Elcyklar är idag ett vanligt inslag på våra gator och i cykelbutiker, de står för en allt större andel av försäljningen.
Vikbar elcykel från IKEA, som Gröna Bilister har testat
Den moderna elcykeln började få ett genomslag för drygt tio år sedan, även om det fanns modeller innan dess så var det då etablerade cykelmärken började utöka sitt sortiment.
Det svenska regelverket innebär att elcykel räknas som cykel om:
- Elmotorn kopplas in när trycket på tramporna ökar, till exempel för att göra det lättare att trampa i uppförsbackar och i stark motvind.
- Motorn får endast förstärka kraften fråntramporna och får inte ge något krafttillskott vid hastigheter över 25 km/tim
- Motorns kontinuerliga märkeffekt får vara högst 250 watt.
Från början var många elcyklar en ”vanlig” cykel som utrustats med batteri och motor, det var lätt att känna igen en elcykel på motorn i framhjulet och batteriet under pakethållaren. Idag är cyklarna utvecklade för elassistans från grunden vilket gör elsystemet mer integrerat. Det möjliggör en del nya lösningar och funktioner som stöldskydd med larm och GPS, elektroniska växlar och mer avancerad inbyggd belysning. Framförallt har elcyklarna blivit mer stilrena med möjligheten till kablage, styrenheter och batteri dolda i ramen, utöver utseende kan det också skydda elektroniken frånomgivningen på ett helt annat sätt.
Elcyklarna har ofta inställningar för hur mycket motorn ska hjälpa till så det går att anpassa till cyklistens behov. Undersökningar visar att elcyklister får en sådan pulsökning, eftersom cyklisten alltid måste trampa, så att det ger träningen. I snitt brukar elcyklister sätta sig på sadeln oftare än vanliga cyklister och cykla ungefär dubbelt så långt per år. Räckvidden med elassistans beror förstås en mängd faktorer inte minst batteriets kapacitet men vanligtvis kommer elcyklar 3-10 mil på en laddning, men räkna med nästan halverad distans i minusgrader.
En elcykel går idag att köpa från ungefär 6 000 kronor och uppåt.
En sak som skiljer modellerna åt är placeringen av motorn och det påverkar egenskaperna. Ofta sitter en navmotor i fram- eller bakhjulet. En relativt enkel lösning som brukar återspeglas i priset, men finns också på dyrare modeller. När motorn sitter i bakhjulet beter sig cykeln mer som en vanlig cykel, vi är vana vid att bakhjulet driver på. Det begränsar däremot vilka växlar och bromsar som kan användas, därför har dessa modeller utanpåliggande växlar och saknar fotbroms. När motorn sitter i framhjulet kan alla de vanliga växlarna och bromsarna användas i bakhjulet, men istället kan det kännas ovant när det är framhjulet som driver på framförallt i halt väglag och svängar. Modeller med motor i framhjulet kan erbjuda en helt ny upplevelse för cyklisten, tvåhjulsdrift! Precis som fyrhjulsdriften på bilar kan det ge enväldigt god framkomlighet men det hänger mycket på hur motorn styrs, alltså en följsam elassistans och bra däck. En nackdel som navmotorerna delar, oavsett placering är att det blir lite mer att hålla reda på om hjulet ska tas loss från cykeln för att exempelvis byta däck.
Det tredje alternativet är att motorn är placerad i vevpartiet vid pedalerna, detta är en lite dyrare konstruktion. En av fördelarna är att denna konstruktion fungerar med alla vanliga växlar och att elsystemet kan lämnas kontakt vid demontering av hjulen. Motorn kan också arbeta i mer optimala varvtal eftersom drivningen passerar cykelns växlar, vilket ger bra effektivitet.
BMW Cruise e-bike, som Gröna Mobilister har testat
En annan sak som påverkar upplevelsen av elcykling väldigt mycket är hur elassistansen styrs i förhållande till hur du trampar. Ett vanligt sätt är genom en rörelsesensor som egentligen bara känner av att du trampar, på äldre cyklar kunde detta upplevas som motorn i princip bara slog av eller på beroende på om cyklisten trampade eller inte. Idag har de flesta styrt hur motorn ska arbeta med mjukvara så att den till exempel mjukstartar vilket ger en mycket mjukare och följsammare drift.
En variant på rörelsesensorn är att även styra motorn av hur snabbt du trampar, kadensen. Om cyklisten kommer till en uppförsbacke, lägger i en lättare växel och sätter fart på pedalerna så hjälper motorn till mer. Rörelsesensor upplevsofta mer som att åka moped än att cykla men är ofta billigare och passar bra för den som bara vill ta sig från punkt A till B snabbt och med minimalansträngning.
Den tredje varianten är momentsensor (ibland kallad kraftsensor), den känner av hur hårt du trampar och motorn ger assistans i relation till det. Detta brukarvara en dyrare lösning men liknar mer hur känslan på en vanlig cykel. Denna sensor passar bra för den som vill att elcyklingen ska likna vanlig cyklingen, den som vill kunna ”krypköra” eller enklare anpassa hastigheten till sällskap och omgivning. Momentsensor har funnits på flera modeller med navmotor men är nu vanligast på mittmotorerna som ofta styr på kadens samtidigt.
Batteriets placering påverkar också cykelns egenskaper genom förändrad tyngdpunkt, hur enkelt det är att ta loss för att ladda eller ta med sig som stöldskydd och möjligheten att exempelvis montera en barnsits. Vanliga placeringar är under pakethållaren, framför eller bakom sadelröret i eller på det undre- eller övre ramröret. Här är det tycke, smak och behov som avgör men cykeln känns ofta lite mer balanserad när batteriet sitter lågt och centralt på cykeln.
För egen del tycker jag om tvåhjulsdrift med bra dubbdäck på vintern. Navmotor med rörelsesensor på sommaren så jag kan glida fram nästan ansträngningslöst, en kraftig mittmotor till lastcykeln och hade jag inte träningscyklat vid sidan av mina dagliga transporter skulle jag valt en elcykel med momentsensor för att få mer träning när jag transporterar mig.
Vilken elcykel som passar bäst är individuellt men det flesta som testar för första gången kommer tillbaka med ett leende, provcykla olika modeller och ta det lugnt i början.
Magnus Hellstrand, december 2021
Botanisera gärna Gröna Mobilisters tester av elcyklar