Tack vare kravet på att ge miljöinformation publicerar de flesta bränslebolag numera klimatpåverkan och ursprung hos de drivmedel de säljer. Men informationen har ofta brister och ibland saknas den helt.
Vinjettbild: Producenter av råvaror till biogas. Foto: Alvesta Biogas
Energimyndigheten har vägrat att utföra tillsyn när Gröna Mobilister påtalat bristerna. Vi har överklagat detta beslut till Förvaltningsrätten, som dock gick på myndighetens linje i sin dom. För att säkerställa konsumenträtten överklagar vi nu tillsynsmyndighetens vägran att upprätthålla lagen till Högsta förvaltningsdomstolen.
Ursprungsmärkning ligger i tiden. Den 1 mars 2025 blir det obligatoriskt att informera om köttets ursprung på restauranger. Reglerna gäller på försök fram till utgången av år 2026, men kan förlängas om tillämpningen av reglerna blir god. För att säkerställa att så blir fallet måste restauranggäster vara uppmärksamma på om de får den information de har rätt till, och tillsynsmyndigheten måste agera så fort den får veta att någon restaurang inte sköter sig.
Att säkerställa rätten att kräva att myndigheter utövar tillsyn kan vara användbart inom fler områden än för konsumentupplysning, till exempel i naturskyddsärenden.
Behovet att välja
Energin är i fokus för vår oroliga samtid, både för de skenande klimatförändringarna och för de seismiska rörelserna i geopolitiken. De flesta har sedan länge velat undvika rysk olja och gas. Kanske vill vi gynna Ukrainas ekonomi genom att köpa biodrivmedel tillverkad av ukrainska råvaror. Det är en god idé att öka försörjningstryggheten genom att stimulera produktionen av svenska biodrivmedel genom ökad efterfrågan på inhemska produkter.
Ukraina var det viktigaste ursprungslandet till den etanol som användes i Sverige år 2023, följt av Sverige. Biogasen kom mestadels från Sverige, och det som importerades kom från Danmark och andra länder i nordvästeuropa.
När Trumps administration alltmer börjar framstå som en trojansk häst för ryska intressen har impulser att undvika amerikanska varor väckts till liv. Detta är svårt när det gäller fossila drivmedel eftersom amerikansk råolja i viss mån ersatt den ryska råoljan som råvara till bensin och diesel i Sverige.
Makten att välja
Allt detta innebär att behovet av heltäckande och aktuell klimat- och ursprungsinformation om drivmedel växer. Tack vare det lagstadgade kravet att bränslebolagen ska publicera miljöinformation om drivmedel har vi sedan år 2021 rätt till sådan information.
Det finns två svagheter med denna konsumentupplysning. För det första går det inte att spåra alla fossila råvaror till deras källa. År 2023 hade 54 procent av den fossila bensinen och dieseln som användes i Sverige okänt ursprung utanför EU/EES. För det andra följer många bränslebolag inte regelverket kring miljöinformationen, och Energimyndigheten underlåter att utöva effektiv tillsyn för att säkerställa att vi konsumenter får den information vi har rätt till.
Som exempel kan nämnas att OKQ8 ända sedan hösten 2021 låter bli att redovisa hur stor andel av råvarorna som kommer från olika länder, trots att regelverket tydligt anger att detta ska uppges. Gröna Mobilister påtalade detta för Energimyndigheten redan i januari 2022 i samband med vår första utvärdering av miljöinformationen. Trots att tre år har gått sedan dess har inte Energimyndigheten utövat tillsyn av OKQ8 och begärt komplettering.
Hösten 2024 redovisade OKQ8 att Sverige, Finland och Danmark var de viktigaste ursprungsländerna till den fossila bensin och diesel de sålde år 2023. När Gröna Mobilister påpekade att detta är omöjligt eftersom ingen olja utvinns i Sverige och Finland korrigerade OKQ8 den felaktiga informationen och skrev att ursprungsländerna var okända. Om inte vi ingripit är jag tämligen säker på att Energimyndigheten lämnat felet utan åtgärd.
