Energimyndigheten har följt upp effekten av miljöinformation om drivmedel. Trots avsevärd effekt och stor förbättringspotential rekommenderar myndigheten att miljömärkningen vid pump kan avskaffas. I denna personliga bloggpost gör Per Östborn en detaljerad analys av Energimyndighetens datamaterial och delar med sig av erfarenheter och tankar från mer än 10 års kampanjarbete. Förhoppningsvis blir någon provocerad.
Av de tillfrågade bilisterna i Energimyndighetens undersökning hade 35 procent sett miljöinformationen. Av dessa hade 19 procent låtit informationen påverka valet av drivmedel. Ytterligare 5 procent hade kanske påverkats. Effekten kan bli stor eftersom det handlar om mycket stora mängder drivmedel.
Miljöinformationens genomslag och effekt beskrivs mer detaljerat av följande tabell. Respondenterna utgjordes av ett representativt urval av 1 000 personer i åldern 18–75 år som tankat en bil minst en gång det senaste halvåret.
Ju säkrare och mer omfattande kännedom respondenterna har om miljöinformationen, desto mer påverkas drivmedelsvalet. Bland dem som sett både miljödeklarationen vid pump och miljöinformationen på webben hade minst 35 procent låtit denna kunskap styra vilket drivmedel som tankades i den befintliga bilen.
Energimyndigheten redovisar inte miljöinformationens genomslag och effekt så noggrant som i ovanstående tabell. Gröna Mobilister har tagit fram dessa uppgifter genom att begära ut och själva analysera datamaterialet från Energimyndigheten.
I myndighetens egen rapport lyfts endast siffran 15 procent fram, som uttryck för att andelen bilister som väljer drivmedel utifrån miljöinformationen är låg, och att systemets effekt är liten. Energimyndigheten kände dock inte själva till innebörden av denna siffra. Den visade sig innefatta även dem som är osäkra på om de över huvud taget har sett miljöinformationen – och därmed kanske inte haft chansen att låta sig påverkas.
Sett i relation till alla 1 000 respondenter har åtta procent av dessa låtit miljöinformationen påverka drivmedelsvalet, och ytterligare fem procent har kanske låtit sig påverkas. De respondenter som angav att de var säkra på att valet av drivmedel påverkats av miljöinformationen fick gradera hur stor påverkan var på en skala 1-5. Hela 80 procent angav att påverkan var betydande (nivå 3-5).
Respondenterna ombads också att bedöma i vilken utsträckning miljöinformationen skulle påverka valet av bil vid nästa bilköp. De fick välja nivå på en sexgradig skala, där 0 i nedanstående diagram motsvarar ”I ingen utsträckning” och 5 motsvarar ”I stor utsträckning”. Av de 1 000 respondenterna angav 75 procent att miljöinformationen skulle påverka bilvalet (nivå 1–5) medan 38 procent angav att miljöinformationen skulle vara betydande för bilvalet (nivå 3–5).
Dessa resultat kan jämföras med de opinionsundersökningar som Gröna Mobilister genomförde år 2014 och 2016. De sonderade befolkningens intresse för miljöinformation innan det nuvarande regelverket hade införts. Av 1 000 respondenter uppgav drygt 40 procent att de ansåg att det var ganska eller mycket viktigt att få information om klimatpåverkan och ursprung direkt vid bränslepumpen medan knappt 30 procent anser att frågan är mindre viktig eller inte alls viktig. Drygt 70 procent av respondenterna uppgav att det var troligt att de skulle välja bort drivmedel från vissa länder om ursprungsländerna deklarerades tydligt.
Respondenterna i Energimyndighetens enkät fick möjlighet att skriva ett fritextsvar om sina tankar om miljöinformationen. Den vanligaste synpunkten var att miljöinformationen är bra. 94 sådana svar kom in. Detta är mer än dubbelt så många som de 43 respondenter som svarade att miljöinformationen är dålig.
