Skoda Superb iV Plug-in Hybrid (laddhybrid) – feb 2021

Skoda Superb iV Plug-In Hybrid

Samma
tekniska grund som Passat men större utrymmen och lägre prislapp. Allt talar
för att Skoda Superb som laddhybrid blir en favorit i Sverige. Håller den för
favorittrycket? Vi testar!

  • Drivmedel: El och bensin (laddhybrid)
  • Pris: Från 459 500 kr
  • Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP 2015. Skydd av vuxna 86%, skydd av barn 86%, oskyddade trafikanter 71%, förarstödsystem 76%. 
  • Motor: Bensinmotor 4 cylindrar, 1 395 cm3, 115 kW (156 hk), elmotor (permanentmagnet synkron) 85 kW (115 hk), samlad effekt 165 kW (218 hk). Max vridmoment bensin 250 Nm vid 1 550 – 3 500 r/min, elmotorn 160 Nm, totalt 400 Nm.
  • Mått: L 486 cm, B 186 cm, H 151 cm, axelavstånd 284 cm
  • Vikt: Tjänstevikt 1 747-1 921 kg, totalvikt 2 259 kg, släp 1 600 kg 
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 510 l, 1 800 l med fällda baksäten
  • Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad DSG-låda
  • Prestanda: 0–100 km/h 7.8 sekunder, toppfart 225 km/h, max 140 km/h på el
  • Batteri: 13kWh, litium-jon
  • Förbrukning: 0.12 l/mil WLTP, 27 g CO2/km. Blandad körning el 1.5 kWh/mil, bensin 0.59 l/mil 
  • Räckvidd: WLTP55 km på el, totalt 850 km
  • Laddtid: 3.5 timmar med 3.6 kW Wallbox 32 A
  • Miljöförmåner: Klimatbonus ca 34 000 kr, förmånsvärde reducerat till närmast motsvarande konventionella bensinbil, gratis laddning på åtskilliga platser 
  • Garantier: 3 år nybilsgaranti, 3 års vagnskadegaranti, 12 års garanti mot genomrostning

Rymdskepp

Superb är regerande i Årets Familjebil, med jury från många av de ledande biltidningarna. Det är lätt att hålla med dem. I framsätena sitter man bra, i baksätet rentav som i en limousine, med jätteutrymme för benen, gott om plats i bredd och absolut tillräcklig takhöjd trots att man delvis sitter ovanpå batterierna. Sikten ut är bra eftersom Skoda, tack för det, inte fallit för trenden med höga och stigande midjelinjer eller väldigt breda ”axlar”.

Instrumenteringen är lättbegriplig, och jag gillar att mycket sköts med riktiga vred och knappar istället för genom touchskärmen. Att själva instrumentbrädan är helt digital gör att jag kan välja vilken information jag vill ha synlig, t.ex. att ha navigatorn framför ratten. Oavsett vilken jag väljer ser jag alltid hur mycket el det finns kvar i batteriet och bensin i tanken, med både momentan och snittförbrukning, kvarvarande räckvidd på el, tips för att öka räckvidden (som att stänga av luftkonditioneringen) och en mycket enkel bedömning i form av löv av hur effektivt jag kör. Men just här märks det att Superb har ett par år på nacken (om än inte som laddhybrid); den mindre och nyare Skoda Octavia har större och modernare touchskärm än Superbs som reagerar långsamt och inte har röstkommando.

Bagageutrymmet tappar 140 liter på grund av batterierna, men det är fortfarande både stort och lättlastat. Det finns en skidlucka och baksätet fälls superenkelt med knappar i bakluckan, dock blir golvet då inte helt plant. Kupén har gott om smarta fack, liksom krokar och sidofack i bagageutrymmet – ett av dem rymmer dock det vanliga bilbatteriet som inte fick plats under huven när elmotorn skulle in. Laddsladdarna ryms under golvet, om man inte valt ”sovpaketet” för då ligger det filtar och kuddar här. Skoda har också fiffiga detaljer som att bagagerums-belysningen är en löstagbar ficklampa och att det finns ett paraply i förardörren.

Elen räcker långt

Batteriets kapacitet på 13 kWh är lika mycket som i den elbil vi en gång körde Elbilsrekordet med, och klart större än hos många andra laddhybrider. Det borgar för en rimlig räckvidd på el, och vi klarar de uppgivna 55 kilometers räckvidd så länge vi mest kör stadstrafik och landsväg med 60- och 70-skyltar. Snittförbrukningen är då bara 1.6 kWh per mil, knappt mer än en Nissan Leaf trots att Skdoa inte gjort särskilt mycket för att hålla nere förbrukningen, trots att det är kallt ute och att bilen går på vinterdäck. På motorväg krymper räckvidden till drygt tre mil; från Södertälje till Stockholm eller motsvarande, men batterierna fylls på av inbromsningar som ger en bit avgasfri körning när man kommer in i stan igen.

