Europas billigaste elbil är motsatsen till extra allt. Motorn är minimal, batteriet litet, utrymmena små… Men vi imponeras av en bil som gör vad den ska, till en lockande prislapp. Till Sverige har den inte kommit än, så vi beger oss till Själland för test!
| Pris | Säljs ej i Sverige. Pris i Danmark från 149 900 DKK. |
| Säkerhet | En stjärna hos Euro NCAP. Vuxenskydd 49%, barnskydd 56%, fotgängarskydd 39 %, förarassistans 32 %. Antisladdsystem, låsningsfria bromsar, autostopp, airbags fram standard. |
| Motor | Elmotor, permanent magnetsynkron, effekt 45 hk (33 kW) vid 3 000 – 8 200 varv/minut, max vridmoment 125 Nm vid 500 – 2 500 varv/minut |
| Mått | L 374 cm, B 162 cm, H 152 cm, axelavstånd 242 cm, 4 platser, bagageutrymme 268 liter |
| Vikt | Tjänstevikt 970 kg, totalvikt 1 300 kg, ej släp |
| Kraftöverföring | Framhjulsdrift, direktverkande automatlåda |
| Prestanda | 0–100 km/h 15 sekunder, toppfart 125 km/h |
| Förbrukning | 1.39 kWh/mil |
| Batteri | 33 kWh, 27.4 tillgängligt, litiumjon, 240 V |
| Laddning | Ombordladdare tode 2, typ 3, 6.6 kW. 0-100 % med 2.3 kW 10 A 11 h 25 min, med Wallbox 3.7 kW 16 A 6h 40 min. Snabbladdning tillval CCS max 30 kW, 0-80% 50 min |
| Räckvidd | 230 km, 305 km stadstrafik (WLTP) |
| Miljöförmåner | Säljs ej i Sverige |
| Garantier | Nybilsgaranti 3 år/100 000 km, rostskyddsgaranti 12 år, batterier 8 år eller 120 000 km, med minst 75% återstående kapacitet |
Ärtigt antiskryt
Måste alla bilar ha hundratals hästkrafter, massa utrustning man sällan använder och gigantiska utrymmen fast man för det mesta är själv i bilen? Nej, menar Renault som genom åren har gett oss antiskrytbilar som 4:an och 5:an och som nu äger rumänska lågprismärket Dacia vars lilla elbil Spring är marknadens billigaste elbil. En förklaring till den låga prislappen är att den är baserad på bensinbilen Renault Kwid, som säljs i Indien sedan 2015.
Första intrycket är inte av en sju år gammal bil, faktiskt inte ens av en lågprismodell. Med enkla medel har Dacia fått Spring att se fullt ut modern ut, och väl placerade färgklickar och plastsjok gör att den ser ärtig, med drag av crossover eller SUV.
Enkelt på insidan
Invändigt är allt enkelt, med små framstolar som inte kan höjas/sänkas och där nackstödet är fast. Ratten kan inte ställas in alls, det är bilen som bestämmer min körställning, inte tvärtom. Jag sitter okej ändå, fast utrymmet i bredd är så begränsat att jag och min reslige kompis gnuggar axlar och armbågar. Det finns stora fack och lådor för förvaring, men mugghållare är extrautrustning.
Instrumenteringen är digital och lätt att fatta men reglagen är en salig blandning från Renaults överskottslager, och har utan större eftertanke strösslats ut över och under instrumentbrädan. Exempelvis hittar vi knappen för hastighetsbegränsaren nere vid golvet, nästan omöjlig att skilja från den som stänger av antisladdsystemet, medan knapparna för att reglera vilken hastighet som ska vara gränsen sitter på ratten. Ratten har också flera knappar utan funktion; så blir det när man plockar delar från andra modeller. Navigatorn på mittkonsolen är liten och svår att se om det är ljust ute – men att den ens finns är överraskande i en bil med denna prislapp.
Spring är femdörrars, men bara fyrsitsig. Baksätet är bara godkänt för två personer och är de vuxna sitter de trångt. Benutrymmet är begränsat, knäna känns i ryggen på de i framsätet och huvudet slår i taket. För barn går det bättre, även om de nog klagar på att det varken finns USB-uttag eller förvaringsfickor. Däremot är det eldrivna fönster på alla platser och stolarna i billigt fuskläder har uppiggande blå sömmar.
Bagageutrymmet är inte stort för bilen är liten, men också för att det under golvet ligger ett fullstort reservhjul som tar mycket plats. Laddkabeln ryms bara om man pressar ner den. Baksätet är bara fällbart i ett stycke, inte delbart. Under motorhuven finns det massor av plats, eftersom Spring från början designades för att rymma en utrymmeskrävande förbränningsmotor, men någon frunk finns inte.
Småpigg
Starten sker genom något för elbilar så udda som att vrida om en nyckel. Körläget regleras med en puck i mittkonsolen; vrid till höger för framåt, vänster för bakåt. I övrigt är alla reglage och spakar som de var på körskolan, inklusive riktig handbroms.
Med blott 44 hästar misstänkte jag att Spring skulle vara ett sällsynt dåligt valt namn, men eftersom den inte väger mer än 970 kilo är den pigg ändå. I alla fall i låg fart, att nå 100 km/h tar tjugo sekunder vilket är det långsammaste vi testat på många år. Men när väl farten är nådd gör inte Spring bort sig på lands- eller motorväg, trots kort hjulavstånd ligger den väl på vägen och de små hjulen på blott 14 tum gör att komforten är anständig.