Energimyndigheten vill försämra miljöinformationens effekt
Enligt Energimyndighetens uppföljning har dubbelt så många uppmärksammat miljödeklarationen vid pump som miljöinformationen på webben, motsvarande 30 respektive 16 procent av respondenterna. Endast 5 procent har bara sett miljöinformationen på webben.
Trots detta rekommenderar myndigheten att den obligatoriska miljödeklarationen vid pump tas bort. Obligatorisk miljöinformation bör endast ges på drivmedelsföretagens webbplatser. Detta skulle alltså försämra genomslag och effekt drastiskt.
Skulle regeringen följa Energimyndighetens rekommendation kan därmed miljöinformationens effekt halveras. Förmodligen försämras effekten mer än så, eftersom en stor andel av dem som sett miljöinformationen på hemsidorna troligen först har sett miljödeklarationen vid pump, med dess hänvisning till webben.
Beställningsjobb av fossilbränslebranschen
Enligt drivmedelsförordningen ska Energimyndigheten följa upp effekterna av miljöinformationen. Energimyndighetens rapport innehåller förutom en sådan uppföljning även en rekommendation att slopa den obligatoriska miljödeklarationen vid pump, gasdispenser och laddstation. Denna rekommendation överensstämmer med Drivkraft Sveriges önskemål. Drivkraft Sverige är branschorganisationen för de stora svenska drivmedelsleverantörerna, med Circle K, OKQ8, Preem, St1 som medlemmar.
Drivkraft Sverige (tidigare SPBI) har alltid varit motståndare till miljödeklaration av drivmedel vid pump. I flera år motsatte de sig all obligatorisk miljöinformation, även på webben. Det senaste året har de växlat upp sin kampanj för att bli kvitt pumpmärkningen. De har fått framföra sina åsikter oemotsagda i SVT, och de har uppvaktat Gröna Mobilister och andra delar av civilsamhället för att få fler att gå på deras linje.
I maj 2023 skrev Drivkraft Sverige en hemställan till Klimat- och näringslivsdepartementet om att kravet på miljöinformation ska avvecklas i sin nuvarande form. För att få underlag till svar på denna hemställan bad Regeringskansliet Energimyndigheten att göra den utvärdering som nu har publicerats.
Gröna Mobilister har begärt ut de handlingar som definierar detta uppdrag eller denna förfrågan från Regeringskansliet. Enligt Energimyndigheten finns inga sådana offentliga handlingar. Detta bör i så fall innebära att förfrågan var muntlig. Därmed vet vi inte om Energimyndighetens ombads att ge rekommendationer om miljöinformationens framtid, på det sätt Energimyndigheten gör i sin rapport, eller om dessa rekommendationer tillkom på myndighetens eget initiativ. I drivmedelsförordningen står ingenting om att Energimyndigheten ska ge politiska förslag till regeringen i sina effektuppföljningar.
Svek mot alternativbränslebranschen
Ett grundläggande skäl till kritiken från Drivkraft Sverige är att det ej ligger i de stora drivmedelsföretagens intresse att exponeras. De säljer fortfarande till mestadels fossila drivmedel, som deklareras vid pump med hög klimatpåverkan i en illande röd färg. En stor del av den fossila bensin och diesel som importeras till Sverige har okänt ursprung. Det går inte att utesluta att råvaran kommer från skurkstater som Ryssland.
Enligt samma logik bör mindre drivmedelsföretag som till övervägande del tillverkar eller säljer förnybara drivmedel vara positiva till miljödeklaration vid pump. Och så är verkligen fallet. De kan ju med rätta vara stolta över de data som deklareras, där klimatpåverkan är låg och visas i behaglig grön färg. Dessa företags branschorganisationer Svebio och Energigas Sverige är också positiva. De uttryckte stöd för miljödeklaration vid pump redan i sina remissvar hösten 2017.
Alla myndigheter, konsumentorganisationer och miljöorganisationer som svarade på remissen var positiva till en obligatorisk miljöinformation av den typ som nu införts. Alla dessa organisationer underströk också att informationen måste ut på macken för att få avsedd styrande effekt.
