Cupra Formentor e-HYBRID (laddhybrid) – maj 2021

En nisch aven nisch av en nisch av en nisch

Det börjar med spanska Seat, som är ett av Volkswagengruppens nischmärken. Sen skapar Seat ett eget märke för de sportigaste bilarna, Cupra. Sen väljer de en udda karosstyp, en SUV-Coupé. Sen bestyckar du den med laddhybridteknik. Det är ingen vågad gissning att Cupra Formentor inte kommer att toppa försäljningslistorna – och det är lite av poängen. Den uttrycker en udda, men spännande personlighet.

Cupra har i över tjugo år funnits som ett namn för sportiga versioner av vanliga Seat-modeller, och det finns fortfarande sådana. Med Formentor tas nästa steg, för denna modell finns bara som Cupra, och så ska det förbli. I övrigt är approachen välkänd; tekniken delas med en rad Volkswagen-modeller, bland annat Golf. Gott så, det är ju en av de mest fulländade bilarna som finns – om än kanske lite mer av vardag än Cupra vill utstråla.

Aggressiv och småtråkig

Formentor är kantigt aggressiv, inte olik Lamborghini Urus. Det fortsätter på insidan, med skålade sportstolar och ilsket orangea detaljer. Inget vittnar om att det är en Golf under skalet.

När vi slår på motorn anar vi oråd. Det sker med en knapp på ratten, en udda placering men varför inte. Bilen startar på el, men med ett högljutt motorljud som om det var en bensinare vi vridit om nyckeln på – och som om Formentor lite skäms över att den går på el.

Den digitala instrumentpanelen kommer till liv, med en hastighetsmätare graderad till 300 km/h, vilket gör det svårt att snabbt se vilken hastighet jag kör – men det signalerar också att Formentor ska köras snabbt. Så då gör vi det, inom lagens gränser men med ett hårt tryck på gasen när trafikläget medger det.

Cupra vill köras snabbt, men trots artificiellt motorljud blir det aldrig särskilt skoj –inte ens med antisladdsystemet avstängt, vilket också sker med en stor knapp, fast den sitter framför växelväljaren. Det som mest händer när bilen körs hårt är att räckvidden på el ökar. Ökar eftersom alla de 245 hästarna vaknar till liv, också de bensindrivna, fast jag knappat in att jag vill köra på enbart el.

Tyvärr sker det med en besvärande fördröjning, så omkörningen blir inte så snabb som man skulle vilja. Dessutom återgår bilen inte av sig själv till eldrift och godtar inte att jag med ett knapptryck i batterimenyn på pekskärmen byter tillbaks förrän flera minuter senare. Vill jag köra bara på el – och det vill jag – så har jag bara 115 hästar till mitt förfogande, vilket inte alls ger någon sprudlande prestanda.

På motsatt sida av ratten jämfört med startknappen finns Cupra-knappen, med vilken jag ställer in körlägena. Eftersom DCC dynamisk chassireglering är standard med den större motorn, finns det mycket att ställa in och det gör klar skillnad i körupplevelsen. Jag kan välja mellan komfort, Sport och Cupra. Cupra-läget är ingen favorit: Det syntetiska racingljud genom högtalarna känns som ett tv-spel, fjädringen blir för hård och styrningen blir tyngre utan att den blir mer exakt. Välj något av de mer normala lägena, eller kombinera själv ihop i individuell-läget. Eco-läget som finns i Seats och Volkswagen-koncernens andra laddhybrider är bortplockat som för att signalera att här ska det minsann inte handla om miljö och klimat, men i det individuella läget kan jag ändå ställa in flera av parametrarna till Eco och därmed förlänga räckvidden på el något.

Den sexväxlade DSG-automatlådan är inte min favorit, den bestämmer för ofta själv och ignorerar hur jag växlar med paddlarna. Växlingarna går långt ifrån så silkesmjukt som i en del andra automatlådor, inklusive den sjuväxlade varianten som en del andra Volkswagenbilar har.

Udda former, goda utrymmen

Bakom ratten tänker jag på Cupra som en slags GTI-sportbil. Men den har utrymmen som en familjebil, åtminstone i baksätet. Här finns det bättre plats än man kan tro; den SUV-liknande höjden och bredden är väl maskerade. Dessutom är karossformen inte alls så sluttande som t.ex. BMW:s försök till SUV-coupe, vilket gör att det är gott om takhöjd i det också i övrigt rymliga baksätet. Dock är de bakre sidofönstren och bakrutan små, vilket gör det svårt att se ut för de som sitter bak. Det gör också 360-graders kameran – standard med den större motorn – till en tacknämlig hjälpreda vid parkering.

