Biltest: Volvo V60 Bi-Fuel
Du kan få en supersnabb Volvo med supermiljöbilslåga utsläpp för 200 000 kronor mindre än laddhybriden! Vi testar Volvos nya doldis, V60 Bi-Fuel.
|
Comeback kid
När gasbilsmarknaden hade sin första boom, var den helt Volvodominerad. Sen lade Volvo ner sina gasbilar, och när de några år senare återkom med bilar konverterade av Alternative Fuel Vehicles, hade Volkswagen tagit över ledartröjan. Nu är gas-Passat nedlagd och Volvo har med kanadensiska gasjätten Westport tagit fram en betydligt bättre gasbil än förut. Marknadssuccén är ändå inte given; den framtida stimulansen för gasbilar och fordonsgas är mycket osäker och åtminstone så här långt har Volvo inte marknadsfört sina nya gasbilar särskilt hårt. Därför är volymmålet måttliga 1500 bilar för år 2016. Men runt hörnet väntar andra marknader än den svenska; gasbilsintresset ökar på många håll i Europa.
Bästa motorn, bästa lådan
Volvo menar att det aldrig behövs mer än fyra cylindrar och det är lätt att hålla med; 245 hästar är snarast för många och vridmomentet på 350 Nm är som en stark dieselmotor, därtill från låga 1500 varv och långt upp i registret.
Westport konverterar bilarna direkt på Volvos fabriksområde, vilket borgar för kvalitet – de står för gastekniken för många bilmärken, inte minst på tunga sidan. Men till skillnad från en del andra gasbilar startar Volvon alltid på bensin, även om motorn är varm och det är varmt ute. Trycker man hårt på gasen, går motorn successivt över till allt mer bensin, delvis för att kyla motorn. Start-stopp-systemet är oförändrat jämfört med en vanlig bensin-Volvo men i vår förseriebil var det avstängt så vi kan inte bedöma hur bra det lirar med gasen.
Den åttaväxlade automatlådan har överösts med beröm och vi ser ingen anledning att avvika från den gängse linjen. Vi låter nästan alltid växellådan sköta sig själv, men på en kurvig landsväg är det roligt att för en stund dra spaken åt vänster och sedan växla med paddlarna bakom ratten. En växelindikator berättar när det är läge att växla upp och trampar jag riktigt hårt på gasen växlar bilen ned av sig själv. Den åttonde växeln är en ren överväxel för motorvägsfart, där den bidrar till att motorn i 110 km/h bara snurrar i drygt 1500 varv per minut, vilket i sin tur pressar förbrukningen och ger en tyst gång. Manuell växellåda går inte att kombinera med gasdrift hos Volvo.
Bensintanken är orörd, vilket ger en total räckvidd på långt över 100 mil. Det är viktigt i regioner där gasen inte är så väl utbyggd, och hjälper till att hålla andrahandsvärdet relativt högt.
Vi lyckas inte mäta förbrukningen ordentligt, eftersom färddatorn bara är kalibrerad för bensin och det inte går att dividera tankade kilon med körda kilometer, bland annat eftersom bilen också drar en liten skvätt bensin även vid normal körning, alltså inte bara i startögonblicket.
Snittet landar i alla fall på kring fem kilo per hundra kilometer, i en mix av motorväg, landsväg och lite stadstrafik terrängkörning – fullt godkänt och klart bättre än gamla gas-Volvon. Det finns ett ECO-läge som ska optimera motorn, växellådan och klimatanläggningen för att ytterligare sänka bränsleförbrukningen med omkring 5 %; vi har knappen intryckt nästan hela tiden och märker ingen skillnad mot normal drift.
Trångt där bak – oavsett gas
Som på de flesta andra gasbilar finns gascylindrarna under bagagerumsgolvet, där reservhjulet och det dolda extrautrymmet annars funnits. Golvet höjs ungefär sju centimeter, lika mycket som i Volvos laddhybrid, vilket betyder att man tappar drygt 100 liter och förlorar det hemliga utrymmet under golvet. Dessutom blir lasttröskeln hög och och golvet inte plant om man fäller baksätet. Det är klart sämre än Volkswagen, vars gasmodeller har plant golv och i princip samma lastutrymme som bensinbilarna. Men inskränkningen i utrymmet är nog inte så svår att ta för den som vill ha en V60; vill man ha rejäla utrymmen väljer man V70.
V60 är relativt trång i baksätet också, med en takhöjd som inte är gjord för fullånga nordbor och högt uppdragna sidorutor så att barn har svårt att se ut. Fram sitter man däremot utmärkt, i väldigt sköna stolar som kan ställas in i alla ledder, inklusive ett skönt svankstöd. Vår bil är extrautrustad med en väldigt snygg skinnklädsel och elmanövrering, vilket inte är strikt nödvändigt men bidrar till en känsla av lyx.
För Volvo-förare
Förarplatsen är mestadels välkänd för Volvoförare, där det mesta sitter där man tänkt sig och vissa detaljer är smart utformade, som hur värmen fördelas i kupén. Dock finns på mittkonsolen ett otal knappar som även efter många mil kräver att man tar blicken från vägen för att använda, och andra knappar och vred är alltför små att smidigt hantera.
Själva instrumentbrädan är det coolaste jag sett i en produktionsbil. Med ett enkelt knapptryck ändras utseendet helt, i Powerläget lyser det rött och varvräknaren dominerar, i Elegance är hastighetsmätaren i centrum och i Eco får man hjälp att köra snålt.
