OMotion 2

Pris: 159 000 kr

Fordonskategori: L5eA, trehjulig tung motorcykel

Motor: 24 kW momentan maxeffekt (30 hk), 11 kW normal, max vridmoment 300 Nm

Batteri: 11.2 kWh litiumjon-NMC, 72 volt, 156 Ah, vikt 92 kg

Laddning: Typ-2 laddare, enfas 1.8 kW standard, 6.6 kW extrautrustning. Laddtid 0-90% 7h resp 90 min.

Mått: Längd 278 cm, bredd 166 cm, höjd 112 cm, axelavstånd 173 cm, markfrigång 13 cm. Vikt 370 kg inkl batterier, exkl förare.

En tvåsitsig, öppen eldriven sportbil för 160 000 kronor, därtill svensktillverkad. Klart vi beger oss till fabriken i Lund för att testa!

Lada? Nej fabrik!

Allt talar för att vi kommit fel. På bondgården utanför Lund finns inga tecken på biltillverkning, en katt spankulerar över gårdsplan och rapsen vajar på fälten. Men så möts vi av OMotions grundare Ola Svensson som öppnar dörrarna till ladan och där står ett tiotal OMotion, från första prototypen över ett par som är färdiga för leverans till några som knappt påbörjats. Mycket mer blir det inte här – trots att knappt någon hunnit höra talas om bilen, är intresset redan så stort att tillverkningen ska flyttas, om än bara till Stångby någon mil bort. Bilen förblir skånsk, med metallarbete från grannbyarna, kaross formgjuten i Malmö, reglerteknik från Lunds Tekniska Högskola. Bara batterier, elmotor och ram kommer från Kina.

Bil? Nja, mc!

Att det ryms ett tiotal OMotion i ladan pekar på att detta är minimalism, bara 280 centimeter lång med en vikt under 400 kilo, inklusive 92 kilo batterier över bakhjulen. Det gör också att OMotion – som uttalas ”oh-motion”, inte ”zero motion” – mc-klassas vilket är en förutsättning för typgodkännande utan extremt dyra krocktester, medan eldriften innebär att avgaskraven klaras.

Mc-typningen tillsammans med de tre hjulen – två fram, ett bak – gör att OMotion får framföras på A- eller B-körkort, men obligatoriskt med hjälm som vi alltså drar på oss för att påbörja testet.

Ett med fordonet

Att äntra OMotion är rekordlätt; bara att hoppa in och glida ner. Att göra det snyggt är en annan sak… Väl på plats sitter två personer tätt men utan att gnugga armbågar. Rumpan är bara några centimeter över marken, benen utsträckta rakt framåt, fötterna nästan framme i nosen, med justerbart pedalställ som gör att stor som liten kan sitta okej. Ryggstödet går däremot inte att ställa in, överkroppen blir i vinkeln 90 grader och ett ansenligt vindfång. Den lilla vindavvisaren som är ungefär det enda på tillbehörslistan är inget dumt val, däremot kan du glömma tak, dörrar eller sidorutor. Hjälmen känns inte som ett tvång utan en befrielse, dessutom ett skydd mot alla luftburna kryp.

Någon instrumentpanel finns inte, enbart en minimal digital display bakom ratten som visar hastighet och återstående batterikapacitet, inget mer. Varken fläkt eller värme finns; temperaturen ute är den du får. Någon stereo finns inte och utan interkom i hjälmarna blir det inte mycket till samtal, allt överröstas av vindbruset, och utan minsta lilla förvaringsutrymme blir det inte många prylar med på resan – fullt fokus på körupplevelsen!

Kurviga vägar länge leve

I Skåne finns otaliga små, kurviga vägar med lite trafik – perfekt för OMotion! Låg vikt och eldrift ger underbar acceleration i låg fart, väghållningen är lysande med perfekt viktfördelning 53-47 om man är två personer av normalvikt.

Elmotorn sitter direkt i hjulnavet, vilket sparar vikt och kostnader. De 24 kW (maxeffekt) räcker till en toppfart kring 110 km/h, men det är i 50-80 som OMotion trivs bäst. Styrningen är underbart direkt, utan servo och med ett knappt rattvarv mellan fulla hjulutslag, därtill härligt små fjorton tums hjul. Fjädringen är nästan obefintlig, men behövs knappast tack vare bilens låga vikt. Bromsarna är låsningsfria, i nuläget har OMotion varken antisladd- eller antispinnsystem men räkna med att det kommer framgent, gärna tillsammans med åtminstone en airbag i ratten. Bromskraftsåterföring som i andra elbilar finns däremot, i ett väl avvägt läge – gott så eftersom de inte kan konfigureras.

Att bilen är trehjulig märks inte särskilt förrän man kommer ut på grusväg då det ensamma, drivande bakhjulet hamnar i mittsträngen och färden kan bli orolig. Då kan man ställa in något av körlägena eco eller halka för mildare gasrespons, annars är det bästa att vrida förbi normal och välja sport-läget så att OMotion ger allt den är tänkt att erbjuda. På snö eller is är det säkert värre – men ingen tänker rimligen på OMotion som vinterbil.

15 mil räcker långt

Eftersom hastigheten ändå förblir relativt låg, blir också räckvidden tillräcklig även om du gasar på. Litiumbatteriet på 11 kWh ger 15 mil – faktiskt enligt EU:s officiella körcykel för elmotorcyklar. Längre än så vill man knappast köra OMotion på en gång, ny full laddning tar 6-7 timmar eller 90 minuter till 80 % om man väljer en starkare laddare. Snabbladdare finns inte, väger och kostar för mycket och är inget vi saknar.

Hembygge? Icke!

Att bygga en enstaka bil kan många göra, kanske också att sälja ett par till kompisarna. Det svåra är att uppfylla lagens och marknadens krav, och komma förbi den första handfullen bilar. Det lyckas OMotion med, här finns ingen känsla av hembygge utan allt är väl sammansatt och genomtänkt och alla formella säkerhetskrav är uppfyllda. Att chassiet, bultar och skruvar syns känns inte slarvigt utan minimalistiskt.

Priset på 159 000 kronor är kanske inaktuellt vid det här laget, företaget överväger att höja. Det vore väldigt rimligt, för det känns nästan för billigt för en handbygd, eldriven sportbil från Sverige. I samma veva kan OMotion låta vindavvisaren (5 000 kronor) och den snabbare laddningen (10 000 kronor) ingå.

OMotion är ett minimalistiskt fordon, men planerna större. 300 bilar om året ska det bli i nya fabriken. Ställ dig på kö om du är spekulant!

Se video från fabriken

Vi gillar: Minimal, rolig, snabb, svenskbygd, billig

Vi ogillar: Varken antisladd, antispinn eller airbags. Inget skydd mot regn, inga förvaringsutrymmen

Överväg också: