Smart Fortwo (bensin) – maj 2015

Biltest: Smart Fortwo

Den första Smartmodellen dök upp 1998 men försäljningen har aldrig nått upp till förväntningarna och har faktiskt stadigt dalat de senaste tio åren – trots att Smart Fortwo symboliserar stadsbilen och vi blir alltmer urbana. 

  • Pris: Från 108 500 kr (61 hk), Passion 72 hk 123 500 kr, Passion 90 hk 128 500 kr 
  • Miljöpåverkan: 93-97 g CO2/km 
  • Miljöklass: Euro 6
  • Bränsleförbrukning: Blandad körning 4.1-4.2 l/100 km, stadskörning 4.9 l, landsväg 3.7 l. 
  • Säkerhet: Fem stjärnor i Euro NCAP. Antisladdsystem, låsningsfria bromsar och 7 airbags standard; fram, i sidan, som gardiner och för förarens knän.
  • Motor: Bensin, tre cylindrar, 999 cm3, 70 hk (51 kW) vid 6 000 varv/min, max vridmoment 91 Nm vid 2 850 varv/min. Eller 898 cm3, 90 hk (66 kW) vid 5 500 varv/min, 135 Nm vid 2 500 varv/min. 
  • Mått: L 270 cm, B 166 cm, H 155 cm, axelavstånd 187 cm 
  • Vikt: Tjänstevikt 880-900 kg, maxlast 270 kg, släp ej godkänt.
  • Kupéutrymme/bagagevolym: 2 platser, 260 l, 350 l med fällt passagerarsäte
  • Kraftöverföring: Bakhjulsdrift, femväxlad manuell låda (automat tillval)
  • Prestanda: 0–100 km/h 15.4 sekunder, toppfart 151 km/h
  • Garantier: Assistens 3 år, lack 3 år, nybilsgaranti 2 år, vagnskada 3 år, 3 års service
  • Miljöförmåner: Inga (för lätt för att miljöbilsklassas)
För tredje generationen har Daimlerkoncernen minskat riskerna genom att dela utvecklingskostnaderna med Renault Twingo. Därtill återuppstår Smart Forfour, nu inte längre en helt egen modell utan bara en förlängd fyrardörrarsversion av Fortwo. 
Ändrad med måtta
Redan på håll ser man att detta är en Smart, även om den blivit mer normal genom att den fått en riktig motorhuv – inte för att få plats med motorn, för den ligger fortfarande mellan bakhjulen, utan för att ge bättre krockskydd. I nosen ryms bilbatteriet, spolarvätska och annan kringutrustning, men inget bagage. Smart är fortsatt kortast på bilmarknaden, blott 2,7 meter, men har blivit en decimeter bredare, vilket ger mer utrymme för både axlar och bagage. Många andra bilar blir numera lättare för varje generation, men inte Smart. Flera paneler som tidigare var plast är nu plåt, vilket pressar upp vikten till fortsatt beskedliga 880 kilo.  
Smidig men trög och bullrig
Motorn är samma trecylindriga bensinare på just under tusen kubik och 70 hästar som i förra generationen, men den som vill ha lite extra effekt får faktiskt en mindre motor – Renault på 898 kubikcentimeter och 89 hästar. Den högre vikten gör att bilen blir lite långsammare än sist, men det märks inte eftersom den urtrista robotiserade växellådan nu är borta. Det är välkommet, även om det är tråkigt att Smarts nya växellåda är så konventionell det alls är möjligt; fem växlar med spak mellan stolarna. 
Smarts trumfkort är den rekordlilla vändcirkeln, bara 6,95 meter mot 11,7 meter för en Volvo V70. Det betyder att man på en normal väg enkelt kan vända direkt. Styrningen har numera servo och är lekande lätt att använda. Att fickparkera är förstås lätt som en plätt, även om det inte är så viktigt i Sverige där de flesta p-platser är dimensionerade för en V70. Och ska man verkligen köra bil i city? 
