Suzuki Swift 5d 1.2 Comfort 2wd CNG (gas) – sep 2015

Suzuki Swift 5d 1.2 Comfort 2wd CNG

En enkel, liten och billig gasbil – det låter som drömmen för många kommuner. Vi utvärderar!

  • Pris: 169 900 kr 
  • Miljöklass: Euro 6
  • Förbrukning: Blandad körning 5,4 liter/3,6 kg per 100 km, landsväg 4,8 l/3,2 kg, stad 6,6 l/4,5 kg
  • Klimatpåverkan: 95 g CO2/km (certifieringsgas), 60 g för fordonsgas (svensk mix), 11 g för biogas, 116 g för bensin
  • Förbrukning: Gas blandad körning: 3.7 kg/100 km, landsväg 3.3, stad 4.5 Bensin: 5,0, 4,4 resp 6,1 l/100 km
  • Räckvidd: 240 km på gas, 1080 km totalt 
  • Tank: 9,6 kg gas, 42 l bensin
  • Motor: Bensin/CNG, 1242 cm3, 85 hk vid gasdrift, 94 hk vid bensindrift, vid 6000 varv/minut, max vridmoment 118 Nm vid 4 800 varv/min (avser bensin)
  • Mått: L 385 cm, B 170 cm, H 151 cm, axelavstånd 243 cm
  • Vikt: Tjänstevikt 1 113 kg, maxlast 357 kg, släp 1 000 kg
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 5 platser, 142 l med uppfällt säte, 459 l med fällt säte
  • Kraftöverföring: Framhjulsdrift eller fyrhjulsdrift, femväxlad manuell låda, automat eller CVT 
  • Prestanda: 0–100 km/h 12,5 sekunder, toppfart 165 km/h 
  • Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP (gäller bensinversion). Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och sju airbags standard. 
  • Garantier: Nybil 3 år (förlängningsbar mot merkostnad), rostskydd 12 år, vagnskada 3 år, lack 3 år, Assistans 3 år
  • Förmånsvärde: 839 kr/mån (55% marginalskatt), andra versioner 811-916 kr
  • Miljöförmåner: 40% reducerat förmånsvärde t.o.m. 2016, fordonsskattebefriad 5 år
Gassatsning
Dagens Swift kom 2010, större och rymligare än föregångaren, med högsta säkerhetsbetyg, hög komfort, snåla motorer och pigg att köra. Redan 2011 sades att Swift skulle komma som laddhybrid, vilket aldrig blev av, men nu när det enligt bilvärldens gängse kalendrar borde vara läge för avlösning, kommer den i gasversion. 
Gas-Swift är speciellt framtagen för den svenska marknaden av Växjöbaserade 2030-partnern KonveGas, som en del i en satsning på offentlig sektor som alltmer efterfrågar ”fossilbränsleoberoende” bilar. Suzuki erbjuder totalt tretton CNG-versioner av Swift och crossovern S-Cross, där gasdriften går att kombinera med både fram- och fyrhjulsdrift och med alla växellådsalternativ. 

