Som Mona Lisa har sitt leende… Trots försöken att bringa klarhet i oljans ursprung får vi fortfarande nöja oss med gäckande antydningar, dubbla budskap, drastiska historier.
Bränslebranschen garanterar att vi inte får in rysk olja i Sverige, men ser samtidigt behov av bättre spårbarhet och deklarerar att den inte vet varifrån över hälften av oljan i vår bensin och diesel kommer. Gröna Mobilisters följdfrågor besvaras med tystnad.
Vi rör oss i ett skymningsland. Kommer EU:s nya krav att ursprungslandet ska deklareras i tullen att ge en svag nyans av ljus nånstans? Det frågar sig Gröna Mobilisters medarbetare Per Östborn i denna tredelade bloggpost, där han irrar sig djupt in i de fossila skuggorna.
Detta är den tredje och sista delen i bloggföljetongen.
I de två tidigare delarna
beskrevs Gröna Mobilisters försök att bringa klarhet i vilken myndighet som har ansvaret att se till att råoljans ursprungsland styrks när bensin och diesel importeras till Sverige, och våra försök att förstå hur detta går till. Ansvaret visar sig ligga hos Tullverket, men dess anvisningar kring vilken dokumentation som kan användas som ursprungsbevis är svävande. Bristen på ett generellt system för spårbarhet läggs i öppen dag.
Oljeproducerande stater belagda med sanktioner gör allt vad de kan för att kringgå pristak och importförbud genom att dölja ursprunget. En hel del fusk skulle därför förekomma även om vi formellt sett hade ett perfekt system för att spåra fossil energi. I kreativa oljeaffärer flyger den venezolanska presidenten Delcy Rodríguez med resväskor fyllda av guldtackor i privatjet från Caracas till Madrid, och den iranska sanktionsmaffian blir allt rikare ju längre handelshindren består. Läs del 1 och del 2.
Pirates of the Caribbean
USA vill också ge sig in i leken. Natten till den 3 januari 2026 kidnappade en amerikansk elitstyrka Venezuelas president Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores sedan de brutit sig in i parets sängkammare.
Den venezolanska oppositionens förhoppningar om maktskifte och demokrati kom på skam då USA började samarbeta med den sittande regimen. Vicepresident Delcy Rodríguez installerades som interimspresident.
Donald Trump underströk oljans betydelse för den amerikanska aktionen. Genom att nationalisera sin oljeindustri hade Venezuela stulit amerikanska tillgångar, enligt Trump. Dags att ta tillbaka det som är vårt! Den 7 januari skrev han på sitt sociala medium Truth:
“the Interim Authorities in Venezuela will be turning over between 30 and 50 MILLION Barrels of High Quality, Sanctioned Oil, to the United States of America. This Oil will be sold at its Market Price, and that money will be controlled by me, as President of the United States of America, to ensure it is used to benefit the people of Venezuela and the United States!”
I en intervju någon vecka senare lade Trump till:
“We’re going to give some to Venezuela. We’re going to keep some.”
Av den spanska affären att döma verkar Delcy Rodríguez vara van vid oljehandel där hennes egna affärer blandas ihop med statens, så hon och Trump kan ha haft lätt att förstå varandra. Det förekommer flera uppgifter om överläggningar före kidnappningen mellan USA:s regering och Rodríguez, där hon lovat att samarbeta med USA och den amerikanska oljeindustrin.
Enligt flera källor befann sig Rodríguez i Moskva då Maduro kidnappades i Caracas. Liksom i fallet med Rodríguez guldtackor, som kan ha börjat sin resa mot Spanien i Moskva, är det svårt att veta vilken betydelse en eventuell rysk koppling har för den amerikanska aktionen – om någon.
Félix Plasencia var Rodríguez parhäst vid leveransen av guldtackorna i Madrid år 2020 som tack för Spaniens hjälp att kringgå oljesanktionerna. De forsätter sitt samarbete i oljeaffärer: den 3 februari 2026 utsågs Plasencia till Rodríguez representant i USA – en central roll i rådande situation.
USA kan ha haft ett mer akut skäl till att lägga beslag på Venezuelas oljeexport än att se den som betalning för den påstådda tidigare stölden av amerikansk egendom i samband med nationaliseringen av Venezuelas olja. Skälet är behovet av tjock olja. Detta behöver utvecklas, så häng med.
Kring år 2020 blev USA energioberoende i den meningen att landet sedan dess producerar minst lika mycket fossil energi det konsumerar, tack vare massiv satsning på utvinning av olja och gas genom hydraulisk spräckning, så kallad fracking. Jag undrar ibland att detta skifte kan ha ett samband med USA:s minskande engagemang i Mellanöstern, med militärt tillbakadragande från Irak, Syrien och Afghanistan åren 2019–2021.
