Biltest: Fiat Panda Easy
Fiat Panda är Europas bästsäljande småbil, men ovanlig på svenska vägar – trots att den är både rymligare och billigare än Fiat 500. Är den helt enkelt för enkel?
|
|
Pandasuccé – men inte hos oss
Första Panda kom 1980, den andra versionen blev Årets Bil 2004 och trean kom häromåret. Över sju miljoner har byggts, varav en halv miljon fyrhjulsdrivna och en kvarts miljon gasbilar. De båda sistnämnda har vi testat förut (se vår webb) och spått en ljusnande framtid också i Sverige – billigare kan man knappast köra fyrhjulsdrivet respektive med gasdrift. Men efter många turer stod det till slut klart att gas-Panda inte kommer till Sverige – fabriken tycker marknaden är för liten för att bry sig om att anpassa modellen till kallt klimat. Därmed är vi tillbaks på ruta ett, och det är hög tid att testa basversionen, lilla bensindrivna Panda. Vi gör det på Fiats hemmaplan; en vecka på Sardinien där Panda är vanligaste bilen. Vår Panda har bara 26 km på mätaren när vi hämtar den, strax över tusen när vi lämnar tillbaks den.
Basbil med finess
Fiat har lärt sig av framgången med att låta kunderna individuellt utforma sin Fiat 500, och erbjuder Panda med sex motorer, tre växellådor, fem utrustningsversioner, 13 inredningar, 12 färger och 7 fälgar, samt över 70 olika utrustningstillval. I Sverige är utbudet mer begränsat och vi testar basversionen såsom du får den om du inte kryssar i något alls i tillvalslistan. Att få köra en sådan bil kräver att vi hyr den; importörerna envisas med att extrautrusta sina testbilar upp över öronen.
Basversion betyder inte barskrapad längre, ens hos Fiat Panda. Vi får en enkel men effektiv luftkonditionering, servon med city-funktion som gör styrningen lekande lätt i låga farter, fjärrlås, inbyggt takräcke, antisladdsystem och krockkuddar. Men på sina håll märks det att Fiat hållt nere på kostnaderna, t.ex. med ratten som bara är vippbar och alltså inte ställbar i vare sig höjd- eller längsledd, eller att vindrutetorkaren inte går igång om man spolar rutan. Men det billiga kan också vara det smarta, som det gapande hål i instrumentbrädan som snart blir favoritstället att förvara mobilen, solglasögonen och kartorna. Och att stolklädseln har blixtlås så att den enkelt kan tas av är både smart och en charmig bruksighet som finns kvar från tidigare Pandor.
Lekande lätt
Sardinien bjuder på kurviga vägar, branta backar, trånga stadskärnor och omöjliga parkeringsplatser. Pandan hanterar allt detta galant. 69 hästar är inte mycket och vridmomentet inte enormt, men bilens låga vikt tillsammans med en tätt stegad växellåda gör den pigg i låga farter. Det blir en del växlande men lådan är lätt att använda och eftersom spaken är placerad halvvägs upp på instrumentbrädan är avståndet kort från ratten. När farten ska upp, reagerar bilen snabbt på gaspådrag och är långt piggare än faktabladet antyder; visst tar det sin tid att komma upp till 100 km/h men upp till landsvägsfart hänger man med långt motorstarkare bilar.
Sardiniens skyfall hösten 2013 gör sig fortfarande påmint i form av grova vägskador, men Pandans fjädring sväljer det mesta och det är sällan det slår i plåten. Är asfalten grov blir det ganska bullrigt i bilen, likaså vid hårt gaspådrag, annars går bilen ganska tyst.
De kompakta yttermåtten med tydliga hörn och stora glasytor gör det lätt att placera bilen rätt, gör att vi kan utnyttja också de allra minsta p-platserna och smita fram i luckorna i trafiken. Att bilen är smal är till stor glädje i trånga gränder – knappast lika relevant hemma i Sverige. Med City-knappen intryckt blir bilen ännu lättare att manövrera i låga farter, men vi utnyttjar det nästan inte eftersom styrningen är så lätt i alla fall.
Snål på riktigt
Den som kört bil på Sardinien, eller i vilket bergslandskap som helst, vet att en snittförbrukning på 0,46 liter milen är imponerande lågt, och unikt nog klart under de officiella förbrukningsvärdena. Långa sträckor motorbromsar vi oss ner för sluttningarna och förvånas över hur oerhört långe bilen rullar med 0,0 i förbrukning innan bränsletillförseln åter slås på.
