Ford kommer sent till elbilsomställningen, men gör jobbet bra. Medan många andra eldrivna skåpbilar är halvmesyrer, är e-Transit faktiskt bättre än de andra Transit-versionerna och lätt vårt val i skåpbilsklassen.
Pris | Från 599 900 kr exkl moms (enkelhytt, låg, kort). Starkare motor +20 000 kr. Skåp +20 000 kr. Längre version +10 000 kr. |
Säkerhet | Guld för skåpbilar enligt Euro NCAP (2021, gäller uttryckligen även e-Transit). Antisladdsystem, låsningsfria bromsar, autostopp, airbags fram, krockgardiner och sidoairbags standard. |
Motor | Elektrisk permanentmagnet-synkronmotor. Max effekt 184 hk (135 kW) eller 269 hk (198 kW), max vridmoment 430 Nm |
Mått | Längd 553 cm, bredd 205 cm, höjd 253 cm, axelavstånd 340/425 cm. 3 platser |
Vikt | Tjänstevikt 2 600-2 780 kg, max nyttolast brutto exkl passagerare 882-1 472 kg, totalvikt max 4 250 kg, max lastutrymme 15.1 m3. Släp max 750 kg |
Kraftöverföring | Bakhjulsdrift, direktverkande automatlåda |
Prestanda | 0–100 km/h 6.9 sekunder, toppfart 120 km/h (begränsad) |
Förbrukning | 28.9-33.1 kWh/100 km blandad körning, 19.4-22.2 kWh/100 km stadskörning (WLTP) |
Batteri | Litium-jon, 75 kWh, 68 kWh tillgängligt, 400 V |
Laddning | Snabbladdning CCS max 115 kW, 15-80% 34 min, max 11 kW AC, 0-100% 8 timmar |
Räckvidd | 240-257 km blandad körning, 367-402 km stadskörning (WLTP) |
Miljöförmåner | Förmånsvärde reducerat med 350 000 kr |
Garantier | Nybilsgaranti 5 år, batterigaranti 8 år eller 16 000 mil (det som kommer först) |
Arbetslust
Det krävs ett tränat öga för att skilja e-Transit från de tusentals Transit-skåpbilar som redan rullar obemärkt på våra gator. Blå tvärgående ribbor på grillen och ett par loggor är allt som skiljer. Även efter att vi öppnat förardörren och klivit upp i hytten, är allt sig likt.
Man sitter upprätt rakt över framhjulen med strålande utsikt ur den stora vindrutan, lite högre än resten av trafiken. Det ger utmärkt sikt och en känsla av att ha koll på läget. De enorma backspeglarna är inte det senaste skriket inom aerodynamik men kompenserar för plåtdörrarna bakom som gör att utsikten genom den lilla bakrutan i kupén enbart går till lastutrymmet.
Förarstolen är gjord för att långa arbetspass inte ska göra ont i ryggen, inte för att man ska sitta maximalt bekvämt. Ratten är stor och mer horisontell än i personbilar, ställbar i alla ledder så att alla ska kunna hitta en bekväm förarställning..
e-Transit är tresitsig som standard, med rakare ryggstöd och smalare säten för de båda passagerarna. Mittenstolen kan fällas för att få ett bord med kopphållare, högerstolens säte öppnas för att komma åt laddsladden. Betalar du 2 700 kr extra är e-Transit istället strikt tvåsitsig, visserligen med en skönare stol men det verkar ändå vara ett dumt val. Det finns massor av förvaringsutrymmen, också ovanför vindrutan där det är lätt att glömma saker. UBS-uttag och ett riktigt eluttag mellan framsätena förgyller vardagen.
Instrumenteringen består av rejäla mätare, lätta att avläsa när man har fokus på annat. Men här har vi den första, och tydligt positiva skillnaden mot dels dieselversionen, dels andra el-skåpbilar: All info är utformad specifikt för elbilen. Det kan kännas självklart för den som är van vid en Leaf, Tesla eller annan elpersonbil, men på skåpbilssidan är de flesta elfordonen simpla konverteringar där mätare fortfarande anger varvtal, diesel i tanken och temperatur på motoroljan – obefintligt och irrelevant i elversionen.
Jag är tacksam att mycket sköts med rejäla knappar och vred, möjliga att hantera med arbetshandskar. Mitt på brädan, med sken av att ha satts dit i efterhand utan större eftertanke, finns också en tolvtumspekskärm för körlägen, gps och radio. Jämfört med många elbilar är informationen måttlig, men jag får verkligen bry mitt huvud för att komma på något jag saknar. Lägger man i backen blir skärmen en parkeringshjälp – om du betalt extra för detta välkomna stöd.
Styrningen är välavvägd, inte tung men heller inte utan artificiellt fjäderlätt. Handbromsen sköts med en knapp och växlingen sker med ett vred bredvid ratten – det sparar plats jämfört med spakar på golvet!
Euro NCAP krocktestar inte skåpbilar som personbilar, men Transit har fått guldnivå i deras test av säkerhetssystem. Autobroms, körfältsassistent, identifiering av hastighetsgränser och passagerarövervakningssystem fick toppbetyg och all säkerhetsutrustning är standard utom för de allra enklaste versionerna som inte kommer till Sverige. Här är Trend enda utrustningsutförandet.
Maxa lasten
Lastutrymmet är förstås centralt för denna fordonstyp, och e-Transit övertygar. Batterierna innebär att golvet höjts med marginella fyra centimeter, men de övriga måtten är identiska med dieselversionerna och utrymmet bara marginellt mindre i liter räknat. Väl så viktigt är att e-Transit i motsats till de flesta andra el-lastfordon får lasta rejält, upp till 1.5 ton beroende på version – kom ihåg att det i många fall betyder krav på BE-körkort eftersom själva bilen väger sina modiga 2.5 ton. Beroende på version ryms 9.5 till drygt 15 kubikmeter last.