Skellefte bränslen driver cirka 200 tankstationer i norra halvan av Sverige. De publicerar ingen miljöinformation alls. Oskarshamn Energi publicerar ingen miljöinformation om sin biogas. OG Clean Fuels säljer fordonsgas på knappt 50 stationer och visar i mars 2025 fortfarande miljöinformation som gäller år 2022. Biofuel Express säljer biodrivmedel och diesel på knappt hundra stationer. Klimatpåverkan hos deras drivmedel är inte fritt tillgänglig på webbplatsen utan är förbehållen deras kunder, i strid med regelverket.
Detta är några exempel ur mängden. Sommaren 2023 begärde Gröna Mobilister att Energimyndigheten skulle göra tillsyn av Biofuel Express, Skellefte bränslen, Oskarshamns energi och OG Clean Fuels, men bristerna kvarstår.
Är kravet på transparens generellt?
Energimyndighetens underlåtenhet gentemot dessa fyra företag kunde till en början förklaras med att Gröna Mobilister och Energimyndigheten ända sedan kravet på miljöinformation om drivmedel infördes hösten 2021 hade gjort olika tolkningar av regelverket. Inledningsvis gällde tvisten frågan om alla drivmedelsföretag omfattas av informationsplikten, vilket Gröna Mobilister menade, eller om mindre företag var undantagna, vilket Energimyndigheten hävdade.
Det huvudsakliga målet med vår begäran av tillsyn av de fyra relativt små företagen sommaren 2023 var att denna fråga skulle få ett rättsligt avgörande. Energimyndigheten vägrade att utföra sådan tillsyn, ett beslut som Gröna Mobilister överklagade till Förvaltningsrätten. Medan ärendet låg på Förvaltningsrättens bord ändrade sig Energimyndigheten i sakfrågan hösten 2023: alla drivmedelsföretag ska ge miljöinformation.
Energimyndigheten ska upprätthålla transparensen
Frågan om en miljöorganisation har rätt att kräva tillsyn av företag som inte ger lagstadgad konsumentupplysning har dock generellt intresse, varför vi drev det rättsliga ärendet vidare. Våren 2024 kom Förvaltningsrättens dom: Gröna Mobilister har inte rätt att överklaga Energimyndighetens beslut att inte utföra tillsyn, vilket innebär att vi inte har något rättsmedel för att säkerställa till vi får den konsumentupplysning vi har rätt till.
Vi överklagar till högre instans
Förvaltningsrättens dom har sin grund i tidigare praxis som utvecklats i svensk rätt. När Gröna Mobilister överklagade denna dom till Kammarrätten i maj 2024 hänvisade vi därför i första hand till EU-rätten, för att om möjligt skapa praxis på europeisk nivå som är mer gynnsam för miljöorganisationer och allmänhet. Kammarrätten beviljade ej prövningstillstånd, varför Gröna Mobilister nu överklagar domen till Högsta förvaltningsdomstolen.
Våra argument
EU-rätten är tillämplig i det aktuella fallet eftersom förnybarhetsdirektivet innehåller krav på att ge miljöinformation om biodrivmedel. Artikel 30.3 i förnybarhetsdirektivet säger:
”Aktuell, lättillgänglig och användarvänlig information om geografiskt ursprung och typ av bränsleråvara när det gäller biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen per bränsleleverantör ska göras tillgänglig för konsumenter på operatörers, leverantörers eller berörda behöriga myndigheters webbplatser och ska uppdateras årligen.”
Detta direktiv införlivades i svensk rätt genom det redan existerande regelverket kring miljöinformation om drivmedel. Den fetade inledningen lades till för att stärka konsumentmakten ytterligare i den version av direktivet (REDIII) som trädde i kraft den 20 november 2023.
Vår argumentation utgår från att Artikel 30.3 har direkt effekt. Med det menas att bestämmelsen är ovillkorlig och tillämpas utan att några kompletterande regler behöver utfärdas. Därmed kan vi utgå från förnybarhetsdirektivet och hänvisa till unionsrätt utan att ta omvägen via svensk rätt.