M Sverige (tidigare Motormännen) är Sveriges största konsumentorganisation för bilister. I sitt remissvar såg de enbart fördelar med obligatorisk miljöinformation av drivmedel av nuvarande typ, och ansåg att den bör finnas tillgänglig i direkt anslutning till pumpen.
Det är slående att Energimyndigheten i sin uppföljning refererar samtal med tre typer av aktörer: fossilbränslebranschen (Drivkraft Sverige), alternativbränslebranschen (Energigas Sverige) och civilsamhället (Gröna Mobilister). Drivkraft Sverige vill att miljödeklarationen vid pump tas bort, medan Energigas Sverige och Gröna Mobilister anser att det är viktigt att den finns kvar och utvecklas. Energimyndigheten lyssnar på de förstnämnda.
Negativt vinklad rapport
Energimyndighetens rapport tonar konsekvent ned den potentiella effekten av miljöinformation om drivmedel, ibland på tvärs mot empirin i den egna uppföljningen. På så vis motiveras rekommendationen att miljödeklarationen vid pump avvecklas. Som en av huvudrubrikerna i sin sammanfattning väljer Energimyndigheten: ”Konsumenter har begränsad möjlighet till påverkan”. Vad säger Konsumentverket om ett sådant påstående?
Stora möjligheter att välja drivmedel i en given bil
Energimyndigheten skriver: ”Konsumenters drivmedelsval är begränsade av vilket fordon de kör och när de väl befinner sig vid pump är det svårt för konsumenter att välja mellan olika drivmedelsleverantörer.” Samtidigt visar Energimyndighetens egen undersökning att 19–24 procent av dem som sett miljöinformationen har låtit den påverka valet av drivmedel till den befintliga bilen. Av dem som sett både pumpmärkning och miljöinformation på webben har 35–40 procent låtit sig påverkas.
De flesta nyare dieselbilar kan köras på HVO100, som kan minska klimatpåverkan 90 procent jämfört med vanlig diesel. Ett bränslebyte på bred front skulle ge en mycket stor påverkan på transportsektorns klimatpåverkan. Det finns knappt 200 000 flexifuelbilar som kan köras på etanol E85, vilket kan halvera klimatpåverkan. Idag körs de till 90 procent på bensin. I en snar framtid bör alla bilar bensinbilar anpassas till E85, om vi ska lyckas med omställningen. Det finns knappt 300 000 laddhybrider där klimatpåverkan kan minska över 90 procent om de körs på fossilfri el i stället för bensin eller diesel.
Konsumenter kan påverka inte bara genom att välja rätt drivmedel, utan även genom att välja den leverantör som erbjuder de mest hållbara råvarorna och ursprungsländerna till det valda drivmedlet. En typisk bilist tankar på olika mackar vid olika tillfällen och kan då jämföra miljödeklarationerna. Hon kan också inspireras att kolla upp skillnader mellan olika leverantörer på webben.
Till exempel valde OKQ8 att erbjuda HVO100 från Neste utan palmoljeprodukter (på massbalansnivå), medan övriga leverantörer erbjöd Nestes standardleverans av HVO100 med 15 procent PFAD (Palm Fatty Acid Distillate).
Inspiration till val av nästa bil
Energimyndigheten ställer miljöinformationen om drivmedel mot den miljöinformation om bilar som kanske kommer i framtiden, och som regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att utreda. Myndigheten skriver: ”Om den märkningen införs är det troligt att den har en större påverkan på konsumenters val av bil än vad miljöinformation om drivmedel kan ha.” Samtidigt visar Energimyndighetens egen empiri att 38 procent av bilisterna anser att miljöinformationen om drivmedel spelar en betydande roll vid val av nästa bil, medan hela 75 procent uppger att den spelar någon roll.
Samspel mellan miljöinformation om drivmedel och bilar
I stället för att ställa en typ av kunskap mot en annan bör vi låta dem samverka. Det noterar också Energimyndigheten i sin rapport. Tar man bort en del av kunskapen haltar de andra delarna.
