I Skåne har det under flera år pratats om supercykelvägar, nu har Region Skåne kommit steget längre och faktiskt lyckats lansera sin första av många kommande supercykelvägar. Den sträcker sig mellan Häljarp och Landskrona, cirka 5 kilometer.
Cykel på tåg
Jag börjar min resa med att åka Pågatåg med min cykel, vilket både är gratis och mycket smidigt. Det finns avsatta vagnar där cyklar ska hållas tillsammans med barnvagnar, dessa markeras tydligt vid dörrarna där det helt enkelt finns en cykelsymbol. Skånetrafiken ska ha stort beröm för att de vill göra det enkelt att vara Grön Mobilist i Skåne genom att möjliggöra hela resan. Det är nämligen mycket troligt att en resa inte har slutpunkt nära en station eller busshållplats och därför är det verkligen värdefullt att smidigt kunna ta med cykel.
Att cykla på en Supercykelväg
Väl framme i Häljarp cyklar jag smidigt fram till Slångatan där supercykelvägen C32 startar sin resa mot Landskrona. Jag imponeras av den tydliga skyltningen, det förekommer till och med markeringar på asfalten vid ett tillfälle. Cykelvägar och skyltning brukar vara en sorglig historia som i sina bästa stunder beskrivs bäst som bristfällig. Inte helt ovanligt är fin skyltning i centrala miljöer som fortlöper längs trevliga cykelvägar. Sen kommer det knöliga, det saknas riktiga cykelvägar och det är oklart vilken väg en ska välja. Om du i labyrinten av olika dåliga alternativ väljer fel blir du av med all skyltning, fast det är klart bli av med skyltning kan du ju även bli om du följer den utmätta cykelvägen. På Supercykelvägen C32 är skyltningen ständigt närvarande och det är lätt att få känslan “inte ska lilla jag på en cykel ha det såhär bra?”. Det är tragiskt men sant och kanske är detta supercykelvägens absolut största bidrag, att få cyklister att känna sig sedda.
Att denna sträcka lanserades först kan ha att göra med att det finns tämligen goda förutsättningar att lyckas med något bra utan större ingrepp. Vilket också är fallet. Flera gånger förekommer dubbelskyltning då C32 även är en del av Kattegattsleden som utrustats med fin skyltning. Det är en bred cykelväg som är i fint skick nästan hela vägen. Jag noterar också hur skyltningen är sådär överdrivet tydlig precis som bilister har haft förmånen att vänja sig vid. Exempelvis påminns jag på längre raksträckor att jag är på C32, om jag nu skulle ha hunnit glömma.
Supercykelvägen har fått en del kritik, bland annat för sitt namn som indikerar det som borde vara den absolut högsta möjliga standard. I realiteten skulle en bilist antagligen ge den 3 av 5, som en landsväg. Vid ett par tillfällen korsas bilvägar, även ifall det görs med företräde och bra skyltning så är det inte optimalt. I den kritiken går det bara att instämma, det är modigt att välja ett så starkt (och töntigt) namn. Vad gäller dess kvalité som cykelväg går det inte orda om att det är ett eller flera steg i rätt riktning. Ifall detta hade varit standard för en cykelväg hade nog många cyklister varit nöjda. Att sedan toppa upp det med ett gäng “motorvägar för cykling” hade varit till att höja cykelns status. Därför är det besvärande att namnet Supercykelväg antyder högsta standard men sanningen är att vi kommer kunna lyckas bättre än såhär framöver. Eller så är det bara min kreativitet och mitt ordförråd det är fel på, kanske kommer ord som mega, ultra och dylikt ge sig in i leken?
Betyg
//
Victor Bärring