Bagageutrymmet är däremot inte stort, och de båda laddsladdarna tar upp plats eftersom det inte finns något utrymme under golvet längre, inte heller några särskilda fack för laddutrustning. I gengäld får Formentor dra tunga släp.

Går snabbt, laddar långsamt

Den officiella räckvidden på el är 54 kilometer, vilket vi nästan når – dock delvis för att bensinmotorn alltså lite väl lätt går igång när man trycker på gasen. Batterierna har sen en betydande reserv, så att det om man är lätt på gasen kan rulla iväg från alla rödljus på el och om underlaget är plant dessutom kan finköra på el. Snittförbrukningen håller sig kring 2 kWh/mil, med hjälp på pekskärmen att identifiera vad som kan göras för att öka räckvidden, och med körtips som att släppa på gasen när sänkt hastighetsgräns eller en rondell väntar längre fram. Detta funkar alldeles utmärkt, och påverkar rentav hur kraftfullt bilens bromskraftsåterföring sker.

När det är dags att ladda, är tyvärr ombordladdaren på beskedliga 3.6 kW, vilket gör att det tar närmare fyra timmar att ladda fullt. Både sladd för Typ 3-uttag och för två hål i väggen medföljer, föredömligt långa och med var sin väska att ligga i. Liksom övriga laddhybrider från VW-koncernen sitter ladduttaget på vänster framflygel, en okej placering när man ska köra fram till laddstolpen.

Säkerhet nästan på topp

Eftersom Cupra är ett nischmärke som delar teknik med andra VW-bilar, och i princip har samma säkerhetsutrustning som Seat Leon, vore de nästan förlåtna om de inte skickade Formentor till Euro NCAP för krocktest. Men det har de gjort, med toppbetyget fem stjärnor om än med bara halvbra resultat för oskyddade trafikanter. Så länge man inte gör dumheter som att stänga av antisladdsystemet – vilket är lätt gjort eftersom knappen sitter där andra bilar har sin startknapp – så känns Formentor trygg att köra, och inte alls så högbyggd som SUV-liknande bilar kan kännas.

Bonus till laddhybriderna

Formentor finns från 283 900 kr och har då en bensinare på 150 hästar. Det finns en lika svag, och tyngre dieselversion. Bort med dem – hela Cupra-grejen blir otydlig med så svaga, trista, normala fossilversioner. Laddhybriden med 204 hästar kostar från 379 900 kr, med 245 hästar kostar den från 434 900 kr. Bara trettio tusen till ger dig en värsting-Formentor drygt 300 hästar och fyrhjulsdrift, men den faktiska skillnaden i pris är långt större än så eftersom laddhybriderna får en ordentlig bonus medan de rena – smutsiga! –bensinbilarna drabbas av malus.

Testbilen är alltså Formentor med stora motorn och har då det dynamiska chassiet som standard, men också kortare räckvidd på el och därmed något lägre bonus från staten –versionen med den mindre motorn får otestad gälla som favorit. Vi charmas av att en så udda bil som Cupra Formentor alls finns, till en prislapp som inte är värre än betydligt vardagligare laddhybrider från Volkswagen-gruppen. Kör man för det mesta uppemot fem mil kan vardagen bli nästan enbart på el, tryggheten med Volkswagens delar finns där, samtidigt som man har fått en bil med Lamborghini-looks.

Vi gillar: Udda men ändå beprövad, Rymlig, Hög säkerhet, Rimlig räckviddpå el – särskilt med lilla motorn

Vi ogillar: Dum ”sportighet”, Bensinmotorn går ibland igång oönskat, Bullrig när bensinmotorn jobbar och i låg fart (artificiellt), Laddas långsamt, Finns ej som fyrhjulsdriven

Överväg också:

• VW Golf GTE: Samma teknik, mer vardaglig
• Skoda Octavia iV: Samma teknik, men som rymlig kombi
• Seat Leon e-Hybrid: Samma märke, samma teknik, billigare
• DS 4 e-tense: Citroëns udda märke med mer laidback approach