Honda e (el) – december 2020

Coolast i stan

Honda e har funnits ett tag när vi testar den, så den första uppståndelsen borde ha lagt sig. Men den är fortfarande coolast på gatan, med sin kombo av retrolinjer och något från rymdfilmen Wall-E. Designen är extremt avskalad, med släta fina ytor och utan motorgrill eftersom elbilar ju inte behöver det. Framdörrarnas handtag är infällda och poppar ut när man behöver dem, bakdörrarnas är dolda i dörrkarmen. En personlig bonuspoäng från mig för att framdörrarna är utan ram, stiligt!

Det syns direkt att e är en lysande stadsbil, och skenet bedrar inte. Yttermåtten är kompakta, och tack vare att drivningen är på bakhjulen, är bilen extremt smidig, framhjulen kan ställas nästan rätt ut från bilen och vändcirkeln på enbart 8.6 meter är hela två meter bättre än Mini – som ju också är en smidig bil. De kompakta yttermåtten gör det också lätt att hålla koll på bilen, dessutom bistår fyra kameror och 12 sensorer, liksom automatisk parkering om man väljer det dyrare utförandet.

Honda e väger 1.5 ton vilket är mycket för en så liten bil, men vikten märks varken i köregenskaper eller acceleration. e har full effekt direkt och klart mer sug i accelerationen än motorstarkare elbilar som Volkswagen ID – e har en långt svagare elmotor men med nästan exakt samma vridmoment. Den dyrare Advance har 18 hästar mer, men exakt samma vridmoment, bara marginellt snabbare acceleration och toppfarten är exakt samma.

Vill man, går det att köra e som enpedals-bil; tryck in en knapp där växelspaken brukar sitta och allt kan skötas med gaspedalen. Då blir de tre lägena för bromskraftsåterföring, som sköts med paddlar bakom ratten, i olika grad kraftfulla, medan de blir olika grader av måttliga om enpedalsläget kopplas ur. Därtill finns ett sportläge som gör bilen onödigt nervös, däremot inga renodlade ekonomilägen som i många andra elbilar. Motorn sitter fram medan drivningen alltså är bak, vilket ger en perfekt 50/50-viktfördelning, medan tyngdpunkten hålls låg genom att batterierna ligger under golvet.

I framsätet är e inte besvärande liten, med fina stolar och tillräckligt med utrymme både på höjden och i bredd. Det tonade glastaket bidrar till att interiören känns luftig, däremot går det inte att öppna. Att e inte har så mycket plats i baksätet fattar nog alla redan vid första anblicken, men att det är strikt tvåsitsigt är lite synd eftersom det därmed blir direkt olagligt att vara fem i bilen. I övrigt duger den upprätta bänken för kortare resor och inte minst duger det för att ställa in saker när det pyttelilla bagageutrymmet är fullt. Baktill ryms faktiskt inte ens en vanlig inköpskasse från matbutiken.

Det går inte att dra släp, och inte att lasta på taket. Däremot kan man fästa en cykelhållare bakom bilen.

Högteknologiskt avskalad

Det kan inte hjälpas att det blir personligt. Jag tycker e har den kanske coolaste inredningen av alla bilar. Rensad från allt onödigt, med en långsmal digital skärm som sträcker sig hela vägen mellan dörrarna. Formellt sett är det fem separata skärmar, men det märks knappast, och innehållet kan flyttas runt så att passageraren kan hantera navigator eller musik. Säg ”Okej Honda” och röstigenkänningssystemet vaknar och kan utföra en rad kommandon bättre än många dyrare bilar. Med appen Honda + kan laddning och mycket annat förprogrammeras; det går också att låsa upp och till och med starta bilen med mobilen.

Honda e konkurrerar med eldrivna Fiat 500 och Mini Cooper, som båda starkt betonar nostalgi och historik. Kanske är det i grunden en fördel att e inte har några direkt anfäder, i vart fall är retro-designen inskränkt till att ratten andas första generationens Honda Civic och trälister längs instrumentskärmarna som ger en vag åttiotalskänsla.

Lilla bilen med lilla batteriet

Att e främst är tänkt för stan märks på det beskedliga batteriet, 35.5 kWh hade för bara några år sen setts som stort men nu är det bland marknadens minsta. 220 kilometer ger det enligt officiella WLTP, kör man mycket stadstrafik kan det bli ett par mil till. I vårt test, i decemberkyla och med vinterdäck, stannar räckvidden på under 20 mil, med en snittförbrukning på ungefär 1.7 kWh per mil.

