Trafikens klimatpåverkan minskar inte. Kommunerna kan se till att vi når klimatmålet, men regering och riksdag måste ge dem rätt verktyg att utföra jobbet, skriver Johanna Grant, Martin Prieto Beaulieu och Per Östborn, Gröna Bilister.
Denna debattartikel publicerades i Svenska Dagbladet den 17 november 2019. Läs här. Vinjettbild: välplogad cykelväg i Arvidsjaur. Foto: Kent Norberg
Sverige har sina kommuner att tacka för mycket i omställningen till fossilfria transporter. Etanolbilsboomen inleddes när ett antal kommuner gick samman och efterfrågade en snål etanolbil till sin verksamhet. Resultatet blev Ford Focus Flexifuel. År 2008 stod etanolbilarna för 21 procent av nybilsförsäljningen. Luften gick ur satsningen, men etanolpumpar står kvar i över 90 procent av Sveriges kommuner och möjliggör en nysatsning på bred front.
Politisk beslutsamhet i Boden ledde till världens nordligaste produktion av biogas för fordon. Att många kommuner började tillverka biogas av avloppsslam och matavfall har varit avgörande för att Sverige blivit biogaslandet framför andra. Idag rullar över 50 000 gasfordon på våra vägar, och de drivs till över 90 procent av förnybar biogas.
Fortsätter kommunerna att visa vägen? Idag publicerar Gröna Bilister sin nya rapport Gröna kommuner på väg 2019, som tillkommit med stöd av Trafikverket. Den analyserar den lokala och regionala omställningen med utgångspunkt i en samling kommunala 2030-indikatorer. Deras syfte är att underlätta uppföljningen av klimatlagens mål att transportsektorns klimatpåverkan ska minska med 70 procent från år 2010 till år 2030.
Flera indikatorer pekar åt rätt håll, men ändå minskar inte trafikens klimatpåverkan. Två orosmoln tornar upp sig.
För det första ökar nu bränsleförbrukningen hos nya bilar. Glesbygdskommuner och kommuner i norra Sverige har dessutom halkat efter i den energieffektivisering som fortgick till och med år 2016. Effektiviseringståget måste vändas åt rätt håll igen, och bilköparna i alla kommuner måste hoppa på detta tåg. Att detta är möjligt visas av att det finns glesbygdskommuner norröver där det säljs snåla bilar, till exempel i Leksand.
För det andra minskar inte körsträckorna per person. Detta rimmar illa med Trafikverkets bedömning att körsträckorna i bil måste minska med 10-20 procent till år 2030 för att vi ska ha en chans att nå transportsektorns klimatmål. Faktiskt minskar bilkörandet långsamt i urbana områden. Men denna minskning vägs upp av att körsträckorna ökar på landsbygden, trots klagomål på stigande bränslepriser. Denna ökning måste hejdas, och överflyttningen till gång, cykel och kollektivtrafik måste påskyndas i tätbefolkade områden.
Gröna Bilister ser störst potential att minska bilismen i mellanstora städer och i pendlingskommuner. Skälet är att här finns stora skillnader i resvanor mellan likartade kommuner, vilket är ett tecken på att resvanorna går att förändra.
Det finns till exempel finns ingen anledning att 68 procent av resorna i Jönköping måste ske med bil när Uppsalaborna endast använder bilen vid 37 procent av resorna. I Kungsbacka används bilen vid 78 procent av resorna, att jämföra med 57 procent i Upplands Väsby, där pendlingsavståndet till Stockholm är detsamma som från Kungsbacka till Göteborg.
Bryts bilberoendet i mellanstora städer och i pendlingskommuner är mycket vunnet, för där bor ungefär hälften av Sveriges befolkning. Bilarna som är registrerade här står också för cirka hälften av den sammanlagda körsträckan i Sverige. För att bryta bilberoendet i sådana tätbebyggda områden krävs målmedveten trafikplanering. Här spelar kommunerna en nyckelroll med sitt planmonopol.
Det är svårare att bryta bilberoendet på landsbygden. Men glesbygdsborna har lika stort ansvar som stadsborna att välja snåla fordon och att bejaka omställningen till förnybara drivmedel. Den förnybara andelen av de drivmedel som levereras till glesbygden och till Norrland är i dagsläget betydligt lägre än i resten av landet.
Kommunerna har redan tagit ett stort ansvar för Sveriges omställning till fossilfria transporter. Det är dags för statsmakten att återgälda deras tjänster och ge dem verktyg att bryta bilberoendet i tätorterna och öppna upp landsbygden för förnybara drivmedel. Den statistiska klyftan mellan stad och landsbygd vidgas. Den måste slutas innan den förvandlas till en förtroendeklyfta som inte går att överbrygga.
Utifrån dessa slutsatser ger Gröna Bilister tre rekommendationer till regering och riksdag:
- Gör de klimatpolitiska målen tvingande. Trafikplaner som inte leder mot måluppfyllelse måste kunna underkännas.
- Skriv om Trafikverkets instruktion. Portalparagrafen anger att verket ska ansvara för byggande och drift av vägar och järnvägar. Tolkningen hindrar statlig medfinansiering av kommunala åtgärder som förebygger behovet av nya vägar eller optimerar befintlig infrastruktur. Sådan medfinansiering behövs.
- Håll nere priserna på förnybara och hållbara drivmedel. Glesbygdsbor som saknar alternativ till bilen och inte har råd med elbil måste ha ett billigare förnybart alternativ att tanka när skatten på bensin och diesel höjs. Annars blir de gisslan hos den goda ambitionen att ändra resvanorna hos stadsbor genom att göra det dyrare att köra bil. Därför bör skattebefrielsen för höginblandade eller rena biodrivmedel förlängas. Om EU hindrar detta är ett alternativ att ta ut skatt i proportion till ett drivmedels klimatpåverkan oavsett hur det blandas.
Att ge förnybara drivmedel en sådan fördel stimulerar svensk drivmedelsproduktion av glesbygdens naturresurser. Den lokala ekonomin gynnas vilket ökar omställningens legitimitet. Kommuner av alla slag ges möjlighet att skynda på utvecklingen genom kräva fossilfrihet vid upphandling av fordon, drivmedel och transporttjänster.
Om städer och pendlingskommuner dessutom får verktyg att bryta bilberoendet i form av målstyrd trafikplanering och statlig medfinansiering har vi en chans att nå transportsektorns klimatmål.
Lyckas vi kommer vi att ha kommunerna att tacka.
Johanna Grant, ordförande, Gröna Bilister
Martin Prieto Beaulieu, generalsekreterare, Gröna Bilister
Per Östborn, rapportförfattare, Gröna Bilister