Testbilen har manuell skjutdörr på höger sida, in mot trottoaren, och dubbla, jämnstora bakdörrar som går ända upp till taket och öppnar 90 grader. Mer vore välkommet, och går att få – 270 graders öppning kostar ett par tusen extra. Dubbla, eldrivna sidodörrar går också att få. Lasttröskeln är låg, insteget kort. Just innanför bakluckorna finns dubbla proPower Onboard-eluttag med effekt på upp till 2300 W så att hantverkare kan koppla in datorn eller driva sina verktyg direkt från bilen. Med en förlängningssladd kan man också ta in ström i huset och alltså den vägen vara försäkrad mot strömavbrott.
Mustang under golvet
Elmotorn sitter mellan bakhjulen som den också driver, till skillnad från en del andra Transit som är framhjulsdrivna. Placeringen gör att Ford tvingats kosta på sig en mer avancerad fjädring, vilket tillsammans med batterierna under lastgolvet som sänker tyngdpunkten gör att e-Transit inte studsar fram som andra skåpbilar. Skillnaden är särskilt tydlig när bilen är olastad. Med drivning på bakhjulen blir bilen också lite smidigare i trånga utrymmen, men det går inte att komma ifrån att detta är en stor sak att ratta runt.
Att elbilen inte behöver växlas är en särskild fördel för skåpbilar som tillbringar sina liv i staden, där hantverkarens bestyr underlättas av att det bara är att gasa, styra och bromsa. Gasa bör man göra med viss måtta, i alla fall den 269 hästar starka versionen med motor känd från Mustang Mach-e som vi testar. 0-100 km/h går på personbilssnabba sju sekunder om skåpbilen är olastad och någon sekund senare är vi uppe i 120 km/h som är den elektroniskt reglerade toppfarten. Nöjer du dig med 184 hästar, och det tror vi att alla som inte lastar tungt kan göra, sparar du tjugo tusen kronor – att skillnaden inte är större beror på att det är samma motor, som Ford bara trimmat ner, men du får också en något lägre förbrukning.
Bromskraftsåterföringen består i att bilen kan framföras i D- eller B-läge, som tyvärr regleras med ett vred istället för med paddlar bakom ratten. D innebär mycket mild motorbroms medan B-läget gör bromspedalen nästan överflödig. Konnässörer kan vid pedalbromsning märka att den elektriska och den mekaniska bromsen inte riktigt hittat hur de bäst samverkar. E-transit har körlägena normal, Eco och halka, där de båda senare stryper effekten, mildrar gaspådraget, optimerar klimatanläggningen och ökar räckvidden. Något sportläge finns inte, och saknas inte heller, tvärtom hade Eco gärna fått ta ut snålsvängarna mer.
En räckvidd på uppemot 25 mil är vad WLTP utlovar, beroende på version, och det är fullt realistisk. Versionen med förhöjt tak har enligt Ford cirka fem procents kortare räckvidd, ungefär samma bör gälla för den längre versionen. Det blir färre mil om kupén med sin höga takhöjd och stora vindruta måste kylas eller värmas, särskilt som den inte har värmepump utan ett simplare PTC-element.
Laddningen sker i fronten, just under Ford-ovalen. Jag gillar placeringen eftersom det är lätt att köra ända fram till laddaren. CCS-laddningen klarar upp till 115 kW, snabbare än de flesta personbilar och en viktig del i att e-Transit kan fungera så väl för stressade hantverkare. Ett års Ionity-medlemskap ingår i priset.
Många vinnarval
e-Transit finns med två motoralternativ, två längder på skåpet, två takhöjder och dessutom som enkelhyttschassi för individuell tillbyggnad. Just denna möjlighet att skräddarsy kommer att vara ett viktigt skäl till att många nu kan ta klivet från diesel till eldrift. Dubbelhytts- och minibussutföranden finns också utomlands liksom en tredje längd, vilket vi förstås hoppas på också för Sverige även om importören säger att det i nuläget inte är planerat.
Låga drifts- och underhållskostnader gör merkostnaden mot dieseln acceptabel, och jag gissar att det är bra för affärerna att komma avgasfritt. Med löften om avgasfria zoner i alltfler städer, räknar jag också med att andrahandsvärdet blir bättre för elversionen än för dieseln.
Andra stora skåpbilar på el är svindyra, har pinsamt låg lastkapacitet, begränsad räckvidd och låg toppfart. Ofta allt detta på en gång. Jämfört med dem är e-Transit ett väldigt kliv framåt. Den är dessutom ur alla tänkbara aspekter ett klart bättre val än sin dieseldrivna motsvarighet. Sällan har det varit så lätt att utse en klassvinnare.
Mattias Goldmann
Vi gillar:
- Arbetsfordon utan kompromisser
- Okej räckvidd
- Onödigt pigg med starka motorn
- Massor av utföranden, lätt att skräddarsy
- Rymlig och möjlig att lasta tungt
- Bekväm och lättkörd
- Trippla eluttag för verktyg och nöd-el
- Rimlig prislapp
Vi ogillar:
- Dubbelhytt och minibussversion saknas i Sverige
- Måttlig komfort för passagerare
- Enkelt utförd bromskraftsåterföring
- Mycket av det vi gillar mest är extrautrustning, om än billig
Överväg också:
- Ford Transit som laddhybrid
- Volkswagen Transporter
- Mercedes e-Sprinter
- Renault Master electric
- Citroen Jumper, Opel Movano, Peugeot Boxer, Toyota Proace (fyra märken på samma bil)