DFSK Seres 3
Det skulle komma en hel armada av kinesiska elbilar, men var
är de? Vi åker till Växjö för att hitta en av de första som faktiskt säljs i
Sverige, en SUV med både för- och nackdelar – men framför allt en helt vanlig,
duglig bil.
|
Stor på jorden, liten i Norden
DFSK, vad är det? Det var reaktionen från de flesta jag pratade med inför resan till importören Drivee i Växjö. Men globalt sett är de med sina nästan fyra miljon bilar per år uppemot fem gånger större än Volvo. I Sverige säljs till en början två gasbilar och elbilen Seres 3, som vi också kan läsa om under namnet Dong Feng och som ibland som Huawei. Snart kommer också den större Seres 5 som sägs bli en riktig Tesla-utmanare. Den ambitionen har inte 3:an, utan här heter konkurrenterna Kia e-Niro och andra mer vardagliga bilar.
Första intryck förtas snabbt
Jag kliver över direkt från Lexus nya elbil och mitt första intryck är att skillnaden ändå inte är så stor. Utseendet är som en normal mellanklass-SUV, det hade kunnat vara en Suzuki eller kanske en Toyota. Den uppmärksamme noterar den helt täckta kylaren, i övrigt skvallrar inget om att det är en elbil.
När jag öppnar till kupén ser det smålyxigt och ombonat ut, med mycket läder och ett stort, öppningsbart glastak som släpper in ljus. Känslan av smålyx förstärks av den Teslaformade startnyckeln, och hur växelväljarpucken skjuts upp ur mittpanelen när jag trycker på startknappen.
Men när jag tittar mig omkring är mycket av reglage och spakar av gammaldags snitt, hårdplast av allra grövsta slag dyker upp här och var och när jag ska ställa in ratten så är den bara vippbar – som i allra enklaste budgetbil.
Framstolarna regleras elektriskt, men bara framåt-bakåt och uppåt-nedåt, inget reglerbart svankstöd finns och bara lyxversionen har ens värme i sätena. Baksätet är relativt rymligt för att vara i en ändå inte särskilt stor SUV, takhöjden är utmärkt men genom att man sitter på batterierna blir benvinkeln obekväm. Kanske saknar man USB-uttag eller egen temperaturreglering, men det godtar vi.
Bagageutrymmet är stort för klassen, och när jag lyfter på golvet hittar jag ett äkta, hederligt reservhjul här. Kanske är jag otacksam, men jag hade hellre haft ett reparationskit och ordentligt med plats för laddsladdarna som nu får ligga löst eller proppas ner bredvid hjulet bäst det går. Behöver jag mer plats, går baksätet att fällas, men bara 60/40 och golvet blir inte platt. Någon frunk – främre bagageutrymme – finns inte. Det går inte heller att dra släp, och maxlasten är låga 300 kilo, som i en småbil.
Konventionellt och enkelt
Kanske hade jag undermedvetet räknat med att allt skulle vara på obegriplig kinesiska, och en kort sekund ser jag en massa kinesiska tecken på instrumentpanelen, men sen är allt i instrumenteringen färddatorn och navigatorn på svenska. Också instruktionsboken är på svenska, imponerande för en så pass låg importvolym som det åtminstone ännu så länge handlar om.
Inte för att det finns någon anledning att direkt konsultera instruktionsboken, för reglagen sitter där man förväntar sig och det går på nolltid att göra sig hemmastadd. Lite av ett undantag är instrumenteringen som först förvirrar, den högra rundeln visar hastighet på vanligt vis medan den vänstra visar hur många kW som används just nu. I mitten av dessa rundlar anges båda värdena också i digitala siffror, och flera gånger blandar jag ihop vad som är effekt och hastighet. En vanesak, antar jag. Kvarvarande batterikapacitet visas hela tiden både i km och procent, dock enbart baserat på hur jag kört hittills och alltså utan att ta hänsyn till t.ex. körläge eller aktuell hastighet.
I mittkonsolen finns en touchskärm, snabb och effektiv – kanske är det kopplingen till Huawai som märks här? Att det i grunden är en kinesisk bil märks på funktionerna för att spela in video av körningen; populärt där men ovant och legalt tveksamt här. 360-gradersvyn för parkering är tacksam hjälp, även om grafiken påminner om gamla tiders bilspel.
Tre lägen, tre bilar
Det är tur att touchskärmen är så pass effektiv, för det är här bromskrafts-återföringen regleras, i tre nivåer. Det gillas inte, jag vill kunna byta snabbt med paddlar eller spakar och inte i en undermeny.
Skillnaden mellan de tre lägena är inte värst stor, även i kraftfullaste läget så går det inte alls att köra med bara en pedal.
