Sparkcykeln e-Twow

En eldriven kick-bike, kan det vara något mer än en gimmick? Vi testar på skoj och på allvar.

• Pris: Cirka 10 000 kr beroende på modell
• Motor: 350/450/500 W beroende på version, 15 Nm vridmoment
• Toppfart: 27-30 km/h beroende på version (kan begränsas av användaren)
• Räckvidd: 30-50 km beroende på version
• Förbrukning: 6.14-7.5 Wh/km om 75 kg förare
• Mått: Höjd 116 cm, längd 94 cm, bredd 14 cm, hopvikt 30x95x14 cm.
• Växlar: Inga
• Batterityp: Litium-polymer
• Batterikapacitet: 48 V, 11.25 Ah, 540 Wh litium-jon, Panasonic
• Laddtid: Ca 3 timmar
• Batteri livslängd: 5000 laddningar, 
• Vikt: Ca 11 kilo varav ca 3 kilo batteri
• Mått förare: Max 110 kg, minst 18 år (rekommenderat)
• Garanti: 12 månaders garanti

Vad är detta?

Du får inte ta med dig en cykel på tåget men vill kunna transportera dig när du kommer fram. Då kan e-Twow vara svaret, ”Electric two-wheels” som förkortningen står för är en kick-bike med eldrift på framhjulet. 

E-Twow framförs stående, utan säte och fötterna på brädan.  I början sparkar man sig fram på ren reflex och är alltid beredd att sätta ut foten för att bromsa, men snart står man stadigt. Brädan är bred nog att stå med fötterna i bredd, men det känns stabilare i snowboard-ställning, för mig med vänster ben fram. Då är brädan i gengäld lite kort, särskilt som det inte går att sätta den bakre foten på hjulskärmen, eftersom det aktiverar bromsen. 

E-Twow är strikt ensitsig, förlåt enståig, och man får max väga 110 kilo inklusive eventuell packning. Instruktionsboken säger att man måste vara 18 år för att få köra, någon sådan begränsning finns egentligen inte, men det är en bra signal att detta inte är en leksak för barn. Ingen typ av körkort behövs, inte heller hjälm även om jag alltid har hjälmen på och tycker instruktionsbokens förslag om att använda skydden jag har för rollerblades är vettigt. 

Liten och stark

”Wow”, tänker man när man läser instruktionsboken; 500 W elmotor är det dubbla mot vad de flesta elcyklar har. Men vridmomentet är mindre, vilket i grunden är bra eftersom det drivande framhjulet annars bara skulle spinna loss. Många andra el-kickbikes och elcyklar har drivning på bakhjulet vilket nog ger lite bättre balans, fast den enda gången e-Twow känns framtung är när man ska bära den.

Gasandet sker med ett reglage som sköts av höger tumme, tyvärr är det lite av på/av-känsla, men om man hållt samma fart i mer än fem sekunder så kan man släppa gasen och kickbiken håller ändå samma fart tills du ger något annat kommando. Bromsen sköter vänster tumme, även den tar lite tvärt så att man i början nästan flyger över styret. Men hellre det än de undermåliga bromsar som många billiga elcyklar har. Bromsen tar på framhjulet och återföra kraft till batteriet, vilket ökar räckvidden med upp till 60 % (förmodligen om man kör ner för oerhört långa branta backar), vilket är unikt för eldrivna kick-bikes och inte ens vanligt för elcyklar. Den kompletteras med en manuell bakhjulsbroms som på en vanlig kick-bike, man trampar helt enkelt ner stänkskärmen över hjulet. 

E-Twow ska gå upp till 30 km/h men denna är begränsad till 20 km/h vilket är lagom för fordonet – i början känns det alltför snabbt men man vänjer sig. En farthållare gör att man automatiskt håller denna fart om man hållit den ett tag, och elmotorn går inte igång om man inte först rullat den ett par meter; en bra säkerhetsspärr mot att av misstag sätta igång den när man bär runt på den. 

För det mesta kör jag toppfart, då är tidsvinsten stor jämfört med att promenera och förlusten liten jämfört med att cykla. Men man är inte riktigt bekväm någonstans; på gångbanan hör man uppenbart inte hemma, på cykelvägen är man trots allt lite långsam och bland bilarna känner man sig väldigt utsatt. 

Fram har e-Twow en diodlampa med helt okej sken för att synas, däremot räcker det inte till för att verkligen se i mörkret. Lampan ska själv känna av om det är mörkt och då slå på, men man kan också själv göra det med en knapp. Bak finns ingen lampa och inget givet ställe att sätta den. Det finns inga blinkers, utan jag sträcker ut handen när jag vill svänga, vilket tack vare farthållaren kan ske utan att jag tappar fart. Styret går att vika ihop för transport, och det är förmodligen orsaken till att det känns löst när man kör. 

