Smart ForTwo Electric Drive (el) – okt 2017

Smart ForTwo ED electric Drive

Smart var från början tänkt att vara eldriven, men det dröjde till 2006 innan första el-Smart kom, nästan tio år efter att de första ForTwo rullade i Europas storstäder. Till en början var succén begränsad, kanske för att 41 hästar och maximalt tio mils räckvidd inte imponerade, eller för att natrium-nickel-klorid-batterier var en teknik inte många andra valde, eller för att bilen kom för tidigt -trots tio års försening. När andra generationen Smart kom, var elversionen bättre och sålde mer – med bilpoolen Car2Go som största kunden. I Sverige fick Car2Go dock Smart-bilar av den förra generationen, utan eldrift, och bilpoolen lades efter en tid ner.

  • Pris: Från 218 900 kr
  • Miljöpåverkan: 0 g CO2/km (officiellt)
  • Miljöklass: Euro 6
  • Förbrukning: Blandad körning 12.9 kWh/100 km
  • Räckvidd: Officiellt 160 km
  • Säkerhet: Fyra stjärnor i Euro NCAP. Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och fem airbags standard; fram, i sidan, som gardiner och för förarens knän
  • Motor: El, 81 hk (60 kW), max vridmoment 160 Nm
  • Batteri: Litium-jon, 17.6 kWh, 96 celler, 4.6 kW ombordladdare
  • Laddtid: Från 20-100% med 32 A 2 timmar 30 min, 20 A 3 timmar 30 min, 12 A 6 timmar, 8 A 9 timmar 30 min. 0-80 % på 45 minuter med trefas snabbladdare (kommer våren 2018)
  • Mått: L 270 cm, B 166 cm, H 155 cm, axelavstånd 187 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt 1 085 kg, maxlast 225 kg, släp ej godkänt
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 2 platser, 260-350 l
  • Kraftöverföring: Motor bak, bakhjulsdrift, femväxladmanuell låda eller sexväxlad automat (testad)
  • Prestanda: 0–100 km/h 11.5 sekunder, toppfart 130 km/h
  • Garantier: Assistens 3 år, lack 3 år, nybilsgaranti 2 år, vagnskada 3 år, 3 års service, batteri 8 år eller 10 000 mil
  • Miljöförmåner: Supermiljöbilsklassad, högsta bonusklass i kommande bonus-malus

Världsunik satsning

Tredje generationens Smart är världsunik med att varenda version också finns med eldrift; den täckta och tvåsitsiga ”normala”, cabrioleten som sägs vara världens enda öppna elbil och den längre, fyrsitsiga, fyradörrars ForFour. Efter år 2019 ska alla nya Smart vara eldrivna – och inte på Volvosättet där ett litet hjälpbatteri räcker för att uppfylla åtagandet; förbränningsmotorn ska bort. Förutom Tesla och andra rena elbilsmärken, är detta marknadens mest radikala omställning.

Litet är smart

Ingen överraskas av att Smart är liten; 2,70 meter kort är så liten att bilen på många håll får parkeras på tvären. Att den är tvåsitsig är inte heller någon överraskning, den som behöver ett baksäte kan välja ForFour men också en hel radda andra småbilar. Det som istället överraskar är att den känns så stor. Sätena är fullstora, bredden känns väl tilltagen, takhöjden är generös och utrymmet fram till vindrutan stort. Dessutom gör glastaket att allt känns luftigt. Visst, sätena och ratten hade kunnat vara mer inställningsbara, inte minst de inbyggda nackstöden som inte passar någon, men det bestående intrycket är av positiv överraskning.

Instrumenten är överskådliga, med en stor hastighetsmätare rakt i blickfånget, och en särskild satelit som visar hur mycket el som går åt eller sparas och hur mycket kraft det finns kvar i batteriet. Ratten har mängder av funktioner.

Bilen startas med en konventionell nyckel, och inte längre mellan sätena utan vid ratten. Också handbromsen är konventionell, vilket åtminstone jag föredrar framför en tryckknapp. Luftkonditioneringen är standard och med ett relä ställer man in det gradtal som önskas, så sköter den resten även om den för ganska mycket väsen.

Smart har motorn bak och drivning på bakhjulen. Baktill betyder det att bagageutrymmet börjar högt, med hög tröskel. Åter överraskas man dock av att det trots allt ryms ett antal inköpskassar, med lite extra plats bakom sätena och ett dolt fack i själva bagageluckan. Passagerarsätet har en smart resår som kan användas för att hålla fast en inköpskasse när ingen sitter där, därtill finns flera smarta småfack. Ytterbackspeglarna ställs in manuellt; varför inte, det är ju verkligen inom räckhåll.

Detta är nog den enda elbil där bagageutrymmet är mer praktiskt än i motsvarande bensinbil; utrymmet är exakt lika stort men medan bensinmotorn värmer upp de inköpta varorna slipper man den effekten med elmotor. Dessutom måste allt bagage plockas bort och en skyddsplåt monteras av innan man kan kolla motoroljan – om du inte väljer versionen utan motorolja.

