Biltest: BMW 225xe Active Tourer (Laddhybrid)
Active Tourer är en liten MPV, baserad på Mini, med trecylindrig motor och framhjulsdrift, men ändå med BMW-logga i nosen. Nu som laddhybrid – vi testar om den märkliga ekvationen går ihop!
|
Praktisk snarare än snygg
Det är nog inte många som skulle kalla Active Tourer för snygg, med sin korta, bulliga nos, sina märkliga karossveck och den höga bakre halvan av karossen. Men formen är praktisk, trots beskedliga yttermått är bilen rymlig och kan rentav fås som sjusitsig – fast det gäller inte laddhybriden.
Utseendemässigt går det inte att skilja denna Active Tourer från de vanliga, fossila. Det enda som skiljer är laddluckan på vänster framflygel och ett par diskreta märken.
Tunggung
Active Tourer må se stor ut men är BMW-koncernens minsta hybrid. Den delar motorer och stora delar av chassiet med Mini, som ju inte har någon hybridversion och vars test-elbil inte fick någon uppföljare inom Mini-märket. Mycket av tekniken delas med supersportbilen i8, med samma motor och elmotor fastän ”bakvänt”, i motsats till i8 så driver förbränningsmotorn här framhjulen och elmotorn bakhjulen. Därmed växlar bilen mellan fram-, bak- och fyrhjulsdrift.
Att motorerna har lägre effekt än i i8 är ingen stor överraskning, däremot att det faktiskt är en så motorstark bil. Tourer drivs med 1,5-liters trecylindrig 136 hästkrafters turbomotor och en 88-hästars elmotor, vilket ger en maximal total sammanlagd effekt på 224 hästkrafter. Men många av hästarna tycks ha ledigt för det mesta, den höga vikten – 150 kilo mer än icke-hybriden – gör att bilen sällan känns särskilt snabb och accelerationssiffrorna som BMW anger har inte mycket med verkligheten att göra. Men det gör inte så mycket, det är inte en sportbil man söker om man väljer Active Tourer och den är trotsallt rätt rolig att köra. Det märks att mycket av tekniken delas med Mini, inklusive den direkta styrningen och det fina chassiet som lite förvånande fungerar riktigt bra också för en så mycket tyngre bil.
Välj läge
Laddhybriden har fyra körlägen varav vi är mest intresserade av Max eDrive som maximerar eldriften. Är batterikapaciteten mer än 10% går det att slå på detta läge under färd, och då går bilen enbart på el så länge det finns kräm kvar i batteriet och man inte kör över 125 km/h. Trycker man riktigt hårt på gasen kan också bensinmotorn tränga in, men det finns en indikator på instrumentbrädan som hjälper föraren att undvika det.
Bilen startar alltid i Auto eDrive som automatiskt kombinerar bensin- och elmotorn på bästa sätt. I detta läge kan bilen gå på enbart el i upp till 80 km/h. I läget Save Battery sparas el i batteriet tills när föraren vill använda den, till exempel när man kommer in i stan. Det går också att ladda upp batteriet till 50 procent under färd, även om det miljömässigt knappast ör att rekommendera.
Därtill har bilen tre körlägen; Eco Pro, Comfort och Sport. De reglerar gaspedal- och styrrespons, hur Steptroniclådan ska växla, vilken effekt som ska tas ur elmotorn och hur annan strömförbrukande utrustning såsom luftkonditioneringen används. Vi kör nästan jämt i Eco Pro, som dessutom är det läge som krävs för att man ska få körtips för minskad förbrukning, och är lite besvikna att man inte kan ställa in detta som förval – bilen startar alltid i Comfort.
Räckvidd är inte allt
7.6 kWh batteri är en tredjedel mot riktiga elbilar som Nissan Leaf, men räckvidden på el är bara en bråkdel. Det beror delvis på tyngden som vi redan pratat om – som alla laddhybrider så släpar BMW:n på både el- och förbränningsmotor, både avgassystem och elutrustning. Men också på att BMW inte valt att använda sina smarta lösningar som vi känner från
Efficient Dynamics-utrustade modeller, såsom att sänka karossen eller stänga motorgrillen när luftintaget inte behövs. Sådana lösningar hade gett laddhybriden fler kilometer på el. Nu stannar den officiella räckvidden på 41 kilometer, i verkligheten är knappt tre mil vad som är möjligt att uppnå.
