Norge är världsbäst på elbilar, Sverige är bäst på… laddhybrider. Och om de mestadels körs på el så är det i alla fall ett steg i rätt riktning – men känslan är väl ändå att tiden springer förbi dem? Vi testar den uppdaterade versionen av en svenskutvecklad laddhybrid som också lockar med möjlighet till bildelning.
Pris: Core 449 995 kr eller privatleasing 4 595 kr/månad, More 499 995 kr eller 5095 kr/månad (med årlig körsträcka 10000 km/år, leasingperiod 36 månader)
Motor: Elmotor 107 kW (143 hk), max vridmoment 338 Nm. Fyrcylindrig turboladdad bensinmotor, 1.5 liter, max 102 kW (137 hk) vid 5 500 varv/minut, max vridmoment 230 Nm vid 2 500–4 000 varv/minut, samlad maxeffekt 206 kW (276 hk), 535 Nm
Mått: Längd 454 cm, bredd 186 cm, höjd 169 cm, axelavstånd 273 cm
Vikt: Tjänstevikt 1 830 kg, totalvikt max 2 350 kg, max släp 1 800 kg
Utrymmen: 5-sitsig, bagageutrymme 466 liter, 1 213 liter med nedfällt baksäte
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, 3-växlad automatlåda
Prestanda: 0–100 km/h 7.7 sekunder, toppfart 200 km/h, på el: ingen uppgift
Förbrukning: 0.09 l/mil (WLTP), 0,64 l/mil med tömt batteri
Batteri: 17.6 kWh, Ca 15 kWh tillgängligt, litiumjon
Laddning: Mode 2, typ 3, max 6.6 kW, laddtid 2 timmar 45 min med 230 V
Räckvidd: 75 km på el (WLTP)
Utsläpp: 63 g CO2/km
Miljöförmåner: Bonus 22 263 kr vid inköp, förmånsvärde reducerat till närmast motsvarande bensinbil
Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP (2022) 92% för vuxna i bilen, 86% för barn i bilen, 82% för tekniskt stöd
Garantier: Nybilsgaranti 4 år, rostskyddsgaranti 12 år, lackgaranti 4 år, vagnskadegaranti 3 år, batteri 8 år/12 000 mil
Nygammalt
Lynk & Co 01 var det första försöket för Volvos kinesiska ägare att bredda utbudet på europeiska marknaden. Huvudkontoret är i Göteborg och fyller tio i år. Lynk skulle skapa en ny relation till bilen; till en början kunde man inte alls köpa den utan skulle tvunget prenumerera. Och så skulle man hyra ut sin bil i andra hand när man inte använde den. Nu har 01:an uppdaterats från grunden, man köper den som andra bilar och även om det går att hyra ut den vidare så är det inget Lynk lyfter fram – man får själv hitta det i en undermeny på pekskärmen. Det är helt enkelt en vanlig bil som väntar – särskilt vanlig för svenska förhållanden eftersom det är en mellanstor laddhybrids-SUV. Just det segmentet är Sverige världsstörst på.
Vi testade bilen 2022 när Lynks fokus var på delning och att inte äga bilen. Då såg den lite klumpig ut. Fyra år senare är yttermåtten exakt de samma, men jag känner inte igen bilen; Lynks designers har skickligt gjort den både modernare och mer up-market. Under skalet har också mycket hänt; en mycket starkare elmotor, en bensinmotor som ska fungera bättre som hybrid, ny treväxlad transmission specialutvecklad för hybriddriften, ultramoderna processorer som ska ge smidigare övergångar mellan teknikerna. Men allt detta betyder inte mycket om det inte fungerar i vardagen, så vi tar det från början och kliver in, eller upp i bilen.
Det märks att vi är i Volvo-släkten, med sköna stolar och genomtänkt instrumentering. Men till skillnad från Volvos nyare bilar, så är inte instrumentbrädan kliniskt rensad från fysiska knappar, spakar och reglage vilket jag tackar för. Mycket sköts via den stora skärmen på mittkonsolen, men långtifrån allt. Det går också mycket lättare att komma in i bilen än med Volvos usla nyckelkort – här räcker det att vara i närheten av bilen så kommer man in och när man sitter i förarstolen är det bara att trycka på startknappen. Visst, andra har tagit bort den också, men det ger ändå en viss trygghet att ha tycker jag.
