Tågtest: MTR Express: Billigt och snabbt, men inte första klass

Alla har ju tagit tåget, så det kanske inte känns som någon stor grej att skriva om hos Gröna Bilister. Men det är en utmanare som rör om i grytan, så vi passar på att ta MTR och jämföra med SJ2000. 

Varför test nu?

Visst, MTR startade i mars och då hade vi kunnat hänga med på en presstur. Men det är först nu efter ett par månader som man kan bilda sig en uppfattning om hur tåget egentligen fungerar, först nu vi börjar få statistik på kundnöjdhet och punktlighet, och först nu som alla tågen är på plats och tidtabellen fullständig. 

Tåget

Tåget vi åker är ett X74, byggt i Schweiz av Stadler, som kallar det för FLIRT – Fast Light Innovative Regional Train. MTR har totalt sex tågset där de sista levererades nu i augusti. Ingen annan i Sverige som har detta tåg, men det är mycket likt norska NSB:s regionaltåg eller schweiziska SBB, som använt dem sedan 2006. Norge och Schweiz har ju ett klimat liknande vårt, men de svenska tågen är ändå anpassade med särskild isolering, golvvärme, snöplogar och värmeåtervinningssystem. 

På vår resa är det ett dubbelt tågsätt, vilket gör det 200 meter långt och drygt 300 ton drygt. Elmotorerna på 4500 kW per tågset gör att vi idag har 12 000 hästkrafter och drivning på tre boggies per tågset. Toppfarten är 200 km/h toppfart, ungefär som SJ2000, men accelerationen är dubbelt så snabb och det hela uppnås utan den för många så besvärliga korglutningen. 

Energiförbrukningen är klart lägre än för SJ2000, vilket tillsammans med en hög andel återvinningsbara material – vad är egentligen inte möjligt att återvinna? – har fått MTR att utropa tåget till ”Sveriges mest miljövänliga”. Påståendet är inte verifierat av någon oberoende källa. 

Rutten

MTR Express trafikerar enbart Stockholm-Göteborg, med en restid på tre timmar och 19 minuter inklusive stopp i Södertälje, Skövde och Herrljunga. Till skillnad från SJ är det alltid dessa tre stopp; det finns alltså inga ännu snabbare direkttåg och heller aldrig möjligheten att kliva av till exempel i Alingsås. 

Åtta avgångar i varje riktning, varje dag, totalt 90 tåg i veckan måndag-fredag låter mycket men är bara en dryg tredjedel mot SJ:s. 
Hittills är kundnöjdheten mycket höga 91%, 85% av tågen kommer inom 15 minuter från utsatt tid och 75% inom fem minuter, bättre än SJ:s 61% för samma period, men inte våldsamt imponerande. 

Platserna

Tåget har plats för 244 passagerare, de allra flesta sitter två i bredd i färdriktningen på båda sidor mittgången, det finns också några platser vid bord. 

Tågsetet består av fem vagnar som är uppmärkta med bokstäverna A till E, jag sitter i A som förvirrande nog benämns F på de invändiga skärmarna i taket. Ovanför stolen framgår mitt platsnummer, men inte vilken vagn jag är i. Trots vänliga tågvärdar som står vid många av tågets dörrar inför starten i Göteborg, är det många som kliver på fel. Det går visserligen att gå igenom tåget på insidan, det är öppen planlösning om än med dubbeldörrar, men två trappsteg upp och lika många ned i varje vagnsända gör att det är bökigt med väskor. På de smalaste ställena är det knappt brett nog för en barnvagn eller rullstol. 

Alla stolar är likadana och ser snygga ut på avstånd, påstås vara ”100 % ergonomiskt uformade” vad det nu innebär. Så vidare sköna är de inte, hårda och platta att sitta på och med ett nackstöd av modell planka. SJ:s säten är överlägsna. Det går att fälla stolen något genom att dra i en spak under stolen så at stolsdynan och ryggstödet åker framåt. Fördelen är att personen bakom inte påverkas, nackdelen att det egna benutrymmet minskar.  Varje stol har ett nedfällbart bord placerat på stolsryggen framför, utom om man sitter vid bord som man då kan klaffa ut och få mer bordsplats. Varje stol har eluttag, lampa fastmonterad under bagagehyllan och en mindre, riktningsbar läslampa i stolssidan. Sidorutorna är långt större än på SJ2000, men liksom hos SJ kan man hamna vid en bred balk så att man inte ser så mycket ut. 