De amerikanska raffinaderierna längs Mexikanska Golfen är dock byggda för att ta emot tjock olja med hög densitet från Venezuela. Den frackade inhemska oljan är lättare och måste blandas upp med tjockare olja för att kunna matas in i dessa anläggningar. Detta förhållande illustreras av att andelen tjock olja i USA:s import har ökat drastiskt på senare år.
Under Trumps första presidentperiod införde USA år 2019 ett embargo mot venzolansk olja, vilket försvårade försörjningen av de amerikanska raffinaderierna i Sydstaterna. USA:s sanktioner var naturligtvis ännu mer skadliga för Venezuela än för USA. År 2025 hade Venezuelas oljeproduktion minskat med över 60 procent jämfört med år 2015, medan landets statsbudget sjunkit ihop till endast en femtedel av dess värde tio år tidigare.
Att göra sig kvitt Maduro kan ha varit en aktion som verkade kraftfull men endast var symbolisk och skedde i samförstånd. Utan nämnvärd kostnad för någondera parten förvandlades en lose-lose situation till en win-win situation. USA kunde åter börja importera tjock venezolansk olja utan att framstå som förlorare i sanktionsstriden, medan Venezuelas regim kunde sitta kvar med skenbar värdighet.
Den tidigare venezolanska sanktionsmaffian med Rodríguez i spetsen kanske kommer att omvandlas till den amerikanska oljemaffians underhuggare, och det är möjligt att den kan samla på sig minst lika många guldtackor i sin nya roll. Klart är att leveranserna av venezolansk olja till raffinaderierna längs Mexikanska Golfen nu har återupptagits.
Tjänster och gentjänster
Få betvivlar att den nuvarande amerikanska administrationen är korrupt, men att likna den vid en maffia kan verka grovt. Att lägga beslag på ett annat lands olja för egen vinnings skull, och att erkänna det så öppet, gör dock epitetet svårt att undvika.
Vid ett möte med amerikanska oljedirektörer i Mar-a-Lago i maj 2025 bad Donald Trump dem om en miljard USD i stöd för hans presidentvalskampanj i utbyte mot diffusa gentjänster. (Hade dessa varit alltför konkreta hade upplägget varit olagligt.) En direkt koppling mellan Trumps donatorer och äventyren i Venezuela finns i miljardären Paul Singer. Han är grundare och VD för hedgefonden Elliott Management och gav cirka åtta miljoner USD i bidrag till Trumps presidentvalskampanj och till hans presidentinstallation.
I november 2025 vann Singer en auktion för att förvärva oljebolaget Citgo till kraftigt rabatterat pris. Citgo har sitt säte i Houston, men ägs sedan år 1990 av den venezolanska staten. Auktionen ägde rum som ett led i en utdragen rättstvist kring Venezuelas expropriation av amerikanska tillgångar. Eftersom Citgo driver flera av de raffinaderier i Sydstaterna som är anpassade för tjock venezolansk olja är Singer förmodligen den person som drar den största nyttan av att Maduro störtats och att Venezuelas olja åter flödar fritt. Affären är dock inte i hamn ännu.
The Qatar connection
Inkomsterna från den venezolanska olja som USA beslagtar sätts in på ett konto i Qatar. USA har deklarerat sin avsikt att skänka medel från detta konto till Venezuela, vars statsbudget är helt beroende av oljeinkomsterna. En första nådegåva från USA till Venezuela på 500 miljoner USD har redan betalats ut.
Många ifrågasätter den rättsliga grunden för att USA i fredstid beslagtar en annan nations egendom och placerar inkomster från försäljningen av dessa egendomar i ett tredjeland. Det finns också frågetecken kring vem som egentligen har insyn i det qatariska kontot. Rutiner för revision saknas ännu.
Man kan dessutom fråga sig varför oljeinkomsterna sätts in på ett konto i Qatar, av alla tänkbara ställen. Kan samarbetet kring oljepengarna ha samband med att Qatars kungahus har skänkt en lyxig jumbojet värd 400 miljoner USD till USA, som en närapå personlig gåva till Trump?
The Guardian rapporterar också att det qatariska kungahuset räknar Venezuelas interimspresident Delcy Rodríguez som en personlig vän. Enligt tidningens källor använde kungahuset sina goda relationer till Trumps administration för att lägga ett gott ord för Rodríguez i de hemliga överläggningar som föregick kidnappningen av Maduro.
Vad får Delcy Rodríguez och Félix Plasencia som tack för att de deltar i detta dunkla spel? Kanske en del av de oljepengar som sätts in på kontot i Qatar?
Vad döljer du för mig i dina mörka ögon?
I Carolas låt Främling utövar det hemlighetsfulla en romantisk lockelse. Oljekällornas svarta pupiller kan också utöva hypnotisk dragningskraft. Petropopulismen har de senaste åren spridits som en väckelse över västvärlden, förmodligen underblåst av dem vars rikedom och aspirationer är beroende av det svarta guldet.