Piggelin utom uppför
Swift har hyllats av en enligt motorjournalistkår för att den är så pigg och rolig att köra, även med minsta motorn. Det beror mycket på att bilen är lätt och har ett väl avstämt chassi. Detta hotas förstås av gaskonverteringen som lägger till ett hundratal kilon, förflyttar tyngdpunkten och ger motor, fjädring och stötdämpning – som inte har förstärkts – mer att jobba med. 
Motorn är på blott 1,2 liter, vilket med dubbla, variabla kamaxlar ger bättre kraft än man kan ana. Men någon riktig downsizing är det inte frågan om – det är fyra cylindrar, inte tre, och ingen turbo.  I låga farter är bilen riktigt pigg, men i motorvägsfart orkar den inte riktigt hålla farten i uppförsbackarna, även om vi växlar ner till fyran. Med bensindriften inkopplad går det bättre, och på 2+1-vägar får jag snabbt vanan att byta till bensin när det är dags att köra om lastbilarna, annars hinner jag helt enkelt inte. Men så vill man ju inte köra. 
Oavsett backar har motorn inte mycket till vridmoment så den femväxlade lådan får användas rätt flitigt, och när det är plant och jämn fart söker man förgäves efter den sjätte växeln, som skulle ha fått ner motorvarvet och förbrukningen. En växelindikator hjälper föraren att växla upp tidigt och pressa förbrukningen något, däremot finns inget start-stopp-system.
God gasteknik 
Alla gasbilar på marknaden startar på bensin, den stora skillnaden är hur snabbt de ställer om till gas. Här har KonveGas verkligen gjort ett bra arbete, med teknik från italienska Landi Renzo, som har verksamhet i mer än 50 länder och bland annat levererar komponenter till GM.
Redan vid 25 graders motortemperatur byter motorn till gasdrift, och om motorn är varmare än femtio grader från start – till exempel med en motorvärmare – så startar den på gas. Tekniken funkar tillsammans med Suzukis stopp-start-system, så att bilen direkt går igång på gas efter att man stannat vid rödljuset. Gassystemet är testat och certifierat för temperaturer ned till -40 grader, vilket långt ifrån alla gasbilar är – Suzukin är alltså bättre anpassad för norra Sverige än de flesta gasbilar. Det är också mer avancerad teknik än KonveGas använt i tidigare konverteringar, bl.a. åt Ford, där det knäppt och susat lite när motorn ställt om mellan bränslena. Nu märks inget sådant alls och i motorrummet ser allt väldigt prydligt och proffsigt ut.
Gastankarna av stål ligger i bagagerumsgolvet, väl skyddat från salt och stenskott från vägen. För den som verkligen behöver en lång räckvidd på gas, kan bilen få fler gastankar – oklart dock var de ska rymmas. Oavsett antal gastankar är bensintanken intakt och den totala räckvidden därmed lång. Tjugo års garanti är generöst. 
När gasen tar slut byter bilen automatiskt till bensin, men med ett ihärdigt och smått trafikfarligt pipande som först slutar när jag trycker på knappen för att byta till bensin – trots att bilen alltså redan bytt. Själva bytet sker ljudlöst och utan minsta ryck. Efter en liten stund kan jag byta tillbaks till gas och har då gas nog för ett par kilometer till.
Inte för långfärd
Tanken ska rymma 9.6 kilo gas, men hur tålmodigt vi än står vid gasmacken får vi aldrig i mer än knappt åtta, och då har vi ändå kört tomt på gastanken, väntat litet och sedan kört tomt igen för att verkligen ha tomma tankar. De små gastankarna betyder att vi måste tanka två gånger på resan Stockholm-Göteborg, enkel väg, medan en modern bensin- eller dieselbil klarar sig utan att tanka – tur-retur. 
Färddatorn är kalibrerad för bensin och kan alltså inte berätta vilken snittförbrukning vi haft. När vi dividerar antalet tankade kilo gas med antalet körda mil verkar vi sensationellt ha förbrukat under tre kilo per 100 km, tills vi ser att också bensinmätaren rört sig rejält nedåt under färden. I lugn landsvägsfart går bilen enbart på gas men vid motorvägsfart används bensin för att kyla motorn, med 15 liter på 80 mil eller nästan två deciliter milen. Klimatvinsten är förstås ändå stor med biogasen, men inte fullt så stor som vi först trodde.
Liten som en supermini
Swift har ett eget utseende, vilket är mycket värt i tider där de flesta småbilar ser förvillande lika ut. Det gör också att man kan jämföra Swift med Mini, Fiat 500 och Opel Adam – småbilar där det egna utseendet motsvaras av en väl tilltagen prislapp. Men Suzukin går inte att ge ett eget utseende, och finns varken med tvåtons-lack, schackrutigt tak, coola fälgar eller något av allt det andra som Fiat och Mini är så bra att ta betalt för. 
Däremot är Swifts utseende praktiskt; den är byggd på höjden vilket betyder gott takutrymme även bak, och den har mycket glas vilket betyder god runtomsikt. Vi testar femdörrar Swift och råder alla att göra det samma, tredörrars är bara godkänd för fyra personer medan femdörrars får ta fem. 