Räckvidden maxas i körläget Eco, som håller nere effekten och gaspådraget, men utan någon påtaglig skillnad gentemot Comfort-läget. Sport-läget ger däremot en klart annan upplevelse, eftersom elmotorn och bensinmotorn då arbetar tillsammans istället för var för sig, med 160 kW maximal effekt. Vid fullt gaspådrag får man denna effekt också i de andra lägena, i övrigt klarar man sig fint utan. För den äventyrlige går det också att begränsa antisladdsystems ingrepp, kanske inte det första man gör i en stor familjekombi. De 115 elhästarna gör inte att det kittlar i magen, men räcker till trots att Superb dragit på sig 240 kilo extra med batterierna och lätt runda två ton med lite last. 0-100 km/h på enbart el tar 13 sekunder ungefär, vilket är nästan dubbelt så snabbt som i Volvos laddhybrider.

Vikten känns knappt, fjädringen är justerad för mervikten och lagom utan att vara irriterande hård som hos kusinen Audi. Tidigare var adaptivt chassie standard, men Skoda har tänkt rätt i att de som vill ha det kan betala extra och vi andra få en nästan 10 000 kronor lägre prislapp. Batterierna sitter precis framför bakaxeln, vilket ger en bra viktfördelning och låg tyngdpunkt. Styrningen är lätt och bilen går odramatiskt dit nosen pekar även under testperiodens halka, men i stadstrafik kan inte Skoda maskera att det är en stor bil att baxa runt, med en vändcirkel på nästan 12 meter. Att köra den som sportbil är inte heller tanken, bättre att njuta av komforten – extra synd då att Superb är ganska bullrig, också när den går på el kommer det mycket ljud från vägen, vilket delvis beror på testbilens onödigt stora däck.

Elmotorn ligger fram och driver framhjulen tillsammans med bensinmotorn, till skillnad från alltfler laddhybrider som lägger elmotorn bak och därmed får en slags fyrhjulsdrift på köpet. Superb klarar att gå på enbart el i upp till 140 km/h, och när det är ner till tio minusgrader ute. Ibland startar dock bilen på bensin fast den stått inne i garage och har fulladdade batterier, men när motorn blivit varm går den snällt med på att hålla sig till eldrift utan att oombedd slå på förbränningsmotorn igen – ett oskick bland annat Volvos laddhybrider ibland har för sig.

När batteriet är tömt övergår Superb odramatiskt till att bli en hybrid, där de båda motorerna samverkar fint och där bensinaren för det mesta är tyst och len men ibland får ett störande rått och högt ljud. Även då går det att köra långa sträckor på el, särskilt i stadstrafik, men det finns inte – som hos en del andra hybrider – ett tydligt läge i gaspedalen eller en indikator i instrumenteringen som visar hur mycket man kan trycka på utan att bensinmotorn går igång.

Superb har VW:s kända och ibland ifrågasatta sexväxlade dubbelkopplingslåda, som normalt fungerar som en automat men också kan växlas manuellt, med växelspaken eller paddlarna bakom ratten. Däremot kan man inte reglera bromskraftsåtervinningen annat än med växelspaken, där D-läget knappt ger någon återföring alls medan B ger mer men inte nog för att fungera som ”enpedalsläge” som i så många andra laddbilar. Jämfört med många andra laddhybrider tar Skodan emot mycket bromkraftsenergi vid inbromsning, vilket inte minst för en stor och tung bil gör skillnad för förbrukningen.

Skoda har sitteget laddkort, i praktiken samma som hela Volkswagen-koncernens, som ju också är med att bygga upp Ionity-nätverket, som dock saknar relevans för en långsamladdande laddhybrid. I reklambilderna finns en särskild laddbox från Skoda men den erbjuds inte just nu vad vi kunnat hitta.