Den fossila energin har varit en god livskamrat. Den ligger bakom industrialiseringen och har gjort det moderna samhälle möjligt som ger oss chansen att leva friska, långa och bekväma liv.
Men olja, kol och gas destabiliserar inte bara klimatet utan göder dessutom despoter som destabiliserar våra samhällen, startar krig och genomför massakrer. Det är det uppenbart att den fossila energin inte är bra för oss längre – det är dags att göra slut.
Det hindrar inte att det är meningsfullt att eftersträva transparens kring dess ursprung, och försöka stilla nyfikenheten kring allt fulspel och alla illgärningar som omgärdar oljan. Det är lättare att ta avsked när det sjaskiga förflutna läggs i öppen dag.
Mörkrets hjärta
Ryssland är helt beroende av sin olja och gas för att finansiera kriget mot Ukraina, ett krig som kan ha kostat över en miljon människor livet. De senaste åren har mellan 30 och 50 procent av den ryska statens inkomster hämtats från fossil energi, vilket i stort sett motsvarar de militära utgifterna. Rysslands ambitioner att återuppbygga sitt imperium och bli en supermakt är helt beroende av att den internationella efterfrågan på fossil energi förblir hög.
Likheterna mellan Ryssland och Iran är stora. Oljeintäkter stod år 2024 för 35 procent av den iranska statens inkomster. Iran vill befästa sin position som regional stormakt och militärens budget ökar snabbt. Omfattande protester mot regimen blossade upp i slutet av december 2025. En tändande gnista var inflation och höga matpriser – ekonomiska problem som delvis har samband med sanktionerna mot landet, sanktioner som delar av den styrande eliten verkar vilja ha kvar eftersom de gör dem rika via svart oljehandel. Tiotusentals människor kan ha mördats av regimen i januari 2026 i försöken att kväsa upproret.
Venezuela är liksom Iran och Ryssland helt beroende av sina oljeinkomster, som stod för närmare 60 procent av den venezolanska statens intäkter år 2025. Oljesanktionerna har bidragit till att ekonomin kollapsat och fattigdomen brett ut sig. Kanske är dynamiken densamma här som i Iran – med en sanktionsmaffia som blivit stenrik på situationen och inte haft några incitament att verka för förändring.
År 2023 stod olja och gas för över 80 procent av Qatars statliga inkomster. Det lilla landet använder sina stora fossila resurser för att utöva inflytande i regionen. När Netanyahu tillträdde som premiärminister i Israel år 2009 ville han permanenta Hamas styre i Gaza för att splittra palestinierna. För att uppnå detta förmådde han Qatar att understödja Hamas ekonomiskt. Qatars emissarie reste till Gaza med säckar fyllda av dollar. Några år senare började Qatar värva medarbetare på Netanyahus kansli. Misstankar har väckts om att Netanyahu tack vare sina nära förbindelser med Qatar och kunnat skaffa sig välfyllda bankkonton och fastigheter runt om i världen.
Qatar och dess oljemiljarder kan härmed sättas i samband både med Hamas massaker i Israel den 7 oktober 2023, då över 1 000 israeler mördades, och med det efterföljande krig i Gaza som leddes av Netanyahus regering där över 70 000 invånare befaras ha mist livet.
Finns det anständiga fossila alternativ?
Norge är det viktigaste ursprungslandet till den bensin och diesel i Sverige vars ursprung är känt. Mängden norsk olja som är tillgänglig för export förväntas dock sjunka. Den svenska drivmedelsbranschen säger själva att den kommer att bli alltmer beroende av fossil råvara med större hållbarhetsproblem.
Andelen diesel i Sverige med känt ursprung som tillverkas av råvara från Qatar ökar snabbt och nådde 6,5 procent år 2024. Denna råvara kommer troligen från gasfältet South Pars i Persiska viken, som samägs med Iran.
Att nya importländer som Qatar dyker upp kan förklaras med behovet att ersätta den ryska oljan. Den ersätts i ännu större utsträckning av olja från USA, vilken ofta är utvunnen genom fracking. Sedan USA inlett piratverksamhet och gett sig i lag med Venezuela och Qatar i oljehandeln är det inte bara den hydrauliska spräckningens miljöpåverkan som gör amerikansk olja problematisk.
En oroande framtidsvision
Via Venezuela finns en förbindelse från USA till Ryssland, även om relationen mellan länderna vad gäller olja och gas för tillfället verkar präglas av konkurrens snarare än samarbete. Det finns dock ett gemensamt intresse i att upprätthålla en hög efterfrågan på fossil energi. För USA:s del gäller det i synnerhet landets nuvarande administration, som samarbetar tätt med den amerikanska oljeindustrin och tar emot stora donationer av densamma.
