklarationen. Denna svaghet kan vändas till en styrka. Om de begränsade möjligheterna att spåra råoljans ursprung medför att det ibland står ”ursprung okänt” på klisterlappen vid pumpen kan detta bidra till att ge frågan plats i det allmänna medvetandet. Då blir det lättare att skapa ett tryck för att ta fram system som förbättrar spårbarheten. Sedan kan också hållbarhetsdeklarationen förbättras.

Missvisande? En annan begränsning hos hållbarhetsdeklarationen är att den inte kommer att kunna tala om exakt varifrån dropparna vi tankar kommer från och vilken klimatpåverkan de har. Istället kommer de att spegla hela bolagets försäljning av det givna drivmedlet föregående år. Detta är dock inget problem så länge som det anges tydligt på deklarationen vilket urval drivmedel uppgifterna syftar på, så att ingen känner sig lurad. Vi konsumenter är redan vana vid att välja grön el hos elhandelsbolaget utan att få garantier för att just de elektroner som far genom våra apparater kommer från ett vindkraftverk eller en solcellspanel. Uppgifterna på vår elräkning om elens ursprung och klimatpåverkan gäller bolagets hela försäljning föregående år, precis som på den tilltänkta hållbarhetsdeklarationen av drivmedel.

Jobbigt att sprätta post? Det sista ”problemet” med att kräva hållbarhetsdeklaration vid macken sätter jag inom citationstecken. Både drivmedelsbranschen och Energimyndigheten beskriver det som en påtaglig börda för bolagen att en gång om året fästa en klisterlapp vid varje pump eller ladduttag. Ett större svenskt drivmedelsbolag har kanske 500 mackar. Det innebär utskick av 500 standardiserade postförsändelser, som fylls med klistermärken så att det räcker och blir över. (Gröna Bilister skickar varje år ut mångdubbelt fler brev till sina medlemmar.) En anställd på macken öppnar sedan kuvertet och går runt till de olika pumpfundamenten och fäster kanske fyra klistermärken på varje. Det blir mindre än en halvtimmes arbete per år. Om detta lyfts fram som ett ”problem”, då finns det sannerligen inga problem att tala om när det gäller att hållbarhetsdeklarera drivmedel.

Energimyndighetens exempel på hur en hållbarhetsdeklaration vid pump kan utformas.

Synpunkter på Energimyndighetens utredning

Bra samordning med infrastrukturdirektivets krav Allt fler alternativa drivmedel säljs på samma mackar. För att undvika förvirring kring vilka drivmedel vi kan tanka i vår bil kräver EU:s infrastrukturdirektiv att alla drivmedel ska märkas utifrån givna kategorier, för att göra det tydligt vilka drivmedel det egna fordonet är typgodkänt för. Energimyndigheten föreslår att denna märkning integreras i en tilltänkt hållbarhetsdeklaration vid pumpen. Bra!

Bra att hålla fast vid massbalansprincipen Som jag diskuterade ovan kan man tycka att det är en svaghet att hållbarhetsdeklarationen inte kommer att syfta på precis de bränsledroppar som kommer ut ur pumpen. Men om vi krävde redovisning av alla fysiska bränsledroppar skulle drivmedelsbolagen inte längre kunna ha depåsamarbeten eller idka byteshandel med drivmedelspartier. Detta skulle minska effektiviteten i distributionssystemet och öka dess miljö-och klimatpåverkan. Då är det bättre att hålla fast vid det system som nu används, där man håller koll på hur stora volymer drivmedel med givna hållbarhetsegenskaper som köps och säljs. Energimyndigheten föreslår följdriktigt att bolagen fortsätter att använda sig av denna så kallade massbalansprincip vid den rapportering som ligger till grund för hållbarhetsdeklarationen.

Bra med mer detaljerad rapportering till Energimyndigheten Hittills har rapporteringen inte skilt mellan olika kvaliteter av samma drivmedel, till exempel diesel med olika andel förnybar råvara. Nu föreslår Energimyndigheten att bolagen ska särredovisa alla olika kvaliteter som saluförs under eget varunamn. Därmed skulle det till exempel framgå på hållbarhetsdeklarationen att Preems Evolution diesel innehåller mer förnybar diesel och har lägre klimatpåverkan än Preems övriga diesel. Med ett sådant system skulle drivmedelsbolagen lättare kunna använda hållbarhetsdeklarationen i sin marknadsföring. Det borde göra tanken på en obligatorisk hållbarhetsdeklaration på macken mer lockande för bolagen.

