Renault Twizy (el) – sep 2013

Biltest: Renault Twizy

Detta är den bästsäljande elbilen i Europa. Bil och bil… Den räknas som fyrhjulig mc, har inga dörrar och rymmer två som sitter i tandem. Självklart är den kul, men är den en del av framtidens smarta mobilitet?

  • Pris: Urban 69 000 kr, 75 500 kr Technic. Batterihyra tillkommer, från 579 kr/mån.
  • Motor: Elmotor på 13 kW/17 hk, max vridmoment 57 Nm från 0 varv/min
  • Mått: L 232 cm, B 119 cm, H 146 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt 474 kg, maxlast 216 kg, släp 115 kg
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 2 platser, 31 l
  • Kraftöverföring: Bakhjulsdrift, inga växlar
  • Prestanda: 0–100 km/h 11 sekunder, toppfart 135 km/h
  • Batteri: Litium-jon, 6.1 kWh
  • Räckvidd: Upp till 100 km, 80 km i normal körning 
  • Laddtid: 3.5 timmar ur 10 A uttaget
  • Miljöförmåner: Ingen supermiljöbilspremie då det inte är en bil, 40% reducerat förmånsvärde t.o.m. 2016, fordonsskattebefriad 5 år, gratis parkering i 20-talet kommuner, gratis laddning på åtskilliga platser
  • Garantier: Nybil 3 år/10 000 mil, rostskydd 12 år, vagnskada 3 år, lack 3 år, assistans 2 år, drivlina 5 år/10 000 mil
  • Säkerhet: Ej testad av Euro NCAP.  Airbag fram, inte låsningsfria bromsar eller antisladdsystem.
Enklaste förarmiljön
Inget kan vara enklare än att köra Twizy. Sätt dig bakom ratten, dra stolen framåt-bakåt tills du sitter okej – varken ryggstöd eller ratt kan justeras. Vrid om tändningsnyckeln, tryck in D för framåt eller R för back. Lossa handbromsen. Kör. 
Instrumentbrädan består av en hastighetsmätare, en enkel energimätare och en trippmätare som också kan visa hur mycket räckvidd det är kvar. Det finns både vanlig tuta och ett varningsljud för fotgängare, vindrutetorkare och värme i framrutan – men det är den enda värme som finns. Inte för kupén, inte för stolarna. Inget solskydd heller. Inredningen är i billig plast, lätt att spola av.
Twizy är tvåsitsig, i tandem. Passageraren har benen utanför framsätet, är man inte längre än 180 cm sitter man bra även om det är lite mörkt runt huvudet eftersom Twizy inte har sidorutor – tillvalet glastak är inte så dumt. Det kräver lite akrobatik att ta sig in och ur, men passageraren måste inte vänta på att föraren stiger in eller ur. Det finns ett bagageutrymme bakom passagerarstolen, men det är så svårt att komma åt och så löjligt litet att man lika gärna kan tänka bort det. Däremot går det bra att fästa en stor inköpskasse i baksätet om man kör själv.
Nästan alla som köper Twizy skaffar tillbehöret dörrar, för 5 300 kronor. De öppnas framåt-uppåt, som på Lamborghini, och det går bra att köra med dem öppna. Plastfönster till dörrarna är nästa tillval, men färre väljer det eftersom det ändå mest är en sommarbil.
Go-cart för vuxna
Superkompakt yttre, ett hjul i varje hörn, direkt styrning utan servo, elmotor med full effekt direkt… Allt berättar på långt avstånd att Twizy är kul att köra. Roligast är det på kurviga landsvägar; i stan är Twizy väldigt praktisk och det är kul att komma iväg snabbt från rödljuset men att hamna bakom en buss eller i sega köer är inte skojigt ens i en Twizy.
Väghållningen är perfekt, med väldigt bra grepp och en låg tyngdpunkt tack vare 100 kilo batterier under sätena. Men det är på bekostnad av komforten; Twizy är väldigt stötig, särskilt i baksätet. Det är en klar nackdel för en bil som ju är tänkt att köras i stan med dess alla potthål och kanter. 
För den som sitter fram är inte vindbruset besvärande, tack vare den stora vindrutan, och vindavvisare på sidan.  Bak letar det sig in mycket vind – och damm om man kör på grusvägar. Bullret blir också snabbt störande, inte bara från andra bilar utan också från elmotorn som viner högt när man kommer upp i fart.
En krona milen
Toppfarten är begränsad till just över 80 km/h, och snabbare än så vill man ändå inte köra. Räckvidden är teoretiskt 10 mil, vi kommer flera gånger åtta mil trots att vi buskör lite. Det räcker gott, man orkar inte köra längre och har full räckvidd igen efter tre och en halv timmars laddning i vanligt uttag. Räckvidden påverkas knappt av vädret av den enkla anledningen att det varken finns värme eller kyla att slå på. Bromskraften återförs till batterierna, och en liten mätare på instrumentbrädan visar hur mycket man förbrukar. Man kan också få eco-poäng, men det får vi aldrig några hur vi än kör. 
Med normalt elpris kör man för en knapp krona milen, innan man räknar in batterihyran – batterierna ingår inte i priset utan hyrs separat. Priset varierar beroende på körsträcka och avtalstid men ligger på 500-700 kronor per månad. Det är skönt för alla som oroar sig för hur bra batterierna ska hålla – det är Renault ansvar, och de inkluderar en mobilitetsgaranti – tar strömmen slut, hämtas du. Hyran är inte särskilt hög, men ändå störande de förmodligen ganska många månader då Twizy står avställd i ett garage men ändå tickar pengar. 
Säker mc, osäker bil
När vi kör mellan två lastbilar på motorvägen känns läget utsatt. Twizy är liten, men de har ändå jobbat med säkerheten. Man sitter i en säkerhetsram, med fyrpunktsbälte fram och trepunktsbälte bak, och airbag i ratten. För en bil är det inte imponerande, men jämför med en mc så är läget ett annat.
Billig? Dyr?
Twizy finns som fyrhjulig mc, som kan köras med mc-eller vanligt körkort, och som körkortslös moped som toppar 45 km/h. Mopeden är bara några tusenlappar billigare, så alla som kan väljer ”stor-Twizy”. Den finns  i två utrustningsversioner, Urban och Technic, i mängder av olika färger, särskilda färger för taket, backspeglarna och taket, sex olika fälgar,  färger för klädseln, sätesramen, listen runt instrumentpanelen, och mycket annat. 
Köp till dörrar och kalaset landar på strax under 80 000 kronor, därtill batterihyran. Det blir näranog samma priser som en konventionell supermini. Det känns dyrt för en så opraktisk icke-bil – men billigt för en så unik upplevelse. 
Vi gillar: 
  • Otroligt charmig
  • Rolig att köra
  • Kompakt
  • Billig i drift
  • Mer ombonad än en mc
Vi ogillar: 
  • Utsattheten
  • Begränsad räckvidd
  • Dålig komfort
  • Opraktisk
  • Tveksam säkerhet
Överväg också:
  • VW Up eller Smart ForTwo – gärna i elversioner!
Text och bild: Mattias Goldmann, sep 2013