Den låga förbrukningen beror på en modern, bra motor och bilens låga vikt – för att hålla nere kostnaderna har Fiat inte installerat någon dyr bränslebesparande teknik. En pil på instrumentbrädan visar när det är dags att växla upp eller ner, och rekommenderar femman redan från strax under 50 km/h. Vi får manuellt stänga av och slå på motorn vid rödljusen; start-stopp-teknik finns i TwinAir-motorn men inte här och det Eco-läge övriga Fiatmodeller har saknas. En anledning är att Fiatkoncernen redan klarat sitt EU-utsläppsmål för år 2015; det finns inga incitament att vara bättre än kravet och Panda-kunderna är troligen nöjda med den låga förbrukningen i alla fall.
På Sardinien finns ett antal LPG-mackar för flytande gas, men inga mackar för fordonsgas, så gasversionen kan vi just denna vecka sakna bara i teorin, men bensinversionen är avgjort piggare. Än piggare är den tvåcylindriga TwinAir-versionen med turbo, och officiellt har den också klart lägre förbrukning, men i verkliga livet får motorn jobba så hårt att förbrukningen skjuter i höjden. Liksom gasen, tas inte Panda diesel in i Sverige, och den är en ovanlig syn i Italien; merkostnaden vid inköp går inte att tjäna in eftersom bensinarens förbrukning är så låg. Vi gissar att kommande Euro 6-avgaslagstiftning, som bensinversionen redan klarar, blir dödsstöten för dieselversionen som blir oförsvarbart dyr.
Klart det ryms!
Vi ställer inte Pandans utrymmen på hårda prov, med blott två personer, en stor och en liten resväska. Men Pandan är den vanligaste bilen på Sardinien och vi ser fem fullvuxna åka Panda, med bagage. Den används som postbil och av hantverkare, helt enkelt för att så mycket ryms.
Fram har man överraskande gott om plats även i sidled, men när man ska försöka få ner handen för att reglera stolen blir det trångt. Annars är stolarna komfortabla, särskilt i den lite dyrare Lounge-versionen där förarstolen – men inte passagerarens – kan regleras i höjdled. Nackskydden är enbart till för att skydda vid en olycka; de sitter för långt bak för att luta huvudet mot och är gjorda i stenhård plast. med en form som inget huvud kan vara bekvämt med. Förarställningen är upprätt, runtomsikten god och instrumenteringen tydlig,
I baksätet är benutrymmet den stora begränsningen, bakom en förare på över 180 cm kan ingen vuxen sitta. Ska man sitta tre i bredd gäller det att man är goda vänner, eller barn kanske. Alla platser har nackskydd och trepunktsbälten, mittenplatsen dock från taket.
Bagageutrymmet är lättlastat och oömt, dock med en liten tröskel att ta sig över. Som tillval kan baksätet dras framåt 16 cm, vilket ökar bagageutrymmet men då finns inget benutrymme kvar. Baksätet fäller inte helt platt och att få det delbart kostar extra.
Pressa priset på Pandan!
I basversionen Easy kostar Pandan bara just över 100 000 kr, 105 990 kr innan man prutat. Men då ingår varken värme i framstolarna eller luftkonditionering, för det krävs Lounge-versionen för 120 990 kr. 15 000 kr till ger oss den piggare TwinAir-versionen, men det tycker vi inte är värt pengarna; är man ändå där kan man lika väl lägga till ytterligare 4 000 kr och få sin Panda fyrhjulsdriven – läs gärna vårt särskilda test av denna krabat! I Fiats prislista ser Pandan klart prisvärd ut; den delar teknik med Fiat 500, är lika trevlig att köra, men mycket rymligare och långt billigare. Att 500 är mycket vanligare på våra gator – men inte Sardiniens – beror på att 500 är ”urban chic” medan Panda är ”bruksig”.
På Sardinien och i hela Sydeuropa är Panda en verklig storsäljare. Här är prislappen 30 000 kr lägre och därmed är Pandan klart billigare än tyska konkurrenter som Volkswagen Up och dess syskon från Seat och Skoda. I Sverige är priset nästan identiskt och då är det svårt att rekommendera Panda. Lite större utrymmen räcker inte till når Volkswagens bud känns mognare och modernare; om inte Fiat pressar priset på Pandan lär den förbli en ovanlig syn på våra vägar.
Vi gillar:
- Snål
- Pigg
- Smidig i stadstrafik
- Rymlig för sin storlek
- Billig
- ”bruksig”
Vi ogillar:
- Delvis snål utrustning
- Troligen dåligt andrahandsvärde
Överväg också:
- VW Up/Seat Mii, Skoda Citigo – gärna i gasversion
- Fiat 500
- Nya Toyota Aygo/Citroën C1/Peugeot 108
Mattias Goldmann, maj 2014
