I så gott som varje sommar i hela mitt liv har jag spenderat åtminstone ett par dagar i den sommarstuga som min morfar köpte på 1960 talet. Stugan ligger i Gamla Köpstaden utanför Varberg, kanske mer korrekt är att det ligger ungefär mittemellan Varberg och Falkenberg. Otaliga gånger har vi åkt in till Varberg och jag kan inte komma ihåg hur många gånger jag har sett Bockstensmannen på Varbergs fästning. I år var planen att återigen kolla läget med Bockstensmannen men slumpen ville annorlunda när vi fick nys om Monarkmuseumet i Falkenberg.
Det går att besöka Monarkmuseumet under ordinarie öppettider men den riktigt hängivne passar på att låna museumet själv med guidad tur och fika. I mitt fall är vi ett sällskap med 4 barn och 5 vuxna, barnen var måttligt intresserade av den guidade turen men höll god min under de ungefärliga 90 minuter vi var där. Vi vuxna hade däremot fullt upp med att lyssna och ställa frågor till den eminente guiden Roger. Det framkommer rätt snabbt att museumet är ett par eldsjälar som sysselsätter sig snarare än ett regelrätt museum. Detta ska inte på något sätt tolkas som kritik, besöket blir på detta sätt besjälat på ett unikt sätt då fordonen ofta har en historia istället för att bara vara ett passivt föremål. Det går att se Rogers systers gamla moped och för den delen gyttjig moped som använts in i det sista och Roger såg ingen mening med att tvätta den innan den lyftes in på museumets andra våning.
Jag är själv i 30 års åldern och något för ung för att nostalgiskt kunna känna igen mig i merparten av fordonen, annat var det för mina föräldrar som under vistelsen fick chans att berätta många egna anekdoter kopplade till fordonen. Både jag och mina föräldrar hade dock gemensamt i att vi inte visste att Monark hade producerat så mycket olika produkter. Självklart finns det massvis med cyklar, mopeder och motorcyklar men det finns även mer otippade fordon och föremål med Monark-loggan.
Den guidade turen ger oss väldigt mycket tid med Roger och vi får veta mycket som vi annars helt klart hade missat. Roger har ju av naturliga skäl inte samma utrymme under ordinarie öppettider och därför pågår ett digitaliseringsarbete där besökare kan scanna QR kod för att få mer info om utvalda fordon. Det är dels ett försök att avlasta Roger men dels är det också en åtgärd för att säkra framtiden för de många föremålen på museumet.
Museumets största förtjänster är upp till betraktaren, den som är intresserad av delvis eller helt restaurerade fordon kommer finna stor glädje i tittandet. En annan kanske har historiskt intresse och kommer gilla möjligheten att följa utvecklingen av fordonstillverkningen. Hur det testats olika varianter och hur det visar sig att människan alltid kommer vara sig lik. Finns det regler då ska dessa testas till det yttersta, i mopedernas fall handlade det om att dessa inledningsvis reglerades av totalvikt och inte hastighet. Rätt snabbt gick utvecklingen till att förhållandevis lätta mopeder kunde köra i riktigt höga hastigheter, varpå motorns storlek fick regleras osv.
Att skriva en recenserande text utan kritik är ett dåligt tecken på integritet, även om det i detta fallet handlar om att jag bjudit in mig på ett museum och inte tvärtom. Fikan var inte topp, det fanns kaffe och kakor så det räckte men utbudet var mycket snävt. Sen den kanske viktigaste kritiken är samma som för många liknande museum där driften sköts av eldsjälar och inte avlönade proffs. Det finns många fordon, väldigt många, och stundtals lämnas jag som besökare rätt ensam i att försöka koda varför fordonet är där. Därför är det glädjande att Roger har på gång med utökad information via QR koder, då kan jag känna mig mer trygg i att detta svenska kulturarv blir bevarat men framförallt kan museumet också antagligen glädje en lite bredare publik och inte bara (ursäkta ordvalet) nördar.
Läs mer på Monarkmuseumets hemsida: monarkmuseum.se
Bensin har ofta varit dyrt, vi på Gröna Mobilister tycker det är bra med komplement men vill även slå ett slag för cyklar utan motor 🙂
Text och foto: Victor Bärring