Åtgärderna för att minska transportsektorns klimatpåverkan kan delas upp i tre faktorer, som Gröna Mobilister brukar kalla Bilen, Bränslet och Beteendet. Den första faktorn innebär minskning av energiförbrukningen per körd sträcka, den andra faktorn innebär minskning av klimatpåverkan per energienhet drivmedel, och den tredje faktorn innebär minskning av antalet körda kilometer.
Miljöinformation om bilar ger verktyg att välja ett fordon med låg energiförbrukning. Miljöinformation om drivmedel ger verktyg att välja ett drivmedel med låg klimatpåverkan. Lyckas vi halvera energiförbrukningen med hjälp av bilmärkningen och halvera klimatpåverkan hos drivmedlet med hjälp av bränslemärkningen har vi hux flux minskat klimatpåverkan hos vår resa till en fjärdedel.
Glöm inte upphandlarnas behov!
Energimyndigheten bortser i sin utvärdering från drivmedelsupphandlare som tilltänkt målgrupp till miljöinformationen. De har behov av att få verktyg att formulera objektiva och jämförbara hållbarhetskriterier i sina upphandlingar. Miljöinformationen ger sådana verktyg. Eftersom Energimyndighetens utvärdering ligger till grund för övergripande omdömen om miljöinformationen, samt rekommendationer om dess framtid, blir detta en brist som snedvrider slutsatserna.
I debatten som föregick införandet var flera upphandlare mycket positiva till standardiserad miljöinformation. Stockholms stad klagar i ett yttrande år 2017 på att inga kommuner eller kommunförbund bjudits in som remissinstanser, trots att behovet hos kommuner, landsting och företag anfördes av regeringen som ett skäl att alls införa miljöinformation.
I propositionen om miljöinformation läser vi om detta på flera platser. Där står exempelvis: ” En detaljerad redovisning av drivmedlens klimatprestanda kan förenkla för andra aktörer, såsom kommuner och företag, att fatta informerade beslut i linje med deras egna klimat- och miljöprioriteringar vid inköp och upphandling av drivmedel.” Dessutom: ”Införandet av en enhetlig beräkningsmetod kommer vara till stor nytta i försäljning mellan företag, och särskilt vid upphandling i offentlig sektor.”
Som bevis på miljöinformationens relevans noterar vi också att Upphandlingsmyndigheten konsekvent hänvisar till den i sina hållbarhetskriterier för drivmedel. För klimatkrav vid såväl stationstankning som bulkinköp gäller: ”Basnivå motsvarar ljusgrön nivå och spjutspetsnivå motsvarar mörkgrön nivå i Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2021:1) om skyldighet att ge konsumenter miljöinformation om drivmedel.” Dessa färgkodade nivåer hänvisar till märkningen vid pump.
Inga nämnvärda kostnader
Energimyndigheten verkar i sin rapport anse att den administrativa kostnaden för miljöinformationen är ett reellt problem som måste hanteras. Liksom Drivkraft Sverige använder myndigheten kostnaden som argument för att slopa miljöinformationen vid pump. Deras egen empiri talar ett annat språk.
Energimyndigheten gjorde en noggrann undersökning av dessa kostnader, genom att företagen ombads att uppskatta utgifterna uppdelat i olika poster. Kostnaden för informationen på webben visar sig vara näst intill obefintlig, på sin höjd några tiotals tusen kronor per företag och år. Kostnaden för miljödeklarationen vid pump är högre. De uppskattningar som företagen lämnat är mycket spretiga.
Om hela kostnaden för miljödeklarationen vid pump läggs på konsumenten uppskattas prispåslaget för flytande drivmedel bli allt från 0,04 öre/l till 1,29 öre/l. Medelvärdet är 0,31 öre/l. Oavsett spretigheten är det uppenbart att prispåslaget är försumbart.
