EU hotar svensk och afrikansk biobränsleboom
MED ENDAST nio rösters övervikt har EU-parlamentet röstat igenom kraftiga begränsningar för hur mycket biobränsle som får komma från jordbruksprodukter. I praktiken betyder det mer fossila bränslen, högre klimatpåverkan, färre gröna jobb – och en missad chans för Afrikas fattiga. Nu måste regeringen och ministerrådet upphäva EU-parlamentets beslut.
Oljepriset har fördubblats vart fjärde år, från 30 dollar per fat år 2005, över 60 dollar fatet 2009, till ungefär 120 dollar fatet i dag, och stiger snabbt om konflikten i Syrien förvärras ytterligare.
Ett stigande och svårförutsägbart oljepris drabbar oss alla i form av höjda priser på alltifrån drivmedel till mat. Världens fattiga länder drabbas hårdast; en allt högre oljenota urholkar satsningar på hälsovård och utbildning. Därför försöker nu stater från Sydafrika i söder till Etiopien i norr etablera egen biobränsleproduktion, i första hand för lokal låginblandning i bensin och diesel. Genom att också producera för export får man bättre handelsbalans, ökade intäkter för småbönder, snabbare omställning av jordbruket och en möjlighet att ställa hållbarhetskrav som europeiska konsumenter kan betala för, men knappast afrikanska.
Denna positiva utveckling riskerar att kvävas i sin linda av EU-parlamentets beslut om förändringar av förnybarhetsdirektivet. Sveriges beslutade omställning till en fossilbränsleoberoende fordonsflotta försvåras också. På tre områden är vår gemensamma agenda med utvecklingsländerna är särskilt tydlig:
1. Tak för förstagenerationens biodrivmedel. Av EU:s mål på 10 % förnybar energi i transportsektorn till år 2020 vill EU-parlamentet att max 60 % få komma från jordbruksgrödor, resten ska vara andragenerationens biodrivmedel som cellulosabaserad etanol eller syntesgas. Det vore ett hårt slag mot Afrikas producenter som omöjligt kan börja med att producera de allra mest avancerade drivmedlen – även i den rikaste delen av världen är produktionen mycket liten. Också svensk etanol, biogas och biodiesel skulle drabbas hårt och orättvist – produktionen är långt effektivare än i övriga världen, vilket EU blundar för.
2. Silkeshandskar mot fossilbränslen. EU låter fossiloljeproducenter slippa biobränslenas hårda krav på skydd för biologisk mångfald, redovisning av indirekta markeffekter, säkrad matproduktion och minskad klimatpåverkan. Det drabbar länder som har biobränsleproduktion men ingen egen olja, som Sverige och större delen av Afrika. Dessutom är det en absurd signal till marknaden att ge frisedel till problemet men sätta käppar i hjulet för lösningen.
3. Markeffekter. EU-parlamentet inför inte nu schablonvärden för ”indirect land use change” (ILUC) ovanpå bränslenas faktiska klimatpåverkan, som ska säkerställa att biobränslena inte ens indirekt bidrar till skövling av regnskogen. Beslutet är bra: Med en schablon finns inga incitament att minska sin påverkan, och slagit ut många afrikanska projekt trots att de faktiskt förbättrar skyddet för den biologiska mångfalden. Också i Sverige slår schablonen fel, eftersom vi har mycket mark som ligger i träda och ökad produktion av biobränslen snarast skulle öka mångfalden. Men värdena kan komma tillbaks när som helst, vilket lägger en våt filt över tänkbara investeringar.
Den samlade effekten av EU-förslaget är att rika oljeländer gynnas medan fattiga demokratier och Sverige drabbas – liksom klimatet, eftersom fossila bränslen får konstgjord andning genom ensidiga krav på de förnybara, hållbara lösningarna. Det bör inte godtas av Sveriges regering, som i samverkan med tredje världen-demokratier nu måste ta fram en handlingsplan för att upphäva EU-parlamentets fossilbeslut.
Mattias Goldmann
Publiserades i: http://www.kuriren.nu/ledare/default.aspx?articleid=6945399
