31/8: En annorlunda bilrecension

Blogg 31/8: En annorlunda bilrecension

Gröna Bilisters ordförande Johanna Grant provkör VW:s ”enlitersbil” XL1 och jämför med gamla amerikanare i Havanna.

Det är ingen hemlighet att jag är den som kan minst om bilar i Gröna Bilister. I mitt kompisgäng har jag aldrig varit den man ger bilnycklarna till och mitt 15 år gamla körkort har varit relativt outnyttjat till förmån för kollektivtrafik och cykel. Därför var det både en stor förmån och en något nervös upplevelse att under Almedalsveckan få testköra världens bränslesnålaste bil, elhybriden XL1 utvecklad av Volkswagen 2013. En riktig framtidsbil som förmodligen inte kommer finnas i privatpersoners hem på ett bra tag, men som skvallrar om hur långt vi kommit på teknikutvecklingsområdet. På 1 liter diesel kommer man 100 km, därav namnet ”enlitersbilen”. Idag finns endast 200 exemplar av XL1 där det enskilda exemplaret kostar 1,1 miljoner. Sidospeglarna och backspegeln har ersatts med filmskärmar som ger en panoramavy över den bakomliggande omgivningen. Dörrarna öppnas uppåt istället för utåt som en riktig batmanbil. Båda jag och Åsa Romson som var på plats konstaterade att det inte fanns utrymme för någon barnvagn och när jag sakta rullade ut från hamnen med klappande hjärta fick hon hålla hårt i sin son.

Testkör XL1

Åsa Romson fick hålla hårt i sin son…

Det var en märklig känsla att vara ljudlös för omgivningen. Hamnen var full av besökare som flanerade runt på gatorna och jag kunde lägga mig bara några meter bakom fotgängare utan att bli upptäckt. Vid ett par tillfällen fick jag testa tutan för att varna och visa närvaro och fick tillbaka häpnadsväckande miner och många skratt. Samtidigt är bilen gjord i det lätta materialet kolfiber och är därför inte ljudisolerad, vilket gjorde att jag själv kunde hörda motorljuden på insidan. Vi körde ut i trafiken och kom upp i 60 km/h. Bilen var lättkörd och bekväm. Jag och min trevliga instruktör pratade om våra upplevelser av att båda ha bott i Australien och att därefter komma hem och ställa om från vänstertrafik till högertrafik igen (förödande för min del). Vi pratade på och ett tag kändes det som att jag körde vilken bil som helst. Väl framme vid hamnen igen kunde jag dock andas ut och till min tillfredsställelse lämna bilen i oskadat skick till energiminister Anna-Karin Hatt som var nästa person att få förmånen att provköra.

Att provköra en framtidsbil gav mig nya perspektiv. Förra året gjorde jag en roadtrip i Kuba i samband med en kompis bröllop i Havanna. Havanna är en charmig, men smutsigare och stökigare stad än vad jag hade föreställt mig. Den ständigt tunga överhängande lukten av okatalyserat fossilbränsle ger en stickande och inkräktande känsla i lungorna. Att titta på de gamla och vackra 50-talsbilarna som rullade på gatorna var emellertid ett nöje och i mångt och mycket en tidsresa. Tillbaka till den fossilintensiva tid på 50 och 60-talet som präglades av andra värderingar och ”the end of pipe-solutions”. Även den tid då miljöproblemen gick från att vara lokala och regionala till att komma att bli komplexa och globala.

En av alla charmiga bilar i Havanna

2014 står vi vid vägs ände och som professor Johan Rockström uttryckt det så är det ”en obehaglig tid, men också en tid som präglas av teknologigenombrott och möjligheter då innovationskraften är stor”. Fordonsutvecklingen är minst sagt ett exempel på det. Skulle Volkswagens XL1 köras på Havannas gator skulle man nog få bra mycket större reaktioner och häpna miner än i Visby!

Att tanka en elbil, eller hybrid känns också modernt. Jag kan se framför mig hur mina barn i vuxen ålder kommer att ha en helt annan upplevelse än min generation när det kommer till att tanka en bil, om de ens kommer att ha en bil (det har inte jag). De kommer att slippa stänga fönster för att undvika att deras barn ska andas in bensinlukt samt den stressiga känslan att snabbt sätta tillbaka munstycket på sin plats för att undvika spill. Kan konstatera att det är spännande att leva i denna tid där många innovativa tekniker bubblar!