Drivkraft Sverige har trots detta i samtal med Gröna Mobilister gjort en poäng av att det är mycket dyrt att fästa dekaler vid pump en gång om året. Ett skäl uppges vara att medlemsföretagen måste anlita externa konsulter enkom för detta uppdrag. Vissa företag har uppgett detsamma till Energimyndigheten, vilket kan vara en delförklaring till att det skiljer en faktor 30 mellan de företag som uppskattat lägst och högst kostnad per såld drivmedelsmängd. (Vissa företag har till och med redovisat logikostnader för personal som åker runt och klistrar dekaler vid pump.)
Gröna Mobilister har svårt att förstå behovet av externa konsulter, med tanke på att det finns personal på bemannade tankstationer som kan märka pumparna, och med tanke på att obemannade stationer ändå måste inspekteras. (Gröna Mobilister har erbjudit Drivkraft Sverige att utföra detta konsultuppdrag för att få tillskott i vår skrala kassa.)
Gröna Mobilister vände sig till två oberoende källor i skilda delar av drivmedelsbranschen för att få deras synpunkter. Med tanke på de höga kostnader som Drivkraft Sverige talar om svarade källa 1: ”Jag tolkar det som man försöker hitta svepskäl för att slippa miljömärkningen.” Källa 2 svarade: ”[d]et känns som ett skenargument för att man inte vill.”
När det gäller omständigheterna kring hur dekalerna sätts upp fick vi följande svar:
Källa 1: ”automatstationer, de måste ses över med jämna mellanrum. Av vår personal eller personer vi hyr in. Tex spill bör tas om hand ganska ofta/omgående. Dessa personer sätter även upp dekalerna, när de ändå är där. På en bemannad station är det mycket enklare.”
Källa 2: ”vi [har] någon form av rondering eller kontroll ändå med jämna mellanrum. Så väldigt lite merkostnad/merarbete.”
Utveckling i stället för avveckling
Energimyndigheten menar att miljöinformationen vid pump kan tas bort, med hänvisning till höga kostnader i relation till nyttan. Det säger sig självt att detta är fel väg att gå. Det är märkningen vid pump flest uppmärksammar, enligt myndighetens egen undersökning. Dessa dekaler blir en naturlig inkörsport till kunskapssökande och fördjupat engagemang.
För att öka genomslaget och effekten av miljöinformationen bör i stället både märkningen vid pump och informationen på webben förbättras. Vid Gröna Mobilisters samtal med Energimyndigheten i samband med deras uppföljning presenterade föreningen ett antal förslag för att förbättra utformning och innehåll, samt åtgärder för att öka miljöinformationens genomslag. Presentationen kan laddas ned här.
Kraven på att ge miljöinformation om biodrivmedel har skärpts i EU:s förnybarhetsdirektiv. Artikel 30.3 uttrycker ett krav att råvarorna och deras geografiska ursprung ska redovisas för konsument på leverantörernas eller en myndighets webbplats och uppdateras årligen. I uppdateringen (EU) 2023/2413 har kravet tillkommit att miljöinformationen ska vara aktuell, lättillgänglig och användarvänlig. EU-parlamentet föreslog att denna miljöinformation ska visas på alla tankstationer i EU, men detta krav försvann i de avslutande trilogförhandlingarna.
Energimyndighetens utvärdering innehåller inga förslag på hur den svenska miljöinformationen ska förbättras i linje med EU:s nya direktiv.
Behovet av konsumentupplysning växer
Flera styrmedel mot fossilfria transporter har försvagats eller avvecklats, som reduktionsplikt och miljöbilsbonus. Dessutom har skatten på fossil bensin och diesel sänkts.
I detta läge blir konsumentupplysning ännu viktigare än tidigare, om vi ska lyckas ro omställningen i hamn. Vi bilister måste nu självmant välja bort bensin och diesel till förmån för mer hållbara drivmedel, och vi måste välja fordon som kan använda dessa drivmedel. En vässad miljöinformation om drivmedel är ett självklart verktyg för att underlätta sådana val, i samspel med den miljöinformation om bilar som Energimyndigheten nu börjat skissa på.
Energimyndigheten måste återvinna förtroendet
Detta är en personlig bloggpost. Dessa avslutande tankar är enbart mina egna – liksom valet av bloggpostens drastiska rubrik.
