Anna Torshög jobbar till vardags på Energikontoret Syd och hon är en sann mobilist som åker tåg, buss, elbil (tidigare även biogas), hybridbil, häst, går och cyklar. Nu har Anna varit på resa till Toscana för att inspireras i vegetarisk matlagning a´ la Toscana. Här kommer hennes resedagbok om hur det är att åka tåg från Sverige till Italien.
Leva på gamla meriter
Det var några år sedan det senast blev en tågluff och då med syftet att just luffa runt lite dit näsan pekar. Nu var det dags att ta sig från A till B för att spendera en vecka i Italien för en kurs i vegetarisk toscansk matlagning, på en varmhjärtad kursgård mitt på en kulle i det dramatiska landskapet. Priserna på lösa tågbiljetter blev detsamma som med interrailkort för fyra dagar, så då vinner interrail med den flexibilitet som kommer med den om det strular. Utgå från nightjets sträckningar och boka platsbiljetter utifrån de tiderna så är du i hamn.
Vill man åka från A till B med tåg för minska sina utsläpp känns det ibland både krångligt och dyrt jämfört med fossildrivna genvägar genom luften. Men kan man se det som ett mervärde, som att nu blev det från A till B-C-D-E-F-G så får man genast väldigt mycket för sin tid och sina pengar. Ett äventyr på köpet. En bra dag för att ta tag i gamla tågluffarskills är direkt efter Boris framfart i Europa, om man är lagt åt det där äventyrliga hållet. Inte äventyrligt som i isklättring och hangglider då, utan mer på nivån: kommer tåget att ha sådan hjälp av nedförsbacken från bergen att jag klarar mitt byte trots att vi behövde ta en omväg?
Interrailkortet är digitalt nu och det finns fortfarande förvirrande moment som märkliga tillägg vid brennerpasset men på det stora hela är det väldigt lättarbetat, även om en kännedom om Europas tågsystem djupt i ryggraden räddar dagen ofta. Som att Bolognas station mer kräver tidsmarginaler level flygplats för att hinna ta sig till rätt spår på stationens fyra underjordiska våningar och vad man bör göra när man inser att, trots generösa bytestider, spricker schemat ibland när spår spolas bort i hundraårsregn och man måste stå i ett antal köer tills man hittar rätt kö och någon gratis bokar om biljetterna även om det är ett annat bolag som orsakat förseningen.
Följde inte helt tidtabellen, men gott nog
Den här gången blev det knappt tre timmars försening på sju tåg i sträck, det är väl godkänt givet förutsättningarna. Att vara ute just veckan efter ett kraftigt regn och se förödelsen från ett tågfönster ökar snabbt känslan i kroppen att vill man resa är detta rätt val om man vill bibehålla ett någorlunda fungerande klimat på denna planet. Bra bytestid är inte bara ett sätt att säkra övergångar, det är en möjlighet att se lite mer. Tre-fyra timmar har jag landat i är lagom. Cappuccino och croissant i Innsbruck kisande mot en solig alp. Favoritmackan på stället i Bologna. Lite shopping i Firenze. Att ge sig på att knäcka koden för hur de olika väskskåpen fungerar på varje station ger frihet från bagage och lätta steg. Jag hade kunnat göra denna resa snabbare med tightare byten men orka stressa. En försening på en timme kommer så lätt och det är skönt att ha och ta av.
Fördelar med tåg
Som vanligt är den största behållningen härliga möten med trevliga tågmänniskor, Tack och ursäkta och vill du låna min powerbank en stund eller vakta mitt sovande barn så jag kan gå på toa. Eller djupare konversationer när det lockar. Nya nightjet var fint och praktiskt och resan över alperna tar alltid andan ur en. På vägen hem provade jag nya mini-cabin på nattåget och hade tillsammans med några roliga engelsmän utvärdering i olika tekniker att dyka in i sin makrill-låda.
Ett bra tips är att om du råkat låsa dig ute från ditt sovrör kan kollegan i hytten bredvid åla över till röret bredvid via ett öppningsbart jalusi längst fram och öppna inifrån. Sådana samarbeten ser man sällan vid övriga färdmedel. Nattsömnen var förvånande nog fantastisk i mini-cabin; perfekt ventilation, temperatur och lugnt och rofyllt med ett eget litet fönster till att beskåda soluppgången genom. Det tar ett extra dygn att resa såhär, men jag ser till att ha ett extra dygn. Kroppen och själen hänger med och det blir så mycket mer än en resa från A till B. Oväntade vänskaper i sittkupén, träning i flera språk, samarbete med främlingar vid förseningar och vackra vackra vyer där bergen blir till dalar och skogar till vingårdar. Vem vill då ha två bokstäver när man kan få ett halvt alfabet?*
*Referens till tidigare i texten om att inte resa A-B utan snarare A-G med stopp längs vägen.
//
Anna Torshög från ett soligt Toscana