E-Twow är lika pigg även med nästan tomma batterier och klarar att hålla farten även i de flesta uppförsbackar. Den klarar upp till 20 graders lutning beroende på version, men blir det brant tappar den fart och man kan bli förbipromenerad av dem man nyss passerade. Tack vare fjädring både fram och bak blir det inte särskilt stötigt, trots att hjulen är massiva och därmed punkteringsfria. Jag kommer ungefär tre mil på en laddning, tar batterierna slut så går den fortfarande att sparka fram. 

Rejält byggd

Detta är inte, som en del andra på marknaden, en kick-bike som fått en elmotor. Det märks att den byggts för eldrift, med rejäla doningar och snyggt hanterade kablar. Färgerna – svart eller vitt är snygga. Motorn är tyst men brädan skramlar och rasslar irriterande. 

Det man vill ha med sig får man ha i ryggsäcken, det finns inga förvaringsutrymmen eller möjligheter att spänna fast saker. Att låsa kickbiken är inte lätt eftersom hjulen är så små att det inte går in ett ordentligt lås där. Den har inget ställ, men är lätt att luta mot en vägg förstås. Den som lämnar kick-biken får räkna med att andra kan använda den; det finns inget ”tändningslås”, kod eller liknande. 

Kick-bike med instrumentbräda

E-Twow är nästan ensam om att ha en riktig instrumentdisplay, som visar aktuell hastighet, hur långt man kört totalt och per tripp, samt – viktigast – hur mycket kapacitet det finns kvar i batteriet. Det anges i tiotal procent – även om en rejäl uppförsbacke betyder att mätaren anger mycket mindre än det faktiskt finns.  På instrumentbrädan kan man också slå på och av ljuset och det finns en liten tutknapp, men den är svår att hitta med fingrarna när det väl gäller. Alla kommandon bekräftas med ett ljudligt och störande pip.

Uppståndelse

Att höja och sänka styret är mycket lätt och även långa hittar en bra höjd och att stå upp går bra i uppemot en halvtimma, särskilt när man börjar kunna slappna av i körningen, men är det kallt ute blir fartvinden kall. När det regnar står jag väldigt utsatt och allt vatten som stänker upp gör mig snart plaskblöt om underbenen och fötterna. 

E-Twow är hopfällbar och manövern ska bara ta ett par sekunder. Styret skjuts ner, handtagen fälls in och hela styret fälls över fotbrädan, där det klickar ihop så att det lätt kan bäras.  Men spaken som ska lossa styret vägrar ge med sig och vi får baxa kickbiken o-ihopfälld. Då är den bänglig att bära, om än inte särskilt tung – ungefär tio kilo. 

De små hjulen gör E-Twow lätt och kul att köra, när man väl vågar luta sig lite i kurvorna och inte släppa på gasen så fort det svänger. Att göra tricks ska man ändå inte tänka på, inga kanter över tre centimeter är tillåtna att ta sig över.  En helt normal trottoarkant är oöverstiglig. Man får inte heller använda den när det är minusgrader ute eller i mer än fyra centimeters vattendjup.

Att elmotorn sitter i framhjulet ger låg tyngdpunkt, minskar överföringsförluster och gör att man slipper klumpig kraftöverföring. Batteriet sitter under brädan och laddas på plats – det går inte, som på många elcyklar, att ta ut batteriet och ta det med in. Därför kan det vara bäst att ha e-Twow inomhus, och då är det förstås smidigt att den tar så lite plats. Används den inte, bör den laddas var tredje månad för att batterierna inte ska ta skada. Från tomt batteri tar det ungefär tre timmar att ladda fullt, men batteriet tar inte skada av att småladda när man får tillfälle. 

Bäst i klassen

Det finns numera ett antal eldrivna kick-bikes på marknaden, men e-Twow är bättre än de andra. Den är ensam om bromskraftsåterföring vilket ökar räckvidden. Den är ensam om att ha elmotor i framhjulet och är generellt välbyggd. Få andra har en rejäl lampa fram, tuta och instrumentdisplay. Ska du använda en el-kick-bike för mer än bara skoj på innergården, är e-Twow rätt val.

Gillar: 

• Skoj
• Smidig
• Oerhört energieffektiv

Ogillar: 

• Svår att vika ihop
• Instabilt styre
• Litet ståbräde

Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, april 2016