Smart har växt till sig storleksmässigt och har nu enbart elbilar. Men hur smart är Smart nuförtiden? Vi testar ettan, som i skymundan delar teknik med Volvos succé XC30.
Pris: Pure 394 900 kronor, Brabus 534 900 kr, många modeller däremellan
Mått: Längd 427-430 cm, bredd 182 cm, höjd 164 cm, axelavstånd 275 cm
Vikt: Tjänstevikt från 1820 kg, maxlast 425-470 kg, släp 1600 kg
Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 373 liter, 976 l med fällt baksäte, 15 liter frunk
Kraftöverföring: Motor bak och bakhjulsdrift eller dubbla motorer och fyrhjulsdrift
Motor: Permanent synkron, 200 kW/272 hk eller 315 kW (428 hk), max vridmoment 343/543 Nm
Prestanda: 0–100 km/h 6,6 eller 3.9 sekunder, toppfart 180 km/h
Batteri: Ncm, 49/ 66 kWh (47 resp 62 tillgängliga)
Snabbladdning likström max 130/150 kW, 20-80% 29 min, ombordladdning 7.4 / 22 kW
Förbrukning: 16.8-18.2 kWh/100 km
Räckvidd: 310 till 440 km (WLTP)
Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP (2022). Vuxna i bilen 96 %, barn i bilen 89 %, oskyddade trafikanter 71 %, säkerhetssystem 88 %.
Garantier: Rostskydd 12 år, batteri 8 år/200 000 km (kapacitet minst 70%), fordonsgaranti 2 år
Gröna Mobilister är en ideell som ger opartisk konsumentupplysning gällande hållbar mobilitet, stöd oss genom att bli medlem och/eller donera valfri summa så att vi kan fortsätta mer oberoende biltester! Bli medlem swisha donation till 1235813779.
Smart som flyttbil!?
Efter tre år utomlands flyttar vi hem och behöver hämta ett flyttlass från mammas vind, storhandla precis allt och köpa en säng på Blocket. När vi säger att vi ska göra detta i en Smart, ser folk på oss som om vi vore galna.
Sinnebilden av en Smart är en tvåsitsig mikrobil, så liten att den kan parkeras på tvären. Men så är det inte längre, lilla Fortwo som den fyndigt heter finns inte i programmet längre, modellerna #1 och #3 som nu finns i programmet beskrivs som en ”stads-SUV” respektive en ”SUV-coupé” och är stora nog att räknas som mellanklass. Snart kommer också #5, en fullstor SUV som får mig att vilja påminna Smart om dess geniala anti-SUV-reklamfilmer.
Smart startades av klocktillverkaren Swatch och kravet på de första anställda var att de inte skulle ha jobbat i bilindustrin. Snart såldes märket till Mercedes, som nu har sålt 50% till kinesiska Geely – det är samma ägare som Volvo, och under skalet delar #1 och XC30 teknik. Båda tillverkas dessutom i Kina, med allt vad det innebär av etiska frågetecken och risk för handelskrig.
I detta har vi svaret på varför Smart nu funkar som flyttbil; mikrobilar betyder mikropriser i Kina och Sydostasien så för att tjäna pengar behövde Smart växa upp. Ettan – vi släpper Smarts löjliga hashtag nu – är nästintill lådformad och klarar sin uppgift som flyttbil lika bra som vilken annan konventionell bil som helst. Men hur är den i övrigt?
Snäll bulldog
Arbetsfördelningen mellan Geely och Mercedes är att kineserna står för teknik och tillverkning, tyskarna för designen. Efter en drös halvdant utformade elbilar från Mercedes, känns inte uppdelningen optimal men ettan är riktigt lyckad och belönades direkt med designutmärkelserna Red Dot och iF Design. I tider av svårskiljbara Teslakloner har ettan med sin upprätta form något eget, som en snäll bulldog ungefär. Formen är också funktionell, med bra takhöjd även i baksätet och en bil som är lätt att manövrera i stan eftersom den slutar precis där man tänker sig. Dörrar utan fönsterkarmar, infällda dörrhandtag och tvåtonslack känns påkostat och utrustningslistan imponerar redan för basversionerna. Hela bilen känns solid vilket också det höga betyget hos Euro NCAP bekräftar, dock med en liten plump i protokollet för det mediokra skyddet för fotgängare och andra oskyddade trafikanter.