Bra möjlighet att informera om nya drivmedel direkt när de lanseras Ett annat förslag i utredningen som gör hållbarhetsdeklarationen lättare att använda i marknadsföringssyfte är att Energimyndigheten ska tillgängliggöra sin beräkningsmetod för klimatpåverkan. Då kan drivmedelsbolagen deklarera ett nytt drivmedels klimatpåverkan så fort det lanseras. Däremot kommer råvarorna och deras ursprungsländer inte att kunna deklareras på ett sanktionerat sätt förrän året därpå.

Bra att el inkluderas Energimyndigheten föreslår att alla drivmedel som omfattas av drivmedelslagen ska hållbarhetsdeklareras. Detta innefattar el, vilket är nödvändigt för att framtidssäkra hållbarhetsdeklarationen med tanke på att de laddbara bilarna snabbt blir fler och antalet publika laddstationer växer i accelererande takt. En standardiserad hållbarhetsdeklaration där man kan jämföra el med bränslen kommer att visa elens fördelar och kan därför bidra till en påskyndad elektrifiering. När energimängden el som används som drivmedel blir betydande blir det viktigt att kunna skilja grön el med ursprungsgarantier från ospecificerad residualel. Bara då kan det skapas ett marknadstryck så att den tillkommande elproduktion som krävs blir förnybar och hållbar. Detta kommer hållbarhetsdeklarationen att möjliggöra.

Snabbladdningsstation i Storlien längs Green Highway

Följ etablerad standard för hur elens klimatpåverkan beräknas I sin utredning föreslår Energimyndigheten att klimatpåverkan för den el som sålts utan ursprungsgarantier ska beräknas i livscykelperspektiv utifrån ”en för året bestämd nationell profil”. Jag är inte säker på vad som menas med detta. Gröna Bilister föreslår hur som helst att elens klimatpåverkan på hållbarhetsdeklarationen beräknas på samma sätt som i elhandelsbolagens redovisning av klimatpåverkan till konsumenterna enligt Energimarknadsinspektionens föreskrifter. Då redovisas el på samma sätt oavsett hur den används, vare sig det är som drivmedel, för att värma upp hus, eller i något annat syfte. Detta skulle innebära att elens klimatpåverkan motsvarar nordisk residualmix om drivmedelsbolagen inte kan uppvisa ursprungsgarantier.

Välj intuitiv grafik för att visa klimatpåverkan I Gröna Bilisters ursprungliga idéskiss på en hållbarhetsdeklaration användes samma grafiska profil för att visa klimatpåverkan som används för att visa energiförbrukning på den standardiserade energimärkning som vi vant oss vid att se på alla nya kylskåp. Sju liggande staplar från kort till lång är färgkodade från grönt till rött. EU:s bestämmelser gör det dock omöjligt att använda denna grafiska profil för andra syften än för energimärkning. I Energimyndighetens utredning betonas vikten av att använda ”mnemoniks”, märken eller mönster som översätter informationen till en form som är lätt att ta till sig och minnas. I denna anda föreslår Gröna Bilister att klimatpåverkan visas som en skala på en stiliserad kvicksilvertermometer och kategoriseras via färgfält från grön till rött (se nedan). Detta förslag kan ses som en utveckling av Energimyndighetens egen skiss (se ovan). Denna framstår dock som något ologisk i så måtto att låg klimatpåverkan visas högst upp.

Gröna Bilisters skiss på grafisk profil för att visa ett drivmedels klimatpåverkan. En mer fullständig skiss på en hållbarhetsdeklaration vid pumpen finns här. (Förslagen togs fram innan Energimyndighetens utredning presenterades och ska uppdateras.)

Rätt att inte peka ut palmolja på deklarationen Energimyndigheten övervägde ifall drivmedelsbolagen specifikt skulle tvingas att ange vid pumpen om produkten innehåller palmolja eller palmoljederivat (PFAD). De kom dock fram till att avstå från att föreslå detta. Jag tror att det är klokt. Reglerna för hållbarhetsdeklarationen bör utgå från officiella hållbarhetskriterier snarare än på subjektiva bedömningar. Idag är palmolja en problematisk råvara som det skrivs mycket om, i morgon kan det vara någon annan. Certifierad palmolja klassas som hållbar. Om det visar sig omöjligt att sanera palmoljebranschen får man ändra hållbarhetskriterierna så att drivmedel som innehåller palmolja eller PFAD aldrig kan få hållbarhetsbesked. I vilket fall som helst kommer den medvetne konsumenten ändå kunna använda hållbarhetsdeklarationen till att identifiera och välja bort drivmedel som innehåller palmolja. Alla råvaror ska ju redovisas på ett likvärdigt sätt.

