VW Polo 1.0 TGI (gas) – april 2018

Polo lanserades 1975, året efter den större Golf som den alltid stått i skuggan av. Men med sjunde och senaste generationen, lanserad hösten 2017 efter totalt över 14 miljoner sålda bilar, har Polo blivit lika stor som Golf var i början av 2000-talet. Utrustningsmässigt är Polo också ikapp, inte minst på säkerhetsområdet där mycket som förut var förbehållet större bilar nu finns också här.

Polo kliver nu för första gången över fyrametersstrecket, med störst tillväxt mellan hjulaxlarna – nästan en decimeter jämfört med föregångaren. Det betyder mer plats i kupén, stabilare uppträadande på vägen och ett rejält mycket större bagageutrymme än tidigare. I övriga versioner ryms nu 351 liter bagage, och därmed kommer vi till TGI:s första test; hur mycket bagageutrymme måste offras för gasdriften? På pappret är svaret 100 liter, men i verkligheten handlar det om att utrymmet ”under golvet” försvunnit. Den minnesgode vet att det var i detta utsatta läge Volkswagens gastankar tog stryk, men nu är det inte längre simpla ståltankar utan en kombination av glas- och kolfiber i flera lager, där det yttersta är genomskinlig plastkomposit som blir mjölkvitt om det skadats och därmed snabbt avslöjar läckor. Cylindrarna är inte bara avancerade, utan också 56 procent lättare än om de vore i stål.

I kupén i övrigt märks inga förändringar jämfört med bensin- eller dieselversionerna; både fram- och baksäten är exakt likadana vilket betyder överraskande goda utrymmen och hög komfort. Baksätet fälls i tredjedelar och golvet blir då nästan plant; vi använder Polon som flyttbil och är då glada över att den också är både lättlastad och oömt inredd.
Förarmiljön är typiskt Volkswagen-redig; redan första gången jag sätter mig bakom ratten är allt där jag förväntar mig. Dessutom är kvaliteten av det där gedigna slaget som inte riktigt går att sätta fingret på, men som gör att man förväntar sig att saker håller.

Till skillnad mot vissa efterhandskonverterade bilar, är instrumenteringen utförd för gasdrift, med mätare för hur mycket gas det finns kvar och digital information både om aktuell och snittförbrukning av gas, samt återstående räckvidd på gas och totalt. Det som överraskar är den stora pekskärmen på mittkonsolen, inklusive en väl fungerande och svensktalande gps, men de flesta funktioner sköts fortfarande med knappar och vred snarare än med skärmtryck – rätt avvägt tycker jag.

En trea räcker

Gas-Polo drivs med en trecylindrig motor på just under en liters storlek. Det är samma som vi känner från den mindre Eco-Up, med argumentet att en liten motor dels väger mindre, dels har mindre rörelseförluster. Motargumentet har varit att det är svårt att balansera tre cylindrar och att gången kan bli hård, men det har vi redan hunnit avfärda i många andra trecylindriga bilar och det gäller inte här heller. Motorn är samma som Volkswagens gasminsting Eco-Up, men i Polon är hästkrafterna fler. 

Polon är bivalent, vilket innebär att den ska gå ungefär lika bra på både bensin och gas. Är motorn kall startar den på bensin, men övergången till gas sker omärkligt, utom om det är kallare än minus tio ute för då sker den inte alls; då går bilen på bensin. Direkt efter att bilen tankats, sprutas 140 milliliter bensin in i cylindrarna för att rensa motorn, men när vi kört slut på en tank gas har bensinmätaren inte rört sig alls – det är inte ofta gas-Polon behöver tankas med bensin om man inte hamnar i delar av landet eller världen där det inte finns gasmackar. Då kan man glädja sig åt att bensintanken fortsatt är på näranog fullvuxna fyrtio liter, medan de två gastankarna är på totalt 11.3 kilo. Det ger en officiell räckvidd på 1 310 km, varav drygt fyrtio mil på gas. Som alltid är den verkliga förbrukningen något högre, men mer än 3.5 kilo per tio mil behöver det inte gå åt. Förbrukningen hålls nere av ett väl fungerande start-stopp-system som så fort motorn uppnått driftstemperatur stänger av vid rödljus och andra stopp om man kopplar ur, och kickar igång igen når man lägger i en växel. 