Den brist på miljöinformation som Gröna Mobilister fäst Energimyndighetens uppmärksamhet på innebär att en rättighet som tillkommer konsumenter till följd av unionsrätten har kränkts. Gröna Mobilister menar därför att Artikel 30.3 innebär att det finns en skyldighet för den nationella tillsynsmyndigheten att inleda tillsyn för att säkerställa att direktivet efterlevs.
Det saknas prejudikat i unionsrätten vad gäller tolkningen av Artikel 30.3 i detta avseende. Gröna Mobilister yrkar därför att Högsta förvaltningsdomstolen inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen vad gäller allmänhetens, konsumentorganisationers eller miljöorganisationers rätt att begära att ansvarig myndighet agerar för att säkerställa att vår rättighet enligt Artikel 30.3. uppfylls.
Därvid ber vi EU-domstolen att läsa Artikel 30.3 i förnybarhetsdirektivet tillsammans med artikel 47 i Rättighetsstadgan (EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna) och artikel 9.3 i FN:s Århuskonvention (The UNECE Convention on Access to Information, Public Participation in Decision-making and Access to Justice in Environmental Matters).
Rättighetsstadgan, Artikel 47 – Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol:
”Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag.”
Århuskonventionen, Artikel 9.3:
“each Party shall ensure that […] members of the public have access to administrative or judicial procedures to challenge acts and omissions by private persons and public authorities which contravene provisions of its national law relating to the environment.”
Effektiva rättsmedel i teori och praktik
I praktiken har vi idag inget rättsmedel för att upprätthålla konsumenters rätt till korrekt miljöinformation. Energimyndigheten är tillsynsmyndighet men låter brister kvarstå utan att göra någonting åt dem. När vi påtalar dessa brister vägrar myndigheten att agera och hävdade i en skrivelse till Förvaltningsrätten att
”Energimyndigheten själv styr över när och på vilket sätt myndigheten inleder tillsyn enligt drivmedelslagen (2011:319) och drivmedelsförordningen (2011:346).”
Någon sådan formulering finns inte i drivmedelslagen eller drivmedelsförordningen. Där står endast
”Tillsynen över att drivmedelslagen (2011:319), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs ska utövas av […] Statens energimyndighet.”
På direkt fråga har Energimyndigheten inte kunnat ge någon bortre tidsgräns för när tillsyn kommer att ske, och vägrar uppenbarligen att utöva tillsyn när någon påtalar ett regelbrott som skulle ta dem högst en timme att verifiera.
Sådana regelbrott har kunnat fortgå i åratal. Är det förenligt med rättslig praxis att de fortgår i tio år? I hundra år? I så fall har vi i praktiken inga rättsmedel utan måste underkasta oss myndigheternas godtycke.
Vem tjänar våra myndigheter?
Man skulle naivt kunna tro att en tillsynsmyndighet blir tacksam när någon anmäler en brist i den verksamhet myndigheten har ansvar för, och tillgodoser anmälarens ”rätt att inom skälig tid få sin sak prövad” genom att utföra tillsyn, i enlighet med formuleringen i Rättighetsstadgans Artikel 47.
Så uppmuntrar till exempel Stockholms stad allmänheten att lämna klagomål om brister på livsmedelsverksamheter i appen Livsmedelskollen. Där kan man också se resultat från miljöförvaltningens inspektioner.
Nu väntar Gröna Mobilister med spänning på Högsta förvaltningsrättens beslut. Vi väntar också på att Energimyndigheten blir mer konsumentvänlig. Varför inte en app Pumpkollen där allmänheten kan anmäla brister i miljöinformationen – och kanske ställa frågor om vad den innebär?
//Per Östborn, projektledare Gröna Mobilister
Läs mer
Gröna Mobilisters överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen
Den som vill göra en djupdykning i våra drivmedels ursprung kan läsa Gröna Mobilisters rapport Drivmedelsfakta 2024.
Det är inte bara tillsynen som behöver förbättras, utan också själva regelverket om miljöinformation om drivmedel. Läs mer i debattartikeln Förbättra miljömärkningen vid pump – ta inte bort den!
