Biltest: Volvo V90 Bi-Fuel
Detta är nog det viktigaste som händer i Miljöbilssverige just nu och en definitiv gamechanger för biogas som fordonsbränsle; Volvos nya prestigekombi V90 finns som attraktiv Bi-Fuel. Vi testar och hade önskat ett wild card till Miljöbästa Bil.
|
Gasbilsmarknaden hämtade sig aldrig riktigt efter att slutade tillverka V70 Bi-Fuel och fick sig ännu en törn när gas-Passat lades ner. Visst, det kom en gas-V70 igen men modellen var på utgång, och när V60 kom som Bi-Fuel så var det trots allt en nischmodell med begränsade utrymmen. Så att Volvohandeln nu har nya, testvinnande V90 som Bi-Fuel, utvecklad inne på Torslanda av gasexperterna på Westport, betyder mycket för gasbilsmarknaden. Än bättre är att man blir näst intill förargad av att den är så stor, så motorstark och så lyxig – äntligen en gasbil som väcker ha-begär!
Motorstark, utsläppssvag
V90 Bi Fuel har en gasoptimerad version av Volvos bensindrivna turbomotor T5 med 254 hästkrafter och ett vridmoment på 350 newtonmeter. I motsats till en del andra gasmodeller så ska effekten vara exakt den samma på gas som på bensin. Motorn är kopplad till Volvos åttastegade automatlåda, någon manuell låda finns inte att få och det är svårt att se vad man skulle vilja ha den till – vill man, så går det att föra växelspaken åt vänster och växla manuellt.
I Eco-läget omkalibreras drivlinan för att ge lägsta möjliga bränsleförbrukning och minimala utsläpp, med en frihjulsfunktion som kopplar bort motorn från automatlådan när jag släpper gaspedalen över 65 km/h utan att motorbromsa. Vi kör i detta läge mest hela tiden; med 254 hästar är det sällan man behöver maximal motorkraft. Effekten är ändå kraftfull, med starkt vridmoment från låga varv och en så ryckfri växellåda att det nästan känns elbilslikt att trampa på gasen.
Tyvärr kan vi inte ordentligt bedöma förbrukningen på gas eftersom färddatorn inte var kalibrerad och mängden gas man kan trycka i tanken kan variera. Men de officiella siffrorna är respektabla, särskilt med beaktande av att detta är en stor och tung bil och att hästkrafterna är många. Som alla gasbilar, så startar även denna på bensin, men övergången sker helt omärkligt mellan bränslena.
Gastankarna rymmer 18 kilo vilket räcker för upp till 40 mils körning på gas, därefter finns bensintanken på 55 liter. Den ska förstås främst ses som en reservtank att använda i nödfall, men betyder att det går bra att använda bilen också i de delar av landet där det är ont om gasmackar. Det betyder också mycket för andrahandsvärdet; de gasbilar som har en väldigt liten bensintank är svårsålda.
Svenskt = sobert och snyggt
I dessa tider försöker alla komma med sin definition på vad svenskt innebär, och i Volvos tappning är det sobert, avskalat och snyggt. Vissa delar är väldigt fint utformade, som startvredet mellan framsätena eller luftuttagen. Det enda som inte känns prestige är själva gasmätaren, som inte är integrerad i instrumenteringen utan är en simpel grå-vit knapp med gröna dioder placerad mellan framstolarna. Färddatorn ger inte heller trovärdig information om gasförbrukningen och gps:en har inte gasmackar inlagda; tre detaljer som alla skvallrar om att Volvo ännu har lite kvar innan gasversionen känns fullt ut integrerad.
Instrumenteringen är huvudsakligen virtuell, med digitala mätare som skiftar beroende på vilket av de fyra körprogrammen jag väljer. Det är snyggt och lättebegripligt i alla lägen. Pekskärmen på nio tum är snygg och reagerar snabbt på tryck, men sådant man ställer om ofta, som innertemperatur, vill jag hellre ha ett vred att snabbt kunna vrida på.
Smaken är subjektiv, förstås, men jag gillar V90:s utseende och bilen får många gillande kommentarer under testet. Baksidan är att bakluckan gjorts kraftigt sluttande för att signalera aktiv livsstil snarare än behov av att transportera skrymmande saker. Det gör att bagageutrymmet är mindre än gamla V70 eller ur-kombin 240, trots att V90 växt nästan en decimeter på längden.
Gastankarna är placerade likadant som på V70 och höjer därför golvet i lastutrymmet 10 centimeter, vilket förstås ger ett mindre bagageutrymme – men det är fortfarande stort; varken taxinäring eller normalfamilj lär klaga.