Just nu pågår förhandlingar mellan USA och Ryssland med anledning av Rysslands invasion av Ukraina, där det förefaller mycket viktigare att dra upp riktlinjerna för ett framtida ekonomiskt samarbete än att säkra en anständig fred för Ukraina. Detta visas inte minst av det faktum att de främsta förhandlarna på båda sidorna är affärsmän, amerikanen Steve Witkoff och ryssen Kirill Dmitrijev.
Detaljer i det så kallade ”Dmitrijev-paketet” har börjat läcka. Planen verkar omfatta 12 biljoner USD och innefattar bland annat samarbete kring utvinning av olja som är svår att extrahera, liksom produktion av flytande fossil naturgas (LNG). Planen förutser också gemensamma ansträngningar att i global skala förespråka fossil energi som alternativ till ”gröna” politiska initiativ.
Det finns en lång historia av samarbete mellan USA och Ryssland kring fossil energi. Om dessa herrar får som de vill blir sanktionerna och satsningarna på förnybar energi bara en parentes, en fnurra på tråden.
Hösten 1999 besökte Exxons dåvarande Rysslandschef Rex Tillerson ön Sachalin i ryska Stilla havet tillsammans med Rysslands nytillträdde premiärminister Vladimir Putin. Mötet ledde till ett avtal där Exxon började utvinna olja i havet utanför öns kust. Vid denna tid var detta den största utländska investeringen i Ryssland. Som svar på kritik mot satsningen skrev Rex Tillerson en debattartikel i Wall Street Journal år 2002 där han menade att samarbetet var avgörande för att skapa ett rikt och demokratiskt Ryssland.
En överenskommelse om ett ännu mycket större samarbete mellan Exxon och det statliga ryska oljeföretaget Rosneft slöts år 2011. Det handlade om utvinning av olja i Karahavet i ryska Arktis och i Svarta havet. Tillersons skicklighet i att knyta kontakter och inleda lönsamma samarbeten i Ryssland hade bidragit till att han utsetts till Exxons VD år 2006. År 2013 tilldelades han den ryska vänskapsorden av Putin.
Rysslands ockupation av Krim år 2014 och de efterföljande sanktionerna innebar att planerna på storskaligt samarbete mellan Exxon och Rosneft fick läggas på is. I sin presidentvalskampanj år 2016 förespråkade Donald Trump att dessa sanktioner skulle avskaffas, och när han utsåg Rex Tillerson till USA:s utrikesminister i februari 2017 trodde många att det var islossning på gång. I stället skärptes sanktionerna mot Ryssland och Exxon drog sig ur hela projektet.
Nu spirar som sagt en ny romans mellan USA och Ryssland i oljans tecken. Flörtiga meddelanden skickas och hemliga möten hålls. Många drömmer om ett stabilt äktenskap med ”Dmitrijev-paketet” som grund. Trevande överenskommelser görs om att reglera gamla skulder och att återuppta oljeutvinningen i Sachalin. Nästa steg är förverkliga de slumrande planerna på gemensam oljeutvinning i ryska Ishavet och i Svarta havet.
Ryssland är en diktatur som leds av en statsmaffia. USA blir alltmer auktoritärt och den nuvarande statsledningen liknar också en maffia. De samtal som nu förs kan därför liknas vid förhandlingar mellan två maffiafamiljer om att gräva ned stridsyxan och börja samarbeta. Om de får oljan att flöda fritt i världen och kontrollerar hela marknaden finns ingen gräns för hur rika de kan bli.
Vägen ut i ljuset
Det är inget nytt påfund att använda fossil energi som geopolitiskt vapen. Efter 70-talets oljekriser tog Sverige därför krafttag för att göra sig kvitt beroendet av eldningsolja. Genom satsningar på elektrifiering, biobränsle och energieffektivisering lyckades vi minska användningen av eldningsolja från cirka 250 TWh år 1970 till ungefär 50 TWh år 1990. Nu är användningen försumbar.
I jämförelse framstår det som en baggis att genom samma trio av åtgärder göra oss kvitt de cirka 80 TWh fossila drivmedel vi använder varje år. Då skulle vi kunna glömma stormakternas oljespel och andas fritt.
Ändå går det trögt. De senaste åren har Sverige aktivt gynnat den fossila energin och försämrat förutsättningarna för alternativen.
Det är som om vi blivit förtrollade av en fossil sol-och-vårare med hemlighetsfullt leende och beslöjad blick. Om någon bara kunde knäppa med fingrarna och väcka oss ur hypnosen.
//Per Östborn, tf generalsekreterare Gröna Mobilister
Vinjettbild: utsnitt av Leonardo da Vincis målning Mona Lisa. Källa: Wikimedia Commons
