Seat Mii electric (el) – april 2020

Nu bara som elbil, med dubblad kapacitet

Seat ingår i Volkswagen-koncernen, där man delar broderligt på komponenter. I de flesta fall får bilarna i alla fall olika karaktär, som med Seat Leon, Volkswagen Golf, Audi A3 och Skoda Octavia – de har gemensam bottenplatta men riktar sig till olika målgrupper. För Seat Mii är läget ett annat, den är nästan identisk med Volkswagen Up och Skoda Citigo, som alla tre tillverkas på samma band i slovakiska Bratislava. Bara den som tittar noga kan se att Mii har andra fram- och bakljus, fälgar, backspeglar, annan instrumentering och annan klädsel på sätena. 

Trillingarna lanserades redan 2011 och har bara uppdateras marginellt sen dess. Den stora utvecklingen har skett just på elsidan, där Up kom i elversion redan 2013, medan Seat väntat tills nu med att elektrifiera Mii. Det har de gjort rätt i; batterierna har utvecklats så mycket att man nu får i princip dubbla räckvidden jämfört med gamla Up. Dessutom till ett allt lägre pris.

Stadsbil kommer långt

Batterierna är på 36.8 kWh, varav 32.3 är tillgängliga för körning – marginalen uppåt är till för att skydda batterierna. Kapaciteten är därmed bland de minsta på marknaden, men för en liten bil som huvudsakligen tänks köras i stan räcker det ändå långt. Och det är alltså nästan dubblad kapacitet mot förut, men de 168 cellerna ryms liksom på exakt samma plats som förut.

Av okänd anledning är räckvidden på pappret en dryg mil kortare än Skodas motsvarighet, som vi också testat. Vi kan inte märka någon skillnad, utan klarar vi oss på 1.5 kWh per mil precis som i Skodan. Det ger ungefär 22 mils räckvidd, men klart mer i stan där förbrukningen sjunker och vi kan komma uppemot tio mil till. 

Laddningen sker under tanklocket, från en wallbox eller vägguttag. Ombordladdaren är enfas, 7 kW vilket får ses som standard även om till exempel Zoe kan ladda på trefas och 22 kW. Hemmaladdning kan ske med 11 kW, en laddbox kostar 17 900 kronor innan avdrag. Liksom snart sagt alla andra elbilar numer kan Mii ladda på CCS snabbladdare, men bara med max 40 kW kapacitet. Det är långsammast på marknaden, men räcker ändå för att i princip få fullt batteri på en timma. I Sverige följer sladdar med både för CCS-laddning och hushållskontakt. 

Batteripaketet kyls av fartvinden, utan vätskekylning, vilket kan vara ett problem för den som vill köra långt, snabbt, men för en utpräglad stadsbil gör det ingen skillnad. Med appen Seat Connect kan jag följa och avbryta laddningen, slå på och av värmning eller kylning av kupén så att den är rätt temperatur redan när resan börjar, och sätta in laddtider så att bilen laddas när elen är som billigast. 

Unikt för Seat är att man får tre års gratis laddning hemifrån om man tecknar avtal med Skellefteå Kraft. El för 1 350 mils körning per år dras då direkt av från elräkningen, men man bör granska elpriset så att man inte binder sig för dyrare el vid bytet. Runt hörnet väntar också en app för att sköta laddningen på distans; självklart i många andra elbilar och en bra hjälp i vardagen.

Piggelin

I Sverige finns Mii enbart med elmotor, vilket också gäller motsvarigheterna från Volkswagen och Skoda. Det visar hur snabbt elbilsmarknaden utvecklas, särskilt som man inte saknar bensinversionen alls. Peak-effekten på 82 hästar är fler än vad bensinmotorn hade, men bara tillgänglig korta stunder innan motorn återgår till klart modesta 61 hästar normaleffekt. Lägg till att 

elversionen har ett kvarts ton extra att släpa på och man tänker sig en trött bil. Inte alls! I stadstrafik är Mii direkt pigg, med 0-50 km/h på 3.9 sekunder, i landsvägstrafik är bilen också körglad med sina små yttermått, smala däck, låg tyngdpunkt och lätt styrning, förutom att elbilar ju alltid har full effekt direkt. Det är bara på motorvägen bilen kan komma till korta, men den som kör långa sträckor i full fart överväger nog ändå andra bilar. 

Allt detta gäller i normal-körläget. Det finns också Eco som minskar motorns effekt och dämpar komfortinställningar såsom luftkonditionering, och och Eco+ som ökar begränsningen och helt stänger av a/c:n. Men räckvidden blir inte särskilt mycket längre av det och körupplevelsen klart längre – stanna i normal, är rekommendationen.

Mii har en normal ”växelspak”, som reglerar bromskraftsåterföringen från 0 till 4, med ett särskilt B-läge som motsvarar andra märkens enpedal-körning, där bromspedalen enbart behövs i nödlägen. Det går lätt att byta lägen och jag gör det många gånger per färd eftersom rätt läge varierar beroende på trafiken. 

