Skoda Citogo E IV (el) – mars 2020

Nu bara som elbil, med dubblad kapacitet

Skoda Citigo och kusinerna Seat Mii och Volkswagen Up lanserades redan 2011. 2013 kom Up i elversion, något senare Seats motsvarighet på el och när nu det är dags för ett ordentligt ansiktslyft får också Skodas version eldrift – Skodas första elbil! iV står inte, som man kan tro, för att det är fjärde generationen, utan för innovation, och pekar på att Citigo enbart finns som elbil nu. 

Utseendemässigt har det inte skett särskilt mycket jämfört med tidigare Citigo, varken på ut- eller insidan. Man får fortsatt vara väldigt uppmärksam för att se att detta alls är en elbil, till exempel sker laddningen vid tanklocket på höger bakflygel. 

Det stora nya är ändå på elsidan. Batterierna har fått nästan fördubblad kapacitet, från 18.7 kWh till 36.8, varav 32.3 är tillgängliga för körning. Batteripacket tar ändå inte mer plats än förut, utan de 168 cellerna ryms liksom förut under bilens säten, i bottenplattan.

God räckvidd, halvsnabb laddning

Med det större batteriet, är räckvidden officiellt drygt 27 mil, och Skoda anger att man vintertid kommer 22 mil. När vi kör försiktigt, klarar vi oss på 1.5 kWh per mil, vilket ger just dessa 22 mil, ett par mil kortare om vi gasar på lite mer. Det gör inte Citigo till någon långfärdsbil, men redan namnet och bilens begränsade yttre anger ju att det inte heller är det bilen är tänkt till. För sitt användningsområde är räckvidden helt adekvat. 

När det är dags att fylla på, kan Citigp semi-snabbladdas. Ja så väljer jag att kalla det, för det sker med max 40 kW kapacitet medan andra rimligt prissatta elbilar klarar att ladda med mer än dubbla hastigheten, 100 kW. Eftersom batteriet är så pass beskedligt betyder det ändå att man får 80 % fyllt på en timma. Batteripaketet är inte vätskekylt, utan kyls av fartvinden, så laddtiden kan förväntas bli längre en varm sommardag eller en andra eller tredje gång vid motorvägskörning. Också laddningen genom wallbox eller vägguttag går med rätt beskedlig hastighet, men för de flesta och för det mesta räcker det ju att bilen är fulladdad nästa morgon, vilket den med god marginal är.

Med apparna Skoda Connect och Move & Fun kan jag följa och avbryta laddningen, slå på och av värmning eller kylning av kupén så att den är rätt temperatur redan när resan börjar, och sätta in laddtider så att bilen laddas när elen är som billigast. I bakluckans särskilda fack finns både en Typ 2-sladd och en sladd för laddning genom ett vanligt vägguttag. I motsats till många andra bilmärken avråder Skoda inte för sådan laddning.

Enkelt upplägg

Rätt häftigt är det ändå att Citigo och dess syskon numera alltså enbart finns med elmotor. Elbilen är gott och väl jämnstark med den bensinmotor som tidigare fanns, även om batteribilens extra 250 kilo påverkar prestanda. 82 hästar över framhjulen är inte enormt mycket, men det räcker gott. I stadstrafik är man bland de snabbaste från rödljusen och även i motorvägsfart hänger jag fint med. Dessutom är Citigo kul att köra, med direkt styrning, kompakta yttermått och trevlig gasrespons. 

Förutom normal-körläget, finns Eco som minskar motorns effekt och dämpar komfortinställningar såsom luftkonditionering, och och Eco+ som ökar begränsningen och helt stänger av a/c:n. Men när det är kallt ute går inte dessa lägen att använda utan kupén blir kall och rutorna immar igen. Dessutom är det tråkigt att ha en svagare bil än man måste. Eftersom räckvidden bara förlängs marginellt, är valet att köra i normalläget enkelt.

Bromskraftsåterföringen regleras med hjälp av ”växelspaken”, som genom att föras höger-vänster kan gå från 0 till 4, därtill ett särskilt B-läge där man i princip kan köra bilen utan att röra bromspedalen. Under en typisk resa, ändrar jag läge många gånger, det är enkelt och gör verkligen skillnad i körupplevelsen.