Trådlöst internet är gratis för samtliga passagerare, men på det fullsatta tåg jag åker med är uppkopplingen väldigt långsam och att till exempel se på film är inte att tänka på. I motsats till SJ öppnar webben direkt utan att jag måste godkänna något eller ge min e-postadress, och har ingen begränsning i hur många megabyte jag får använda.

Under hela resan visar jag aldrig biljetten och pratar bara med tågvärden när jag köper fika. All information sker i högtalarutrop, på svenska och engelska. 

Inte första klass

MTR Express påstår att detta är första klass för alla. Vad de menar är att oavsett vilken biljettyp man väljer eller hur mycket man betalar, så får man samma stol som alla andra. Den dyraste biljetten, Plus, startar längst fram i vagn A medan de billigare Fix och Flex startar i vagn E, dagens efterfrågan avgör var i tåget gränsen dras. 

Plus innebär att man får mat serverad vid sin plats istället för att gå och köpa den i bistron, men i övrigt alltså ingen särskild komfort, inga tidningar och ingen lounge på stationen. MTR tipsar om att också köpa stolen bredvid för att få mer komfort, vilket tyvärr är ett tecken på att komforten inte är vad den borde vara. Det är långt sämre än SJ2000 och motiverar inte merkostnaden. Tyst avdelning finns inte heller, men nu för tiden sitter nästan alla med hörlurar på i alla fall så det behövs knappast. Ljudnivån är låg, förutom en ganska kraftig smäll som återkommer någon gång i halvtimmen. Kundtidningen är en specialversion av den trevliga resetidningen Res. 

Det finns rimligt med bagageplats i hyllan ovanför sätet och lite till under sätet, men inget extra utrymme vid utgången som på SJ 2000. Varken MTR eller SJ tillåter att man tar med cyklar. 

Cafét finns alltid i vagn B, med med hyllor på ena sidan mittgången och kassa på andra sidan. Det blir snabbt trångt, är förvirrat hur man ska köa och besvärligt för den som bara ska ta sig förbi. MTR gör en stor affär av att utbudet tagits fram av krögaren Pontus Frithiof, men det är inte särskilt imponerande och det finns ingen varm mat alls, även om det går att micra barnmat. Det finns vegetarisk mat och några av dryckerna är ekologiska, men ingen av maträtterna och kaffet är av kapselvariant. Man får mycket plast för pengarna, det finns återvinningskärl i två fraktioner vid utgången och pappåsar för skräp vid sittplatserna – men påsarna är för små för plastlådorna maten kommer i, så det blir snabbt skräpigt. En gång under resan kommer tågvärdinnan med en stor skräppåse att slänga avfall i. Betalning är enbart med kort, via iZettle.

Priset

MTR:s kampanjpris 145 kronor är nu avslutat, det går teoretiskt att köpa en biljett från 185 spänn för enkel vuxenresa. Jag köper billigaste Fix-biljett, som bara är att slänga om jag missar tåget, och måste ändå betala en dryg tusenlapp, så precis som SJ:s biljetter är priset beroende på efterfrågan just nu och stiger ju närmare avgång man kommer. Hos MTR är man barn upp till 15 år, ungdom upp till 25 år får 20% rabatt, likaså studenter och seniorer över 65 år. Det är ganska futtiga rabatter, och möjligheten för en vuxen att ta med sig barn gratis – som på SJ – finns inte. Däremot är det bra att alla köp, oavsett vad man väljer, är öppna i 24 timmar från köpeögonblicket. 

Flex kostar för det mesta 150-200 kronor mer än Fix och innebär att man kan om- och avboka biljetten. Som på flyget kan man själv välja sittplats, även om nästan alla var tagna när jag bokade. Plus kostar nästan det dubbla mot Fix och ger alltså inte särskilt mycket mer för pengarna. Längst fram i Plus finns en avskild sektion med åtta stolar och stort bord, som bokas genom mejl eller telefon, inte på nätet. 

Slutsats: Tåget vinner

I valet mellan MTR och SJ2000 väljer jag… båda. Behöver jag jobba avskilt på tåget väljer jag SJ, vars första klass är överlägsen MTR Plus, därtill med egen lounge i både Stockholm och Göteborg. Men kan jag, som oftast, nöja mig med datorn i knät och ändå inte har tid för någon lounge, så överväger jag MTR eftersom jag är en av de som blir lite åksjuk på SJ2000. Det blir jag inte alls på MTR Express, vilket gör resan effektivare. Söker jag billigaste resa med familjen, surfar jag på båda webbplatser och tar den billigaste, större är skillnaden inte. Totalt sett är tåget vinnaren; när det står mellan SJ och MTR är det färre som ens behöver överväga flyget. 

Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, aug 2015