Att det är en efterhandskonvertering märks på instrumenteringen. Färddatorn anger bara förbrukningen i liter per mil och har alltså ingen information om gasförbrukningen. Inte heller kan man på instrumentbrädan se hur mycket gas det finns kvar, det ser man på gastanksreglaget som sitter lite oturligt i facket mellan sätena, där det lätt hamnar under saker man lagt där. Hur mycket gas det finns kvar anges i fem dioder, där den sista blir röd när det är mindre än tio procent gas kvar. När gasen tar slut ställer bilen automatiskt och omärkligt om till bensin.
Imponerande säkerhet – mot merkostnad
Från år 2020 ska ingen dö eller skadas allvarligt i en ny Volvo, och V60 visar hur målet ska nås. Den har fått toppbetyg hos Euro NCAP, fem stjärnor och näranog full pott i varje delmoment utom fotgängarsäkerhet där det är tråkigt att inte V60 har fotgängarkrockkudden som den mindre V40 har. Toppbetyget gäller inte bara bensin/dieselversionen utan också laddhybriden som testats separat. Krockmässigt kan gasversionen ses som ett mellanting mellan dessa båda; inget talar för att säkerheten ska vara annat än på topp.
Förutom självklarheter som antisladdsystem, låsningsfria bromsar och mängder med krockkuddar, är nu city stopp utvecklat så att det automatiskt stannar bilen i farter upp till 50 km/h om en krock annars är oundviklig. Dessutom kan systemet nu upptäcka även cyklister, inte bara bilar och fotgängare. Därtill ett rött ljus framför ratten när man närmar sig en annan bil i för hög fart, vilket byts ut mot ett ilsket tjut om jag verkligen är för nära – funkar dock inte perfekt eftersom det tjuter vid flera omkörningar.
Vingelvarnaren kostar extra och irriterar mig; jag stänger av den eftersom den protesterar mot att jag inte blinkar höger efter omkörning. Trötthetsvarnaren kostar också extra, faktiskt också de laminerade sidorutorna som gör att det inte blir splitter vid en kollision. Däremot är vägskyltsläsaren standard. Den håller koll på hastighetsgränser och informerar om dem i instrumentpanelen genom en liten skylt en kort stund och sedan en diskret markering i själv hastighetsmätaren.
Själva sikten är något av ett säkerhetsproblem; breda stolpar och små fönster i sidan och baktill ger dålig runt-om-sikt och vad som händer bakom bilen kan man bara gissa sig till.
Välj gas!
Bi-Fuel må vara byggd av kanadensiska Westport men är i allt väsentligt en vanlig Volvo, vilket betyder trygghet för den som väljer förmånsbil eller för taxibolaget. Garantier och försäkring är samma som för andra Volvo, och bilen kan köpas hos alla återförsäljare i de delar av landet där det finns fordonsgas. Leveranstiden är 7-9 veckor, vilket faktiskt inte är mycket mer än om du vill ha en annan Volvomodell enligt dina egna specifikationer.
I nuläget tjänar man inte särskilt mycket på att köra på gas, det 40 % reducerade förmånsvärdet gäller bara till och med 2016 och andrahandsvärdet är osäkert. Trots att klimatpåverkan om man kör på biogas bra är 40 gram koldioxid per kilometer, och alltså under supermiljöbilsgränsen på 50 g/km, så berättigar bilen inte till premie eftersom premien endast bryr sig om hur mycket som kommer ur avgasröret.
Gas-Volvon är ändå ekonomiskt attraktiv eftersom merkostnaden jämfört med motsvarade ”enbart-bensin” bara är 10 000 kr, vilket är ovanligt lite för en gasbil. Jämfört med V60 laddhybrid, som i realistisk körning snarast har högre klimatpåverkan, som är mindre snabb när batteriet är urladdat, och vars dieselmotor är en otrevlig, brummig bekantskap, är gas-Volvon nästan 200 000 kronor billigare.
Utrustningspaketet Momentum är standard och innehåller det mesta man kan tycka sig behöva. Summum-paketet, som testbilen har, har elmanövrerad förarstol i läder med minne, nyckellöst system, och inte så mycket mer – motiverar inte pristillägget på 20 000 kronor. Däremot kan det vara värt att köpa till parkeringshjälp för 3000 kr bak eller det dubbla om du också vill ha det fram, och åtminstone delar av den säkerhetsutrustning som tyvärr kostar extra – adaptiv farthållare för 12 000 kr, döda vinkeln-varnare för 5 800 kr och kanske trötthetsvarnare för 4 900 kr.
Värsta konkurrenten är Volvos egen V70 Bi-Fuel, som har samma motor, samma utrustning och mycket större utrymmen, för 17 000 kronor extra. Den rationelle väljer V70:an, men V60 känn roligare, och det är mycket värt att vi fått en svenskbyggd gasbil som man faktiskt vill ha.
Vi gillar:
- Effektiv gasdrift
- Stark motor
- Hög säkerhet
- Hög komfort
- Goda vägegenskaper
Vi ogillar:
- Litet bagageutrymme
- Trångt baksäte,
- Dålig runtomsikt
- Klena garantier
Överväg också:
- Volvo V70 gas
- VW Golf Sportcombi gas
- begagnad VW Passat gas eller Subaru Forester gas
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, aug 2015