Regering och opposition måste ge klara besked kring palmolja och PFAD

I en tidigare debattartikel ringde Gröna Bilister i varningsklockan för att palmoljeprodukter är på väg att ta över marknaden för biodrivmedel. Behovet är akut att koppla loss omställningsarbetet till fossilfria transporter från den överhettade palmoljeindustrin. Den ständigt ökande efterfrågan på dess produkter bidrar till att ödelägga ett av de värdefullaste naturområdena på jorden.

Som ett första steg måste PFAD klassas om från rest till samprodukt vid raffineringen av palmolja. Sedan måste användningen av palmolja begränsas så gott det går. De repliker på Gröna Bilisters debattartikel som kommit från Rickard Nordin (C) (replik 1 och replik 3) och Lorentz Tovatt (Mp) (replik 2) visar att de är engagerade och tar frågan på allvar. Men Gröna Bilister har inte blivit helt lugna av de besked de gett. Tydlighet och långsiktighet saknas.

Rickard Nordin skriver att regeringen måste tala klarspråk kring att palmolja kan komma att ersätta PFAD som råvara till svensk diesel om PFAD klassificeras om till samprodukt. I så fall kommer nämligen PFAD under en tid att stängas ute från den svenska marknaden, eftersom den ännu inte är spårbar. Sådan spårbarhet är nödvändig för att avgöra om den uppfyller de krav på markskydd och låg klimatpåverkan som ställs på en samprodukt. I brist på annan råvara blir risken överhängande att palmoljan letar sig tillbaka in på den svenska dieselmarknaden. Det finns nämligen ett överskott på certifierad palmolja på världsmarknaden som uppfyller EU:s hållbarhetskriterier. Därmed kan stora volymer formellt sett hållbar palmolja hämtas in på kort varsel.

Gröna Bilister instämmer med Rickard Nordin. Regeringen måste berätta hur de tänker hantera denna situation. Eftersom hållbarhetskriterierna för biodrivmedel bestäms av EU kan Sverige inte på egen hand stänga gränsen för den formellt sett hållbara palmoljan. Det enda sättet att förhindra att palmoljan vinner terräng är därför att ge konsumenterna makten att välja bort den. Rickard Nordin skriver att Centern länge förespråkat att ursprungsinformation om drivmedlen ska ges vid pumpen. Det kravet har Gröna Bilister också fört fram under parollen Jag Vill Veta.

Även regeringen har drivit denna fråga och låtit Energimyndigheten utreda saken. Men Energimyndigheten föreslår att ursprungsinformationen inte ska ges vid pump utan gömmas på drivmedelsbolagens eller myndighetens hemsidor. Kommer regeringen att gå på Energimyndighetens linje, eller ger den oss konsumenter ett effektivt verktyg för att välja bort palmoljan ute på macken?

Här är regeringen fortfarande otydlig. Men Alliansen är ännu otydligare i sin inställning till PFAD.

Rickard Nordin understryker att Alliansen kommer att rösta ja till liggande proposition om ändringar i hållbarhetslagen. Därmed införs den nya paragraf som ger regeringen rätt att utfärda detaljerade föreskrifter kring vad som ska räknas som restprodukter. Regeringen har redan sänt ut ett förslag till en sådan föreskrift på remiss. Följden av detta förslag skulle bli att PFAD klassas om från rest till samprodukt.

Därmed kan saken tyckas vara klar. Men samtidigt har Alliansen lämnat in en motion som radar upp en mängd skäl till att vi inte bör klassificera om PFAD, eller att vi först bör vänta ut processer som pågår inom EU, eller att vi först bör utreda saken ytterligare. Vad anser Centern och Alliansen egentligen? Bör PFAD klassas som rest eller som samprodukt?

Den avgörande frågan är denna: om Alliansen bildar regering efter nästa val, kommer ni då att utfärda nya föreskrifter med stöd av den nya hållbarhetslagen som medför att PFAD återigen klassas som rest? Detta skulle rimma illa med det behov av långsiktiga spelregler för biodrivmedel som anförs både i Alliansens motion och i Rickard Nordins repliker.

För att slippa svara på dessa frågor räcker det inte att gömma sig bakom påståendet att utförligare konsekvensanalyser behövs för att ta ställning. All kunskap som är möjlig att ta fram ligger redan på bordet. För Gröna Bilister är svaret självklart: PFAD måste klassificeras om till samprodukt, och det måste ske innan reduktionsplikten införs den 1 juli 2018. Gröna Bilister har samlat de fakta och resonemang som ligger bakom vårt ställningstagande i en serie fördjupande texter.

Alliansen har rätt i att en omklassificering av PFAD kan leda till att reduktionsplikten inte kan uppfyllas under de närmast kommande åren. Kanske kommer till och med andelen förnybara drivmedel i vägtrafiken sjunka en aning innan den vänder uppåt igen när produktionskapaciteten för hållbar HVO byggts ut. Därmed kan man säga att vi riskerar att missa klimatmålet för år 2030.

Men transportsektorns officiella klimatpåverkan kokar ned till en siffra som beror på antaganden, modeller och mer eller mindre godtyckliga klassificeringar av råvaror. Därför är inte klimatmålet heligt. Det är däremot de värden som står på spel i Indonesien.

Det som måste utredas mer är inte huruvida en omklassificering av PFAD gör att vi missar klimatmålet. Det vi måste klura ut är hur vi ska nå klimatmålet för år 2030 trots att de hållbara biodrivmedlen inte räcker till för att ersätta all fossil och diesel som används idag, och trots att elektrifieringen av vägtrafiken inte hinner slå igenom tills dess. Vi måste på kort tid bygga ett samhälle där vi inte bara är fossiloberoende utan också biloberoende – åtminstone i storstadsområdena.

Per Östborn, drivmedelsansvarig, Gröna Bilister

Johanna Grant, Ordförande, Gröna Bilister

Martin Prieto Beaulieu, Presstalesperson, Gröna Bilister