Bilismen måste minska om vi ska nå klimatmålet. Vi åker minst bil i storstäderna och mest i glesbygden. Så måste det få vara. Men bilberoendet kan brytas i många mellanstora städer och pendlingskommuner. Det visar Gröna Bilisters nya 2030-indikator som bygger på kommunala resvaneundersökningar. Mycket vore vunnet om så sker, för där bor hälften av Sveriges befolkning.
Vinjettfoto: Gröna Bilister/Johanna Grant
Det är snart bara tio år kvar till år 2030. Tills dess ska transportsektorns klimatpåverkan ha minskat med 70 procent jämfört med 2010, enligt klimatlagens mål. Hittills har klimatpåverkan minskat med 17 procent. Vi har alltså lång väg kvar till målet.
2030-sekretariatet har utvecklat en uppsättning nationella 2030-indikatorer för att följa upp omställningsarbetet. Gröna Bilister har tillsammans med dem och Klimatkommunerna utvecklat en liknande uppsättning kommunala 2030-indikatorer. Dessa förvaltas och utvecklas nu av Gröna Bilister med ekonomiskt stöd av Trafikverket.
De flesta forskare är överens om att bilismen måste minska om vi ska nå transportsektorns klimatmål, i synnerhet i storstadsområdena. Därför väcker det hopp att vi gör allt större andel av våra resor med kollektivtrafik. Men eftersom andelen resor med gång eller cykel minskar i motsvarande mån förblir bilåkandet konstant.
Lokala resvaneundersökningar
För att finna hopp om en minskad bilism har Gröna Bilister brutit ned resvanorna på lokal nivå. Vi har nyligen samlat resultat från resvaneundersökningar från 160 kommuner gällande andelen resor som kommuninvånarna gör med bil, kollektivtrafik respektive gång eller cykel.
Undersökningarna har genomförts av regioner, länstrafikbolag, regionförbund eller enskilda kommuner. Sådana undersökningar genomförs med flera års mellanrum. Vi jämför resultaten från de senaste undersökningarna, genomförda mellan åren 2012 och 2017.
Analys
Skillnaderna i resvanor är stora mellan olika typer av kommuner. För att analysera skillnaderna har vi använt oss av SKL:s kommungruppsindelning.
Som väntat används bilen minst i de tre storstadskommunerna (kommungrupp A1) och mest på landsbygden långt från större städer (kommungrupp B5, C7, C8, C9).
Bilen används lika mycket i pendlingskommuner nära de tre storstäderna (A2) som i mellanstora städer (B3). När det gäller de övriga reseslag är dock skillnaderna stora mellan dessa två kommuntyper. I pendlingskommunerna dominerar kollektivtrafiken över gång och cykel, medan förhållandet är det omvända i de mellanstora städerna.
Kollektivtrafiken för en allt mer tynande tillvaro ju längre ut på landsbygden vi kommer (B4-C9).
Ingen förvånas över skillnaderna i resemönster mellan stad, pendlingsort och landsbygd. Intressantare är att studera skillnader mellan kommuner av samma typ. Resvanor för alla enskilda kommuner redovisas i excelfilen Kommunala resvaneundersökningar, uppdelade dels per kommungrupp, dels per län.
Om bilberoendet har brutits i en kommun går det att bryta i en annan kommun som liknar den första.
– Det gäller att låta sig inspireras varandras framgångsrecept, säger Per Östborn, projektledare på Gröna Bilister. Men det går inte att kopiera varandra blint, för varje kommun har alltid någon förutsättning som skiljer den från alla andra. I Jönköping måste man till exempel ta hänsyn till alla backar.
Bland de tre storstäderna sticker Malmö ut som cykelstaden framför andra. Där sker cirka 20 % av resorna med cykel, att jämföra med cirka 10 % i Göteborg och Stockholm. Tyvärr ser det dock ut som om Malmöbornas cyklande sker på bekostnad av bussåkandet snarare än av bilåkandet. Kollektivtrafikens marknadsandel i Malmö är lägre än i Göteborg och Stockholm, och bilismens marknadsandel är större.
Uppsala och Lund sticker ut i positiv bemärkelse bland de mellanstora städerna (kommungrupp B3). Där är andelen resor i bil endast 37 % respektive 39 %, att jämföra med Linköping på tredjeplatsen med 50 %. Jönköping har högst andel resor i bil i denna kommungrupp med 68 %. Bilismens undanskymda roll i Uppsala och Lund speglas av att andelen cykelresor här är högst i landet. Detta kan delvis förklaras med att de är studentstäder, men andra städer har ändå en hel del att lära.
Bland pendlingskommunerna kring våra tre storstäder (kommungrupp A2) är också variationen i resvanorna stor. Generellt sett spelar kollektivtrafiken en viktigare roll i pendlingskommunerna kring Stockholm än i pendlingskommunerna kring Göteborg och Malmö.
Detta speglas av att det åks mer bil i kommunerna kring Göteborg och Malmö än i kommunerna kring Stockholm. Andelen bilåkande är lägst i Sundbyberg med 33 % och högst i Kungsbacka med 78 %. Pendlingsavståndet från Kungsbacka till Göteborg är detsamma som från Upplands Väsby till Stockholm. Ändå är andelen bilåkande på 58 % i Upplands Väsby betydligt lägre än i Kungsbacka.