Baksätet är rymligt och bekvämt, med lyxigheter som att bilen har fyra individuella klimatzoner och att de båda yttre sätena är eluppvärmda i tre steg, och att sidorutorna har gardiner som kan dras för. Takhöjden är dock begränsad; tillräcklig för mig på 178 cm men mycket längre bör man inte vara.
Säkert förstås
Att V90 är en säker bil är ingen stor överraskning, inte heller att den kommer med ny säkerhetsteknik; det aktiva avåkningsskyddet Run-off road Mitigation som hjälper att styra tillbaka på vägbanan igen om man håller på att åka av vägen. Skyltavläsning, vingelvarnare, adaptiv farthållare och mycket annat är också standard, liksom en begränsad självkörande funktion.
Den självkörande bilen kommer allt närmare och Volvo tillåter nu halvautonom körning, vilket betyder att det i upp till 20 sekunder går att köra bilen utan att hålla i ratten. Det är väl avvägt, då hinner man knappa in ett nummer på mobilen, en adress i gps:en, eller skrolla sig igenom de till en början lite förvirrande menyerna i Volvos knapplösa info-system. Men tekniken imponerar inte; bilen närmast studsar mellan vägrenen och mittlinjen, det känns som om den är på väg åt fel håll och passagerarna undrar oroat vad jag håller på med. Detta även dagtid under perfekta förhållanden; fint ljus, varken regn eller snö. Numera har många andra bilar denna teknik, men aldrig har jag upplevt att det fungerar så dåligt som hos Volvo.
Men med den funktionen avstängd är körupplevelsen behaglig, med ett nytt chassi och avancerad hjulupphängning som trots de utpräglade lågprofildäcken ger god komfort.
Smart val om du har plånbok för det
Volvo går en balansgång med nya V90. Å ena sidan vill de ta bättre betalt för bilen och på allvar vara ett alternativ till de tre tyska prestigemärkena, å andra sidan vill de inte prisa ut sig från tjänstebilsmarknaden och – särskilt för gasbilen – taxisegmentet. Bi-Fuel kostar 387 900 kr, mycket pengar förstås men faktiskt bara 13 000 kronor mer än enbart-bensin-versionen med precis samma motor och utrustning. En ungefär jämnstark diesel – något färre hästar men bättre vridmoment – kostar från 427 900 kr men då ingår fyrhjulsdrift, som inte alls går att få för gasversionen. För den som ska välja förmånsbil är det 40% sänkta förmånsvärdet för gasbilar nu förlängt, så att det är en garanterat god affär under hela treårsavtalet.
Testbilen är i utförandet Inscription, steg två på utrustningsstegen som avslutas med Inscription och så småningom börjar med Kinetic – i dagsläget finns inte gasversionen i detta basutförande. I ”vår” bil ingår elmanövrerad baklucka som öppnas genom att vifta med foten under stötfångaren, nyckelfri start, parkeringssensorer bak och automatiskt helljus. Läderklädsel, stor pekskärm, större fälgar och en del annat man inte behöver kostar 40 000 kr extra. Därutöver finns en rad paket, under rubrikerna Lounge, Teknik och Klimat; att hamna på fel sida halvmiljonen är inte särskilt svårt men det går faktiskt också fint att nöja sig med det som ingår.
Närmaste konkurrent… finns inte. Skodas gas-Octavia är nära i storlek och utrymmen, men mycket svagare, enklare och tråkigare – och förstås 150 000 kr billigare. Passat finns inte längre i gasversion och Audis A4 är väsentligt mindre. V90 Bi-Fuel vinner alltså på walk-over, och står sig också väl mot de laddhybrider den kan ställas mot; tankar du med biogas får du samma låga klimatpåverkan eller lägre, prestanda är lika fina och prislappen mer attraktiv.
Gröna Bilister utesluter V90 Bi-Fuel ur Miljöbästa Bil eftersom energieffektiviteten är för dålig, men det beror på att det är en stor bil med många kilo att släpa på. Använd den rätt och det är en mycket miljöbra bil.
Vi gillar:
- Lyxig
- Snygg
- Stark
- Snabb
- Bra på gas
- Säker
- Bra automat
Vi ogillar:
- Minskat bagageutrymme pga gas
- Lågt i tak
- Dålig självkörandefunktion
Överväg också:
- Volvo V90 laddhybrid
- VW Passat GTE laddhybrid
- Skoda Octavia gas – men ingen av dem är egentligen en direkt konkurrent.
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, nov 2016
