Hyundai i10
Hyundais satsning på vätgasbilar är fantastisk, men i närtid kommer de inte att toppa försäljningslistorna. Därför är snåla småbilar som i10 viktigare för att rädda koreanerna undan skammen och kostnaden att ha så hög snittförbrukning att EU och USA ger böter. CDP varnar i sin senaste rapport för att Hyundai är på väg ditåt, så det vill till att sälja lite fler i10!
|
Liten men viktig
i10 är en bil inte många uppmärksammat, trots att den inte är ovanlig på gatorna. Hyr du billigast möjligt från Statoil eller OKQ8 är sannolikheten hög att det är en i10 som väntar på dig. Det är inte så dumt som det kan verka.
Tre pipor räcker
Vid gaspådrag rasslar det till ljudmässigt på ett fränt sätt, annars är det inget som avslöjar att Hyundai bara har tre cylindrar under huven. Den lilla volymen minskar både vikt och friktionsförluster, vilket håller förbrukningen nere. Lite fler hästkrafter hade varit välkomna i uppförsbackarna och omkörningarna, och 0-100 på nästan femton sekunder imponerar förstås inte, även om det räcker till i stadstrafik så undrar man varför inte Hyundai kompletterat med ett litet turboaggregat.
Det begränsade vridmomentet betyder förstås att man måste växla lite oftare, men inte så att det blir besvärande. Däremot kan det bli surrigt i högre fart, en sjätte växel att peta i på motorvägen hade inte varit dumt.
Den trecylindriga motorn är en ny och avancerad konstruktion, med kontinuerligt variabel ventilstyrning och underhållsfri kamrem.I motsats till Fiats tvåcylindriga motor, så är trepiparen relativt snål inte bara i testlabbet utan i verkligheten också. Men utan bränslesparande teknik bortom den numera självklara växelindiktorn och färddatorn, är miljöbilsgränsen ändå långt borta. Snittförbrukningen på 0,47 liter milen klarar vi inte, men under 0,6 är fullt realistiskt även på de dubbade vinterdäck testbilen har. Det finns en snåltrimmad ¬Select Blue-version som officiellt drar 0,43 liter milen, men eftersom inte den heller klarar miljöbilsdefinitionen tar Hyundai inte in den. Den fyrcylindriga motorn är starkare och snabbare, men förbrukar lite mer och bilens enkla charm går lite förlorad. Inga dieslar finns i programmet, det är för dyra motorer för så pass billiga bilar.
Liten utanpå, stor inuti
i10 är både designad och byggd i Europa, säger Hyundai och har därmed avgjort den långdragna frågan om Turkiet tillhör Europa eller inte. Andra generationen, som kom 2013 är längre och bredare men lägre än föregångaren. Den har också fått mer karaktär och ser både större och dyrare ut än den är.
Hjulen utdragna i hörnen, en trecylindrig motor, långt framdragen vindruta och fyrkantiga former är ett beprövat recept för goda innerutrymmen och funkar även denna gång. I10 kompletterar med små stolar som räcker till och gör kupén luftigare, och gott om förvaringsfack. Det är ingen färg- och designexplosion som i Fiat 500 men den trista hårdplasten har fått glada färger på sina håll, som går igen i bilstolarna och muntrar upp tillvaron. För sitt pris ser allt snyggt och välkonstruerat ut.
Det överraskar förmodligen inte att baksätet är trångt för tre; det man ska ta fasta på är istället att det är gjort för tre, med nackstöd och trepunktsbälten för alla – i motsats till Up och flertalet andra konkurrenter i klassen som är strikt fyrsitsiga.
Bagageutrymmet är stort som i många bilar i nästa storleksklass, särskilt när baksätet fälls. Under golvet finns mer plats, om än oregelbundet till formen eftersom reservhjulet tänktes ligga här. Också maxlasten är hög för klassen. Tyvärr är tröskeln hög när kassarna ska lastas in.
Fyra stjärnor är för svagt
Euro NCAP gav bara i10 fyra stjärnor i sitt krocktest 2013, vilket förstås är svagt jämfört med många konkurrenter som fick full pott. Kritiken gällde främst bakdörrarnas konstruktion och avsaknaden av autobroms, som VW:s konkurrent Up har, och som är särskilt relevant för en bil som tänks köras mycket i stan. Vingelvarnare och annan aktiv säkerhetsutrustning saknas också. Särskilt uppseendeväckande är att Hyundai inte gjort något åt det; många andra som missat den femte stjärnan har bättrat på sin bil och låtit testa om den med högre betyg.
I själva körupplevelsen känns i10 trygg och förutsägbar, och det bidrar i någon mån till säkerheten att runtomsikten är god, utom snett bakåt där takstolparna är breda och sidofönstren högt uppdragna. Bilen är inte studsig som småbilar var förr i tiden, utan uppträder vuxet.
Mycket bil för lite pengar
i10 är inte nytänkande någonstans, ger inga stora aha-upplevelser eller aspirerar på några priser, men den plumpar ingenstans heller och ger totalt sett mycket bil för lite pengar och små yttermått.
Jämfört med konkurrenter som VW Up och dess syskon, är i10 på de flesta områden lika bra eller bättre, särskilt som den alltså rymmer fem och är femdörrars utan merkostnad. Därtill är prislappen lägre än de flesta konkurrenterna och garantierna bäst i klassen.
Standardversionen heter Select och har i utrustningsvägen inte mycket utöver det självklara; en enkel luftkonditionering, ratt ställbar i höjdledd och USB-uttag. Rutorna vevas för hand, backspeglarna ställs in manuellt och bagageutrymmet har ingen lampa. Lägg på 5 000 kronor och du får testbilen, en Comfort, med bl.a. eluppvärmd läderratt, farthållare och fartbegränsare. Comfort Plus och Premium lägger på lite till men inte nog för att motivera merkostnaden, därtill kan man separat välja till automatlådan men den avråder vi starkt ifrån – förbrukningen stiger, bilen blir ännu slöare och farthållaren fungerar inte. Inte heller tycker vi att den fyrcylindriga motorn är värd extrakostnaden; i10 är fullt tillräcklig med tre pipor under huven.
Vi gillar:
- Mycket bil för pengarna
- Stora utrymmen för små yttermått
- Tre cylindrar räcker
- Generösa garantier
- Fem säten, fem dörrar
- Vi ogillar:
- Inte miljöbilsklassad, kunde varit snålare
- Inte på topp säkerhetsmässigt
Överväg också:
- Fiat 500 tvåcylindrig bensinare
- VW Up / Skoda Citigo / Seat Mii, helst i gasversion
- Toyota Aygo / Peugeot 108 / Citroën C1
Gröna Bilisters testpilot – Mattias Goldmann, april 2016