90 hästar är fem färre i samma motor i bensinutförande och samtidigt har gasbilen blivit strax över hundra kilo tyngre, så vi förväntar oss inte sprudlande prestanda. På pappret ser Polon nästan slö ut, med nästan 12 sekunder för 0-100 km/h, men det är ju inte många som accelererar till hundra hela dagarna och i de mycket mer vardagsrelevanta farterna är Polon pigg. 
En gasbils extra kilon kan ibland märkas på hur bilen beter sig på vägen, särskilt om all vikt är över och bakom bakhjulen, men Polon uppför sig alltid trevligt och enkelt. 

Tyvärr är gasversionen den enda Polon som inte går att utrusta med automat eller dubbelkopplad DSG-låda, utan får hålla till godo med en femväxlad manuell låda. Det funkar i och för sig bra, fem växlar räcker och en växelindikator hjälper mig att hitta rätt växel vilket normalt sett innebär att växla upp lite tidigareän jag tänkt, men nog börjar det kännas lite gammalt att hålla på med koppling och växelspak. Tyvärr innebär nog denna begränsning att en och annan väljer bort gas-Polon.

Säker, välutrustad

Volkswagen gör ett stort nummer av att Polo nu fått säkerhetsutrustning vi annars känner från större bilar, och delar av det är egentligen särskilt logiska att ha i en bil som förmodligen kommer att användas mycket i tätort. Områdesövervakaren Front Assist håller automatiskt avståndet till fordonet framför, vilket tillsammans med fotgängarskyddet kan systemet upptäcka hinder som dyker upp utan förvarning och bromsa bilen automatiskt. Döda-vinkelnsensorn Blind Spot med Rear Traffic Alert minskar också olycksrisken medan Park Assist mest gör parkeringen enklare. De två senare är inte standard. 

Annan teknik vi inte så ofta ser i småbilar är LED-strålkastare, trådlös laddning av mobiltelefoner, adaptiv farthållare och nyckellöst inträde och start av bilen. En del av det är standard redan med Comfortline-paketet, annat kräver Trendline eller individuella paket – många av dem rätt prisvärda, men vi skippar ändå det mesta för att hålla bilen enkel och totalprislappen nere. Tyvärr går det alltså inte att utrusta gas-Polo med annat än manuell växellåda, och några andra karossvarianter än dem femdörrar halvkombin vi testar gives icke.

En vinnare!

Att Polo är ett smart val har mängder med biljournalister redan konstaterat; klart billigare än Golf-klassens bilar, men med i stort sett samma utrymmen, säkerhet, utrustning och prestanda. Gasversionen spår på det, eftersom den bara kostar 18 000 kronor mer än bensinversionen men får 10 000 kronor i premie med bonus-malus skatten medan bensinaren får en skattehöjning de första tre åren. Eftersom gasen också ger en något lägre milkostnad och nackdelarna med gasversionen är så små att andrahandsvärdet inte bör påverkas, är det ekonomiskt sett ett lätt val. Skulle någon välja gas-Polo som tjänstebil är läget ännu mer förmånligt; med 40 procent sänkt förmånsvärde jämfört med bensin-Polon är detta en av de absolut billigaste bilarna man kan ha, även om många kanske ser någon annan typ av bil framför sig när de tänker förmånsbil. Därtill är ju Sverige det ur klimatperspektiv absolut bästa landet i världen att köra gasbil, eftersom vi har högst andel biogas i mixen – och med några regioner som undantag så börjar gasmackarna nu vara väl utbyggda.

Detta sammantaget gör, tycker jag gas-Polo till en värdig Miljöbästa Bil 2018 i klassen för ”vanligt folk”. Huvuddelen av juryn för tyckte inte som jag, utan lyfte fram elbilarna. Och visst; elektromobilitet kommer snabbt nu och det finns underbara bilar att välja på. Men med nästan samma klimatnytta, mycket lägre pris och ett drivmedel gjort av avloppsslam och bananskal tycker jag biogasen är oförtjänt bortglömd och gas-Polo är en utomordentlig representant för drivmedlet. 

Vi gillar: 

• Effektiv gasmotor
• Snål
• Lång räckvidd på gas och sammanlagt
• Pigg i normal fart
• Innerutrymmena finns kvar
• Säker
• Utstrålar kvalitet
• Minimalt merpris jämfört med bensinversionen

Vi ogillar: 

• Viss säkerhetsutrustning kostar extra
• Finns bara med manuell låda
• Drar inte släp

Överväg också: 

• Elbilar som Renault Zoe eller BMW i3, mindre gasbilar som Volkswagen Eco-Up eller något större som Opel Astra CNG.

Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, april 2018