Energimyndigheten har nu lämnat sitt förslag till miljödeklaration av bilar till regeringen. Förslaget innehåller flera bra delar, men saknar det viktigaste: livscykelperspektivet och plattformen där vi kan jämföra bilmodeller. Energimyndighetens egen undersökning visar att konsumenter efterfrågar just detta.
Vinjettbilden visar Frida Röyne, som håller upp det diplom Polestar fick av Gröna Mobilister år 2021 för sin transparens och sitt arbete med livscykelanalys.
Regeringen gav den 2 maj 2024 Energimyndigheten uppdraget att föreslå en fordonsmärkning som ”utöver utsläpp ur avgasröret även redovisar fordonets energieffektivitet och livscykelutsläpp”.
Tajmingen för att införliva livscykelperspektivet i märkningen är perfekt: en metod för att utföra livscykelanalys (LCA) av bilar som är avsedd att bli en global standard ligger i stort sett färdig på UN-ECE:s bord, och EU kommer den 31 december att anta en nära besläktad LCA-metod som ska användas inom unionen.
För de tillverkare som inte vill utföra fordonsspecifika LCA enligt denna standard måste det finnas schabloner att förlita sig på i en märkning. Regeringen gav Energimyndigheten uppdraget att ”utveckla och omarbeta förslagen gällande användningen av schabloner i livscykelanalysen”.
Energimyndigheten har vare sig införlivat livscykelutsläppet i märkningen eller utvecklat schabloner. Myndigheten har alltså inte fullföljt regeringens uppdrag.
I många länder finns myndighetsdrivna sajter där officiella data om alla bilmodeller kan jämföras. Energimyndigheten anser att det blir för dyrt och komplicerat att utveckla en sådan sajt med utgångspunkt i de data som presenteras på miljödeklarationen.
– Skälen att avstå livscykelperspektiv och möjligheten att jämföra bilar håller inte, säger Gröna Mobilisters tf generalsekreterare Per Östborn. Om Energimyndigheten står på konsumenternas sida är dessa vägval obegripliga. Ibland vill man, men kan inte. Här verkar det handla om att kunna men inte vilja.
Per Östborn fortsätter:
– Med detta sagt finns också positiva sidor hos förslaget, som fokus på energieffektivitet och tydliga symboler som visar om bilen är godkänd för ett alternativt drivmedel.
Nu hoppas Gröna Mobilister att regeringen förbättrar myndighetens förslag och införlivar livscykelperspektivet. Det är trots allt en del av regeringens klimathandlingsplan. Om regeringen kavlar upp ärmarna hinner den göra Sverige till världsmästare i konsumentmakt.
Fördjupad analys
Bra delar i Energimyndighetens förslag
Det är mycket bra att märkningens huvudfokus är energiförbrukning per körd sträcka, snarare än koldioxidutsläppet ur avgasröret. En märkning som vill vara relevant i elektrifieringens tidevarv måste särskilja mer eller mindre energieffektiva elbilar.
Det är också bra att märkningen visar bränsleförbrukningen hos en laddhybrid när batteriet är tomt, och elförbrukningen när bilen körs så elektriskt som möjligt. Detta har Gröna Mobilister länge efterlyst. Den viktade förbrukning som oftast visas bygger på antaganden om hur mycket föraren kör på el och döljer laddhybridens verkliga egenskaper.
Positivt är också att elbilars och laddhybriders räckvidd på el anges på märkningen, liksom vikten. Bilens vikt säger mycket om klimatpåverkan vid tillverkningen. Våra bilar blir allt tyngre och Gröna Mobilister vill bidra till att bryta denna utveckling genom kampanjen Banta Bilen! En obligatorisk märkning som exponerar vikten kan bidra ännu mer.
Ytterligare en positiv sida hos Energimyndighetens förslag på märkning är de tydliga symboler som visar om bilen är godkänd för ett alternativt drivmedel, eller är beroende av bensin eller diesel.
Sist men inte minst är det bra att Energimyndigheten föreslår tydliga regler kring var och hur miljödeklarationen ska visas. Förutom på bilen i bilhallen ska märkningen visas på bilförsäljarens webbplats. En komprimerad märkning som endast visar fordonets energieffektivitet ska visas vid marknadsföring som av utrymmesskäl inte tillåter exponering av den fullständiga märkningen. Det är bra att den komprimerade märkningen är visuellt slående.
Det viktigaste fattas
Energimyndigheten har låtit Novus utföra en konsumentundersökning om fordonsmärkningen. På frågan om det bör framgå på märkningen att elbilar och laddhybrider orsakar större miljöskada vid tillverkningen än andra bilar svarar 77 procent Ja och endast sju procent Nej.