Inredningen är trivsam, med sköna säten fram och bak, som i Brabus-versionen fått snygga kontrastfärger men som man kasar omkring på när vägen blir kurvig, snarare än sjunker ner i. Framstolarna manövreras elektriskt, inklusive svankstödet, och ratten ställs in i alla ledder, så det är lätt att hitta en körställning att trivas med. I baksätet finns gott om plats i alla ledder, mycket beroende på att man på typiskt kinesiskt manér prioriterat passagerare framför bagage
.
Bagageutrymmet är litet och svårlastat eftersom en stor del av utrymmet finns under extragolvet och är helt oregelbundet utformat. Men det går att utöka något genom att räta upp bakre stolsryggen, dra fram baksätet eller – som vi fick göra med Smart som flyttbil – fälla baksätet helt vilket ger ett platt om än högt golv att lasta på. Under motorhuven finns bara en motor i toppversionerna, men oavsett vilken du väljer så är frunken på minimala 15 liter vilket knappt räcker för laddsladden. Imponerar gör däremot att Smart med stora motorn kan dra släp på hela 1600 kilo.
Vad vill räven?
Smarts instrumentering följer den rådande trenden, där tillverkarna insett att det inte är bra att sköta allt med via pekskärmen. Det finns traditionella spakar bakom ratten, men medan Tesla länge köpt spakar från Mercedes använder Smart faktiskt sina egna. Växelläget framåt-neutral-bakåt-parkering bestäms med spaken till höger om ratten, blinkers, helljus och fönstertvätt med den vänstra.
Pekskärmen ser ut som en liggande iPad används för navigatorn, laddinfo, radio och mycket annat, och nere i högra hörnet lurar en röd räv. Den ska svara på röstkommandon men vilar sig för det mesta i form och är mest irriterande eftersom den rör på sig i ögonvrån. Både Androids och Apples fordonskoppling funkar nu, efter en over-the-air-uppdatering.
Tyvärr används skärmen också för att ställa in bromskraftsåterföringen, dumt eftersom jag vill kunna ändra den snabbt. En slags tröst är att lägena inte gör så stor skillnad; det finns medium och hög återföring och med en särskild pushknapp också ett S-läge som innebär att jag i princip kan köra enbart med gaspedalen. Det går också att ställa in hur trög styrningen ska vara, men skillnaden är minimal och man kan utmärkt låta den stå på auto.
Körlägena ställs däremot in med en knapp längst till höger på instrumentbrädan, med lägena eco-komfort-sport och (i testbilen) Brabus. De två sista har ett artificiellt och störande motorljud, men det går att stänga av. Skillnaden är i övrigt inte särskilt stor, och när bilen insisterar på att varje gång starta i komfortläget så låter jag den så småningom hållas.
Hästkraftsstinn men busfri
Brabus-versionen vi testar har dubbla elmotorer på totalt 428 hästar och gör 0-100 km/h på 3.8 sekunder. Det är meningslöst. Trampar man hårt på gasen i Brabus-körläget så kastas man bakåt i sätet i en Gröna Lund-liknande attraktion, men bilen är inte gjord för att utnyttja alla dessa hästar annat än rakt fram; sätena är för platta, tyngdpunkten för hög och fjädringen för mjuk. Också basversionens 272 hästar räcker mer än väl, 0-100 går fortfarande på under sju sekunder och skulle man någonsin hamna där det går att testa lagligt är toppfarten samma 180 km/h.
En tänkbar fördel med de dubbla motorerna är ju att ettan på kuppen blir fyrhjulsdriven, mot basversionernas bakhjulsdrift. Men antisladd- och antispinnsystem har sedan länge avvecklat det osäkra med att driva med bakhjulen, och den fyrhjuldrivna varianten har inga som helst terrängambitioner även om Smart alltså kallar den för SUV.