Eftersom de flesta bara kör några mil om dagen, räcker batterikapaciteten, resonerar Honda, men vi hade gärna sett att man som hos BMW i3 eller Renault Zoe kunnat välja ett större batteri om man önskar. Detta särskilt som laddningen går trögt, med max 43 kW snabbladdning, och betydligt mindre än så i början och slutet av laddningen. De 50 kW som Honda anger får vi aldrig uppleva. När man laddar ur publikt uttag tar e bara 6.6 kW, enfas, eller 22 kW trefas. Det är extra dumt för en bil som så tydligt siktar in sig på stadsbor som kanske inte har eget ladduttag hemma.

Laddluckan är udda placerad, under ett enormt lock på motorhuven fram. Till vardags funkar det fint, bilen är inte så stor så man når lätt. För att inte locket ska frysa fast när det är snö och frost finns ett särskilt litet ”tält” att fästa över laddluckan – en slags erkännande att placeringen kanske ändå inte är den bästa. Både mode 2- och 3-kablar följer med som standard.

Dyr – eller billig

e är välutrustad från grunden – fattas bara det med en prislapp som betydligt större elbilar med längre räckvidd. Här finns videokameror och monitorer istället för backspeglar, vilket funkar utmärkt efter de första milens tillvänjning och i mörkret funkar klart bättre än med de vanliga speglarna. Det samma gäller den inre backspegeln, som egentligen är en skärm för att visa vad en videokamera fångar upp. Det funkar bra, men är det värt merkostnaden och hur bra fungerar det om tio år? Därutöver har e en mängd uttag inklusive HDMI, och testbilen har något så ovanligt som ett vanligt ”två hål i väggen”-uttag där man kan koppla in datorn. e har också wifi-hotspot, gratis den första tiden. Det finns rentav ett virtuellt akvarium, där man kan mata fiskarna när bilen är parkerad.

Den långa utrustningslistan gäller också för säkerhet. e har autostopp, vingelvarnare, filhållare, skyltigenkänning kopplat till den adaptiva farthållaren, automatiskt helljus och mycket annat. Speciellt för stadskörning har e system som meddelar när bilen framför börjar köra i bilköer och kollisionsbegränsande gaspådragsreglering för långsam trafik. Det räcker ändå inte till mer än fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest, där vi tycker att man ska klara toppbetyget fem.

Den dyrare versionen Advance har parkeringshjälp, rattvärme, backkameror och större hjul – det sista på bekostnad av en dryg mils räckvidd. Eftersom den är så pass begränsad redan, kan man säga till så ”slipper” man de dyrare fälgarna. Men framför allt får man de 18 extra hästkrafterna. Totalt sett är det ett rimligt mervärde för de knappt 30 000 kr extra som Advance kostar.

e är på många sätten underbar bil. Coolt utseende, pigg, rolig att köra, bekväm åtminstone i framsätet, tekniskt avancerad… Ändå är den inte ens topp-50 bland laddbara bilar i försäljningsstatistiken, efter inte bara direkta konkurrenter som Peugeot e-208 eller Mini Cooper Electric utan också exotiska bilar som Porsche Taycan. Det beror inte så mycket på att e är en liten bil; Zoe säljer mångdubbelt bättre. Nej, det är kombinationen av högt pris och begränsad räckvidd som får många att till slut avstå från e – efter att de vänt sig om efter den med ett leende på gatan gång på gång.

Vi gillar: Supersmidig och rolig att köra, cool, pigg, lysande instrumentering, komfortabel i framsätet

Vi ogillar: Högt pris, kort räckvidd, inte särskilt snål, kan inte ladda riktigt snabbt,  strikt tvåsitsigt baksäte, kan varken ha dragkrok eller takräcke

Överväg också:

• Peugeot e-208: Lite större, lite förnuftigare, lite tråkigare
• Mini Cooper Electric: Samma andas barn, men inte lika unik
• Fiat 500 electric: På pappret liknande, ska bli spännande att testa!
• Renault Zoe: Mest sålda elbil i Europa just nu, och det finns skäl till det
• Volkswagen e-Up, Skoda Citigo, Seat Mii: Elbilar med liknande innerutrymmen och bättre räckvidd, men enklare och 100 000 kr billigare
• BMW i3: Ultramodern, smidig, rymlig, pigg, udda
• Mazda MX-30: Crossover till liknande pris, samma begränsade räckvidd