Körlägena eco, normal och sport väljs däremot med en knapp på mittkonsolen, och här är skillnaden desto större. I Eco begränsas motoreffekten till 75 kW eller strax över 100 hästar vilket gör bilen förutsägbart sävlig, i Sport känns det som att betydligt fler än 163 hästar vill ner i backen. På fuktig vägbana betyder det ett kort hjulspinn innan elektroniken tar vid och lugnar ner framfarten.
Oavsett läge är bilen hårt och lite stötigt fjädrad men utan att bli obekväm, delvis för att DFSK avstått från de extrema lågprofildäck som är så på modet nu men också för att den är ett par hundrakilo lättare än konkurrenterna. Som så många andra SUV:ar nu för tiden, är Seres 3 strikt framhjulsdriven utan terrängambitioner, även om markfrigången är god.
Långsam snabbladdning
Mycket spännande händer i Kina med supersnabbladdning, induktiv laddning och batteribyte, och DFSKs kommande Seres 5 ryktas få imponerande laddning. Det har inte Seres 3. Den laddas med CCS, som de flesta elbilar numera, men bara i upp till 50 kW – förvisso lika snabbt som i Lexus elbil som vi kom i, men Skodas elbil och de flesta andra nya elbilar laddar mer än dubbelt så snabbt.
För AC-laddning finns en ombordladdare på 6,6 kW enfas, rimligt men inte mer. DFSK verkar inte ha något emot att man laddar ur hushållsuttaget, och erbjuder inte någon särskild laddbox.
Batteriet på strax under 54 kWh är bland de mindre på marknaden, men faktiskt nästan exakt jämnstort med elbilen från Lexus som vi kom hit i. Med en förbrukning på 1.8 kWh per mil så kommer vi ganska exakt 30 mil på en laddning – som i Lexusen men klart mer acceptabelt här eftersom prislappen är lägre.
Frågetecken för säkerheten
DFSK har inte krocktestats av Euro NCAP, och kinesiska betyg går inte att översätta till europeiska förhållanden. Det är dock lätt att förutspå ett lågt betyg åtminstone i delen förarstöd, eftersom det bara finns en krockvarnare – ingen autostopp. Det blir snart obligatoriskt för nya bilar i EU, och rimligen kommer det i närtid från DFSK. För den passiva säkerheten är vi också besvikna på att sidokrockkuddarna bara finns för framsätet.
Seres 3:s låga vikt hjälper räckvidden och köregenskaperna, men eftersom den inte är uppnådd med avancerade lågviktsmaterial har vi tills vidare ett frågetecken för om viktbesparingen skett på säkerhetens bekostnad. Oavsett vad man tror om detta så utesluts DFSK från många upphandlingar eftersom krocksäkerheten inte är dokumenterad.
Helt okej – men det räcker inte
Tji får den som förberett sig på att skratta rått åt denna kinesiska elbil, medan den som flaggat för att det kommer hypermoderna, spännande lösningar från Kina får exemplifiera med andra modeller. DFSK Seres 3är helt enkelt en duglig mellanklass-SUV på el, med bristerna i säkerhet som enda allvarliga plump i protokollet. I övrigt är detta en duglig bil – men när märket är okänt, andrahandsvärdet skakigt och antalet serviceställen få räcker det inte för en köprekommendation.
Klurar man ändå på Seres 3, som i skrivande stund har hittat ett tjugotal kunder, bör man nog välja bort basversionen för 379 900 kr som inte ens har värme i framstolarna. Prispåslaget till Premium-modellen är rejält, 439 900 kr kostar den men då får man bl.a. också ett fint öppningsbart panoramasoltak, backkamera, farthållare och trådlös laddning av mobil. Vinterdäck ingår för alla modeller.
Priset är ungefär samma som för Kia e-Niro, Peugeot e-2008 eller Hyundai Kona, som känns modernare och säkrare och som har bättre räckvidd och kan laddas snabbare. Vi förstår att långt fler väljer dessa bilar. Men håll ögonen öppna, redan nästa modell från DFSK kan vara en testvinnare!
Vi gillar: Rymlig för sin storlek, Komfortabel, Pigg
Vi ogillar: Ej krocktestad av Euro NCAP, inget autostopp, Låg maxlast, får ej dra släp, Långsam snabbladdning, relativt litet batteri
Överväg också:
- Hyundai Kona: Billigare, längre räckvidd, snabbare
- Kia e-Niro: Längre räckvidd, bättre garantier, liknande pris
- MG ZS EV: Kinesisk el-SUV med lockande prislapp, fem stjärnori Euro NCAP
- Peugeot e-2008: Laddas snabbare, roligare att köra, säkrare
Gillar du våra tester?
Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs! Läs mer och anmäl medlemskap på |