Oljepalmsplantage. Foto: Say No to Palm Oil

Ge plats för frivillig hållbarhetsmärkning Vi konsumenter bör få tillgång till all relevant hållbarhetsinformation på ett och samma ställe. Därför bör det reserveras ett fält på den obligatoriska hållbarhetsdeklarationen för frivilliga märkningar som Bra Miljöval eller Svanen. Dessa är relevanta eftersom kraven för att bevilja dessa märken är högre än de lagstadgade hållbarhetskriterierna. Till exempel får ingen palmolja eller PFAD användas till ett drivmedel märkt med Bra Miljöval. Särskilt betydelsefullt är att de frivilliga märkningarna ställer sociala hållbarhetskrav, något som helt saknas i lagtexten.

Informationen ska finnas vid pumpen! Den största svagheten med Energimyndighetens utredning är att den svävar på målet när det gäller var hållbarhetsinformationen ska redovisas. Det kan antingen ske på drivmedelsbolagens hemsidor eller på ett klistermärke ute på macken. Regeringen måste genom föreskrifter göra klart att informationen ska finnas ute vid pumpen, där vi handgripligen väljer drivmedel. Då får vi oss en tankeställare varje gång vi tankar. Först då blir det enkelt att utöva vår konsumentmakt, vilket är hela idén med att införa en hållbarhetsdeklaration. Forskningen visar att informationen måste ges där vi gör våra val för att den ska påverka vårt beteende. Just detta betonas av Robert Shirkey i sitt TEDx-föredrag, som handlar om en besläktad satsning i Amerika på att införa varningstexter vid bensinpumparna, ungefär som på cigarrettpaketen.

Om det ska fästas ett klistermärke vid varje pump föreslår Energimyndigheten att detta endast ska visa klimatpåverkan och förnybar andel, medan råvaror och ursprungsländer redovisas på bolagens hemsidor. Gröna Bilister menar att grundläggande information om råvaror och ursprungsländer bör ges redan vid pumpen,medan den fullständiga redovisningen passar bäst på hemsidorna.

Om informationen på klisterlappen vid pumpen trots allt måste begränsas skulle jag föredra att de två eller tre viktigaste ursprungsländerna anges där, medan vi hänvisas till hemsidorna för information om råvarorna. Jag tror nämligen att normalbilisten har lättare att relatera till ursprungsländer än till råvaror, och att viljan att välja eller välja bort drivmedel från vissa länder är starkare än viljan att välja eller välja bort vissa råvaror (möjligtvis undantaget palmolja). Två opinionsundersökningar som Gröna Bilister genomfört i samarbete med St1 och Novus visar båda att sju av tio aktivt skulle välja eller välja bort drivmedel från vissa länder om de fick chansen.

Använd QR-kod Idén med en hållbarhetsdeklaration är att göra informationen så lättillgänglig för konsumenten som möjligt. Därför bör hållbarhetsdeklarationen vid pumpen hänvisa konsumenten till den mer fullständiga informationen på bolagets hemsida både med hjälp av explicit webbadress och en QR-kod som öppnar denna webbsida då den scannas in.

Energimyndigheten bör standardisera informationen både vid mack och på hemsida Energimyndigheten föreslår att den ska få bemyndigande att föreskriva hur hållbarhetsinformationen på bolagens hemsidor ska presenteras. Mycket bra! Eftersom myndigheten svävar på målet när det gäller frågan om det ska fästas en hållbarhetsdeklaration vid pumpen begär den inget bemyndigande att föreskriva hur denna klisterlapp ska se ut. Självklart ska dessa klisterlappar fästas upp och självklart ska de standardiseras av Energimyndigheten.

Per Östborn, drivmedelsansvarig, Gröna Bilister

24 maj 2017

Alla som skulle välja bort drivmedel från vissa länder om de fick chansen räcker upp en hand! Från Gröna Bilisters seminarium på Almedalen sommaren 2014.