För Gröna Mobilisters räkning har jag samlat och spridit hållbarhetsinformation om drivmedel i snart 15 år. Föreningen har drivit kampanj för transparens och obligatorisk hållbarhetsdeklaration nästan lika länge. Under dessa år har jag haft mycket kontakt med Energimyndigheten. De har alltid hjälpt till när jag efterfrågat statistik, och har svarat vänligt både på kloka och dumma frågor. Utan de fakta Energimyndigheten sammanställer och presenterar hade Gröna Mobilisters arbete med drivmedelsfrågor varit omöjligt.
Ett mönster har dock vuxit fram: Energimyndigheten motarbetar en lättillgänglig och effektiv miljöinformation. Detta gynnar de företag som mestadels säljer fossila drivmedel och missgynnar dem som mestadels säljer förnybart. Framför allt missgynnar det oss konsumenter som genom våra val vill bidra till omställningen.
Här är de främsta exemplen:
- Myndigheten uppfyllde inte regeringsuppdraget år 2017 att i första hand ta fram ett förslag på miljöinformation på samtliga tankställen, och i andra hand undersöka om denna kan kompletteras med mer detaljerad information på webben. I stället föreslog myndigheten i första hand miljöinformation på webben, eventuellt kompletterad med miljöinformation vid pump.
- Energimyndighetens första föreskrift för hur drivmedels klimatpåverkan skulle sorteras in på pumpmärkningens färgskala från grönt till rött innebar att inget drivmedel kunde hamna i den värsta mörkröda kategorin, hur hög klimatpåverkan än är. Föreskriften ändrades när Gröna Mobilister påpekade felet. (Jag har svårt att tro att felet var avsiktligt, men det är inte helt lätt att få till denna effekt genom ett simpelt misstag.)
- Energimyndigheten lät under två år mindre drivmedelsleverantörer slippa alla krav att ge miljöinformation, trots att Gröna Mobilister upprepade gånger påpekade att kravet är generellt enligt drivmedelsförordningen och EU:s förnybarhetsdirektiv. Myndigheten backade först då Gröna Mobilister tog saken till domstol.
- Energimyndigheten har vägrat att utföra tillsyn av leverantörer som inte uppfyller regelverket för miljöinformation då Gröna Mobilister uppmärksammat dem på detta.
- Energimyndigheten brukar i sina årliga drivmedelsrapporter redovisa både de fossila och de förnybara drivmedlens ursprung. I sin senaste rapport gällande år 2022 tog de bort all sådan information om fossila drivmedel, trots att ämnet var mer relevant än någonsin på grund av Rysslands invasion av Ukraina.
- Energimyndigheten ger i sin nya utvärdering en negativ tolkning av miljöinformationens effekt, som inte har stöd i det egna datamaterialet.
- Energimyndigheten rekommenderar i den nya utvärderingen att miljöinformationen vi pump tas bort enligt Drivkraft Sveriges önskemål. Detta ligger i linje med myndighetens förslag år 2017, i trots mot det dåvarande regeringsuppdraget (se ovan).
- Energimyndigheten har inte tagit till sig några förslag på förbättringar och förenklingar av regelverket som skulle öka miljöinformationens genomslag och effekt, trots att Gröna Mobilister och andra aktörer framfört sådana förslag under lång tid.
- Energimyndigheten har inte utnyttjat möjligheten att bland rekommendationerna i denna utvärdering föreslå förbättringar av det svenska regelverket för att uppfylla det skärpta kravet på miljöinformation om biodrivmedel i det uppdaterade förnybarhetsdirektivet. Det trädde i kraft den 18 oktober 2023 och ska var infört i alla medlemsländer den 21 maj 2025. Det nya direktivet poängterar att miljöinformationen ska vara aktuell, lättillgänglig och användarvänlig.
Stämmer agerandet i dessa exempel överens med Energimyndighetens instruktion? Dess första paragraf säger: ”Myndigheten ska verka för att förena ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet i energisystem som är hållbara och kostnadseffektiva med en låg påverkan på hälsa, miljö och klimat.”