Men då kommer första besvikelsen. Efter att jag tryckt in knappen tar det säkert en halv minut innan mittkonsolens skärm är användbar; innan dess är det bara svart eller Lynk-logga. Efter det tar det en halv evighet till innan navigatorn är igång och sen lika länge till innan den föreslår vilken rutt vi ska ta, och under tiden är pekskärmens andra funktioner blockerade vilket till exempel betyder att jag inte kan avfrosta rutorna eftersom det enbart sköts från skärmen. Under det fyra dagar långa testet är det likadant varje gång.
Nästa besvikelse kommer tätt därpå. Växelväljaren är en rejäl spak på mittkonsolen, när jag lite ologiskt för den framåt för att backa händer ingenting alls förrän jag insisterat två-tre gånger. Ännu värre är när jag sen ska byta till att köra framåt (genom att dra spaken bakåt); då ”tar” inte spaken utan bilen fastnar gång på gång i neutral vilket är kraftigt irriterande när man fickparkerar och nästintill farligt när man vill flytta sig ur vägen för annan trafik. Förhoppningsvis kan detta hanteras med de trådlösa uppdateringar som Lynk har – men bilen är inte purung länge så det borde ha skett vid det här laget.
Baksätet är i alla fall rymligt och luftigt, delvis tack vare det stora, öppningsbara glastaket som sträcker sig ända bak. Bagageutrymmet är relativt stort och lättlastat, även om det inte når upp till rena elbilar som Skoda Enyaq eller VW ID.4. Tyvärr är baksätet bara fällbart 60/40 utan genomlastningslucka, i gengäld får Lynk dra släp på upp till 1.8 ton.
Iväg – med brum och pling
Som företag har Lynk höga klimatambitioner. Fabriken drivs på 100% förnybar el, till 2030 ska klimatpåverkan halveras – jämfört med när anges dock inte – och 2040 ska hela verksamheten vara klimatneutral. Deras större laddhybrid 08 skrev nyligen in sig i Guinness rekordbok för längst körsträcka av alla laddhybrider någonsin – 20 mil officiellt och över 280 kilometer i rekordet. 01:an slår däremot inga rekord. 17.6 kWh batterikapacitet är samma som innan uppdateringen, men lite finlir har fått upp räckvidden något, till officiella 75 kilometer på el.
Det ska visa sig omöjligt att verifiera, för oavsett körläge vägrar 01:an att bara köra på el. Den startar alltid i hybridläget och det kräver att man knappar sig ner tre undernivåer i pekskärmen för att komma till elläget Pure – det finns inga kommandon på instrumentbrädan eller ratten trots att den har mängder av omärkta knappar. Men så himla rent är Pure inte; dels dröjer det ett bra tag innan bilen ställer över till eldrift, dels kan bensinmotorn ändå gå igång om man trampar lite oförsiktigt på gasen. Lika illa är det i hybridläget, då bensinmotorn återkommande går igång vid oväntade tillfällen, även om batteriet är välfyllt. Vid rödljuset stängs bensinmotorn inte av utan går på tomgång med rekordhöga och ljudliga 2000 varv. Det tredje läget Power samverkar motorerna hela tiden vilket tyvärr krävs för att få ordentlig fart eftersom bensin- och elmotorn var för sig bara har 140 hästar – inte mycket för en bil som med lite last lätt rundar två ton.
Bilens färddator berättar i alla fall hjälpsamt hur långt vi teoretiskt skulle komma på ett fullt batteri, baserat på hur vi kör tidigare, och det handlar om knappt sex mil om man kör försiktigt och huvudsakligen stadstrafik. Medan många laddhybrider nu kan snabbladdas eller åtminstone ta 11 kW, klarar 01:an bara 6.6 kW – bättre än hur det var förut men ändå bland det sämre på marknaden.