Om du verkligen vill ta det lugnt, så trycker du in Eco-knappen som stryper effekten, mildrar gaspådraget, sänker maxeffekten på strömförbrukande utrustning och begränsar toppfarten till 100 km/h. Det ska minska förbrukningen med upp till nio procent, men i en redan långsam bil går det till överdrift.
Som i alla elbilar, återförs bromskraften. Hur mycket är inte inställbart men Dacia har valt ett lagom-läge som försiktigt återför energi när jag släpper gasen, dock ända inte ner till stillastående. Också som alla elbilar är Spring tyst i låg fart, men i högre fart är den bullrig från vind och väg. Fläkten är också rejält ljudlig om den går på högvarv, men kupén är liten så det dröjer inte längre förrän den är uppvärmd eller kyld.
Långsam snabbladdning – om du betalar för det
En del av förklaringen till Springs låga pris är det lilla batteriet, på blott 33 kWh varav drygt 27 är tillgängliga. Det är så vitt vi kunnat utröna det minsta på marknaden idag, men 40% större än vad man fick hålla till godo med i en Nissan Leaf för tio år sen. Räckvidden blir förstås inte enorm, 235 km enligt WLTP vilket vi tror stämmer – sommartid. Vintertid när man måste slå på kupévärmen och batterierna måste lägga en del av sin kapacitet på att hålla sig varma, sjunker räckvidden till ungefär 180 kilometer. Om Spring som ryktet säger får energieffektivare värmepump när den kommer till Sverige, kan du lägga på någon mil till. Räcker det inte för dig, har du nog också andra krav på komfort och utrymmen som Spring inte svarar upp mot.
Basversionen av Spring kan inte snabbladdas, vilket i sig gör den mer välutrustade versionen Comfort Plus till ett självklart val. Här kan man köpa till en 30 kW CCS-snabbladdare, den med avstånd långsammaste snabbladdningen på marknaden men batteriet är inte större än att det ändå är fullt på femtio minuter.
Dacia skickar med en hushålls-laddsladd, som jag hade noll glädje av när jag letade laddare i innerstan, och många av kunderna är säkert i samma läge – de har ingen egen laddplats utan ska ladda på gatan. Då måste man köpa till en Mode 2, typ 3-laddare. Laddningen sker mitt i nosen vilket jag tycker är idealiskt, då kan man lätt köra fram till laddaren. My Dacia-mobilapp är enklare än många andra bilars, men den räcker för att följa och sköta laddningen.
Säkerhetsvarning
En enda stjärna i Euro NCAP är inte mycket att hurra för och det mest vänliga krocktestarna kunde komma på att säga är att den i en krock är snäll mot den andra bilen. Ändå är betyget faktiskt bättre än Renaultkoncernens större och dyrare Zoe, som numera har noll (!) stjärnor. Spring har i alla fall autostopp, dubbla airbags fram, hill holder och automatisk fartbegränsare som standard – däremot inte farthållare trots att den är förberedd för det och rentav har knappen på ratten för det.
Köp dyraste billigbilen
Den som vill ha en Spring, ska lägga till 12 000 danska kronor för Plus-versionen. Framför allt för att alls kunna få snabbladdaren för ytterligare 6 000 kronor – utan den är bilen nog stendöd på andrahandsmarknaden. Samtidigt får du metalliclack, navigator med sjutums touchskärm, reservhjul, backkamera, syntetisk läderklädsel och orangea detaljer. Det är en bra deal.
En uppenbar bil att jämföra med är Renault Zoe, som kommer från samma koncern och som länge varit den billigaste elbilen på många marknader. Zoe kostar dubbelt mot Spring, har faktiskt sämre säkerhet om man ska utgå från Euro NCAP:s stjärnor och är inte så väldigt mycket mer välutrustad, även om den är klart rymligare. Andra jämförelsebilar kan t.ex. vara en ett par år gammal Nissan Leaf, som för samma pengar ger mycket större utrymmen och bättre prestanda med ungefär samma räckvidd eftersom batterierna inte var så stora då. Andra små elbilar som nya Fiat 500 eller el-Mini är mer av livsstilsbilar; piggare och roligare men med en högre prislapp.
Spring ger mycket för pengarna och börjar bli en vanlig syn på gatorna i Köpenhamn, där den också används som bilpoolsbil. Den har rentav startat en revolution i Dacias hemland Rumänien; innan Spring köpte nästan ingen elbil där, nu är den bästsäljande bil alla kategorier. År 2024 är det unika över, då växer Spring en storleksklass och prislappen med minst lika mycket. Därför är jag ivrig att få se den på svenska marknaden, men orolig att priset sticker iväg redan nu om den ska vinterbonas med värmepump och annan utrustning. Låt den framgångsrika enkelheten får vara kvar – då är Spring en unik entrébiljett till elbilsvärlden.
Mattias Goldmann
Vi gillar:
- Superbillig
- Pigg i stan
- Praktisk
- Enkel att använda
Vi ogillar:
- Finns inte i Sverige
- Långsam
- Lite bullrig
- Strikt fyrsitsig
- Tveksam säkerhet
Överväg också:
- Begagnad Nissan Leaf: Större, säkrare, komfortablare, snabbare, längre räckvidd – men inte ny
- Fiat e500: Ännu mindre invändigt men en mycket modernare, roligare elbil – och dyrare
- Mini Cooper Electric: Lika liten, mindre praktisk, roligare, dyrare
- Volkswagen e-Up, Skoda Citigo och Seat Mii: Länge de billigaste elbilarna på marknaden, nästan nya hittas för ungefär samma pris som ny Spring