Det enda mål som Energimyndighetens agerande skulle kunna tänkas leda till är ökad konkurrenskraft. Det handlar i så fall om ökad konkurrenskraft för fossila drivmedel.
Att välja sina strider
För att säkerställa att alla konsumenter får tillgång till den lagstadgade miljöinformationen om drivmedel har Gröna Mobilister varit tvungna att överklaga Energimyndighetens vägran att utföra tillsyn av företag som inte sköter sig till Förvaltningsrätten. I sin dom den 28 mars 2024 ansåg Förvaltningsrätten att Energimyndighetens vägran inte är ett överklagbart beslut. Gröna Mobilister har nu överklagat denna dom till Kammarrätten.
I USA pågår en annan juridisk strid. Där har tobaksindustrin med R.J. Reynolds och Philip Morris i spetsen stämt U.S. Food and Drug Administration (FDA) eftersom de inte accepterar myndighetens ambitiösa förslag till illustrerade hälsovarningar på cigarettpaket. En delstatsdomstol i Texas ställde sig på tobaksföretagens sida i december 2022. FDA överklagade denna dom och fick the Fifth Circuit Court of Appeals med sig i mars 2024. Tobaksindustrin kommer säkerligen inte att låta sig nöja. Striden lär fortsätta.
FDA strider mot tobaksindustrin för att säkerställa att alla konsumenter får tillgång till iögonenfallande hälsoinformation om rökningens skadeverkningar. Energimyndigheten strider mot civilsamhället som vill säkerställa att alla konsumenter får tillgång till miljöinformation om den fossila energins skadeverkningar. Energimyndigheten föreslår istället att regeringen avskaffar kravet på iögonenfallande miljöinformation vid pump.
I USA försvarar med andra ord myndigheten allmänhetens intresse mot den industri myndigheten är satt att reglera och granska. I Sverige försvarar myndigheten denna industris intresse mot allmänintresset.
Det finns betydande likheter mellan hälsoinformation på cigarettpaket och miljöinformation på bränslepumpar. Det finns också likheter mellan de åtgärder som måste till för att minska tobaksberoendet och de åtgärder som krävs för att minska fossilberoendet. Konsumentupplysning är bara en del i en bred palett av sådana åtgärder. Gröna Mobilister drar ut dessa paralleller i artikeln The case for sustainability labels on fuel dispensers.
Epilog: Liftarens guide till galaxen
Preem sätter upp miljödeklarationer väl synligt vid alla pumpar. Men det är omöjligt att hitta deras miljöinformation på webben om man inte känner till den exakta adressen. Det går inte att leta sig fram till den från webbplatsens startsida. Googling hjälper inte – den ger ingen träff. Så har det varit sedan miljöinformationen infördes. Jag påpekat detta för dem utan att någonting hänt.
Hur ska man hitta Preems miljöinformation om pumpmärkningen avskaffas?
Transparent kan man vara på olika vis, både om drivmedel som riskerar att förstöra klimat och natur, och om planerna på att riva Arthur Dents hus för att bygga en motorväg. Antingen för man ut informationen till dem den berör när de behöver den, eller…
”Men planerna fanns utställda…”
”Utställda? Jag blev tvungen att gå ner i källaren för att få se dom”
”Där ligger utställningsavdelningen.”
”Jag var tvungen att ta med mig en fackla.”
”Det var väl fel på lyset.”
”Det var fel på trappan också. Den var borta.”
”Men ni hittade planerna, eller hur?”
”Jotack, dom fanns utställda längst ner i ett låst arkivskåp som var inställt i en före detta toalett, med en skylt på dörren där det stod Varning för leoparden.”
Douglas Adams, Liftarens guide till galaxen
//Per Östborn
Projektledare för Gröna Mobilisters kampanj Vi Vill Veta
Läs mer
Energimyndighetens rapport Miljöinformation om drivmedel – en första effektuppföljning av styrmedlet
Gröna Mobilisters pressmeddelande Avsevärd effekt av miljöinformation om drivmedel
