Gilla bilar. Gilla livet mer. Bikes vs Cars.

Angela Aylward har sett Fredrik Gerttens nya film Bikes vs Cars.

”Det behövs ingen kristallkula för att se vilken katastrof som väntar. Åk till Bombay, Jakarta, São Paulo, vilken storstad som helst. Då kan du med egna ögon se vart en bilorienterad politik leder – ingenstans.”

Orden är Raquel Rolniks, brasiliansk professor i stadsplanering, i filmen Bikes vs Cars av Fredrik Gertten. Jag såg filmen på premiären på Hagabion tillsammans med hundratalet andra. Budskapet är att fler filer på motorvägen och parkeringsplatser i städerna bara skapar ännu mer trafik. Till slut finns inget utrymme kvar för människorna. Att sitta i bilköer ett par-tre timmar om dagen är vardagsmat i många av världens storstäder. Vem som helst förstår att det är galet, för miljön och klimatet. Men inte minst är det en katastrof för stadskärnorna rent mänskligt. Ska en hårt arbetande pendlare ägna den lilla fritid hen har åt att köa i trafiken? Det har till och med gått så långt att människor köper en bil som en statussymbol att ha på uppfarten, men de använder den knappt eftersom det inte går att ta sig någonstans på grund av trängseln (!). Och det är precis det som Raquel Rolniks tror är lösningen på trängseln – ännu mer trängsel. När varje bilist varken kommer till eller från arbetet utan naglar fast i asfalten där den står, då måste samhället tänka om. Ska det behöva gå så långt?

Efter att ha fått följa vardagspendlingen för filmens protagonist Alina, en cyklande student och aktivist i Brasilien, så känner jag tacksamhet över att bo i en stad som har kommit hyggligt långt i infrastrukturfrågor och trafiksäkerhet. Alina kryssar farligt mellan bilar och tung trafik på väg till Universitetet, men hon älskar sitt São Paulo och hon kämpar för allas rätt till vägen. Hon vet att hon tar stora säkerhetsrisker – det är en aktivism med livet som insats. Inga cykelbanor, bara hårt trafikerade gator där Alina sick-sackar mellan filerna för att ta sig förbi trängseln. Gör hon rätt? Hur många cyklister ska behövs dö innan staden tar sitt ansvar för cyklisternas säkerhet?

Jag skänker en tacksam tanke till Göteborgs stad som aktivt satsar på ökat och säkert cyklande. Det är inte perfekt, men viljan finns. Förvisso finns också motkrafterna till ett normskifte – i Göteborg, i Brasilien eller var du vill i världen. En majoritet av den Göteborgska folkviljan vill till exempel slopa trängselskatten och delar av denna rörelse demonstrerar dag in och dag ut utanför stadshuset på Gustav Adolfs Torg. Jag skulle vilja bjuda dessa demonstranter och alla andra skeptiker till en filmvisning av Bikes vs Cars (vilket för övrigt skulle inkludera personer ur min närmsta släkt J). Efter filmen skulle vi prata. Inte debattera, utan prata om livet, trafiken och alternativen. Om visionerna och vägen dit. Det handlar inte om bilfientlighet. Jag gillar att köra bil och jag kör flera gånger per vecka. Men jag gillar frisk luft och god framkomlighet mer än jag gillar min bil. Kanske vore det inte omöjligt för fler att spara bilresorna till storhandlingen på lördagen eller utflykten till landet på söndagen? En slags exklusiv-bilism, till förmån för hälsan och framtiden. Därför hejar jag på Annelie Hulten (S) och Ulf Kamne (MP) och resten av gänget i S, V, MP och Fi som under torsdagen meddelade att trängselskatten ligger fast. Gilla bilar. Gilla livet mer.

Angela Aylward
Gröna Bilisters rådgivare i beteendefrågor