Nationalekonomen John Hassler fick sommaren 2023 i uppdrag av regeringen att göra en utredning hur Sveriges klimatpolitik bör utvecklas. Rapporten presenterades den 18/10 och vi på Gröna Mobilister ska här i en artikelserie summera dels utredningen men också vad som händer framöver. I denna artikel redogörs kapitel 1 i Hasslers utredning, ett kapitel som handlar om de övergripande principerna för klimatpolitik. De delar som lyfts i denna artikel är de med närmast anknytning till Gröna Mobilisters intresseområden.
Kapitel 1. Övergripande principer för klimatpolitiken
Till att börja med vill jag nämna hur det förekommit en hel del kritik mot Hassler då han av tyckare ansetts vara olämplig för uppdraget då han helt enkelt anses okunnig inom ämnet klimatförändringar. Det är obefogad kritik, Hassler visar i sin utredning att han absolut har goda kunskaper inom ämnet klimatförändringar.
Inledningsvis redogörs naturvetenskap för att sätta ämnet klimatförändringar i kontext. Även om detta inte är Hasslers expertområde tror jag att vi alla kan enas om att han lyckas med den uppgiften förtjänstfullt. Hassler betonar starkt vikten av att upphöra med utsläpp av koldioxid då det påverkar vår planets klimat. Hassler gör helt rätt i att lyfta osäkerheter kring effekter av växthusgasutsläpp, för där råder ovisshet, genom att betona de intervaller som är relevanta. Ovisshet och osäkerhet handlar i fallet utsläpp av växthusgaser INTE om ifall klimatet kommer förändras, utan det handlar om hur mycket.
Hassler är därmed väldigt tydlig i sin utredning att vi har en utmaning framför oss som vi måste lösa gällande utsläpp av växthusgaser. Det tydliggörs i senare resonemang om att nämnda osäkerheter gör det allt för riskabelt att chansa då effekter snarare kan tänkas bli mer extrema än de som förutspås. I vanliga fall skulle en strategi som går ut på att vänta och se vara relevant men i detta fallet med så stora osäkerheter där vi med stor säkerhet är övertygade om att situationen försämras ju längre utsläppen fortgår så diskvalificeras den strategin.
Hassler förespråkar en robust strategi, vilket innebär en strategi som inte alla kommer jubla över och som kommer ha brister MEN den kommer aldrig vara riktigt dålig. Det i sig låter för enkelt för att vara sant och det är Hassler väl medveten om. Därför utvecklas resonemanget genom att visa på att en omställning är möjlig utan allt för stor inverkan om tidsperspektiven är rimliga. Hassler lyfter att det kan krävas uppoffringar vilka då får vägas mot scenario att agera först när olyckan är framme. Hassler förespråkar en omställning som är ekonomiskt, socialt och politiskt acceptabel, vilket anges vara det samma som genomförbart till skillnad från mer radikala lösningar.
Därefter leds Hassler naturligt in på ämnet klimatpolitik där Hassler tydligt betonar att kraftfull klimatpolitik är nödvändigt för att nå klimatneutralitet. Vad är då kraftfull klimatpolitik? Hasslers svar är långt, jag ska försöka mig på ett kortare. I grund och botten kan det konstateras att koldioxidutsläpp är ointressant att diskutera när de släpps ut tidsmässigt, det viktiga är att undvika utsläpp. Det är också mindre viktigt vart utsläppen sker, följdeffekterna sker globalt. Därmed tappar mål som betonar vikten av att inom ett visst geografiskt område sänka sina utsläpp med en viss mängd inom en given tidsperiod sin relevans (inte helt men till stor del). Här närmar vi oss Hasslers kritik mot exempelvis 2030 målet om att minska trafikrelaterade utsläpp i Sverige. Hassler är mycket mer intresserad av långsiktiga mål med tydliga spelregler, exempelvis utsläppshandel som bygger på att vi fram till år X kan tillåta oss X utsläpp. Därgenom går det att formulera delmål på vägen om dessa är trovärdiga, exempelvis avveckla nybilsförsäljning av fossildrivna bilar år 2035. Det är bara trovärdigt om marknaden antas kunna leverera och att marknaden tror att målet faktiskt kommer bestå. Dock kan mål komma att ändras och då gäller det att kunna argumentera för att det långsiktiga målet består och att det snarare är vägen dit som korrigeras.
Hassler har ett case som går ut på att nuvarande 2030 målet är mer skadligt än nyttigt ur många hänseenden och mer lämpligt är en marknad med utsläppshandel, helst på EU nivå.
Nu börjar utredningen ha längre och mer komplexa resonemang och framförallt ämnen som ligger lite väl långt från Gröna Mobilisters intressen. Dock nämns vikten av att elektrifiera transportsektorn och hur viktigt det är med god laddinfrastruktur. Det exemplifieras föredömligt av Hassler genom att nämna hur god laddinfrastrutkur kan minska incitament till att köpa allt för stora batterier i fordon. Enkelt uttryckt, om du vet att du kommer kunna ladda på många platser då är inte stort batteri lika viktigt men om du vet/tror att laddning kommer vara kämpigt då köper du hellre ett för stort batteri.
Med detta så avslutas Gröna Mobilisters artikel om Hasslers utredning del 1, missa inte våra andra artiklar i denna artikelserie.