Förutom bensinmotorns brummande ackompanjeras körningen av ett oändligt plingande som ska varna för än det ena, än det andra. Ofta går det inte att förstå vad det är som är fel men det gör körningen orolig och nervös, förvärrat av att filhållaren är bland det sämsta jag testat. Bilen kör med dödsförakt rakt mot mittlinjen, studsar tillbaks mot mitten av filen. Och detta när väglaget är fint och linjemarkeringarna tydliga. Detta har vi tidigare klagat på hos Volvo också, men medan de har uppdaterat systemet verkar 01 ha kvar det gamla.
Styrningen kan ställas in i tre lägen, där det tunga bjuder lite mer motstånd, men inget ger någon känsla för vägen alls – det har dock 01 gemensamt med väldigt många andra moderna bilar. Den nyutvecklade växellådan visar hur en bil som från början är konstruerad som hybrid inte behöver så många växlar, vilket sparar vikt och kostnader. Men jag hade gärna haft kvar möjligheten att välja växel som fanns förut; allt sammantaget så blir 01 en bil man åker med i snarare än kör.
Den automatiska bromskraftsåterföringen kan ställas in i tre lägen och ett automatiskt. Trots de många knapparna sker det tyvärr också i en undermeny på pekskärmen. Det ska också finnas röstkommando, men det var inte konfigurerat på testbilen. Skillnaden mellan lägena är begränsad, inget av dem är i närheten av enpedals-läge och inget låter bilen frirulla. Riktigt hur autoläget är konfigurerat fattar vi inte, det utgår i vart fall inte från hur vägen ser ut framåt för det håller bilen inte uppsikt över.
Försöker du till äventyrs ta ut Lynk i terrängen blir du snabbt varse att den inte alls är gjord för det, med enbart framhjulsdrift och ingen särskild markfrigång.
USP:en är undangömd
Det framgår nog att 01 inte är en stor testvinnare hos oss. Den har utvecklats sen 2022, men resten av marknaden har tagit större steg framåt. Lynks tidigare USP – unique selling point – att man kan prenumerera istället för att köpa bilen har nu bytts till ett ganska normalt leasingerbjudande, eller att man köper den till en normal prislapp.
Men en USP har Lynk kvar: Den kan delas. När du inte använder bilen, kan du göra den tillgänglig för andra och på det sättet minska dina bilkostnader. Samtidigt klarar vi oss på färre bilar och får färre oanvända, parkerade bilar i gatumiljö – genialt! Men har du någonsin hört om någon som faktiskt tagit en Lynk istället för en Bolt eller en taxi? Tänkte väl; detta har inte slagit och Lynk har inte gjort mycket för att det ska slå. I vårt förra Lynk-test fanns en stropp att dra i när man vill hyra ut bilen i andra hand, nu är funktionen – du gissade det –gömd i en av pekskärmens undermenyer.
Skulle du vara sugen på en Lynk 01, så är valet enkelt. Det finns bara två utrustningsnivåer, Core och More. Den senare är inte värd merkostnaden på 50 000 kronor eftersom inget substantiellt förbättras och redan Core är rätt välutrustad även om mycket är kinesiskt trams vi inte uppskattar så mycket här – en selfiekamera, anyone? Sen finns det inte många tillval att klura på, det är knappt man får välja färg och fälgarnas storlek ges av Core versus More. Men klura i så fall också på en begagnad – Carla och Riddermark har en hel drös tre-fyra år gamla, med under 2000 mil på mätaren, för knappt 300 000 kronor. Det var dyra mil för första ägaren, kanske bättre att inte ta den smällen själv?
Text & bild: Mattias Goldmann
Vi gillar:
- 01 kan delas med andra
- Rymlig och får dra tungt släp
- Komfortabel att köra
Vi ogillar:
- Begränsad räckvidd på el, laddar sedan sakta
- Bensindrift kan inte uteslutas och är otrevlig
- Laggande system
- Nästan inga valmöjligheter
Överväg också:
- Begagnad Lynk 01: Carla och Riddermark har 2023:or med 1500 mil, för under 300 000 kr
- Volvo XC40: Mindre, trängre, men en riktig Volvo
- Volkswagen ID.4: En modern elbil med liknande utrymmen
- Renault Megane eller Scenic: Bra elbilar, varför släpa på bensinmotorn?
