Citroën C4 Cactus Pure Tech 110 (bensin) – sept 2014

Citroën C4 Cactus Pure Tech 110 S&G

Lätt, snäll, snål, smart… förväntningarna var på topp men Cactus lämnar en känsla av ”kunde ha varit” snarare än ”Biensûr”. 

 

  • Pris: Från 139 900 kr. Denna version 167 900 kr. 
  • Miljöpåverkan: 104-105 g CO2/km 
  • Miljöklass: Euro 6
  • Bränsleförbrukning:  Blandad körning 4.6 l/100 km, landsväg 3.9 l/100 km, stadskörning 5.8 l/100 km. 
  • Säkerhet: Ej testad av Euro NCAP. Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och airbags fram, i sidan och som gardiner standard.
  • Motor: Testad: Bensin, tre cylindrar, 1199 cm3, 110 hk (81 kW) vid 5 500 varv/min, max vridmoment 205 Nm vid 1750 varv/min.
  • Mått: L 416 cm, B 173 cm, H 153 cm, axelavstånd 260 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt 1 190 kg, maxlast 365 kg, släp 825 kg
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 358 l, 1 170 l med fällda säten
  • Kraftöverföring: Framhjulsdrift, manuell växellåda med fem växlar
  • Prestanda:  0–100 km/h 9,3 sekunder, toppfart 180 km/h
  • Garantier: Assistens 3 år, lack 3 år, nybilsgaranti 3 år eller 100 000 km, rostskydd 12 år, vagnskada 3 år
  • Miljöförmåner: Vissa versioner miljöbilsklassade och därmed fordonsskattebefriade 5 år, dock ej testbilen.

Kompromiss-miss

Som jag har längtat efter denna bil, ända sedan Citroën för första gången visade upp sitt helt galna koncept. I en tid då alla bilar blir större, får mer utrustning, fler hästkrafter och aggressivare utseende, är Cactus två decimeter kortare än vanliga C4, har skippat en massa utrustning, fås bara med små motorer och är alltigenom rund och vänlig… Så var tanken i alla fall, men Citroën vågade inte ta konceptet hela vägen. Den Cactus som nu finns i bilhandeln är en kompromiss. 

”Filosofin bakom C4 Cactus är att ifrågasätta bilens olika funktioner och hitta kreativa lösningar för att exempelvis minska bilens vikt, men samtidigt erbjuda ny teknik som förenklar”, anger Citroën. I slutändan är viktminskningen bara 200 kilo jämfört med närmast motsvarande konventionella bil, vilket är ungefär vad andra bilmärken förmår skaka av sig när de plockar fram nya modeller – och inte mer än 25 kilo kommer från de så haussade nya lösningarna. 

En helt digital instrumentering sparar något kilo, med effektivare vindrutespolning kan spolarvätskebehållaren göras mindre, och ett termoisolerat glastak gör att det inte behövs någon jalusi. Därtill viktminskningar man gärna varit utan; det finns inget luftutblås på passagerarsidan, de bakre sidorutorna öppnar bara ett par centimeter i bakkant och baksätet är bara fällbart, inte delbart. 

Osäker säkerhet

Återstår den mest synliga innovationen, ”Airbump”, de färgade plastskydden på bilens sidor. En mängd små luftkapslar under ett mjukt lager av TPU-plast (Thermoplastic Polyurethane) dämpar stötar och gör bilen mindre känslig för repor. De bidrar absolut till att bilen ser cool och speciell ut, och det verkar troligt att de faktiskt sparar in pengar genom att förargliga småskador kan undvikas, till exempel när man smäller upp en dörr lite oförsiktigt. Däremot är de inte, som många tror, tänkta att förbättra säkerheten, som vi tills vidare får sätta frågetecken för. Citroën har inte låtit testa Cactus hos Euro NCAP, så vi vet inte hur bra man lyckats behålla säkerheten när man skalat bort 200 kilo, eller hur den takmonterade kockkudden på passagerarsidan fungerar – det enda vi vet är att det inte går att ha någon sminkspegel i solskyddet eftersom den skulle kunna krossas av airbagen. I övrigt finns de normala krockkuddarna, men inga moderniteter i form av autostopp, fotgängar-airbag eller liknande, bara starthjälp i backe och statiskt kurvljus. 


Ombonat som på bio

Viktminskningen märks inte alls i kupén, som i den testade toppversionen är väldigt ombonad. Klädseln är som i en bättre bio, och hade vi valt en modell med automatlåda så hade framsätet haft formen av en soffa, dock ändå bara med plats för två – mest för att hångla på drive in-bion eller i bilkön. Handskfacket är utformat som en gammaldags koffert och dörrhandtagen är grova läderremmar. Panoramaglastaket ger en ljus kupé, det effektiva värmeskyddet låter kupén bada i ljus utan att det blir för varmt och därmed kan man skippa persiennen. Allt är snyggt, men också långt ifrån den minimalism som bilen skulle uttrycka. 

Snål blir snålare

Vi testar den motorstarkaste bensinversionen av Cactus, som ska förbruka 0.46 liter per mil, vilket med god marginal hade räckt för att klara den gamla miljöbilsdefinitionen. Den nya definitionen rår den inte på, men flera av dieselversionerna gör det – så fort vi får tillfälle ska vi testa dem. Bensinaren är nästan så snål som utlovat, vi snittar just över 0,5 liter milen och i 90 km/h drar den bara 0,3. Märkligt nog är start-stopp-systemet mer primitivt på denna toppversion än på enklare Cactus-modeller; här stängs motorn först av när bilen står helt still, medan det sker redan i 8 km/h i andra versioner. Det tar också längre tid att återstarta bilen, men det är inget man märker; systemet fungerar fint. I högre farter hade en sjätte växel hjälpt för att pressa förbrukningen. Men förbrukningen pressas neråt av att man vill köra Cactus lugnt och vänligt; i en andra testvända hade vi nog kapat ett par centilitrar till. 