Bagageluckan är tvådelad, man kan öppna bara fönstret för att snabbt slänga in något litet – och undvika att annat ramlar ut – eller hela luckan. För laddsladden finns en särskild väska, praktiskt även om den förstås tar en del plats.

Med motorn över bakhjulen kan man lätt tro att det finns plats för bagage i nosen, men här ryms bara 12-voltsbatteriet, spolarvätska och annan kringutrustning. Framhuven, som alltså inte är motorhuv, är en tunn plastskiva som hänger i två stroppar när den öppnats och som är svår att få igen på rätt sätt.

Nu utan studs

Gamla Smart studsade fram på grund av sin korta hjulbas, så att man tvekade att köra den på motorväg. Det blev bättre med tredje utgåvan, trots att yttermått och axelavstånd knappt ökats – troligen är det de större hjulen som gör skillnad. I elversionen blir det ytterligare snäppet bättre, tack vare närmare 200 kilo batterier i botten som sänker tyngdpunkten och gör bilen mer stabil.

I stan briljerar Smart förstås, med en supertight vändcirkel på 6,65 meter, mycket för att motorn driver bakhjulen. Styrningen är elektrisk och utan mycket känsla; med en så liten bil hade det gått att klara sig helt utan servo. Därtill ser man enkelt exakt var bilen börjar och slutar – den som inte kan fickparkera en Smart har problem!

I stan är bilen också superpigg; snabbast iväg från rödljuset och upp till 50 km/h. Sen tappar den lite flås, men i motsats till tidigare versioner behöver man varken skämmas eller oroa sig för att man tar ut den på motorvägen.

Bromskraftsåterföringen är unik; den är radarbaserad och kraftigare ju närmare bilen framför är, i fem lägen. Det fungerar väldigt bra och jag förutspår att det kommer i andra bilar med tiden. Tyvärr finns inte funktionen när bilen körs i Eco-läget, som maximerar regenereringen, begränsar effekt och vridmoment och slår av motorn vid 110 km/h mot 130 km/h i andra läget. Eco-läget slås på med en liten knapp mellan sätena, och måste slås på varje gång bilen startas, men jag kör hellre med det av. Farthållare är standard; kanske inte det allra viktigaste för en bil som man inte väljer för långa motorvägskörningar – vilket batteriet ju hur som helst inte räcker för.

Med Eco-score poängsätts körningen, men bara i dimensionerna hur snabbt man kör (ju långsammare, desto bättre) och hur jämn körningen är. Ett förbrukningshistogram visar hur mycket el som gått åt den sista kvarten, och en flödesbild visar hur många kW som går åt momentant, för framdrift respektive kringutrustning. Allt detta sker i en sjutumsskärm i mitten av den stora hastighetsmätaren, medan energi förbrukning och hur mycket el som finns kvar i batterierna visas på en satellitmätare till vänster om hastighetsmätaren. Det är rimligt lättöverskådligt, däremot är värmereglagen nere i mitten omöjliga att tyda i mörker eftersom de inte är upplysta. Men klart viktigare är att värmen fungerar riktigt bra; eftersom den är eldriven tar det bara någon minut för den att komma igång och eftersom kupén är liten tar det lika kort tid innan allt är uppvärmt. En överraskande plump i protokollet är att bilen är ganska bullrig; karossen blir en resonanslåda för vägbuller och vindbrus. Det automatiska elbilsljudet kan man däremot enkelt stänga av med en knapp.

Små batterier, liten räckvidd – smart i en Smart!

I en liten och lätt bil kan batterierna också vara små, särskilt när fokus är på stadsturer. Så när andra försöker bräcka varann med flest kWh och längst räckvidd, nöjer sig Smart med 17,6 kWh som enligt EU:s erkänt orealistiska körcykel ger 155 km räckvidd – i USA, där enbart eldrivna Smart säljs, anges den till 58 miles eller 95 km. Sanningen ligger någonstans däremellan; i mestadels stadstrafik kommer vi kring 11 mil på en laddning. Det förutsätter dock att värmen är avstängd; den kapar uppemot 20 procent av räckvidden, luftkonditioneringen 10 procent till. Eco-läget ska i gengäld förlänga räckvidden med 10 procent, men det kan man sköta själv med gaspedalen.

Mer räckvidd än så behöver man inte i en så utpräglad stadsbil som Smart, men nog hade man tänkt sig att snittförbrukningen skulle vara lägre än i en BMW i3, Renault Zoe, Nissan Leaf eller e-Golf; alla fullvuxna elbilar som faktiskt använder mindre el per mil.