Laddas sakta

Laddningen sker genom en mycket diskret lucka i fronten; när jag bett andra att sätta i sladden har de gått bet på att ens hitta var. Placeringen är däremot praktisk när man ska köra fram till uttaget. Medan många andra varnar för att ladda ur hushållsuttaget, skickar Skoda som standardutrustning enbart med en sladd för sådan laddning. Mode 3-kabel är tillbehör. Även med den går det bara att ladda med 3.6 kW, vilket är halva hastigheten mot t.ex. Peugeots laddhybrider, inte ens en fjärdedel så snabbt som billiga Renault Zoe kan ladda och väldigt långsamt jämfört med Mitsubishis stora laddhybrid Outlander som redan för snart tio år sedan kunde snabbladda med 50 kW. Därmed går det aldrig att komma under 3.5 timmar för att ladda fullt ett tomt batteri, och de där stoppen vid hamburgerkedjan för att ladda på långfärden ger på sin höjd en mils räckvidd.

Ett varningens ord: I laddluckan finns små A- och B-knappar. Den ena ger omedelbar laddning, den andra innebär att laddningen skjuts upp till senare – se till att inte trycka fel om du inte vill stå med tomt batteri! Det går också att programmera laddningen i bilen, med touchskärmen, liksom med Skodas app – självklart för elbilar men ännu inte för laddhybrider.

Säkerhetsplump

Superb fick förvisso fem stjärnor i Euro NCAP:s krocktest, men det var 2015 och sen dess har modellen uppdaterats och kraven skärpts. Kombiversionen eller laddhybridversionerna har aldrig testats alls. Men den stora säkerhetsplumpen är att Skoda mycket av den säkerhetsutrustning vi numera tar för givet kostar extra, medan det är standardutrustning hos Volkswagen och många andra märken. Side Assist (indikerar ett fordon som närmar sig bakifrån), Lane Assist (hjälper till att hålla bilen i filen), Traffic Jam Assist (ökad säkerhet och komfort i stop-and-go-trafik) och Emergency Assist (ingriper om föraren blir oförmögen att handla) är tillägg för 8 700 kr, sidoairbags bak kostar 2 900 kr. Mycket av detta ingår inte ens om man köper de lyxigare Superb-versionerna. Det betyder också att den som köper en begagnad Superb måste se upp så att den har den säkerhetsutrustning man förväntar sig.

Tillräckligt mycket billigare?

Modellbeteckningen ”iV” sägs stå för ikonisk, innovativ eller inspirerande, och så ”vehicle” efter det. Superb är inget av detta, utan istället en utmärkt storkombi som i laddhybridversion går långt på el, ger låga driftskostnader och för många kommer att vara det förnuftigaste valet i klassen.

Skoda räknar med att en tredjedel av Superb-försäljningen blir laddhybrider. I länder med bonus-malus-liknande skattesystem bör förhållandet bli det omvända; visserligen är Superb med enbart bensindrift nästan 100 000 kronor billigare, men laddhybriden får bonus och slipper fordonsskatt de tre första åren, bensinaren får straffskatt och har förstås högre driftskostnader. Dessutom är laddhybriden snabbare, tystare och har ett avsevärt lägre klimatavtryck eftersom räckvidden på el är så pass bra. Superb finns som sedan och kombi, där den senare är futtiga 7 000 kronor dyrare. När vi bokade testbilen frågade Skoda inte ens om vi ville ha sedanen, för det är kombin man vill åt. Det är här man får de enorma utrymmena, och andrahandsvärdet lär bli klart bättre.

Jämförelsen med laddhybriden Volkswagen Passat GTE är knepig. Passaten är bara 10 000kronor dyrare, och då ingår säkerhetsutrustning som Skoda tar extra betalt för. I allt väsentligt är körupplevelsen den samma, så vilken man väljer beror på hur mycket man uppskattar att Superb är storlek XL i medan Passat är L. Fastnar man för Superb, föreslår jag att man väljer basutförandet Style och då slipper den stötigare fjädringen och de större hjulen som ökar förbrukningen, förkortar räckvidden och gör bilen bullrigare. Då sparar man 25 000 kronor som man kan lägga på den säkerhetsutrustning som borde varit standard. Men i Skoda-butiken står också en eldriven Enyaq som väcker ha-begär, med liknande prislapp och ren eldrift med rejäl räckvidd. Är det inte dags för 100% el?

Vi gillar: Rymlig, praktisk, komfortabel, god räckvidd på el

Vi ogillar: Långsam laddning, säkerhetsutrustning kostar extra

Överväg också 

Text och bild: Mattias Goldmann, Gröna Bilisters testpilot, februari 2021


  Gillar du våra tester?

Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Läs mer och anmäl medlemskap på
www.gronabilister/medlemskap 

Gillar du våra tester? Bli medlem!

Stöd gärna Gröna Mobilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Bli medlem