Komfort maximus

Sätena fram är lika bekväma som de ser ut, med inställbart svankstöd och bredd nog för mig att gå upp åtskilliga kilon innan det blir trångt. Ratten är tyvärr bara inställbar i höjdled, och ganska lite dessutom, men själva ratten är skönt ”halvfyrkantig”. Prototypen till Cactus hade ingen instrumentbräda alls, det finns nu, men instrumenten är ersatta av en digital sjutumsskärm, med en separat skärm för värme, radio och liknande. Det funkar bra för det mesta, men det tar irriterande många klick att ställa om temperaturen i bilen. Min fru, som är kortare än jag, stör sig på att växelspaken sitter ovanligt långt bak, så man får sträcka bakåt för att nå den. 

Det finns inget ventilationsutblås på höger sida, vilket gör att det ofta blir imma på höger sidoruta, sikten snett bakåt hämmas av de breda C-stolparna och rakt bak ser man inte mycket – backhjälp uppskattas. Även framåt är utsikten måttlig, eftersom vindrutans överkant dragits ned så mycket för att airbagen ska rymmas där. Flera gånger måste jag böja mig fram för att alls kunna se trafikljuset. 

I baksätet sitter två personer bra, glastak brukar inkräkta på takhöjden men det är inget problem här. Men det är störigt att de bakre sidorutorna bara öppnar litegrann i bakkant, knappt nog för att slänga ut ett äppelskrutt. Mittplatsen är onödigt dålig, här finns en kardantunnel trots att det inte finns någon fyrhjulsdriven version, troligen för att bottenplattan delas med andra bilar som finns med detta tillval. Skulle fem vuxna åka i bilen överskrids maxlasten väldigt lätt. 

Bagageutrymmet är relativt stort, men svårt att komma åt – tröskeln är hög och luckan smal. Baksätet går att fälla, men inte att dela, och för att alls fälal det måste man nästan vara två personer som trycker ned var sin knapp på var sin sida samtidigt. Här märks det att Citroën sparat. När baksätet fällts, är golvet långtifrån platt, och det saknas smarta förvaringsfack. Den som vill dra släp får nöja sig med 825 kilo, nästan minst på marknaden. 

Liten men pigg

Man färdas tyst och bekvämt, fjädringen är skön även på dåliga vägar, trots att Citroën sedan länge slutat ha gasfjädring på sina basmodeller och trots däcken med ultralågt rullmotstånd, vilket ofta betyder stötig gång. Den låga vikten ger också en pigg väghållning, nästan som en liten sportbil. 

Vår Cactus är den starkaste versionen som bjuds, med 110 hästar från en drygt literstor trecylindrig bensinmotor med turbo av senaste generation, som snurrar i ända upp till 240 000 varv per minut. Bränslet sprutas in med mycket högt tryck, cylinderhuvudena av aluminium är förstärkta med koppar för att klara hårdare belastning och ventilerna är ihåliga för att ge bättre kylning. 

För bilens karaktär räcker effekten mer än väl, och det höga vridmomentet redan vid 1500 varv betyder att man inte behöver växla särskilt frenetiskt för att hitta tillräcklig kraft. Att motorn är liten minskar förbrukningen, eftersom vikten minskar, men betyder också att den snabbare blir varm, vilket både minskar de hälsopåverkande utsläppen och gör att det snabbare blir varmt i kupén.

Succé med måtta

Redan innan Cactus lanserats i Sverige, hade Citroën 250 beställningar, och internationellt måste de öka produktionen jämfört med prognosen. Det är lätt att förstå den som tidigt väljer en Cactus, för den är enormt uppseendeväckande, och alla kommentarer är positiva. Men hur blir det sen? Det är fortsatt en duglig bil, men det speciella är antingen borttaget eller mer irriterande än uppfriskande. God komfort, låga driftskostnader och en egen känsla gör att bilen kan vara relevant även om ett par år. Men fundera främst på versionerna med mindre motor och mindre prislapp, kanske de miljöbilsklassade dieselmotorerna. Ingen hybrid, laddhybrid eller elversion är att vänta. 

140 000 kr ger billigaste Cactus, 82 hästars bensinare, 180 000 krävs för att få miljöbilsklassade snåldieseln, med 18 hästar extra och lite extra utrustning. Bättre än att köpa kan vara ”Tanka&Kör”-erbjudandet för från 2000 kr i månaden, om man privatleasar bilen i 36 månader och kör 1500 mil om året, dock är det en hel tusenlapp dyrare i månaden för snåldieseln.

Cactus finns i utrustningsnivåerna Touch, Feel och Flair, redan basversionen har Airbumps, dataskärmen, farthållare och mycket annat, men man måste välja minst mellanversionen för att kunna välja de färgkombinationer man vill. Någon barskrapad ”less is more”-version finns inte; den hade jag velat ha och hade nästan kunnat betala extra för!

Vi gillar: 

  • Komfort 
  • Förbrukning
  • Utseende
  • Smarta detaljer

Vi ogillar: 

  • Inte tillräckligt speciell 
  • Omständlig förarmiljö
  • Tveksam säkerhet

Överväg också: 

Text och bild: Mattias Goldmann