Det finns betydande skillnader även mellan pendlingskommunerna till de mellanstora städerna (kommungrupp B4). Invånarna i Lessebo (beläget 36 km från Växjö) åker bil vid 59 % av sina resor, medan invånarna i Forshaga (beläget 24 km från Karlstad) sätter sig i bilen vid hela 80% av sina resor.
Det finns järnvägsförbindelse mellan Lessebo och Växjö med tät trafik, men järnvägen mellan Forshaga och Karlstad är nedlagd sedan många år. Länstrafiken Kronoberg satsar och resandet ökar. Resandet med Värmlandstrafik har stagnerat och börjar till och med minska. De fysiska förutsättningarna för att välja något annat färdmedel än bilen verkar alltså spela stor roll för beteendet.
Detta visar sig också bland pendlingskommunerna till mindre städer (kommungrupp C7). Här sticker Mellerud ut med en låg andel bilresande på 53 % tack vare goda järnvägsförbindelser.
Lessebo tågstation. Foto: järnväg.net/Markus Tellerup
Arbetspendling
För 68 kommuner har Gröna Bilister uppgifter både om invånarnas arbetspendling och om deras sammanlagda resande (se också excelfilen Kommunala resvaneundersökningar). I detta urval kommuner skiljer sig inte resevanorna vid pendlingen nämnvärt från resandet som helhet. Andelen pendlingsresor med kollektivtrafik är i medeltal ett par procentenheter större, på bilåkandets bekostnad.
Gröna Bilister brukar uppmana kommunkoncernen att gå före i omställningsarbetet och inspirera sina kommuninvånare. Men är de kommunanställda föredömen när det gäller arbetspendling?
Vi har vänt oss till kommunerna och efterfrågat resvaneundersökningar som riktar sig till de kommunanställda. Än så länge kan vi bara jämföra arbetspendlingen mellan de kommunanställda och hela befolkningen i 16 kommuner. I medeltal pendlar tyvärr de kommunanställda som folk gör mest.
Det finns dock lysande undantag. I Jönköping är andelen pendlingsresor med bil bland de kommunanställda endast 52 %, att jämföra med hela befolkningens 69 %. I Umeå är motsvarande siffror 35 % och 57 %, och i Västervik 54 % och 69 %.
Liksom länstrafikbolagen har ett ansvar att ge befolkningen förutsättningar att låta bilen stå har kommunkoncernen ett ansvar för att underlätta bilfri pendling. Därför är det glädjande att allt fler kommuner erbjuder de anställda cyklar som förmån, och att det blivit mycket populärt att ta emot sådana förmånscyklar.
Jönköpings kommun har nyligen utvärderat sin satsning på förmånscyklar, som även innefattar elcyklar. Det visar sig att allt fler tar elcykeln istället för bilen till jobbet. Det kan förklara varför de kommunanställda i Jönköping ligger så långt före de andra Jönköpingsborna när det gäller att låta bilen stå på morgonen.
Slutsatser
1) Utifrån de kommunala resvaneundersökningarna ser Gröna Bilister störst potential att minska bilismen i mellanstora städer och i pendlingskommuner. Skälet är att det här finns stora skillnader mellan likartade kommuner.
Det finns ingen anledning att 68 % av resorna i Jönköping ska ske med bil när Uppsalaborna bara använder bilen vid 37 % av resorna. I Kungsbacka används bilen vid 78 % av resorna, att jämföra med 57 % i Upplands Väsby där pendlingsavstånden är desamma.
– Bryts bilberoendet i mellanstora städer och pendlingskommuner är mycket vunnet, för där bor ungefär hälften av Sveriges befolkning, säger Per Östborn, projektledare på Gröna Bilister.
2) De fysiska förutsättningar som länstrafiken ger invånarna att åka kollektivt spelar stor roll för deras resvanor. Länstrafikbolagen skiljer sig mycket åt när det gäller hur mycket de satsar.
– Det skulle göra avtryck i den nationella statistiken över resandet med kollektivtrafik om de passiva länstrafikbolagen rycker upp sig, kommenterar Per Östborn.
3) Kommunkoncernen utnyttjar ännu inte möjligheten att agera föredöme för sin befolkning när det gäller resvanor.
– Allt fler insatser från kommunerna i stil med att erbjuda de kommunanställda förmånscyklar inger dock hopp om att de snart ska axla rollen som föredömen, säger Per Östborn.
Läs mer
Resultat från resvaneundersökningar i 160 kommuner redovisas i excelfilen Kommunala resvaneundersökningar, uppdelade dels per kommungrupp, dels per län.
De kommunala 2030-indikatorerna
För ytterligare information kontakta
Per Östborn, projektledare, Gröna Bilister, per.ostborn@gronamobilister.se
Denna granskning är ett led i Gröna Bilisters projekt Gröna kommuner på väg, som stöds ekonomiskt genom Trafikverkets bidrag till ideella organisationer