Svaren visar att intresset för livscykelperspektivet är stort, även om frågan kan tyckas alltför negativt formulerad. En märkning som visar livscykelutsläppen kommer att klargöra att en elbil har lägre klimatpåverkan sett över hela livscykeln än en bensin- eller dieselbil. Sådan information kan därmed användas för att ge trovärdighet åt elektrifieringen.
Gröna Mobilister publicerade sommaren 2025 en analys som visar att bollen är upplagd för att införa livscykelperspektivet i en svensk miljödeklaration av bilar.
I sin uppdragsredovisning anger energimyndigheten som skäl till att inte visa livscykelutsläppen på märkningen bland annat att utöver den LCA-standard som införs i EU vid årsskiftet krävs en ”legal infrastruktur kring bedömning av överenstämmelse och förfaranden för kontroll” som bör fastställas på EU-nivå. Detta kan ta lång tid, menar myndigheten.
En sådan infrastruktur kommer dock med all sannolikhet att bli en integrerad del av den LCA-standard i EU som presenteras redan om två månader, långt innan den svenska fordonsmärkningen hinner sjösättas.
Krav på tredjepartsgranskning och riktlinjer för hur den ska utföras preciseras till exempel i den LCA-standard som redan tagits fram av UN-ECE. I sin underlagsrapport om LCA till Energimyndighetens utredning skriver IVL att ”[t]redjepartsgranskning kommer sannolikt vara inkluderad” och att detta ”minskar Energimyndighetens ansvar för datagranskning”.
Det enda som krävs i ett svenskt regelverk är en paragraf som säger att ansvarig myndighet ska godkänna den tredjepartgranskare som biltillverkaren vill använda för att uppfylla de förväntade kraven på verifikation. Liknande enkla regler kring godkännande av extern granskare finns vid drivmedelsföretagens rapportering av klimatpåverkan hos drivmedel ur livscykelperspektiv (well-to-wheels).
Börja klippa schabloner
Energimyndigheten har valt att ignorera regeringens uppdrag att utveckla schabloner för livscykelutsläppen hos de bilmodeller där ingen LCA enligt vald standard finns tillgänglig. Energimyndigheten skriver:
”Utan vare sig LCA-metod eller data är det inte möjligt att redan nu ta fram ett förslag på hur LCA-informationen ska kunna visas på en märkning, eller fastställa schabloner.”
Detta är missvisande. Alla LCA av bilar redovisar klimatpåverkan hos bilen under hela dess livscykel, uppdelad i klimatpåverkan vid tillverkning, användning, samt vid skrotning eller återvinning. Det går utmärkt väl att redan nu föreslå hur sådana utsläppsdata ska visas på en svensk fordonsmärkning.
Kanske ska märkningen enbart fokusera på utsläppen vid tillverkningen, kanske ska dessa utsläpp jämföras med utsläppen vid körning. Kanske ska svenska data användas för klimatpåverkan hos el och andra drivmedel för att beräkna dessa utsläpp vid körning. Kanske ska dessa utsläpp redovisas per körd kilometer, kanske under hela bilens livstid. Alla dessa överväganden går att göra oavsett detaljerna i den standardiserade metod för LCA som ska ligga till grund för märkningen.
Det går dessutom utmärkt väl att redan nu precisera formen hos de schabloner som ska användas i de fall biltillverkaren inte vill göra en LCA av föreskriven typ för en given bilmodell.
Alla LCA av bilar delar upp utsläppen vid tillverkningen dels i utvinning och bearbetning av material, dels i sammansättningen av bilen vid fabrik. Olika system för LCA kan ha olika namn på dessa två utsläppskategorier. Volvo Cars kallar dem Materials production and refining, respektive Volvo Cars manufacturing. I riktlinjerna för EPD Internationals miljövarudeklarationer för bilar kallas de Upstream processes respektive Core processes. I UN-ECE:s globala LCA-standard för bilar kommer de två utsläppskategorierna att kallas Material production respektive Parts production and vehicle assembly. EU:s kommande LCA-metod kommer att vara nära besläktad med metoden som ligger i stort sett klar på UN-ECE:s bord. För elbilar och laddhybrider redovisas utsläppen vid batteritillverkningen ofta separat.
Strukturen är alltså redan nu klar hos de utsläppsposter som kan ingå i den schablon som sedan bör kalibreras mot motsvarande utsläppsposter i fordonsspecifika LCA. Med andra ord går det att redan nu föreslå formen hos en schablon som ger utsläppen vid biltillverkningen som en funktion av exempelvis fordonstyp, vikt, batterikapacitet och batterikemi. För att fastställa de proportionalitetskonstanter eller andra parametrar som, exempelvis, ger utsläppen från fabrik som funktion av bilens vikt måste vi dock vänta på data från verkliga LCA av föreskriven typ.