Laddsnabbare än på pappret
Ju fler hästar, desto snabbare är det roliga slut – medan basversionerna förbrukar strax under 1.7 kWh per mil, drar Brabus en bit över 1.8 och förstås långt mer än så om man verkligen utnyttjar hästkrafterna. Oavsett version är det inte någon imponerande låg förbrukning, vilket hänger ihop med att den upprätta formen ger ett relativt högt luftmotstånd, att tjänstevikten redan för basversionen rundar 1.8 ton och att inga särskilda tekniker för att pressa förbrukningen använts – synd, eftersom Mercedes är bland de absolut bästa på detta.
Med lilla batteriet på blott 47 användbara kilowattimmar, blir den verkliga räckvidden inte mycket mer än 25 mil, ett tiotal mer med större batteriet på 64 kWh. När det är dags att ladda, klarar lilla batteriet 130 kW och det större 150 kW – på pappret. I verkligheten laddar Smart ännu något snabbare, och håller framför allt laddhastigheten under större delen av laddningen än många konkurrenter. Batteriet kan förvärmas, vilket också bidrar till snabb och skonsam laddning. Allt detta betyder att en halvtimma räcker för 80% fullt batteri – visst laddar många elbilar ännu snabbare, men i pris- och storleksklassen är detta bra. Ska du ladda från en vanlig växelströmsstolpe, så har basversionerna 7.4 kW vilket inte imponerar, men ändå ger fullt batteri över en natt. Toppversionernas trefas 22 kW är desto bättre, även om antalet laddplatser som matchar kapaciteten inte är så många. Ladduttaget är på vänstra bakflygeln, ingen favoritplacering för mig eftersom man då måste backa in till de flesta laddarna, men 360-kamera underlättar.
KISS
Keep it small and simple blir vårt motto för hur du ska välja Smart. ”Small” berättar att du inte får något substantiellt extra om du tar Smarts trea istället för ettan; de delar teknik och mest får du större yttermått att släpa runt på. ”Simple” berättar att du gör rätt i att bland utrustningsversionerna Pure, Pro, Pure+, Pro+, Premium, Pulse och Brabus välja någon av de lägre. Plustecknet ger ett större batteri och elva mil längre räckvidd – relevant om du ska köra längre sträckor, Pro ger glastak medan Premium vräker på med mer utrustning. Pulse ger fyrhjulsdrift och Brabus ger, som vi redan avhandlat, en massa extra hästkrafter som man inte har någon användning av. Prisspannet är stort, från 395 000 kronor till 535 000 kronor, och mervärdet av att lägga på alla dessa pengar är för litet. Än tydligare blir det när vi jämför kostnaden för privat- och företagsleasing, där värstingversionerna kostar över 10 000 kronor i månaden medan basversionerna går att få för under 4 000 kr – just i denna del ändras siffrorna snabbt så kolla upp vad som gäller vid köptillfället!
Smart har övergett sin USP och gett sig in i ett getingbo av kompetenta bilmodeller av ungefär samma storlek och med liknande prislapp. I Sverige har det gått trögt; för varje etta Smart säljer, väljer trettio personer kusinen Volvo XC30, med ett långt bättre återförsäljar- och servicenät och troligen med ett bättre andrahandsvärde. Faktiskt säljer till och med extrema elbilar som Lotus Eletre bättre – ett annat bilmärke som med kinesiska ägare försöker återuppfinna sig själv.
Kunden har inte alltid rätt; många utmärkta elbilar har inte hittat sin marknad och några av de marknadsledande borde återfinnas längre ner på försäljningstoppen. Söker du en elbil i mindre mellanklassen och redan sneglar på Volvos XC30, bör du ge Smarts etta en chans.
Vi gillar: Komfortabel, trevlig, laddar snabbt, basversionen rimligt prissatt, hög säkerhetVi ogillar: Litet mervärde för dyra toppversioner, litet bagageutrymme.
Överväg också:
- Volkswagen ID3/Cupra Born: Golf som elbil men med avskalat inre
- Renault Megane: Fransk komfort, stora utrymmen, effektiv drivlina
- MG4: Kanske bästa folkelbil nu, offensivt prissatt
- Volvo XC30: Samma grund, annat utförande, högre pris
- Tesla 3: En storlek större, men basversionen är billigare än Smarts toppversioner
Mattias Goldmann