Så fort man kommer ut ur stan är Smart rejält brummig att köra. Det är buller både från vägen och ett vinande ljud från kraftöverföringen; man sitter ju praktiskt taget ovanpå bakhjulen och motorn. Än värre blir det om man drar upp fläkten; maken till bullrig ventilation har jag inte upplevt på länge.
Fjädringen ska ha förbättrats jämfört med förra versionen, och delar komponenter med Mercedes C-klass, men över stadens ojämnheter och kanter slår det hårt och oskönt. På motorväg rullar bilen oroligt över lastbilarnas djupa spår och den korta hjulbasen gör att man ständigt får korrigera, särskilt om det blåser lite sidvind.
Bullret motsvaras inte av några särskilda prestanda; den låga vikten gör att man snabbt kommer iväg från rödljusen men sen går det segare. 0-100 tar över 15 sekunder, och varje omkörning kräver god planering och nedväxling; vridmomentet är inte mycket att skryta med. 
Snålare kan du
Självklart drar inte en så liten bil några stora mängder soppa, men så imponerande snål är den inte heller. Officiell snittförbrukning på drygt 0,4 liter milen blir i praktiken alltid över halvlitern och koldioxidutsläppen inte lägre än för många större bilar. Det finns en Eko-mätare som poängsätter hur jag kör, utifrån acceleration, växling och bromsning. Därtill en växelindikator, som dock oftast säger åt mig att växla ner – inte upp. Motorn har start-stopp-system, men det fungerar bara av och till, ena dagen inte ens i +14 grader, med a/c avstängd och varm motor. När motorn inte stängs av, vibrerar bilen våldsamt på tomgång; Daimler verkar ha sparat på vibrationsdämpningen.
Den som vill ha en eldriven Smart får fortsatt köpa förra versionen; den nya kommer tidigast nästa år med eldrift. Mikrohybridversionen som fanns i förra versionen kommer inte alls, inte heller dieselversion eller något förnybart drivmedel.
Allt mindre pigg inredning
Först blir jag glad bakom ratten i Smart, där vår testbil är piggt orange och svart, med Mini-lik instrumentering framför näsan och en stor pekskärm i mittkonsolen. Men redan efter ett par mil är intrycket inte lika bra. Körställningen är inget vidare, med en ratt som bara är ställbar i höjdledd och en stol där ryggstödet bara kan ställas in i stora steg, nackstödet inte kan ställas in alls utan är integrerat och svankstöd inte finns alls. Inte heller kan bältet ställas i höjd, och stolsvärmen har bara på/av vilket betyder att man får slå på och stänga av dem med jämna mellanrum för att få lagom temperatur. Den pigga orangea inredningen ser ut att snabbt ta stryk och varvas med stora svarta plastsjok. 
Det finns ett lastnät bakom sätena och passagerarsätet är fällbart, så att man kan få in lite längre grejor. Smart gör en stor grej av att det finns ett litet fack i mittkonsolen, men den finessen väger inte upp att handskfacket är uselt. 
Testbilen har ett stort glastak (eller noga räknat plast), som ger en ljus och luftig kupé, samtidigt som V-strålningen hålls ute – synd bara att det inte kan öppnas. Den tidigare suflettversionen av Smart är borta. 
I en så liten bil som Fortwo vet man ganska lätt var karossen börjar och slutar, men runt-om-sikten är trots det dålig, särskilt snett bakåt där de mycket breda axlarna skymmer, och rakt bakåt där bakrutan är av brevlådetyp.