För att välja en lämplig form hos dessa schabloner bör regeringen eller Energimyndigheten samarbeta med IVL Svenska Miljöinstitutet, Ricardo, eller något annat konsultföretag som är involverat i arbetet med att ta fram LCA-standarder för bilar för EU:s och UN-ECE:s räkning.
Ge oss chansen att jämföra och göra upplysta val
I sin uppdragsredovisning skriver Energimyndigheten:
”På dagens komplexa bilmarknad möter konsumenter en överväldigande mängd modeller, specifikationer och tekniska detaljer som gör rationella köpbeslut utmanande. Studier visar att 75 % av bilköparna spenderar månader på informationsinhämtning innan köp, samtidigt som informationsasymmetri mellan säljare och köpare kvarstår som ett fundamentalt problem.
”Många tillverkare tillhandahåller välgjorda verktyg på sina webbsidor för att jämföra bland fordon i tillverkarens egna utbud. Något omfattande, opartiskt jämförelseverktyg som specifikt fokuserar på miljö-och energiaspekter för nya fordon för jämförelse mellan varumärken finns dock i dagsläget inte i Sverige. Konsumentverket, tillsammans med Energimyndigheten, och med stöd från Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, tillhandahöll ett jämförelseverktyg på bilsvar.se, men verktyget avvecklades 2022.”
I den konsumentundersökning som Energimyndigheten beställde av Novus framgår att 58 procent av de svarande är intresserade av ett digitalt verktyg för att jämföra bilmodeller, medan 22 procent inte är intresserade.
Trots dessa insikter avstår Energimyndigheten från att föreslå en myndighetsdriven sajt där konsumenter kan jämföra bilmodeller från olika tillverkare. Myndigheten skriver i sin uppdragsredovisning:
”Detta skulle öka uppgiftslämnarbördan för aktörerna, och kräva att ansvarig myndighet bygger upp en omfattande databas, och kvalitetssäkrar informationen löpande.”
Bördan för bilföretagen att mata in samma data som på miljödeklarationen i ett digitalt verktyg som den ansvariga myndigheten tillhandahåller torde vara minimal.
De data som visas på en sajt för jämförelser blir rimligen desamma som de data visas på märkningen, och på det kompletterande produktdatablad som Energimyndigheten föreslår att bilföretagen ska ta fram. Behovet av kvalitetssäkring i en databas som ligger till grund för en jämförelsesajt blir därmed lika stort eller litet som behovet att kvalitetssäkra data på själva märkningen. Med andra ord krävs inget extra arbete med kvalitetssäkring för att skapa en plattform där alla bilmodeller kan jämföras.
Det ligger en grundläggande kvalitetssäkring i det faktum att Energimyndigheten föreslår att data hämtas direkt från officiella källor:
”Uppgifterna i märkningen ska tas ifrån intyget om överensstämmelse, men när en sådan inte finns ska uppgifterna tas från fordonets typgodkännande.”
En ordning där bilföretagen matar in data från fordonsmärkningen, tillsammans med andra officiella fordonsdata, i en myndighetsdriven databas är en så självklar del i god konsumentupplysning att det krävs mycket starka skäl att inte införa den.
Energimyndigheten skriver i sin uppdragsredovisning att den analyserat vad det skulle kosta att med utgångspunkt i en sådan databas skapa en sajt där vi kan göra opartiska jämförelser av bilmodeller – men myndigheten avslöjar inte vilka kostnader det handlar om. Denna information är avgörande för att regeringen ska kunna ta ställning till om den vill bevilja den ansvariga myndigheten nödvändiga resurser för att bygga upp en databas med tillhörande sajt.
Motsvarande sajter finns i många andra länder. En sökbar publik databas med officiella fordonsdata med miljöfokus finns exempelvis i USA på sajten www.fueleconomy.gov, som hanteras av DOE och EPA, deras motsvarigheter till Energimyndigheten och Naturvårdsverket. En sådan databas finns också i Frankrike på sajten carlabelling.ademe.fr, som administreras av den statliga omställningsbyrån ADEME, och i Storbritannien, där sajten sköts av Vehicle Administration Agency.
Läs mer
Energimyndighetens uppdragsredovisning Märkning av lätta fordon med information om fordonets miljö- och energiegenskaper
Gröna Mobilisters kampanj för miljödeklaration av bilar med livscykelperspektiv: Vi Vill Veta!
Debattartikel av Gröna Mobilister i Aktuell Hållbarhet den 3 oktober 205: Så kan regeringen göra Sverige till världsmästare i konsumentmakt
Kontakt
Per Östborn, tf generalsekreterare Gröna Mobilister, per.ostborn@gronamobilister.se, 073 819 61 54