Räckvidden på el är något av en besvikelse, men eldriften är mer än så. Långa stunder går bilen över på enbart eldrift om man är försiktig med gaspedalen, även efter att man tömt batteriet. Vid inbromsning stängs bensinmotorn av och batterierna laddas av bromskraftsenergin. När förbränningsmotorn träder in igen, sker det silkeslent och flera gånger måste jag titta på varvräknaren för att alls veta om bensinmotorn är på. Det betyder också att jag inte på bilens beteende kan märka om den är framhjulsdriven på bensin, bakhjulsdriven på el eller fyrhjulsdriven på båda. Ett undantag är på en hal uppfart där framhjulen spinner loss lite innan bakhjulen träder in och hjälper till. Det är förstås ingen terrängbil, men eldriften på bakhjulen ger bättre framkomlighet.
När elen tar slut är räckvidden på bensin också begränsad, genom att tanken är krympt till 36 liter för att bagageutrymmet ska hållas så stort som möjligt, och dessutom försetts med en särskild skyddsventil så att bensinen håller sig även om man kör väldigt mycket på bara el.
Efter de första milens eldrift snittar bilen ungefär 0,6, vilket är bra för en så pass tung bensinbil, men förstås inte alls är i närheten av den supermiljöbilsstatus som regeringen tycker att den förtjänar.
Lättladdat men inte snabbt
Laddningen sker genom ett uttag på vänster framflygel. Sladden är tillräckligt lång att nå över bilen till uttaget på vilken sida det än sitter, men dosan är klumpig och dubbelt så stor som till exempel Nissan Leafs.
Laddtiden är drygt tre timmar med 10 ampere i uttaget, men det går att justera ner till sex ampere vilket räcker till för att med god marginal ha batterierna fulla över natten. Har man bråttom så skaffar man en Wallbox som laddar fullt på två timmar. Att snabbladda går inte.
Kompakt yttre, rymligt inre
Active Tourer något helt nytt från BMW; en utrymmeseffektiv bil med små överhäng och upprätta linjer. Det ger stora innerutrymmen, som inte påverkas mycket av laddhybridtekniken. Batterierna ligger under bagageutrymmet, som krympt något men det är fortfarande stort jämfört med många konkurrenter och det går fortsatt att fälla baksätet (40/20/40) och få ett platt lastutrymme. Baksätet är höjt tre centimeter, men detta är en högbyggd bil och det blir utrymme kvar så det räcker. Familjeutrustning som fällbara bord eller skjutbara säten saknas, här hade BMW kunnat lära av konkurrenterna. Till skillnad från flera andra laddhybrider, så kan inte BMW:n dra släp alls.
I framsätet är BMW-känslan tydlig, körställningen är inte alls minibuss-lik, instrumentbrädan är typisk BMW och det enda att egentligen vara kritisk mot är att rattkringlan är så tjock att jag får ont i händerna.
När Euro NCAP krocktestade bilen, fick den toppbetyg med nära högsta poäng i alla fyra bedömningsdelarna. Särskilt bra är autobroms som är standard,, körfältassistent och kollisions/personvarning. Däremot är det synd att det i en så utpräglad familjebil inte finns bältesförsträckare, bälteskraftsbegränsare eller sidoairbags.
Välj rätt
Strax över 400 000 kronor är mycket pengar för en så pass liten bil, men till skillnad mot de flesta andra BMW:s så behöver man faktiskt inte lägga till särskilt mycket pengar för att få den bil man vill ha. Parkeringssensor, tvåzons klimatanläggning, adaptiv farthållare och multifunktionsratt är bara några exempel på vad som ingår – men förstås är det inga problem att hamna på över halvmiljonen om man skulle vilja det.
Vi föredrar en riktig elbil med rejäl räckvidd, men här finns ingen som egentligen kan konkurrera med Active Tourer. Gasbilar med rejäla utrymmen och rimliga prestanda finns det flera, och bland laddhybriderna finns det också flera intressanta – men BMW-känslan och de fina innerutrymmena är Active Tourer ensam om.
Vi gillar:
- Goda innerutrymmen
- Körupplevelse
- Rimligt god eldrift
- Säkerhet
Vi ogillar:
- Kort räckvidd på el
- Kan inte snabbladdas
Överväg också:
- VW Passat laddhybrid
- Volvo V60 D6 laddhybrid
- Mitsubishi Outlander PHEV
- Opel Zafira CNG
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, sep 2016