Bakluckan öppnas i två delar, ska man bara slänga in något litet kan det räcka att öppna övre halvan, men så fort det är större än en handväska behövs båda luckorna och då är lösningen mer irriterande. Den höga lasttröskeln är inte heller kul. Utrymmet är föga överraskande litet, även om det faktiskt ökat sedan förra generationen, till 260 liter, drygt 100 till om passagerar-ryggstödet fälls. Men instruktionsboken väntar en otrevlig överraskning; ”Maximal bagageutrymmeslast 50 kg”. Under bagageutrymmet ligger motorn, vilket betyder att inköpspåsarna snabbt blir ganska varma – och att allt bagage måste plockas bort och en skyddsplåt monteras av innan man kan kolla motoroljan. Spolarvätskan ligger istället i nosten, och huven där är en tunn plastskiva som hänger i två stroppar när den öppnats och som är svår att få igen på rätt sätt.
Säkerhet inte på topp
Smart gör en stor grej av sin säkerhetsbur, Tridion kallad, som till 75 % är gjord av höghållfast stål, medan resten av karossen huvudsakligen är gjord av plast. Buren måste vara extremt rigid eftersom Smart praktiskt taget inte har några deformationszoner, men Euro NCAP är måttligt imponerade och ger fyra stjärnor av fem. Nya Fortwo nu har en riktig nos, vilket förbättrar fotgängarsäkerheten men det är ändå här Smart får sämst betyg – illa för en bil som tänks användas mycket i stan. Att den blivit en decimeter bredare ger lite mer utrymme om det smäller från sidan. Krockkuddarna som är inbyggda i stolarnas ryggstöd ifrågasätts av Euro NCAP – är de tillräckligt robusta? Sidokrockkuddar finns inte, däremot för förarens knä.
Utrustningen för att förhindra olyckor imponerar inte. Krockskyddsassistenten varnar för frontalkrockar, men kan bara identifiera stora föremål, funkar bara upp till 90 km/h och bromsar inte ner bilen eller förbereder säkerhetssystemen för en krock, utan ger bara ett varnande ljud. Vingelvarnaren är tillval och aktiveras först i 70 km/h, då den piper om man avviker från sin fil, men den hjälper inte till att styra rätt. Sidvindsassistenen är däremot standard, och känner av om bilen avviker från en rak linje, varpå den bromsar hjul individuellt så att man inte behöver styra emot lika mycket, men den funkar bara från 80 km/h. 
Vilken Smart är smartast?
Det går att komma undan med knappt 110 000 kr för en ny Smart, men likt en Mini eller Fiat 500 så får man utrusta den för ett par tiotusenlappar för att komma nära den bil man först tänkt sig, för bågot av utrustningspaketen, för säkerhetsutrustning som kollisionsvarnare (2 450 kr) eller kurshållare (3 700 kr) eller för en sexväxlad automatlåda (10 500 kr). Då får man en cool livsstilsbil som är rolig i stan och funkar för två personer med ett par shoppingkassar. Men för samma prislapp – eller rentav lägre – får du en fyra- eller femsitsig supermini med bättre prestanda, högre säkerhet, högre komfort och lägre förbrukning. För mig är valet enkelt; Smart Fortwo går bort, men när väl Car2Go skaffar senaste generationen Fortwo kanske jag går med i bilpoolen för att få köra den ibland. 
Återstår då Forfour, en halvmeter längre, fyrsitsig Smart. Merkostnaden på 6 000 kronor är rekordliten, men det är också benutrymmet i baksätet, och bagageutrymmet som knappt duger för två räcker definitivt inte för fyra. Den trötta motorn från Fortwo blir förstås också än tröttare när den ska släpa på ett par hundra kilo till – det erbjuds inga starkare motorer. Kanske är det därför Mercedes inte ens har Forfour som pressbil?
Vi gillar: 
  • Oerhört smidig i stan
  • Piggt utseende
  • Relativt låg förbrukning
Vi ogillar: 
  • Dyr innan den är fullutrustad
  • Trög motor, borde vara snålare, ingen eldrift
  • Bullrig och stötig
  • Bästa säkerhet kostar extra
  • Svaga garantier
Överväg också: 
  • Supermini som VW Up
  • Renault Twingo
  • Fiat 500
  • Hyndai i10
  • Citroën C1
  • Toyota Aygo
Text och bild: Mattias Goldmann, maj 2015