Fler åker kollektivt. Börjar bussarna och tågen bli fullsatta?

Högst beläggningsgrad i kollektivtrafiken har Dalarna med 36 %, följt av Stockholms län med 32 %. Lägst är beläggningsgraden på Gotland med 10 %. Det innebär att nio av tio sittplatser på öns bussar gapar tomma. (Beläggningsgraden i alla län visas i tabellen nedan.)

För att få perspektiv på dessa siffror kan vi jämföra med det genomsnittliga antalet 1,7 personer i varje personbil. Detta motsvarar en beläggningsgrad på 34 % om vi antar att alla bilar är femsitsiga. Beläggningsgraden kan aldrig bli lägre än 20 %, vilket motsvarar en ensam bilförare.

Beläggningsgraden svarar på frågan hur effektivt varje fordon används. En alltför låg beläggningsgrad i kollektivtrafiken är ett tecken på att alltför stora bussar eller långa tåg används, eller omvänt på att länstrafiken är för dålig på att locka kunder. En riktigt hög beläggningsgrad är dock inte alltid av godo. Den kan tyda på att bussarna och tågen är överfulla i rusningstid, vilket riskerar att skrämma bort kunderna.

Översiktliga analyser

För att tolka nivåer och trender i beläggningsgrad bör vi jämföra med motsvarande trender för resevolym och utbud. Vi redovisar resevolymen som den genomsnittliga resesträckan för en invånare i det aktuella länet, och utbudet som den sammanlagda sträcka alla kollektivtrafikfordon kör i länet dividerat med dess folkmängd.

Sett över hela den senaste tioårsperioden är dessa trender uppmuntrande i flera län.

I Kalmar, Skåne, Uppland, Västerbotten, Västmanland och Västra Götaland ökar länstrafiken utbudet, och invånarna svarar med att resa mer kollektivt. Beläggningsgraden håller sig konstant eller ökar måttligt till rimliga nivåer, vilket är ett tecken på balans i ökningen av utbud och efterfrågan.

I Dalarna, Södermanland och Örebro län ökar också länstrafiken utbudet, och invånarna reser också allt mer kollektivt. Beläggningsgraden minskar dock. I Dalarna är detta positivt, eftersom beläggningsgraden fortfarande är hög (36 %), enligt de officiella siffrorna för år 2017. I Södermanland och Örebro län med relativt låg beläggningsgrad (18 % respektive 14 %) kan det vara ett tecken på att invånarna ännu inte hunnit svara fullt ut på länstrafikens satsning.

I Halland, Jämtland och Kronoberg ökar också både utbud och resande i kollektivtrafiken. Men här saknas tillräckligt dataunderlag för att kunna dra ut någon trend när det gäller beläggningsgraden.

I Värmland ökar utbudet, men efter en viss ökning av resandet för tio år sedan har det nu stagnerat – och till och med börjat vända nedåt. Beläggningsgraden minskar. Det verkar som om värmlänningarna inte längre svarar på länstrafikens satsningar.

I Blekinge och Jönköpings län är situationen också något oroande. Här ökar resandet och beläggningsgraden, men länstrafiken har ännu inte svarat på denna efterfrågan genom att öka utbudet.

I Gävleborg, Norrbotten, Västernorrland och Östergötland är det svårt att utläsa några långsiktiga trender alls. Detta kan vara ett tecken på att länstrafikbolagen är alltför passiva.

Gotland har landets lägsta beläggningsgrad på 10 %. Utbudet förändras inte över tid och resandet minskar. Länstrafiken behöver ta sig i kragen.

I Stockholms län reser invånarna mer kollektivt än någon annanstans i Sverige, och resandet per person ökar långsamt. Trots det minskar utbudet något, räknat per person, vilket leder till att beläggningsgraden ökar långsamt från en redan hög nivå på 32 %. Stockholms länstrafik måste göra en nysatsning om de vill att resandet ska fortsätta att öka.

Projektledare Per Östborn på Gröna Bilister avslutar med att lägga in en brasklapp:

– Det finns vissa osäkerheter i dataunderlaget från Trafikanalys. Det gäller i synnerhet beläggningsgraden, där vi saknar trovärdiga uppgifter för vissa år och vissa län. Dessa indikatorer ska därför ses som indikatorer i ordets egentliga betydelse. De indikerar en utveckling snarare än att slå fast den. Mer djupgående analyser krävs för att kunna säga något definitivt.