Billigt inredd

Den som liksom jag är uppväxt i Volkswagen-bilar känner igen sig, på gott och ont. Allt är logiskt och lätt att hitta i förarmiljön, men allt känns också några år gammalt. Det finns till exempel ingen touchscreen-skärm, istället kopplar man in sin egen mobil som då blir en del av bilen. 

Ratten är bara ställbar i höjdledd, nackstödet är inbyggt i stolen, stolsryggen är inte steglöst ställbar och något svankstöd finns inte, vilket sammantaget borde borga för en ganska dålig körställning. Så är det inte, jag sitter fint. Runt-om-sikten är bra och det är mycket lätt att fatta var den lilla bilen börjar och slutar, faktiskt förstår jag inte varför det finns parkeringsradar som standard i en så liten och behändig bil. De tusenlapparna vill jag ha i min ficka. 

Av alla elbilar på marknaden är enbart Smart mindre. Men utrymmena är ändå helt okej, till och med i baksätet fast det är höjt med fem centimeter jämfört med den gamla bensinversionen för att batterierna ska rymmas. Dock är bilen strikt fyrsitsig, och det går inte att få ner bakre sidorutorna utan bara öppna dem i bakkant. 

Bagageutrymmet har ett variabelt golv och är riktigt djupt i golvets nedersta läge, även om det blir en rejäl tröskel att lyfta över. Ytterst finns ett perfekt fack för laddsladden. Baksätet är fäll- och delbart.

Säkerhet: Sämre med tiden

När bilen var ny fick den fem stjärnor i Euro NCAP. När den testades igen i 2019, fick den bara tre. Det beror delvis på att kraven skärpts, men också faktiskt på att Volkswagen-gruppen inte längre har autostopp ens som tillval. Det är extra illa för en bil som tänks användas mycket i stadstrafik. Däremot är det positivt att bilen har en välfungerande filhållningsassistent, men den är först aktiv från 65 km/h och uppåt. 

Billig och bra

”Näst billigaste elbilen” inleddes testet med. Så vilken är då ännu billigare? Den näst intill identiska Seat Mii, med 4 500 kronor lägre prislapp. Nästan likadana VW e-Up kostar i gengäld 5 200 kr mer. Att Skodan inte är billigast kan kännas märkligt eftersom det är – eller åtminstone har varit – Volkswagenkoncernens lågprismärke, men det beror på att Sverige finns bara versionen Style, den enklare Ambition kommer inte hit. Basutrustningen är i princip lagom; en enkel bil huvudsakligen för kortare resor ska ha just denna utrusning. Tillvalslistan måste vara marknadens kortaste; det enda man kan kryssa i är metalliclack för fem tusen kronor. 

På vissa sätt märks det att Citigo inte är en alldeles ny konstruktion. Framför allt säkerhetsmässigt, vilket verkligen är beklagligt. Men på andra områden är Citigo precis vad som behövs, befriande enkel, trevlig att köra, med alldeles tillräcklig räckvidd och överraskande god komfort. Därtill med en prislapp som lockar, särskilt efter premien på 60 000 kronor som för en så billig bil verkligen gör skillnad. Och så kan vi inte annat än applådera Skoda och VW-koncernen som bestämt sig; i denna storleksklass finns ingen anledning att välja något annat än eldrivet.

Vi gillar: Billig, komfortabel, rymlig för sina yttermått, kul, pigg

Vi ogillar: Strikt fyrsitsig, ingen autostopp, delvis enkel konstruktion, vissa delar känns gammal

Överväg också: 

• VW e-Up, Seat Mii: Koncernsyskonen, nästan identiska
• Renault Zoe: Större, säkrare, dyrare
• Peugeot e-208 och syskonet Opel e-Corsa: Större, dyrare, modernare
• Mini e-Cooper, Honda e, Fiat e500: Lika små och trånga, sämre räckvidd, dyrare, coolare?

Gillar du våra tester? Stöd gärna Gröna Bilisters arbete genom att bli medlem – du behövs, vi behövs! Läs mer och anmäl medlemskap på www.gronabilister/medlemskap