Baksätet är större än på många andra bilar i klassen, även om den i mitten får luta sig framåt om man ska sitta tre. Och passagerarna får inte ha mycket bagage – redan normalversionens 210 liter är på minibilsnivå, och med gastankarna krymper det till 142 liter. Från golvet upp till hatthyllan är det långt ifrån högt nog för inköpskassar, och Suzukihandlarens ”du får lägga stövlarna ner istället för att ställa dem upp” ska tas rätt så bokstavligt – mycket mer ryms inte. Baksätet är del- och fällbart, men inte ens i bensinversionen blir det ett platt lastgolv, långt mindre i gasbilen. 
Från förarplatsen är allt bekvämt – skön stol, god runtomsikt och växelspak som sitter där man önskar det. Ratten är bara vippbar, det är bara i lyxversionen som den är ställbar i längs- och höjdledd. Över huvud taget känns hela inredningen billig och lite gammeldags; när tryckte du senast in en liten spak i hastighetsmätaren för att nollställa trippmätaren? 
Eftersom gaskonverteringen gjorts utanför Suzuki-fabriken, är också gasmätaren efterhandsmonterad, en liten rektangel till vänster om ratten med fem dioder. En lysande diod visar 10% gas kvar, två 25% och så vidare upp till full tank. Här kan man också manuellt ställa om till bensindrift, vilket man tyvärr är sugen att göra när det är dags att köra om lastbilen.
Säker på gammaldags vis
Swift har hela sju airbags som standard. Utöver sidokrockkuddar och krockgardin har Swift knäkrockkudde för föraren, vilket många dyrare bilar saknar. Därtill framstolar med aktivt skydd mot whiplashskador. Det räckte 2010 för högsta betyg, fick fem stjärnor, från Euro NCAP, men sen dess har kraven skärpts.
Att Swift inte är purung som modell märks på de aktiva säkerhetssystemen. Som på alla andra nya bilar finns ju låsningsfria bromsar och antisladdsystem, men sen tar det slut. Inget autostopp/citystopp, ingen fotgängarairbag, ingen motlutshjälp, inga förarhjälp som vingelvarnare, döda vinkeln-varnare eller trötthetsdetektor. Ingen farthållare eller hastighetsbegränsare. Många andra mindre, billiga bilar har inte heller detta som standard, men hos Swift finns det inte att få vad man än betalar. 
Gaskonverteringen är gjord enligt EU-norm ECE R115, som garanterar att säkerheten är samma som för bensinbilen, och tankarna ser ut att ligga väl skyddade.
Målgruppsanpassad
Bilen vi testar kostar 169 900 kronor, varav de sista 10 000 kr är för de bakre sidodörrarna. Hade vi lagt på 20 000 kr till så hade vi fått Exclusive-utförandet med läderratt, klimatanläggning, aluminiumfälgar och tonade rutor – mycket pengar för lite prylar, särskilt som luftkonditioneringen i basversionen duger fint. Inte heller är vi sugna på att lägga 13 500 kr extra för automatlådan, som är en gammaldags fyrstegad sak med sämre acceleration och högre förbrukning. Däremot är 15 000 kr extra för fyrhjulsdrift inte så dumt och helt unikt för storleksklassen, men tyvärr tillkommer inte höjd markfrigång eller mer motoreffekt. 
En femdörrars Swift utan gas kostar 119 900 kr, så gasen kostar 50 000 kr jämt. Det är mer än vad många andra tar för sina gasversioner, och är med dagens drivmedelspriser omöjligt att tjäna in – särskilt som bensinversionen också är rimligt snål. Gasversionen miljöbilsklassas ju, vilket ger fem års fordonsskattebefrielse, men det är inte särskilt mycket värt eftersom den vanliga Swift har låg skatt. I teorin har gas-Swift 40% reducerat förmånsvärde, men vi tror inte att särskilt många kommer att välja Swift som förmånsbil. 
Närmaste konkurrent är gasdrivna VW Eco-Up, som med fem dörrar kostar 10 000 kronor mindre än gas-Swift, är mer välutrustad men en storlek mindre för passagerarna, däremot en storlek större för bagaget, har längre räckvidd på gas men bara en reservtank för bensin. Up-kusinerna Skoda Citigo och Seat Mii är ytterligare något billigare, men sämre utrustade och har förmodligen sämre andrahandsvärde. Vi tror att privatpersoner har större glädje av VW-trion, främst för bagageutrymmet, medan gas-Swift kan vara helt rätt för kommuner som inte behöver bagageutrymmet men har glädje av en fullstor bensintank som finns där utifall att gasen skulle krångla. 
Vi gillar: 
  • Trevlig att köra
  • Skön att sitta i
  • Ensam att kombinera gasdrift med fyrhjulsdrift
  • God säkerhet
Vi ogillar:
  • Lite slö på gas
  • Minimalt bagageutrymme
  • Förbrukar en del bensin i motorvägsfart, 
  • Modern säkerhetsutrustning saknas
  • Billig inredning
Överväg också: 
Gasdrivna VW Eco-Up eller Skoda Citigo
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, sep 2015

Gillar du våra tester? Bli medlem!

Stöd gärna Gröna Mobilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs!

Bli medlem