Dags att söka oljans källa

EU-kommiss­ionen föreslog år 2011 att alla fossila råvaror till bensin och diesel skulle spåras, men förslaget kvävdes i sin linda. Våra politiker måste ta tag i denna fråga på nytt – och denna gång måste de leda oss ända fram till oljans källa. Annars riskerar riktigt ful olja att leta sig in på våra mackar utan att vi vet om det, skriver Gröna Bilister.

Denna debattartikel publicerades den 12 november 2018 på SvD Debatt, med titeln Låt dem som tankar välja bort ful olja.

Bild: Greenpeace protesterar mot norska Statoils planer på att borra efter olja i Arktis. Foto: Will Rose/Greenpeace

Strax före valet beslutade regeringen att vi ska få information om våra drivmedels ursprung direkt vid pumpen från den 1 januari 2020. Men i dagsläget vet bara de drivmedelsbolag som själva köper och raffinerar råolja säkert varifrån den kommer. Om inte spårbarheten förbättras kommer vi att få läsa ”ursprung okänt” alltför ofta när vi tankar.

Det vore olyckligt. För att bensinen, dieseln och naturgasen ska orsaka så lite skada som möjligt de sista decennierna av den fossila eran måste vi ges möjlighet att välja bort de sämsta alternativen.

Dessa fula alternativ vinner tyvärr mark när den lättillgängliga oljan och naturgasen nu sinar. Gas utvunnen genom hydraulisk spräckning i USA är på väg in i Sverige, trots att utvinningen orsakar betydande miljöproblem. När oljebolagen väljer att borra efter olja i Arktis eller i djuphavet ökar risken för olyckor och oljeutsläpp. Explosionen av oljeriggen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen år 2010 är ett exempel på detta. Spårbarhet krävs för att kunna säga nej till allt detta.

Att istället utvinna olja ur okonventionella råvaror som tjärsand, oljeskiffer eller kol är inte bättre, eftersom det kräver mycket energi och leder till stora utsläpp av växthusgaser. Utvinningen av tjärsand i Kanada förstör också stora naturvärden.

Bensin gjord av tjärsand påverkar klimatet 15 % mer i livscykelperspektiv (well-to-wheels) än bensin gjord av konventionell råolja, enligt EU:s beräkningsmetoder. För oljeskiffer är utsläppsökningen 41 % och för kol hela 85 %. Valet av råvara gör alltså stor skillnad. Vi måste ges chansen att välja bort dessa råvaror.

Det är stor skillnad även mellan konventionella råoljor med olika ursprung. De uppströms utsläppen (well-to-tank) hos bensin tillverkad av råolja kan uppgå till allt mellan 15 och 40 % av dess totala klimatpåverkan (well-to-wheels), enligt en aktuell studie publicerad i Science som Chalmers deltagit i.

I denna studie uppskattades utsläppen (well-to-refinery) vid utvinningen av råolja i alla större oljefält i världen. De visade sig stå för 5 % av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Utan spårbarhet går det inte att styra marknaden så att denna utsläppspost krymper.

Även i raffineringssteget finns stora skillnader. Preem och St1 har kommit långt när det gäller att minska klimatpåverkan från sina svenska raffinaderier. Avsaknaden av system för att spåra de fossila drivmedlen medför dock att all fossil bensin och diesel i EU tilldelas samma klimatpåverkan oavsett var de har raffinerats. Incitamenten för att andra att följa Preems och St1:s goda exempel minskar.

Auktoritära regimer kan använda oljan för att klamra sig kvar vid makten och hota omvärlden. Ryssland är Sveriges största importland för råolja. Det finns en tydlig korrelation mellan Rysslands militärbudget och dess oljeinkomster. Utan spårbarhet går det inte att undvika olja som göder despoter eller förstör människors sociala situation.

Det finns alltså många goda skäl att spåra alla fossila drivmedel. Hur kommer det sig att detta ännu inte sker?

År 2011 lade EU-kommissionen fram ett förslag som innebar att drivmedelsbolagen skulle redovisa de fossila råvarorna och dessa råvarors ursprungsplats på massbalansnivå. Fossila drivmedel med olika ursprung kan då blandas, men system måste finnas på plats som håller reda på hur mycket fossila drivmedel av olika ursprung som förs in och ut genom varje förädlings- och distributionsled.

En rapport som beställdes av Transport & Environment visade att det är möjligt att ta fram ett sådant system. På grund av industrins egna behov följer redan omfattande dokumentation med varje parti olja som köps och säljs. Eftersom oljans egenskaper beror på dess ursprung måste till exempel raffinaderierna veta från vilka oljefält den råolja de för in i processen kommer.

Den administrativa bördan för att uppnå full spårbarhet blir därmed begränsad. Allt som behövs är nya dataposter i redan befintlig dokumentation. Om kostnaden för ett spårbarhetssystem lades på konsumenten skulle prishöjningen vid bensinpumpen bli mindre än ett öre per liter, enligt rapporten.

Ändå lyckades oljeindustrin övertyga nästan alla medlemsstater i EU att det skulle vara alltför komplicerat att ta fram ursprungsinformation för alla fossila råvaror. Förslaget från EU-kommissionen blev aldrig verklighet.

Ett annat bakslag kom år 2014, när ett förslag från EU om att specifikt spåra och märka fossila drivmedel tillverkade av tjärsand drogs tillbaka efter intensivt lobbyarbete av Kanada och oljebolag med stora intressen i tjärsand.

Kontrasten blir stor när vi jämför med biodrivmedel. De gjordes spårbara på kort varsel i samband med att EU:s förnybartdirektiv antogs år 2009. Enligt den nya version som snart träder i kraft ska inte bara de förnybara råvarornas ursprung rapporteras till myndigheterna, utan också hela förädlings- och distributionskedjan. Varje drivmedelsbolag i EU kommer dessutom att tvingas redovisa sina biodrivmedels ursprung för konsumenterna.

För att förklara skillnaden i politiskt utfall mellan fossilt och förnybart räcker det att notera att oljeindustrin är stark och försvarar sin marknad. Biobränsleindustrin är svagare och försöker slå in en kil i denna marknad. Det ligger i biobränsleindustrins intresse att spåra sina produkter för att kunna visa att de tillverkats på ett hållbart sätt. Fossila drivmedel kan aldrig bli hållbara och det ligger i oljeindustrins intresse att dölja detta genom att sopa igen spåren.

Politik är att vilja, sade Olof Palme. Om politikerna verkligen vill göra de fossila drivmedlen spårbara skulle de bli det lika snabbt som biodrivmedlen blev spårbara. Gröna Bilister kräver att våra svenska politiker

  • på nytt lyfter de fossila drivmedlens spårbarhet på EU-nivå,
  • låter utreda möjligheten att Sverige går före EU genom att ställa krav på att alla drivmedel som säljs i Sverige ska vara spårbara, såväl fossila som förnybara.

Upphandlingsmyndigheten rekommenderar redan generella krav på spårbarhet vid offentlig drivmedelsupphandling. Sådana krav på nationell nivå är alltså realistiska.

Vi måste bli kvitt de fossila drivmedlen för att rädda klimatet. Trots det gynnar vi dem genom att ställa lägre krav på dem än på de förnybara drivmedlen. Detta måste få ett slut.

Johanna Grant, ordförande, Gröna Bilister

Martin Prieto Beaulieu, talesperson, Gröna Bilister

Per Östborn, drivmedelsansvarig, Gröna Bilister

Läs mer

Gröna Bilisters kampanj Jag Vill Veta om klimat och ursprungsinformation om drivmedel