Enkelt inredd

Instrumenteringen påminner lite om Mini eller Smart, med en stor hastighetsmätare omgiven av två mindre mätare, för hur mycket effekt som går åt för stunden respektive hur mycket kraft som finns kvar i batterierna. Det är helt analogt, väldigt överskådligt och avväpnande enkelt. Det finns inte heller någon touchscreen-skärm, istället kopplar man in sin egen mobil som då också ger elbilsrelaterad information. Allt andas billigt och enkelt, med enkel hårdplast och naken plåt – men varför inte? Dyrare material tillför ofta mer på prislappen än för upplevelsen. 

I Sverige ingår som standardutrustning vinterpaketet med eluppvärmda sportstolar fram, värme i ytterbackspeglar och vindruta, regn- och ljussensor, Coming home-ljusfunktion och LED positionsljus. Också komfortpakeketet ingår, med dubbelgolv och höjdjusterbar passagerarstol. Men även med dessa paket är det en enkelt utrustad bil, vilket bland annat märks på att ratten bara är ställbar i höjdledd, nackstödet är inbyggt i stolen, stolsryggen bara regleras i steg och är utan

svankstöd, och bakre sidorutorna enbart kan öppnas i bakkant. Det finns inte ens USB-uttag, utan bara gammaldags cigarettuttag, så det blir till att köpa en adapter för ett par tior. Men allt funkar, och är nästan befriande att ha en så pass enkel bil. 

För att vara så liten, är Mii förvånansvärt rymlig. Fram sitter man som i en mycket större bil, bak får man bara vara två och de sitter på en enkel bänk men med tillräcklig plats i höjd- och sidledd trots att sätet är höjt fem centimeter för att få plats med batterierna. För benen blir det trängre; vuxna får be de framför dra fram sätet lite.

För att komma åt bagageutrymmet måste man lyfta över en hög tröskel. Innanför det är det kort men djupt, särskilt med det variabla golvet. Det finns ett särskilt fack för laddsladden, ytterst så att det sällan är täckt av bagage. Baksätet är fäll- och delbart. I fronten ligger elmotorn, utan plats för laddsladdar eller annat – någon ”frunk” finns inte.

Säkerhet: Sämre med tiden

När Mii och Up var nya fick de fem stjärnor i Euro NCAP. 2019 blev det bara tre. Det beror inte enbart på att kraven skärpts, utan också på att Seat tyvärr tagit bort autostopp som inte ens finns som tillval. Det är extra illa för en bil som tänks användas mycket i stadstrafik. Säkerhetsutrustningen är i övrigt basal, med en välfungerande filhållningsassistent som främsta utropstecken, även om den bara fungerar från 65 km/h och uppåt. 

Skynda fynda

Att Mii, Up och Citigo är i princip identiska gör att vi kan välja och vraka: vilket är det bästa erbjudandet? Seat är billigast, även om prislappen på 264 900 kr ljuger, för även basfärgen vit kostar 1 700 kr extra. Lägg till ett förarpaket med parkeringssensorer bak, farthållare och komfortbelysning i kupén för 3 300 kr, och du har ett nästan identiskt pris med Skodas motsvarighet. Medan Skoda erbjuder ett enda tillval för sin Citigo, har Seat en relativt lång lista på extrautrustning, men det går ändå inte att skapa en särskilt personlig Mii. Volkswagen vill ta ett par tusenlappar för e-Up utan något substantiellt skäl annat än att VW-loggan kan betinga ett bättre andrahandsvärde, till slut väljer vi nog Mii men med uppdraget att testa handlarna, där den som ger bäst deal bör få affären. 

Med ett så lågt baspris gör elbilspremien på 60 000 kronor också stor skillnad, och pekar på att en Mii lätt kan vara billigare i drift än konventionella, bensindrivna småbilar. Ta erbjudandet om tre års gratis el, lägg på låga servicekostnader och ett bra andrahandsvärde och detta kan vara en utmärkt affär. 

Frågetecknen sätter vi för säkerheten, där frånvaron av autostopp är dumsnål. Vi klurar också på om merkostnaden för en i alla avseenden större elbil som Renault Zoe är värt det, eller varför inte en Nissan Leaf med ett par år på nacken. Men vi charmas av en så enkel och smidig bil. Nuvarande besked är att el-trillingarna tillverkas till och med våren 2021, så den som är spekulant bör skynda att fynda.

Vi gillar: 

• Billigaste elbilen
• Kul
• Pigg
• Överraskande rymlig

Vi ogillar: 

• Säkerhetsmissar
• Enbart fyra platser
• Känns gammal i vissa delar

Överväg också: 

• Skoda Citigo, VW e-Up: Nästan identiska trillingsyskon
• Renault Zoe: Större, säkrare, dyrare
• Peugeot e-208 och syskonet Opel e-Corsa: Större, dyrare, modernare
• Mini e-Cooper, Honda e, Fiat e500: Lika små och trånga, sämre räckvidd, dyrare, coolare?

Gillar du våra tester? Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs! Läs mer och anmäl medlemskap på www.gronabilister/medlemskap