Att batterierna är så små betyder att de även med lägsta tänkbara amperetal i uttaget är fulladdade till nästa morgon. I motsats till många andra elbilstillverkare, varnar inte Smart för att ladda elbilen ur vanligt hushållsuttag, även om det bara är laddsladden för Mode 2, typ 3 som ingår ingår medan den som vill ladda ur ett hushållsuttag måste köpa en extra sladd. Båda sladdarna är långa och smidiga och ladd-dosan för hemmaladdning godtar 6, 8, 10, 12 eller 16 ampere. Ladduttaget är på bilens högra bakflygel, där tanklocket annars sitter, men eftersom bilen är så liten spelar det inte heller så stor roll var uttaget sitter.

Snabbladdning är inte möjlig, standard är 4.6 kW laddning och 22 kW laddning som ska kunna fylla batterierna på trekvart kommer som tillval längre fram. Batterierna är garanterade i åtta år eller 10 000 mil, vilket i det finstilta innebär att de under denna tid inte får understiga 36 Ah. För att garantin ska gälla måste dock bilen servas hos Mercedes och batterierna alltid laddas senast två veckor efter att de laddats ur.

Säkerhet inte på topp

Smart gör en stor grej av sin säkerhetsbur, Tridion kallad, som till 75 % är gjord av höghållfast stål, medan resten av karossen huvudsakligen är gjord av plast. Buren måste vara extremt rigid eftersom Smart praktiskt taget inte har några deformationszoner, men Euro NCAP är måttligt imponerade och ger fyra stjärnor av fem. Volkswagen Up visar att små bilar kan få toppbetyg.

Till skillnad mot föregångarna har nya Smarten markerad nos, vilket förbättrar fotgängarsäkerheten men det är ändå här Smart får sämst betyg – illa för en bil som tänks användas mycket i stan. Att den blivit en decimeter bredare ger lite mer utrymme om det smäller från sidan. Sju krockkuddar är standard. Krockkuddarna som är inbyggda i stolarnas ryggstöd ifrågasätts av Euro NCAP – är de tillräckligt robusta? Sidokrockkuddar finns inte, däremot är kudden för förarens knä standard.

Utrustningen för att förhindra olyckor imponerar inte. Nödbromsen funkar bara i farter upp till 30 km/h och är tillför att känna av andra bilar – fotgängare är inte prioriterade. Den är dessutom bara tillval, liksom vingelvarnaren som aktiveras först i 70 km/h, då den piper om man avviker från sin fil, men den hjälper inte till att styra rätt. Sidvindsassistansen är däremot standard, och känner av om bilen avviker från en rak linje, varpå den bromsar hjul individuellt så att man inte behöver styra emot lika mycket, men den funkar bara från 80 km/h.

   

Mycket mer för lite mer

Den som söker en billig bil kommer aldrig att välja en Smart, men med en prislapp från 218 900 kronor är detta trots allt marknadens billigaste elbil. Det är inte förvånande eftersom den också är den minsta, men det är faktiskt också billigare än en del fyrhjuliga mc-klassade elfordon med tveksam säkerhet och uselt andrahandsvärde. Cabrio-versionen kostar rejält mycket extra för relativt lite friskluft; aldrig har cab-begreppet tolkats så generöst. Merkostnaden för den längre, fyrsitsiga, fyradörrars ForFour är mycket måttliga

7 000 kronor – sällan har man fått så mycket för så lite pengar, men också förlorat mycket; det är som tvåsitsig Smart är unik.

I teorin finns en basutrustad standardversion, som kanske funkar för bilpooler och liknande men inte kommer att locka många privatkunder. Passion, Perfect och Prime är de versioner som är relevanta. När du valt utrustningsnivå är du långt ifrån klar, det finns flera utrustningspaket, över 40 färgkombinationer och ett närmast oändligt antal tillvalsmöjligheter. Det mesta går fint att avstå ifrån – jag ser egentligen charmen med en enklare utrustad stadsbil – men det är trevligt att man inte behöver avstå från valmöjligheter bara för att man vill köra eldrivet. 

Elversionen berättigar till supermiljöbilspremie på 40 000 kronor och från halvårsskiftet 2018 får den högsta bonus, 60 000 kronor. För en så liten och billig bil gör det stor skillnad på prislappen, och gör att den som överväger en Smart har ett av marknadens enklaste el-val. En Smart med förbränningsmotor är uppenbart mindre smart, precis som det ska vara.

Vi gillar: 

  • Känns gjord för eldrift
  • Billigaste elbilen på marknaden
  • Överraskande rymlig och komfortabel
  • Pigg, kul och smidig
  • Lysande bromskraftsåterföring: Det borde alla ha

Vi ogillar: 

  • Ganska dyr – särskilt efter tillval
  • Säkerhet inte på topp
  • Inte särskilt snål på el
  • Kan inte snabbladdas

Överväg också: 

VW e-Up, Renault Zoe,BMW i3


Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, oktober 2017

Gillar du våra tester? Bli medlem!

Stöd gärna Gröna Mobilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Bli medlem